Umeå Icelandic horse-meeting, söndag

Hamingja blev verkligen ÖVERLYCKLIG när hon på söndag kväll klev ur transporten och insåg att hon var HEMMA i Mariebäck igen!!! Hon sprang runt i hagen av glädje - och Litlamin hakade förstås på!

Tävlingarna drog igång redan kl 07.30 denna finaldag, men efter en natt med sömn som inte varit som jag hoppats gav jag mig själv lite sovmorgon. Det möjliggjordes av att arrangörerna så generöst erbjöd hjälp med både kvälls- och morgonfodring av hästarna för den som ville! Ännu ett väldigt uppskattat inslag under denna oerhört välarrangerade helg!!! När jag sedan var på plats på Hippologum började jag med att promenera med "Hamingja-stå på box är trååååååkigt!!!" runt på området en god stund innan jag tog plats på läktaren för att se finaler.

Jag hade särskilt sett fram emot att få se T3-finalen och det blev också en kavalkad av fina visningar från de högklassiga ekipagen! Och ÄNNU bättre blev det ju när Sylvia och (Hamingjas bror) Hector stod som seniorsegrare!!! Deras visning hade verkligen gett mig gåshud - och uppenbarligen höll domarna med mig!!! Innan tävlingsdagen var slut hade Sylvia och Hector även vunnit seniorernas Fyrgångsfinal - verkligen en prestation i detta ovanligt tuffa motstånd!

Under dagen hölls också två clinics, först en av Gummi Einarsson på temat träning av passhästen. Så häftigt att ha möjlighet att se och höra en sådan "nestor" inom islandshästridning berätta om sin syn på träning! Och sedan följde en mycket intressant clinic med två lärare från Wångens islandshästutbildningar, där man dels behandlade betydelsen av liksidighet hos ryttaren och lite om hur man kan träna upp detta. Samt också en presentation av den nya tävlingsgrenen Gaedinga-fimi, vilken definitivt gav mersmak!

Som inledning på tävlingarna hade vi också fått ta del av en paneldebatt på temat träning för hållbar häst, där en veterinär, en avelsdomare samt Gummi delade med sig av erfarenhet och kunskaper! Arrangörerna hade verkligen lyckats sätta ihop ett väldigt intressant program för helgen - oavsett om man tävlade själv eller "bara" var publik! (Ska även försöka sätta ihop ett blogginlägg med mina lärdomar från ovan nämnda clinics - håll utkik här i bloggen!

Umeå Icelandichorsemeeting - lördag

Vid lunchtid på lördag drog tävlingarna igång och vid 16.30 var det dags för min och Hamingjas första uttagning: Tölt T3. När vi fått startlistorna visade det sig att jag skulle rida samtidigt som flerfaldige VM-guldmedaljören Gummi Einarsson...! ...No pressure...! Men så tufft för honom att behöva hamna i skuggan av mig och Hamingja...!!!

Kvällen innan hade vi, förutom att provrida i stora ridhuset där själva tävlingen skulle fortgå, även testat att rida igenom den smala passagen över till det lilla ridhuset som skulle fungera både som framridningsbana och collectingring. Denna passage var inte bara smal utan även förvaringsplats för hindermaterial och liknande, så tävlingsledningen hade bestämt att det skulle vara tillåtet att få hjälp av någon att leda in hästen i stora ridhuset ifall det behövdes.

Men vi hade alltså tränat på detta kvällen innan, med moraliskt stöd av både Freyr och Prins. Ändå hann jag en kort sekund tro att vi skulle behöva hjälp, för när Hamingja skulle gå in i stora ridhuset upptäckte hon de vita staketen och domarnas bord och en massa annat hotfullt som INTE fanns där igår... Men efter bara några sekunder övervann hon rädslan och gick in i ridhuset!

Under vårt program var hon förstås fortsatt spänd, men hanterade redan speglar och annat betydligt mycket bättre än kvällen innan! Och jag var riktigt nöjd med tempoväxlingarna trots att vi inte tränat så mycket på dem och att det tunga underlaget inte direkt underlättade...!Vi kunde också genomföra i princip hela programmet, trots att hon blev skrämd några gånger.

I det avslutande momentet ökad tölt/beautytölt gasade Gummi och Meyla på och när de kom dundrande ikapp oss bakifrån blev Hamingja först rädd men lugnade sedan ner sig igen. Strax efteråt råkade dock Meyla sparka in i väggen och den smällen skrämde förstås Hamingja igen och hon gjorde ett försök att satsa på speedpass... Men även denna gång blev hon ganska snart kontaktbar igen - vilket verkligen imponerade på matte!

När speakern sedan meddelade att bedömningen var avslutad så att vi kunde ta ner hästarna i skritt och publiken började applådera hade vi oturen att befinna oss precis vid läktaren och detta blev droppen för stackars Hamingja, hon kastade sig ut från banan och galopperade ett par varv runt domarborden innan hon lugnade ner sig tillräckligt för att bli kontaktbar igen...

Det var verkligen synd att det behövde sluta så, när hon fram till dess hanterat sin rädsla så pass bra ändå... Det innebar också att vi blev diskade, vilket i praktiken inte betydde så mycket eftersom jag redan när jag sett anmälningslistan till denna gren konstaterat att någon final ändå inte skulle bli aktuell för oss denna gång.

Efteråt när vi promenerade runt tävlingsområdet och hon var uppstressad och rädd för det mesta som rörde sig beslutade jag mig för att stryka oss från fyrgången. Jag vet ju av erfarenhet att när "bägaren runnit över" för Hamingja behöver hon få en paus till nästa dag innan hon är redo att möta nya utmaningar. Att försöka rida en fyrgångsuttagning i det här läget hade varken varit juste mot henne eller mot de andra ekipagen på banan.

Med en "ledig" kväll fick jag istället tid att se många andra rida uttagningar! Det är ju annars den stora nackdelen med att tävla själv, att man varken har tid eller ro att se så många andra rida... Till denna tävling hade arrangörerna dessutom lyckats locka ovanligt många högklassiga ekipage för att vara så här långt norrut i landet så det fanns verkligen extra mycket att se och inspireras av! 

Umeå Icelandichorsemeeting: Spegel, spegel på väggen där...!

Äventyret började redan vid lunchtid på fredagen, när jag åkte till stallet och packade ihop häst och utrustning inför Umeå Icelandichorsemeeting. Hamingja och jag åkte sedan för att hämta upp Johan från jobbet så att vi tillsammans kunde styra kosan söderut mot min och Johans gamla hemstad. För Hamingja var det dock första besöket och den längsta resa hon någonsin gjort.

Framme på Hippologum i Umeå fick jag installera henne i ett av de mobila uteboxarna där vi gjorde oss klara för att provrida i ridhuset som skulle vara vår tävlingsbana under helgen. Det enda tillfället som man kunde få ta in hästen i ridhuset innan det var "skarpt läge" var kl 20-21 på fredag kväll, vilket var huvudanledningen till att vi åkte ner redan på fredagen trots att tävlingarna inte skulle dra igång förrän efter lunch på lördag.

Hamingja blir ju alltid ängslig i nya miljöer och här fanns det verkligen mycket att titta på! Som om inte aggressiva ridhusväggar var nog så fanns här MASSOR av speglar (det behövde vi inte hantera i Harrbäckens ridhus) och dessa var dessutom så lågt placerade att Hamingja konfronterades med sin egen spegelbild både framifrån och från sidan... REJÄLT spännande till att börja med!

Som tur var gav matte henne en uppgift hon kände väl igen: att flytta ut bakdelen i skritt på volt, vilket alltid är ett bra sätt att hjälpa henne slappna av. Man nästan hör hennes lättade suck när hon får göra något som hon känner till och vet att hon kan!

Inser nu att jag lyckats välja ut bilder där man kan få intrycket av att vi hade ridhuset för oss själva - det var verkligen inte fallet! Men som tur var hade inte alla 60 anmälda ekipage satsat på möjligheten att bekanta sig med ridhuset denna kväll. Antalet som var på plats tillförde alldeles tillräckligt med extra spänning för Hamingja, tillsammans med den ovana miljön i sig! Men tillslut kunde hon tölta relativt avslappnat längs spåret (NÄRA väggarna) och då avrundade vi för kvällen. Förhoppningsvis skulle vi därmed vara hyfsat förberedda inför utmaningarna i morgon...!

Ovalbaneträning - när Anna (och hästen) själv får välja!

Hamingja satsar på wet-look och spanar in TRAVHÄSTAR SOM SPRINGER!!!

Efter annandagens ridhusupplevelse med otäcka väggar som ville attackera behövde vi verkligen en boost för själförtroendet, både Hamingja och jag...! Jag hoppades att ett träningspass på Midurs ovalbana på Bodentravet skulle kunna bidra till detta - och så blev det också! Redan när jag kom till stallet efter jobbet började jag ana liiite medvind och utförsbacke! Visserligen lyckades jag inte heller idag rubba de tre kvarvarande broddarna på Hamingjas framskor - men Sylvia ryckte ut och vips var det problemet löst! ("Snälla, säg inte att det var jättelätt i alla fall!!!" bad jag och då konstaterade hon att "Bara en var jättelätt, de andra två satt lite hårdare"...!)

Sylvia skulle också till ovalen denna kväll, med både Hector och Elsa. Dessutom fick jag och Hamingja sällskap av Sanna och Prins, så vi var en liten Midur-delegation som intog Bodentravet denna onsdag. De första gångerna en häst kommer till travet brukar de få en smärre chock! Det är ju så oerhört stora, öppna ytor och så långt de kan se är det hästar som rör sig. Ofta också några som tränar snabbjobb, vilket förståss lätt triggar flyktreflexerna hos en flockuppfödd islandshäst...! 

Min Feykir upplevde jag som en ganska trygg häst - med ledarhästens starka självförtroende. Men när han kom till Bodentravet först gången tog det 45 minuter innan han ens var kontaktbar...! Hamingja är ju istället en väldigt ängslig och lättskrämd häst, fast hon har ju hunnit vara på travet ett antal gånger. Och även om det nog är två år sedan sist verkade hon fortfarande ha positiva minnen från detta, för redan efter första varvets uppvärmningstölt runt ovalen började hon frusta! Och när vi fortsatte ett par varv åt vardera hållet i samma långsamma tempo hade hon uppenbarligen tillräckligt med tid att kolla in omgivningarna runt banan för att göra det utan att förvandlas till giraff!

Styrkt av detta bestämde jag mig för att direkt ta itu med det som vållade oss störst problem i ridhuset: galoppen. Redan vid första försöket fick vi till en riktigt bra galoppfattning, även om den efterföljande galoppen blev "av racertyp" där hon blev hög i formen och lite spänd/stressad. Galoppfattningarna fortsatte sedan att fungera klockrent, trots att jag hela tiden gjorde fattningen från skritt och inte från stillastående som vi brukar. Och redan vid vår andra galoppintervall började vi hitta tillbaka till bärigheten också. HÄRLIGT!

Efter en skrittpaus övergick vi till att rida töltprogrammet och då blev det ÄNNU tydligare att ovalbanan och inte ridhuset är vårt "rätta element", med ett fast underlag där hästen inte "sögs fast" som i det mjuka, tunga underlaget i ridhuset. I o m att vi galopperat ganska mycket och det dessutom även idag var väldigt varmt för årstiden, var Hamingja lite matt vid det här laget så vi fick aldrig till någon riktigt bra känsla i arbetstempot... 

Men tempoväxlingarna fungerade bättre - när vi både kom upp i ett ganska högt tempo på långsidorna och dessutom lyckades överraskande bra med precisionen i nedtagningarna. (När kurvan börjar ska man vara nere i arbetstempo, men börjar man bromsa för tidigt blir det poängavdrag för det...) Vi får hoppas att vi får till endel av den precisionen även i Umeå på lördag!

På Bodentravet finns det travhästar ÖVERALLT - även utanför dörren till spolhallen! :-O

Hamingja hann med ytterligare några storartade prestationer, inte minst när hon fortsatte skritta lugnt och avslappnat t o m när vi mötte Sylvia och Hector som dundrade fram i ökad tölt! Hon blir ju faktiskt tryggare min lilla fröken, även om det går långsamt...! 

Vi brukar alltid passa på att nyttja travets fina spolhall när vi är där. Och i kväll när hästarna var REJÄLT svettiga, t o m skummiga på sina ställen, kändes det extra bra att kunna ge dem en "spa-behandlig"! I morgon blir det välförtjänt vilodag igen för Hamingja. Medan Johan och jag får besök av våra vänner från Costa Rica. De är på snabbvisit i Sverige/Norrbotten men hinner stanna till hos oss för en snabb middag innan de ska ta flyget från Kallax. Det är ett tag sedan vi träffades senast så det ska bli JÄTTEKUL!

Anna v/s isbroddarna 13-3

Vackraste hästen - ÄVEN med tre broddar...!!!

Idag hade Hamingja vilodag efter två dagars ansträngande träning. Men för matte var det inte vila utan "broddar ur" som gällde... med varierande framgång... Det är alltid spännande när man ska försöka skruva ur vinterbrodden, för det är ju inte förrän man lyckats få loss den sista av dem som man vet säkert att man klarar det. Det är ju nämligen så att ALLA måste bort innan helgens tävling (eller så ska alla sitta kvar) så nära skjuter ingen hare i detta fall...

Innan jag fick min smärtproblematik var jag faktiskt riktigt bra på att skruva ur broddar och fick ofta hjälpa kompisar som gått bet. Numera klarar inte mina händer inte alls samma påfrestningar som förr  men sedan Sylvia lärde mig knepet att slå med råhudsklubban på hylsnyckeln har det oftast gått bra tillslut. Fast idag räckte det alltså inte riktigt till... utan tre av tåbroddarna fram satt stenhårt fast oavsett vad jag gjorde. 

Kanske slutar det med att jag får skruva tillbaka de andra igen, vilket förstås skulle kännas lite förargligt...! Men först ska jag i alla fall göra ett nytt försök i morgon. Jag sprayade nämligen med rostlösande 556 idag och har jag tur så kanske det innebär att de går att lossa i morgon. Håll tummarna för det! 

Världen är så stor så stor...

....Hami, Hami liten...!

Tittar man noga på bilden ser man lite av vitögat... och då var detta ändå efter en hel timme i ridhuset, så nog var det nyttigt att åka till Harrbäckens Ridcenter! Och tryggt att ha moraliskt stöd av trygge Démantur! 

Detta var vad som mötte oss när vi kom fram - kanske inte så konstigt att Hamingja kände sig liten?!  På en ridbana brukar hästarna alltid vilja dra sig ut mot staketet och det brukar vara en riktigt nyttig utmaning att försöka rida strax innanför spåret. Men här var det istället som första gångerna i Bodens ridklubbs ridhus förra vintern: att Hamingja INTE ville gå nära väggen... Det märktes alldeles extra tydligt när vi skulle galoppera och hon både "drog åt handbromsen" och drogs in mot mitten av ridhuset... 

REJÄLT svettigt var det också, med värmen (och då var det ändå svalare i ridhuset än ute) och det tunga underlaget... Och mindre svettigt lär det ju inte bli i Umeå nästa helg...! Där kommer det bara att finnas en möjlighet att visa hästen ridhuset innan det är "skarpt läge" och det är kl 20-21 på fredag kväll. Då ska alltså 52 ekipage samsas om ridhuset... Jag har inte räknat med att kunna rida alls då, utan bara låta henne gå runt för att se sig omkring och "ta in atmosfären". Men lärdomen från idag är att jag då bör låta henne gå nära ridhusväggen när så är möjligt!

I morgon får Hamingja en vilodag - det kan hon verkligen behöva efter dagens svettiga upplevelser! Men jag tänker ändå åka till stallet, ska försöka skruva ur broddarna ur hennes skor för nu är det bara porös is kvar i hagen. Håll tummarna att jag får loss alla!!! På onsdag planerar jag sedan för att åka till Bodentravet och rida på ovalen - bl a för att träna mer på galoppen! Det vore ju ändå roligt om vi kunde ta oss runt i Umeå utan att hoppa in i mitten (och därmed bli diskade) och ännu roligare om vi dessutom lyckas visa upp alla fyra gångarterna...! 

Vi tränar tempoväxlingar!

Redo för nytt träningspass - idag tempoväxlingar i tölt!

Det visade sig även vädermässigt vara bra timing att ge Hamingja vilodag igår, då det var solsken och varmaste dagen hittills. Idag är det mulet och därmed "bara" +8 men både Hamingja och jag fick svettas rejält ändå...! Jag valde att rida ut längs bilvägen istället för på ridbanan idag för att bespara henne den extra belastning som böjda spår alltid innebär. 

Ridbanan hade visserligen varit att föredra just för att träna precisionen i nedtagningarna. När vi tävlar i T3 och rider ökat tempo längs långsidorna gäller det att börja bromsa i tillräckligt god tid för att vara nere i arbetstempo när man kommer till kurvan. Fast inte för tidigt heller, för då blir det också avdrag på poängen... Och längs vägen är det lite svårare att bedöma längden på bromssträckorna... Men bortsett från det går tempoväxlingar i tölt ganska bra att träna längs vägen. 

Till min lättnad fastnade inte broddarna i underlaget en enda gång - trots att det fortfarande är rejält lerigt längs Mariebäcksvägen. Tempoväxlingarna red jag f f a på vägen från världens ände-korsningen mot skoterklubben/Bälingeberget där underlaget är riktigt, riktigt bra! Medan Mariebäcksvägen främst fick fungera till uppvärmnings- resp nedvarvningstölt. Samt en avslutande sekvens i trav, vilken bjöd på en riktigt, riktigt trevlig känsla med mycket sväv! Kanske var det tack vare att vi hade viktboots på?!

Tillbaka i stallet fick Hamingja än en gång slippa betfor, vilket även idag resulterade i en renslickad krubba "trots" mineraler och vitaminer blandade med hennes lucernhack. Efter ca 30  minuter med Back on Track fick hon sedan gå ut till de andra när jag serverade lunchhö i hagarna. Sedan kom Johan till Mariebäck och bytte till sommardäck på hästtransporten medan jag började förbereda packningen inför tävlingen nästa helg. Och i morgon ska vi preppa i ridhuset i Harrbäcken och vi får sällskap av Elisabeth och Démantur - både trevligt och ett moraliskt stöd för min lilla fröken!