EN ORM!!!

Moster Hamingja med lilla Hulda från Mariebäck!

Dagens ridpass höll på att få en ände med förskräckelse... Hamingja och jag hade ridit bort till Torrbergsvägen och när vi var nästan hemma igen var det så OERHÖRT nära att hon trampade på en huggorm - det kan inte ha varit mer än några ynka milimeter till godo...!!! :-O  

Vi hade kommit ner på skogsvägen bakom vägbommen igen där vi hade en "diskussion" kring huruvida vi skulle trava eller inte... Hamingja gjorde allt för att övertyga mig om att galopp eller tölt var MYCKET lämpligare gångarter... Men vi enades tillslut om trav och då gjorde hon en riktig Solvallasatsning där det - som vanligt - bara var för matte att hålla i sig!. Så när jag plötsligt får syn på en huggorm alldeles framför oss på vägen hann jag inte reagera förrän hon sätter ner sin vänstra framhov i princip PÅ ormen där den låg delvis dold av gräs...!!! Jag trodde mitt hjärta skulle stanna - men som tur var hann det väl helt enkelt inte det förrän vi var förbi. Men vilken TUR att hon inte blev biten!!! :-O

Innan dess hade vi hunnit med bl a skrittklättring upp till jaktstugan och ett par galoppintervaller längs Torrbergsvägen resp efter en lite mindre skogsväg. Elisabeth och jag har ju brukat galoppera uppför en lång sandväg som går över ett kalhygge, men innan Hamingja hunnit stabilisera sitt högra bakknä vågar jag inte utsätta henne för den ansträngningen. Men fortsätter man lite längre bort efter Torrbergsvägen kommer man till en liten skogsväg med fastare underlag än sandvägen och som bara går lite lätt uppför men ändå tillräcklig lutning för att hästen ska ta i mer än på plan mark. Där blir det lämpligt att successivt börja bygga på med fler galoppintervaller tänker jag!

Under hemvägen behövde jag bara vinkla mitt bäcken för att Hamingja genast skulle börja trampa under sig och förbereda sig för tölt! Hon bjöd sedan på ett par trevliga sekvenser med härlig känsla i tölten1 Det gäller verkligen att jag ser till att behärska mig och inte överanstränger henne så här i början av igångsättningen...! Samtidigt måste hon ju använda musklerna för att stärka dem - en svår avvägning...! 

Med Lyckan/Förmögenheten på födelsedagen!

50-årsdagen tillbringar jag förstås med min lycka/förmögenhet (=Hamingja)!!!

När Handelsbanken erbjuder tjänstledighet med lön för att fira min 50-årsdag så tackar jag ju inte nej! Och när Johan ändå behövde jobba blev det en härlig dag tillsammans med lyckohästen som uppladdning inför kvällens restaurangbesök med maken! Även vädret ställde upp: visserligen gråmulen himmel men regnet höll sig vänligt nog undan till efter ridturen!

Av Hamingja fick jag verkligen ett riktigt, riktigt härligt ridpass som födelsedagspresent! Redan utanför stallet inledde jag stretchingen med skritt på volt där hon fick flytta ut bakdelen så att hon korsade över med inner bak. Varvade sedan sidförande för omväxlande höger och vänster skänkel när vi red ut från gården och upp bakom vägbommen för att fortsätta bort till Torrbergsvägen. Innan vi kom in i skogen hade vi hunnit med en första galoppfattning (vänster galopp) från halt och jag fick njuta av runda, fina galoppsprång med trevlig bärighet! 

I o m att vi red den vänstra stigen bort till Torrbergsvägen (början på rundan medsols) så fick dagens klättring i skritt bli vår "favorit i repris": upp till jaktstugan på höjden. När jag sedan svängde vänster framme på Torrbergsvägen tyckte jag det var dags för mer galopp - och det tyckte uppenbarligen Hamingja också! Hon bjöd på två klockrena galoppfattningar från halt (höger galopp) efter varandra - och i båda fallen en trevlig bärighet som jag kunde bibehålla med lätt drivning!

Sedan hade vi dock en liten formsvacka... när jag tyckte det var dags för en andra sekvens vänster galopp, men Hamingja hade plötsligt "dragit i handbromsen"... Vi närmade oss en plats längs vägen där det stått parkerade bilar vid de två senaste tillfällena vi passerat och även om det inte syntes till någon bil nu verkade Hamingja utgå ifrån att vad som helst skulle kunna dyka upp för ju närmare vi kom denna plats desto mer spänd blev hon... Fast när vi var framme vid den lilla skogsväg som går in där bilarna stått blev hon tillslut övertygad om att faran var över för denna gång. Och när jag red in på skogsvägen och testade en ny galoppfattning från halt fick jag REJÄL kompensation i form av en klockren galoppfattning (vänster) följt av runda, fina galoppsprång vars bärighet jag även nu kunde bibehålla med endast lätt drivning. HÄRLIGT!!!

Innan sommaren upplevde jag att vi tappat mycket av bärigheten i galoppen och jag trodde det berodde på att jag är alldeles för dålig på att rida galopp (både att jag gör det för sällan så att Hamingja inte håller styrkan i rätt muskler och att jag själv aldrig riktigt lärt mig tekniken att rida för att bibehålla bärigheten utan mest "åker med".) Men nu var verkligen känslan i galoppen en HELT annan - trots att vi haft riduppehåll hela sommaren. Så de tidigare problemen med bärigheten kan ju inte helt och hållet ha varit mitt fel - för då skulle de ju finnas kvar fortfarande - utan i alla fall delvis orsakat av att Hamingja börjat känna av problemen i sina bakknän...

När Hamingja skoddes nyligen sa hovslagaren (som själv har travhästar) att problem från bakknän och/eller haser brukar vara oerhört svåra att upptäcka på travhästarna eftersom de oftast inte visar någon hälta. Och även Hamingja var ju helt ren i traven, utan det var tack vare att hon tog i ojämnt med bakbenen i tölten som vi upptäckte att något var fel. Men kanske hade jag kunnat upptäcka det tidigare om jag tagit den försämrade kvaliteten i galoppen på allvar och inte bara skyllt den på bristande ridning från min sida... Något att bära med sig för framtiden alltså! Och med denna insikt ÄNNU mer glädjande att Hamingjas galopp nu känns så mycket trevligare!!!

Efter en omsadling vände vi hemåt igen och jag vågade be om lite mer samling i tölten under några sekvenser. F f a en av dem bjöd på en riktigt härlig känsla när Hamingja närmast dansade fram!!! Så fina födelsedagspresenter hon hade till matte idag!!! Efter detta fick fina hästen skritta hela vägen tillbaka hem genom skogen - för jag vill ju inte riskera att överanstränga musklerna runt höger bakknä genom att kräva för mycket för snabbt. Och en MYCKET nöjd matte klev sedan in i stallet med sin FINA häst ungefär samtidigt som regnet började smattra mot plåttaket...! Hamingja fick sedan stå en stund i stallet med BoT på bakdel och haser för lite extra boost. Men som vanligt var lilla fröken inte helt nöjd förrän hon fick komma ut i hagen igen till de andra. Är man lösdriftshäst så ÄR man, säger hon!!! Nu ska jag ladda inför kvällens restaurangbesök med maken!

Både monster och vänner i skogen!

Som om inte livsfarliga älgar vore nog... men det kan DESSUTOM finnas thailänska bärplockare i skogen!!! 

Detta fick stackars lilla Hamingja erfara idag... När vi inte ont anande kom skrittande längs den högra skogsvägen bakom vägbommen hördes plötsligt höga röster som ropade till varandra och strax därefter började de avskräckande varelserna - några dessutom med stora plastdunkar balanserande på huvudet - skymta mellan träden...! :-O Det var verkligen tur att matte tillslut kunde hoppa av och agera mänsklig sköld så att Hamingja trots allt kunde ta sig förbi med livet i behåll...!

Denna typ av upplevelser har inte direkt någon gynnsam effekt på Hamingjas "mentala lösgjordhet" så när vi lite senare började tölta längs Torrbergsvägen kändes fredagkvällens på alla sätt härligt lösgjorda häst ganska långt borta... Lite mer spänning i tillvaron blev det dessutom när först Carolas hundar och sedan även Carola, Dotla, Anneli och Fina dök upp bakom en vägkrök! Det blev verkligen många nyttiga erfarenheter för Hami idag! 

De andra hade börjat rida Torrbergsrundan åt motsatt håll jämfört med oss, men vände nu så att vi fick trevligt sällskap resterande sträcka! Jag har ju haft lite problem att hitta vägen över det nya kalhygget för att kunna rida runt, så förutom sällskapet var det ju jättebra att få lära sig att hitta vilka av alla hjulspår från skogsmaskinerna som man ska följa för att komma tillbaka hem! Och när vi efter all terrängridning avslutade med att tölta den sista sträckan hemåt hade Hamingja hunnit bli avslappnad och mjuk både i kropp och "knopp"!

Fredagsmys på hästryggen!

Det har regnat i princip hela dagen idag och de allra kraftigaste skurarna kom under eftermiddagen. Men när jag åkte till stallet på kvällen var det bara ett lätt duggregn. Efter två dagar utan ridning var jag SÅ ridsugen! Och jag var uppenbarligen inte ensam om det - för Hamingja var pigg som en kanonkula! 

När jag kom till Mariebäck möttes jag av en härlig syn: Sylvia, Olivia, Sanna och Elisabeth kom hemridande ridande - och lilla Hulda sprang med som löshäst! De berättade att de ridit bort till Torrbergsvägen och sedan hittat hur man kunde rida en helt ny runda för att komma tillbaka hem. Drygt 1,5 timme hade de varit ute, så det är en för lång runda för oss än så länge. Men jag ser verkligen fram emot att också få rida den framöver, när Hamingja fått lite stabiliserande muskler på plats runt sitt högra bakknä!

Nu red vi samma väg som dem till att börja med i alla fall och när vi svängt in till höger bakom vägbommen blev det uppvärmningstölt med lååång hals men i ett högre tempo än vanligt. Lilla fröken kanonkula visade direkt att hon var laddad! Strax innan vändplanen red vi upp till vänster och min vana trogen gjorde jag halt och fattade vänster galopp. Hamingja var direkt med på noterna och kanske var det tack vare att vi redan "gasat på" lite i tölten som hon tog i så bra bakifrån att vi kunde behålla bärigheten i galoppsprången hela vägen uppför den lilla backen (annars brukar vi tappa den lite på slutet). 

När vi skrittat och travat genom skogen skrittade vi upp till jaktstugan på höjden där jag satt av och sadlade om. Där man sedan kommer ner till Torrbergsvägen är det en lite större vändplan där jag passade på att skritta på volt och flytta undan för innerskänkeln. Började i vänster varv och Hamingja kändes så mjuk och smidig när hon korsade över med inner bak och aktiverade sin överlinje. När jag bytte till höger varv kändes hon nästan lika fin! Övergick till att rida små "kringelikrokar" där jag flyttade bakdelen omväxlande åt höger och vänster - och fick en härlig känsla av varm kniv i smör!

Vid det här laget hade vi nästan ridit en halvtimma - tiden går när man skrittar extra mycket - men jag ville inte vända hemåt riktigt ännu... Så vi fortsatte en bit längs Torrbergsvägen och red några töltintervaller med lite mer samling varvat med skritt. När vi sedan vände hemåt igen vågade jag mig på att aktivera hennes bakdel lite till genom att rida vänstersluta i skritt innan övergången och resultatet blev en riktigt trevlig bärighet i tölten!

Dessutom kunde jag bibehålla/återställa bärigheten genom att lägga till några steg vänstersluta när det kändes som att hon började "tappa" lite bakdel. Några sådana trevliga sekvenser tölt varvat med skrittpauser hann vi med innan vi skrittade genom skogen tillbaka hem. Då hade det redan börjat skymma... men i och med regnmolnen var det ju faktiskt inte riktigt ljust ens mitt på dagen idag. Men vad gör väl det när man får rida sin lycko-häst??!!

Dags för pedikyr!

 Så här glad kan man bli över "nya" snygga fötter!

....jag höll på att skriva "nya skor" men kom på att det inte var med sanningen överensstämmande. För Hamingjas skor var så lite slitna att hovslagaren slog på dem igen efter att han verkat hovarna idag. Normalt brukar skorna hinna bli rejält slitna mellan skoperioderna så här års. Men nu har ju Hamingja vilat och sommarbetet sliter inte alls på skorna på det sätt som ridning på grusvägar gör. 

Jag hade inte hunnit rida Hamingja innan, men hon fick ändå beröm av hovslagaren för att hon stod så stilla och lugnt hela tiden. Med Lára - som var en oerhört otålig häst - var det säkrast att rida innan för att hon skulle "ha tid" att stå stilla tillräckligt länge för att låta hovslagaren sköta sitt jobb. Hamingja är mer tålmodig, men även hon kan bli rastlös och stöka lite så hinner jag brukar jag rida henne också innan. Så det var ju skönt att hon skötte sig så bra ändå!

Tölt-tisdag!

Hamingja avrundade dagens träningspass med lite yoga! 

Idag blev det ridning igen efter jobbet. Det började regna när jag åkte från jobbet mot stallet - men slutade när jag närmade mig Mariebäck och hade sedan härligt, soligt ridväder! Hamingja och jag tog en tur genom skogen bort till Torrbergsvägen. Även denna gång klättrade vi uppför sluttningen fram till jaktstugan och när vi ridit ner igen längs lilla skogsvägen vände vi tillbaka upp för lite extra klättring. 

Framme vid Torrbergsvägen övergick vi till tölt och efter att ha sidfört fram och tillbaka över vägen en stund insåg jag hur svårt det var att rida henne vänsterställd ute på den högra vägkanten - då ville hon hela tiden "ramla" mot den vänstra vägkanten. M a o var detta någon vi verkligen behövde träna på! (Det är ju som Atli brukar säga: hästen talar om vad den behöver träna, det är bara upp till oss att lyssna!) 

Efter en skrittpaus med några "omgångar" korsa bakbenen vid skritt på volt på ställen där vägen var lite bredare vände vi hemåt igen. Nu bad jag om lite samling i tölten och det blev plötsligt väldigt tydligt för mig att jag f n behöver rida öppna resp sluta med böjning i vänstersidan för att kunna rama in henne ordentligt. När jag "fick något i handen" i tölten kunde jag med några steg vänsteröppna eller vänstersluta återfå bärigheten. 

Det var en så härlig aha-upplevelse att jag gärna hade töltat på hur länge som helst! Så det var nog tur att vi ganska snart var framme vid stigen vi skulle rida genom skogen tillbaka till Mariebäck. Då blev det naturligt med en längre skrittpaus och det hade ju varit onödigt att riskera att överanstränga Hamingja så här under igångsättningen bara för att matte hade svårt att behärska sig...!

Ännu ett härligt ridpass med Hamingja!!!

Vi har soligt och fint ridväder även idag och kraftiga vindar som innebar att hästarna fick "ta paus" från alla insekter! Hamingja och jag red till vänster bakom vägbommen och jag nyttjade skogsvägen upp till vändplanen till uppvärmningstölt med lååång hals och mycket sidförande fram och tillbaka över vägen. När jag flyttat henne undan för vänsterskänkeln fick jag "vakta" med denna skänkel en för att hon inte bara skulle "ramla" tillbaka åt vänster utan invänta signalen från högerskänkeln. 

Framme på vändplanen fortsatte lösgörandet genom att flytta ut bakdelen på volt i skritt. Jag varvade mellan höger och vänster varv till dess hon korsade över lika bra med båda bakbenen. När jag dessutom kom ihåg Atlis tips om att krama höger-vänster på tyglarna någon gång för att stämma av att Hamingja verkligen var avslappnad i nacken blev längden på halsen ännu trevligare!

Det går en liten skogsväg in till höger från vändplanen och vi red in på denna, förbi det lite sanka partiet för att sedan följa den stig som går längs kalhyggets vänstra kant. Om man följer den stigen tillräckligt långt och sedan tar av på rätt ställe kommer man till en skogsväg som i sin tur leder ut till Torrbergsvägen. Det är ett par år sedan jag red där senast och det måste ha varit under någon av Hamingjas "rehabperioder" för jag minns att jag hade fått låna Litlamin för att kunna följa Sylvia och Elisabeth på denna runda... Även nu kändes det som en för lång runda för Hamingja - men det kanske kan bli senare i höst?!!

Nu följde vi bara stigen längs kalhygget en bit förbi den första utförsbacken, för att när vi vänt tillbaka samma väg kunna "bocka av" dagens inslag av den ordinerade skritten i uppförsbacke. Tillsammans med några avstickare ut i terrängen vid sidan av kalhygget gav detta en REJÄL dos terrängskritt. Och att detta inte bara är muskelstärkade utan också väldigt lösgörande blev oerhört tydligt när vi kom tillbaka till vändplanen och jag bad om mer "korsa bakbenen på volt". Då kändes Hamingja nämligen "som smör i hela kroppen" - åt båda hållen! 

Innan dess hade jag kommit ihåg att sitta av och flytta bak sadeln (med tanke på omfattningen av lilla frökens "betesmage" kan jag inte klandra den för att glida fram...!) Efter all skritt var det sedan härligt att tölta igen! Först i intervaller med lite mer samling innan hon som avslutning fick sträcka ut överlinjen riktigt ordentligt i nedvarvningstölt. Härligt, härligt tyckte vi båda! 

Tillbaka i stallet kom jag dessutom ihåg att göra några stretchövningar för mina stela höfter. Och insåg att jag faktiskt inte alls har träningsvärk i den omfattning man kunnat förvänta sig efter gårdagens ridning. Kraftig träningsvärk även efter lättare ansträngning är en del i problematiken kring fibromyalgi. Och med tanke på att jag red en hel timme samt att det bara var andra ridpasset efter två månaders riduppehåll borde det ha känts rejält idag... Men så var det alltså inte alls - så kanske har jag redan där en positiv effekt av mina nya kompressionstights?!