Den allra vackraste utsikten!!!

...är den man ser från ryggen av sin häst!!!

IDAG HAR JAG RIDIT HAMINGJA!!! Efter nästan två månader var det idag ÄNTLIGEN dags att börja rida igen!!! För att undvika bilvägen (som är STENHÅRD nu...) red jag upp bakom vägbommen och följde den högra skogsvägen. Hamingja var överraskande lugn och sansad - så hon kunde skritta riktigt avslappnat på hellånga tyglar! Vid vändplanen red vi in i skogen för att rida "Torrbergsvägsrundan" motsols och varvade skritt och trav längs stigen. Hamingja fortsatt lugn och sansad och matte bara njöt!

Men uppe på nya kalhygget tappade vi bort oss och jag lyckades inte hitta den stig vi brukar följa bort till Torrbergsvägen... En stunds kryssande runt på hygget innebar jättebra muskelträning för Hamingjas bakknän eftersom hon fick lyfta lite extra på "fötterna" för att ta sig fram över stock och sten. Men stigen jag sökte lyckades vi inte hitta... Situationen kändes dock väldigt bekant och jag erinrade mig att vi irrat runt och letat stigen här en gång tidigare (måste ha varit tidigt i våras) fast då kom vi från andra hållet och hittade inte var stigen hem mot Mariebäck fanns...! 

När jag nu bestämde mig för att ge upp projektet och vända tillbaka fick jag än en gång leta efter stigen hemåt - uppenbarligen hade jag ridit betydligt längre sträcka över hygget än vad jag trodde! Men tillslut hittade vi den i alla fall - och då såg jag till att göra en markering i mobilens kartprogram för att ha som hjälp när jag testar att rida rundan från andra hållet nästa gång!

Hemvägen inleddes i skritt, men när terrängen började bli lite jämnare tyckte jag att man borde kunna  trava lite försiktigt också. Hamingja hade ju varit så lugn och avslappnad hela tiden så jag var inte alls beredd när min tänkta travsignal istället resulterade i en katapultartad galopp hemåt! :-O Med halvlånga tyglar tog det en liten stund innan jag åter hade kontroll på läget... men då bjöd hon istället på en härlig tölt där hon verkligen dansade fram med MASSOR av bakben och härligt lösgjord i kroppen! 

Under resten av hemvägen varvade vi sedan skritt och tölt, men den där riktigt häftigaste töltkänslan hittade vi inte tillbaka till igen... I o m att hon vilat så länge ville jag ju inte heller pressa på med mycket drivning utan nöjde mig med "det hon bjöd på". Men jag får "notera i boken" att katapultgalopp över stock och sten uppenbarligen är en MYCKET bra förberedelse för tölt!!!