När den bästa träningen faktiskt är den som INTE blir av!

Man brukar ju säga att den bästa träningen är den som faktiskt blir av! Fast de senaste åren har jag börjat förstå att det även kan vara precis tvärt om...! Först för min egen del - när jag för några år sedan mer eller mindre av en slump hittade den smärtläkare i Piteå som visade sig kunna det ingen annan klarat: att ge mig fungerande smärtlindring så att jag t o m fått djupsömnen tillbaka!!! Tidigare har jag alltid fått höra att jag ska träna så mycket som jag bara orkar - även om det gör väldigt ont - för att det ändå går att jag mår bättre på sikt. 

Men smärtspecialisten Tomas Ekström sa direkt att det är PRECIS tvärt om: att orsaken till att man utvecklar fibromyalgi är att man ansträngt sina muskler alldeles för mycket genom att ignorera mjölksyran och inte ge musklerna den vila som de behöver för syresättningen. Så när man tillslut tagit paus har det varit för sent - musklerna har inte längre klarat att åter syresätta sig på egen hand. Och nästa gång man ansträngt samma muskler har man därför förvärrat det hela ytterligare... "Kronisk smärta behöver inte betyda att den är livslång, men den betyder att man hamnat i en ond cirkel som kroppen behöver få hjälp för att bryta!" Istället för att träna mer och hårdare ska jag alltså vila mer, för att hjälpa musklerna att syresätta sig. 

Och under det senaste året har jag insett att detsamma faktiskt även gäller Hamingja! Hon har alltid haft känsliga muskler i bakdelen, vilket enligt massör-Tomas beror på att hon har en lång rygg. Han har också kunnat konstatera att hon fått mer besvär under broddperioden, vilket enligt honom är ganska vanligt. Jag har försökt anpassa träningen för att minimera hennes besväre och det senaste året har hon hela tiden successivt blivit bättre/mindre besvärad så det verkar som att jag är på rätt väg!

Det jag gjort är bl a att vara ännu mer försiktig än tidigare med att rida på hårt underlag, vilket inneburit många fler vilodagar under hösten innan snön kommit. Och även i övrigt försökt vara uppmärksam när det visserligen varit mjukare underlag men att bakhovarnas broddar velat fastna i underlaget. Något som f f a varit ett problem på våren när snön börjat smälta bort från vägarna resp ridbanan. 

Dessutom har jag under hela året lagt in fler vilodagar under en vecka och då försökt anpassa så att hon efter ett träningspass med mer intensiv töltträning fått minst en vilodag för att ge musklerna möjlighet att återhämta sig. En gång i tiden tränade jag mycket styrketräning och där var rekommendationen att aldrig träna samma muskelgrupper två dagar i rad. Och eftersom samling i tölt verkligen innebär intensiv styrketräning för hästen tänker jag att effekten av träningen optimeras om hon får vila dagen efter. 

Det senaste året har Hamingja också successivt blivit allt bättre/fått mindre besvär (och detsamma gäller också hennes matte!) Så jag fortsätter på den inslagna vägen och hoppas att det fortsätter åt rätt håll för oss båda! Men ni ska veta att även om jag känner mig så övertygad när jag skriver detta - i teorin känns det så självklart! I praktiken behöver jag dock hela tiden påminna mig själv att jag INTE ska ha dåligt samvete för att Hamingja får vilodagar - vare sig det beror på att det är jag själv som behöver vilan den dagen eller om det främst är för hennes skull. 

För som smärtläkaren brukar säga: "Det är klart att det inte är enkelt för dig att sänka förväntningarna på dig själv - det finns ju en ANLEDNING till att just du drabbats av fibromyalgi! Det är bara den som har (o-)vanan att hela tiden pusha sig själv lite extra som kan drabbas! Själv kommer jag däremot ALDRIG att få fibromyalgi - jag är ALLDELES för lat för att ligga i riskzonen!"