Ännu ett härligt ridpass med Hamingja!!!

Vi har soligt och fint ridväder även idag och kraftiga vindar som innebar att hästarna fick "ta paus" från alla insekter! Hamingja och jag red till vänster bakom vägbommen och jag nyttjade skogsvägen upp till vändplanen till uppvärmningstölt med lååång hals och mycket sidförande fram och tillbaka över vägen. När jag flyttat henne undan för vänsterskänkeln fick jag "vakta" med denna skänkel en för att hon inte bara skulle "ramla" tillbaka åt vänster utan invänta signalen från högerskänkeln. 

Framme på vändplanen fortsatte lösgörandet genom att flytta ut bakdelen på volt i skritt. Jag varvade mellan höger och vänster varv till dess hon korsade över lika bra med båda bakbenen. När jag dessutom kom ihåg Atlis tips om att krama höger-vänster på tyglarna någon gång för att stämma av att Hamingja verkligen var avslappnad i nacken blev längden på halsen ännu trevligare!

Det går en liten skogsväg in till höger från vändplanen och vi red in på denna, förbi det lite sanka partiet för att sedan följa den stig som går längs kalhyggets vänstra kant. Om man följer den stigen tillräckligt långt och sedan tar av på rätt ställe kommer man till en skogsväg som i sin tur leder ut till Torrbergsvägen. Det är ett par år sedan jag red där senast och det måste ha varit under någon av Hamingjas "rehabperioder" för jag minns att jag hade fått låna Litlamin för att kunna följa Sylvia och Elisabeth på denna runda... Även nu kändes det som en för lång runda för Hamingja - men det kanske kan bli senare i höst?!!

Nu följde vi bara stigen längs kalhygget en bit förbi den första utförsbacken, för att när vi vänt tillbaka samma väg kunna "bocka av" dagens inslag av den ordinerade skritten i uppförsbacke. Tillsammans med några avstickare ut i terrängen vid sidan av kalhygget gav detta en REJÄL dos terrängskritt. Och att detta inte bara är muskelstärkade utan också väldigt lösgörande blev oerhört tydligt när vi kom tillbaka till vändplanen och jag bad om mer "korsa bakbenen på volt". Då kändes Hamingja nämligen "som smör i hela kroppen" - åt båda hållen! 

Innan dess hade jag kommit ihåg att sitta av och flytta bak sadeln (med tanke på omfattningen av lilla frökens "betesmage" kan jag inte klandra den för att glida fram...!) Efter all skritt var det sedan härligt att tölta igen! Först i intervaller med lite mer samling innan hon som avslutning fick sträcka ut överlinjen riktigt ordentligt i nedvarvningstölt. Härligt, härligt tyckte vi båda! 

Tillbaka i stallet kom jag dessutom ihåg att göra några stretchövningar för mina stela höfter. Och insåg att jag faktiskt inte alls har träningsvärk i den omfattning man kunnat förvänta sig efter gårdagens ridning. Kraftig träningsvärk även efter lättare ansträngning är en del i problematiken kring fibromyalgi. Och med tanke på att jag red en hel timme samt att det bara var andra ridpasset efter två månaders riduppehåll borde det ha känts rejält idag... Men så var det alltså inte alls - så kanske har jag redan där en positiv effekt av mina nya kompressionstights?!