Midur Elit!!!

Ridhusträning idag IGEN - och nu var ju Hamingja rutinerad!

För några år sedan var det ett gäng Midurungdomar som med glimten i ögat skapade Facebookgruppen "Midur ungdom - Elit". En grupp som - namnet till trots - var öppen för alla som ville vara med. Som jag förstod saken skulle t o m vi som är "ungdom+" (hm...) kunna bli medlemmar.

När jag i kväll åkte till Bodens ridklubb för att träna i nya ridhuset - för andra gången på bara tre veckor - tänkte jag att det nog är dags att ansöka om att bli medlem i Elit-gänget...! För när vi som "bara" ridit utomhus i ur och skur i alla år plötsligt har tillgång till ridhus en timme var annan vecka - känns det ju hur proffsigt som helst! Kanske inte är så konstigt om vissa av oss upplever att det "stiger oss åt huvudet"...??!! Fast det kan ju MÖJLIGEN vara så att jag skulle ha liiiite lättare att "kvala in" i "Midur Elit" än i "Midur ungdom Elit"...??!!!

Det var - om jag räknat rätt - sju Midurekipage på plats denna kväll, varav fyra från Mariebäck. Kul att många tar chansen när vi fått så fina träningsmöjligheter! För ett par av ryttarna på plats var det dessutom första "evenemanget" i Midurs regi och det är ju jätteroligt med nya medlemmar! 

Min målsättning med förra träningstillfället var att ge Hamingja en så bra "första ridhus-upplevelse" som möjligt och när det var dags för hemfärd var jag mycket nöjd med utfallet. När vi nu kom tillbaka märktes det också att lilla fröken var BETYDLIGT tryggare i situationen den här gången! Och jämfört med Carola och Dotla, som åkte med oss och som aldrig varit till BRK tidigare, var ju vi de rutinerade! 

Förutom löshoppningen senast så red jag bara skritt och uppvärmningstölt i lång och låg form - d v s Hamingjas favoritgångart - just för att hon skulle få hjälp att slappna av trots den nya miljön, ljuden som blir annorlunda i ett ridhus och andra hästar som sprang. Men idag kunde vi höja ribban lite till! 

När jag inledde med skritt på volt kunde jag m h a ridhusets speglar se att hon verkligen korsade med inner bakben när jag bad henne flytta ut bakdelen några steg. Så bra att kunna se med egna ögon att min känsla av att hon gjorde rätt också stämde!!! Vi övergick till att göra samma sak i tölt med låååång hals och även om Hamingja (förståss) reagerade på ljud från de andra ekipagen så blev det ändå ganska små reaktioner och hon slappnade snabbt av igen. 

Efter trav på volt följt av ännu mer "uppvärmningstölt" på böjda spår kände jag mig så nöjd med hennes lösgjordhet (inte minst den psykiska) att jag vågade höja ribban ytterligare och arbeta med samlingen, d v s samlad skritt och övergångar till tölt. Som vanligt började jag i vänster varv och blev inte förvånad när hennes oerhört ambitiösa sida visade sig i form av "massor av bakben" som lyfte upp bogarna men också spänningar som innebar att hon blev kort i nacken... 

Men i höger varv - som brukar vara en större utmaning - fick jag allt det positiva från vänstervarvet OCH en lång hals! Och när vi då gjorde töltövergångarna på lösa tyglar bar hon upp sig riktigt, riktigt trevligt i tölten! Jag hade INTE behövt skämmas om Atli sett oss då! Det märktes också att Hamingja verkligen tog i (och att det var varmt i ridhuset) för hon svettades rejält och blev t o m skummig framme på bogen. 

Som belöning för att hon varit så duktig och för att hon även denna gång skulle ha en riktigt positiv känsla med sig efter träningspasset fick hon först varva ner i tölt med lååång hals. Sedan skrittade vi runt en bra stund och övade oss på att inte bli stressade fast andra hästar sprang och deras ryttare ibland t o m smackade (!!!) 

När jag suttit av stod vi kvar inne i ridhuset och fortsatte öva på att ta det lugnt trots det som hände runt omkring. Och trots att det denna gång var fler ekipage i ridhuset så hade Hamingja betydligt lättare att slappna av än när vi gjorde samma sak förra gången. Härligt att se hur lilla fröken stärker sitt självförtroende och kan tona ner sina flyktreflexer!

När det var dags att åka hemåt verkade alla mycket nöjda! Och inte blev jag mindre nöjd när hovslagaren sedan hörde av sig och meddelade att Hamingja kan få vinterskorna på plats på onsdag. Vi kommer alltså att ha bra förutsättningar när det är dags för Atlikurs till helgen!!!

The New Chicks in (Church-)Town!

Dessa tre damer av den franska rasen Faverolle flyttade hem till oss idag!

Men alla är inte lika glada som jag över detta... Fru Hansson fick snabbt inse att hon inte längre är "högsta hönset" i Kyrkbyn och även våra tidigare fransyskor, av rasen Maran, håller sig avvaktande till nykomlingarna än så länge...  Den laxfärgade damen närmast i bild verkar vara vår nya ledarhöna, medan de övriga två (blå resp spättad) inte riktigt verkar vara överens sinsemellan om sina respektive positioner...

Välmående Faverollehönor kan värpa upp till fyra ägg/vecka och att de även brukar värpa bra under vintern är en av huvudanledningarna till att de kändes som ett bra komplement till mina övriga raser. De beskrivs dessutom som lugna och lätta att få tama, vilket inte är någon nackdel heller! En bonus med detta gäng är att de har olika färg så att de är lätta att se skillnad på dem sinsemellan. De har ju också en ganska rolig uppsyn med sina "skägg" som gör att de ser lite ugglelika ut! Vilket också gör att de tydligt skiljer ut sig jämfört med de andra hönor med färgen blå resp spättad vi har. 

Nybörjarägg!!!

Lakrits, Kola och jag beundrar nybörjarägg nr 2!

Chicksen tycker att det varit alldeles för lite Chicks News här på bloggen den senaste tiden - så jag får väl försöka bättra mig!!! Bilden ovan är från 25:e oktober, då Lakrits (troligen) lagt sitt andra ägg! Hon är alltså STOR höna (=värphöna) nu!!! Igår kom nr tre och idag har jag fått plocka in nr fyra! Det är fortfarande pyttesmå "nybörjarägg" men definitivt en bra början! Att jag tror att det är Lakrits som värper dem är för att hon fått betydligt större och rödare kam, vilket de brukar få när de börjar värpa. Medan Kolas kam fortfarande är både mindre och blekare. 

Dessa Bjurholmsägg är extra efterlängtade eftersom alla de andra haft värppaus sedan hundattacken. Vuxna hönor har normalt värpuppehåll under vintern (oftast börjar uppehållet i samband med att de ruggar på hösten). För att sedan börja värpa igen framåt vårkanten. Vilket också är varför man av tradition äter mycket ägg till påsk. 

Den sista tiden fram till hundincidenten hade vi tre hönor som värpte, så vi fick fortfarande 0-2 ägg per dag. Men Haena och Litla-Haena som dödades av hunden var två av dessa och Lárahönan som skadades allvarligast var den tredje... Och även om Lárahönan inte gett oss några ägg sedan dess så är ju huvudsaken att hon verkar återhämta sig så bra ("peppar, peppar"!!!)  

Hamingja på hal is...

Systrarna Hamingja och Hremsa i hagen idag

Hamingja har fått ha ledigvecka i väntan på att hovslagaren ska komma och slå på vinterskor. Han har inte lämnat besked ännu om när han har tid, men jag hoppas verkligen att han hinner göra det innan torsdag till veckan. Då är det nämligen dags för Atlikurs igen! Planen var egentligen att Atli redan skulle ha varit här två gånger tidigare under hösten, men båda gångerna blev tyvärr inställda... Så nu är vi "taggade till tänderna"!!! Vissa år har Atli varit i Mariebäck så mycket som sju gånger - vilket fått endel från södra Sverige att undra: "BOR han hos er, eller??!!" Men inte den här hösten alltså...

Och när det då ÄNTLIGEN blir kurs vill jag ju verkligen inte att Hamingja ska ägna hela kursen åt att halka runt på ridbanan, med de spänningar som uppstår av att hon känner sig som Bambi på hal is... Som nödlösning skulle vi skulle kunna klara oss med vinterskor fram, för på bakskorna har hon i alla fall hål för traktbroddar. Håll tummarna att det löser sig till på torsdag!!!

Men innan dess, nu på söndag kväll, har Midur tid i nya ridhuset på Bodens Ridklubb igen. Förra gången kunde jag inte vara där och även den här gången ser det tyvärr lite knepigt att få till det... Men när jag inte kunnat rida p g a underlaget känns det ju som en extra stor bonus att vi nu tillslut lyckats få tillgång till ridhus. Så jag ska verkligen försöka pussla ihop helgen så att det finns utrymme för att åka med Hamingja till BRK! 

Att rida "bara skritt" behöver verkligen inte vara "bara"...!

Morgonstund har frost och hö i mund! 

(Skäck-)Hremsa, Hulda och (fux-/mamma-)Hremsa

När jag åkte till stallet i morse för att morgonfodra var det -6 grader, d v s kallast hittills i höst. Marken var därmed stenhård - en STOR nackdel när det kommer till ridning... Men istället en STOR fördel när det gäller fodringen av hästarna! Den här höstens ihärdiga regnande har gjort det svårare och svårare att hitta platser att lägga ut hö på som INTE varit leriga... Men idag behövde man inte oroa sig det minsta för att hästarna skulle råka få i sig lera som i värsta fall kan orsaka kolik. 

Som ridunderlag är stenfrusen mark inte lika bra... så för att inte riskera att överanstränga Hamingjas ben fick det bli ett träningspass med "bara" skritt - vilket verkligen inte alls behöver vara så "bara"...! Atli sa en gång att "Du kan rida skritt så att du även förbättrar alla de andra gångarterna! Men du kan också rida skritt som försämrar dem...!" Och  min ambition idag var förståss att hålla mig till det förstnämnda!

På vägen till stallet hade jag passerat en beväpnad jägare som stod alldeles vid vägkanten och medan hästarna åt sitt frukosthö hörde jag vid ett par tillfällen skott på långt håll - m a o kändes det inte som någon bra idé vare sig att rida ut i skogen eller längs bilvägen idag... Dessutom är det definitivt mer än en vecka sedan vi tränade på ridbanan senast, så det fick bli ett träningspass där idag.

Inledde med "Hamingja-stretching" på volt så att hon fick korsa ordentligt med inner bak - det är verkligen en övning som "gör susen" för henne!!! Jag såg till att byta varv ganska ofta och när jag samtidigt även bytte spöhand blev detta förutom nyttig stretching även mycket bra "social träning" för lilla fröken som alltid tolkar byte av spöhand som "DET ÄR NU JAG SKA DÖ!!!" :-O

Efter detta red vi samlad skritt längs spåret varvat med skritt på hellånga tyglar. Samlad skritt är verkligen effektiv styrketräning för de muskler som ska ge hästen ökad bärighet (och därmed inte bara flottare rörelser utan inte minst den styrka som behövs för att arbeta så ergonomiskt som möjligt med en ryttare på ryggen.) Och när nu den samlade skritten varje gång följdes av skritt på långa tyglar istället för (som ofta annars när vi tränar) samlad tölt blev det också ett bra sätt att motverka risken att superambitiösa Hamingja bygger upp spänningar i samlingen för att hon "laddar" för samlad tölt.

När vi tränat samlad skritt i båda varven avrundade vi ridpasset som det började - d v s med stretching av bakdelen genom att hon fick korsa bakbenen på volt. Ett riktigt nyttigt träningspass för Hamingja - men också för hennes matte! Även jag tenderar ju att bygga upp spänningar i kroppen - även om det blivit MKT bättre sedan jag fått hjälp från suveräna Ekströms Smärtklinik i Piteå! Och i skritt har jag den bästa möjligheten att stämma av att jag ger mina signaler UTAN att bli väldigt spänd i hela kroppen - så att även Hamingja ska ha möjlighet att svara på mina signaler om samling med bibehållen lösgjordhet. Som sagt: "Att rida "bara skritt" behöver verkligen inte vara "bara"!!!

Höstsol!

Höstsol i stohagen!

Idag var det fruset i backen - t o m leran i hästhagarna var "stenfrusen". Så det blev mycket skritt under tagens ridtur, för att inte slita på Hamingjas ben i onödan. Red längs bilvägen bort mot Avan och svängde in på sandvägen som går parallellt med bilvägen. Tack vare att den är så sandig och torr brukar den ha bra underlag även när det är riktigt hårdfruset i övrigt - och vi behövde inte bli besvikna denna gång heller! 

Det blev ett par vändor fram och tillbaka, då vi nyttjade underlaget till tölt, trav och galopp. Sedan red jag tvärs över vägen och följde den skogsvägen - upp på höjden och parallellt med bilvägen tillbaka mot Mariebäck. Även om underlaget var lite mer fruset än sandvägen så tyckte jag det var OK för att träna mer trav. 

Jag har haft förmånen att äga flera hästar med mycket motor och stark trav, vilket förståss innebär många fördelar. Men också att det är svårt att "komma till ridning" i traven. När hästen vill "satsa mot Solvalla" är det lätt att man antingen bara åker med eller att man fastnar i ett bromsande som får hästen att bli spänd. "ALDRIG bromsa med båda tyglarna samtidigt!!!" brukar Atli säga. Men det är verkligen lättare sagt än gjort när man inte har möjlighet att gå in på en volt... 

Det man strävar efter är ju att delar av skjutkraften ska omvandlas till lyftkraft och för detta behövs DRIVNING - vilket inte direkt är det första man tänker på när hästen lägger iväg som en rem efter marken...! Men den senaste tiden har jag verkligen försökt tänka extra mycket på detta. Till att börja med när jag ridit på ridbanan - så att jag använt volten i trav inte bara för att ta ner tempot med bibehållen lösgjordhet. Utan att jag sedan också sett till att driva henne fram emot bettet så snart tempot blivit acceptabelt. För en bättre bärighet i traven. 

Och nu har jag ibland också kunnat hitta ett sådant "drivläge"  även när vi ridit ut - som idag t ex! Det är verkligen en härlig känsla! Men jämfört med tölten tränar vi verkligen inte mycket trav... När jag vid ett tillfälle red kurs för Ia Lindholm sa hon att en STOR skillnad hon såg mellan sig själv och sin man (som är islänning) i ridningen är att han rider oerhört mycket mer trav. Och hon såg samma sak när hon tittade på andra isländska ryttare. 

Hennes analys var att vi som inte är islänningar själva har valt hästarna just för tölten och därför fokuserar vi också väldigt mycket på denna gångart. Och de icke-islänningar som inte är specifikt intresserade av tölt helt enkelt väljer en annan hästras. Medan man på Island rider islandshäst inte just för att den har tölt utan för att det är den enda hästras som finns att tillgå - oavsett om man har töltfokus eller inte.   

VAD har man för kläder när det INTE regnar???!!!

Idag hände något ytterst märkligt... det regnade nämligen INTE...! "Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder" brukar man ju säga. Men vad i all världen gör man när det faktiskt är BRA väder - FAST det är höst?!! Hamingja hade självklart koll: en vacker, rödbrun islandshästpäls är helt enkelt ALDRIG fel och särskilt inte när höstsolen får den att "glöda"! Medan matte tog det säkra före det osäkra och valde (svart) regnjacka utanpå ylletröjan.

Hamingja var både avslappnad och fokuserad idag! Vilket bl a visade sig i att skritt på hellånga tyglar innebar ett trevligt driv i steget som fortplantade sig fram över ryggen och ut i en lååååång hals! Så jag passade på att låta henne skritta extra länge på detta sätt, innan det blev dags för den dagliga dosen av "korsa bakbenen genom ridning med innerskänkel mot yttertygel". Och efter detta två klockrena fattningar i vardera galoppen, varvat med lika avslappnad skritt med låååång hals, när vi red intervaller i lilla backen in mot gamla soptippen.

När vi sedan fortsatte längs bilvägen bort mot "världens ände" och ytterligare en sträcka längs vägen in mot stan blev det intervaller i tölt. Matte spårade ur och smackade så där otäckt FLERA GÅNGER, BÅDE i samlad skritt och i tölten - men tack vare sina starka nerver överlevde Hamingja trots allt och bjöd också på några riktigt trevliga töltsekvenser! Om hennes matte DESSUTOM kunde låta bli att tippa framåt så skulle förståss tölten bli ÄNNU trevligare...!

Under hemvägen blev det mer tölt, varvat med skrittpauser och som avslutning en längre sekvens samlad skritt innan hon fick sträcka ut i tölt på långa tyglar. Flera gånger under hemvägen hörde jag ljudet av skott från skjutbanan som vi behöver passera för att ta oss tillbaka till stallet. Jag hoppas alltid att de ska ha uppehåll i skjutandet precis när vi rider förbi, för även om våra hästar är väldigt vanan vid detta ljud på håll så borde det ju vara obehagligt för deras känsliga öron om de skjuter när man är riktigt nära. Om de ser att vi kommer ridande brukar de också ta paus - och precis så tur hade vi idag!