Atlikurs IGEN!!!

"Det tjatas om att korsa bakbenen - men jag kan minsann korsa frambenen också!!!" demonstrerar Hamingja! 

Att få träna för en av världens skickligaste islandshästintruktörer var fjärde vecka - det är PRECIS lagom om ni frågar mig!!! För det är bara en månad sedan senaste tillfället (och förhoppningsvis blir det ytterligare ett tillfälle i november också innan vi har vinteruppehåll i kursandet fram till i mars.) 

När lektionen började berättade jag för Atli hur jag efter förra kursen testat att vänta med att länga halsen och överlinjen till slutet av uppvärmningen så att vi hunnit få lite ordning på takten i tölten först. Och att jag upplever att jag bättre klarar av att aktivera hennes bakdel och rygg då samtidigt som hon har så lätt för att länga halsen att det inte är något problem att vänta med att be henne om det. 

Utifrån detta blev upplägget för lektionen helt annorlunda än vad det brukar! Efter skritten på volt där jag bad henne korsa bakbenen fick jag lämna volten och tölta längs spåret (med pisken mot bakdelen då och då) samtidigt som jag varvade att "ta med henne åt sidan" några steg m h a tyglar och vikt resp att rida korta tempoväxlingar m h a vikten. Atli tipsade om att ett sätt att komma till rätta med passtakten är att få hästen att "tänka trav" för på väg mot traven kommer man att "passera" den fyrtaktiga tölten. Jag fick därför lägga vikten ganska mycket framåt när jag ville att hon skulle öka tempot och efter varje sådant moment blev hon mer avslappnad och renare i takten!

Sedan fick jag gå in på volt i tölt och minska volten m h a ytterhjälperna för att sedan öka den igen genom att ta med framdelen utåt m h a tyglarna innerskänkeln och vikten gör samma sak med bakdelen. Atli konstaterade att Hamingja svarar väldigt bra på dessa hjälper i skritt, men inte lika bra i tölt. "Här har vi verkligen något att jobba med!" sa han och instruerade mig att till att börja med använda riktigt stora hjälper när jag ber henne öka volten, för att sedan successivt kunna gå över till att förfina hjälperna. 

Skrittpaus

Jag fick sedan fortsätta öka volten till dess att vi kom ut på spåret där jag skulle "tänka att jag skulle rida in på volten igen fast fortsätta rakt fram" för att fortsätta i en öppna längs spåret med rätt böjning så att hon arbetade på tre spår. Tyglarna skulle hålla framdelen innanför spåret medan innerskänkeln höll bakdelen kvar ute på spåret. Detta visade sig vara riktigt effektivt - Hamingja kom in mellan hand och skänkel riktigt bra utan att bli spänd! Och när hon ibland blev lite hög i formen behövde jag bara krama snabbt höger-vänster så slappnade hon av och längde halsen igen.

När jag sedan skulle jag göra övergångar från skritt till tölt kom Hamingjas superambitiösa sida fram direkt och hon samlade sig så mycket att hon blev spänd och började studsa med frambenen. Då fick jag åter rida öppna i skritt samtidigt som jag uppmanade henne att länga halsen till dess vi hittade ett avslappnat läge där jag m h a höfterna gav signal om att gå över i tölt. Detta fick vi upprepa några gånger. "Trevlig form och trevlig tölt - nu har du henne fint inramad mellan hand och skänkel utan att hon är spänd!" konstaterade Atli nöjd. 

Jag fick också ett bra bevis för att jag lyckats aktivera hennes överlinje på ett bra sätt i o m att hon bibehöll ryggaktiviteten när jag successivt lät henne sträcka ut i nedvarvningstölt! Efter att vi även travat på volten i båda varven konstaterade Atli att det jag behöver jobba mycket med att rida öppna i tölt, både på volt och längs spåret. Så att jag successivt kan använda allt mindre hjälper till att hitta lösgjordheten i resp moment. "Öppna är alla övningars moder!!!" utropade han entusiastiskt!