Gör som du alltid har gjort...

...och du kommer att få samma resultat som du alltid har fått...!

Detta är ju verkligen "lika sant som det är sagt" - och något jag tog fasta på när jag idag bestämde mig för att testa något helt nytt under uppvärmningen. Nu senast tipsade ju Atli om att man kan nyttja att tölten taktmässigt ligger mellan passtakten och traven genom att få den passtaktiga hästen att "tänka trav" och därmed hitta ren tölt. 

Jag har ju hittills hållit mig väldigtt strikt till Atlis upplägg för uppvärmningen, med att först flytta ut bakdelen i skritt på volt, följt av uppvärmning i tölt och avslutningsvis trav. Och det har varit VÄLDIGT tydligt att Hamingja mentalt mått mycket bra av att jag varit så konsekvent på detta område. När hennes extremt ambitiösa läggning lätt fått henne att jaga upp sig och bli ARG när hon inte riktigt vetat vad som förväntats av henne har hon kunnat dra en stor suck av lättnad - "jaha, det är bara det här vi ska göra, det kan jag ju!!! när hon känt igen sig i uppvärmningen! 

Men hon har ju verkligen blivit betydligt tryggare i sig själv (och tryggare med mig) så jag hoppades att hon var mogen för en förändring - i alla fall tillfälligt - när jag inledde uppvärmingen i trav istället för i tölt. Hamingja bjöd på härlig "gummibollstrav" på volten resp längs spåret i båda varven, sträckte ut överlinjen och frustade så belåtet! Detta kan man väl verkligen kalla "att tänka trav" hoppades jag! Och när vi slutligen övergick till tölt kunde jag till min glädje konstatera att takten direkt var betydligt bättre! 

I höger varv behövdes det bara att jag m h a kroppsvikten "tog med henne" utåt på volten för att rensa bort det sista av passtakten. I vänster varv hade jag lite mer problem, till dess jag insåg att grundorsaken nog var att högerbogen i väldigt hög grad levde sitt eget liv... Men när jag såg till att först få kontroll över denna i skritt kunde jag sedan återgå till tölt och med högerbogen på plats hitta ren takt även där! 

Efter en längre skrittpaus övergick jag sedan till att rida övergångar halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt i höger varv. Jag kom ihåg Atlis uppmaning att undvika att göra henne arg (och därmed spänd) genom att nöja mig med en lägre grad av samling. Så det var först efter flera övergångar med bibehållen längd på överlinjen som jag "kryddade" det hela med att låta pisken nudda hennes bakdel i skritten resp tölten. Och då med VÄLDIGT trevlig effekt i form av bärighet och - efter några lätta kramningar på högertygeln - bibehållen lösgjordhet även i nacken! Något vi sedan kunde bibehålla m h a några steg sluta vid behov. 

När jag övergick till att rida övergångar i vänster varv istället var Hamingja mer "taggad" från start (jag hade ju faktiskt rört henne med pisken ganska nyss så då kunde förståss vad som helst hända!) Så när jag första gången bad om samlad skritt piskade hon ilsket med svansen och studsade på stället med frambenen... Fast i nästa sekund glömde hon helt av sig och "råkade" istället länga halsen och börja frusta!!! Och från denna samlade skritt kunde vi sedan göra en trevlig övergång till tölt! 

För att bibehålla den trevliga känslan testade jag att lägga in steg både i öppna resp sluta, men det som tillslut gav bäst resultat visade sig vara att vända runt för ytterhjälperna. Då kunde jag rama in henne på ett bra sätt även i vänster varv och därmed åter få uppleva lite "njuttölt"!!!

När det gällde sitsen körde jag "favorit i repris" från gårdagen och försökte f f a hantera mina stela höftböjare - då min teori just nu är att övriga sitsproblem är "följdfel" av att höftböjarna så lätt får mig att hamna i stolsits i sadeln... Men tack vare min HeadQ upplever jag verkligen att jag blivit bättre på att hålla blicken lyft så att jag i större utsträckning faktiskt kan känna hur jag sitter - vilket förstås är första steget till en förändring!

När Hamingja sedan fått varva ner i tölt resp trav på volt och jag satt av kunde jag konstatera att hon svettats så att hon faktiskt var lite skummig på halsens undersida. Pälsen har verkligen hunnit växa ut mycket där jag tidigare klippt henne (halsen, bogarna och mellan frambenen) så det börjar uppenbarligen redan vara dags för klippning nr 2! 

Dessutom har hon nött bort tåkappan på ena framskon, så det börjar också vara dags att kontakta hovslagaren... Jag hade annars gärna väntat ett tag till med detta eftersom det känns liiite tidigt med broddade vinterskor redan nu.  Samtidigt som det ju blir för länge att vänta ytterligare en hel skoperiod innan hon får vinterskorna på. Och med tåkappan borta är ju risken stor att hon börjar nöta för mycket på själva hoven vilket ju inte är bra... Ett dilemma som alltid brukar uppstå så här års - och som förstärkts ytterligare av att Hamingja visat sig få mer problem i bakdelens muskulatur av att ha broddar på bakskorna...!