Eftersom vi inte har tillstånd att ha tupp här i Kyrkbyn har jag ju hela tiden vetat att alla ev tuppar skulle behöva "flytta hemifrån och skaffa ett jobb" - och även om jag aktat mig noga för att ge honom ett namn har det ändå varit svårt att inte fästa sig vid honom... Han har ju dessutom hela tiden bara blivit snyggare och snyggare!
De senaste veckorna har han dock även börjat gala. Till att börja med visserligen först framåt lunchtid på dagarna, samt på kvällen (som en typisk tonåring m a o!) Men det har ändå känts allt mer angeläget att låta honom flytta innan någon av grannarna skulle hinna börja klaga... Som tur var visste jag redan att han skulle få ett så jättebra, nytt hem i Österby utanför Boden hos Elvira som vi bl a tidigare köpt Lárahönan av! (Även hon en Silverudds Blå.)
The new micro-Chicks in (Church-)town!!!
Idag var det så dagen F som i flytt för tuppen - och då fick jag samtidigt hämta hem två nya "micro-chicks" som jag fått köpa av Elvira. Det är dels en vit skönhet av den holländska rasen Schijndelaar (de är relativt ovanliga här i Sverige och värper vackra, ljusblå ägg) samt ytterligare en Faverolle. Det är alltid lite spännande att släppa in nya fåglar i en flock, för precis som många andra djur behöver de göra upp om rangordningen och då finns alltid risken att någon blir skadad.
En fördel denna gång var nog dock att tuppen flyttade ut samma dag och att de kvarvarande unghönorna inte hunnit hitta sina roller i en ny rangordning utan honom. Till att börja med verkade de t o m rädda för den vita holländskan, trots att hon är betydligt mindre i storlek och Faverollen såg till att gömma sig bakom henne när de andra blev för närgångna! Man brukar avråda ifrån att sätta in en ensam ny höna i en befintlig flock utan sträva efter att de ska vara minst två så att de har en kompis att ty sig till. När nykomlingarna kan hämta stöd från varandra brukar de snabbt bli BFF - och så verkar det bli nu också!
Fram emot kvällen verkade det ursprungliga gänget tuffa till sig igen, i takt med att de utmanade varandra om vem som egentligen skulle vara "högsta hönset" och då började de även låta den lilla vita veta sin plats. Det tillfälle då rangordningen visar sig allra tydligast brukar dock vara när det är dags att sätta sig uppe på pinnen för natten. Hönsens instinkt att flyga upp i ett "träd" för att sova säkert från rovdjur under natten är väldigt stark och man ser också tydligt vilken plats i "trädet" - d v s på sittpinnarna - som är mest högstatus.
Översta pinnen är alltid bäst (antagligen för att den upplevs som säkrast) och i vårt vinterhönshus har det varit tydligt att platserna längst till vänster på denna pinne av någon anledning är HELT överlägsna alla andra delar av samma pinne. Denna första kväll visade sig vår lilla holländska vara den mest kvällströtta och intressant var att när hon först av alla flög upp för att sova - trots att hon dittills inte sett någon annan sitta på någon av sittpinnarna - direkt valde en plats ute till vänster! När det var Faverollens tur att ansluta satte hon sig - förståss - bredvid men jag räknade med att våra fyra Silveruddar skulle återställa ordningen så snart det var sovdags även för dem genom att flytta undan nykomlingarna.
Men till min stora förvåning såg det istället ut så här när alla satt sig för att sova: nykomlingarna hade fått sitta kvar på det BÄSTA stället på den BÄSTA sittpinnen! Det måste väl bero på att de fyra Silveruddarna fortfarande är lite förvirrade över vilken rangordning som egentligen ska gälla, så jag antar att nykomlingarna på sikt kommer att få hålla till godo med en annan del av pinnen. Och det kommer ju förståss även de lite större få när det är dags för dem att flytta ihop med de äldre Chicksen. Detta får dock vänta till dess de två nykomlingarna vuxit till sig så pass att jag vågar låta även dem gå ute lösa på gården - ännu så länge är jag rädd att de skulle bli ett alldeles för lätt byte för någon katt...
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar