Höst-Hamingja!

Höst-Hamingja-häst!

Efter behandlingen i söndags hade Tomas ordinerat två dagars vila för Hamingja. Men vädret såg till att det blev några till... Vindar upp till 26 sekundmeter i byarna och bitvis ösregn - det är väder som min kropp INTE tycker om... Jag hade fortfarande ganska ont i SI-lederna idag - ibland skar det till som knivar - men förutom en "kniv" i början av ridpasset gick det sedan bra att rida. HÄRLIGT!!!

Med Tomas bekräftelse på att träningen hittills varit bra och uppbyggande för Hamingja var jag förstås ännu mer inspirerad att fortsätta på satta sätt! Eftersom hon haft fem vilodagar började jag med en lite längre uppvärmning (15 minuter istället för 10) då vi travade och töltade med lång hals och aktiv överlinje. 

Under "själva arbetet" jobbade jag henne från marken - med långa sekvenser ryggning följt av samlad skritt. Hon börjar vara riktigt duktig både på att rygga och samla skritten utan att ligga på det minsta i handen! Och det gäller även högervarvet - där hon faktiskt ryggar med mer energi än i vänster varv samt att hon där dessutom har slutat "vräka ut" bogen mot mig utan samlar sig riktigt trevligt istället!

Efter 15 minuter intensivt arbete från marken sadlade jag om och satt upp igen. Tölten kändes nu riktigt trevlig och när jag verkligen fick koll på högerbogen genom att rida henne utåtställd på volt i vänster varv så blev hon fantastiskt mjuk och fin i samlingen med bibehållen längd på halsen! Red en hel del böjda spår samt sidförande för att bibehålla samlingen och hålla henne mjuk i tölten. Och när hon sedan fick sträcka ut i trav frustade hon så belåtet! 

Sedan fick hon som vanligt stå en stund med Back on Track på rygg och vänster has. Tomas rekommenderade att jag ska låta henne ha sina BoT-värmare betydligt mer framöver, när det börjar bli kallare. Ryggvärmaren har kardborrband för att man ska kunna fästa den på insidan av ett täcke, vilket man bör göra om hon ska ha den på sig i hagen. Jag funderade en stund på vilken typ av täcke som skulle vara mest lämpligt... Kom fram till att ett ofodrat regntäcke borde vara bäst - det kan hon ju ha på sig även om det regnar. I vanliga fall brukar jag använda regntäcke med ett tunt foder - men i det här fallet får BoT vara fodret. Och jag tror dessutom jag har ett sådant täcke liggande, ett jag köpte till Lára vid något tillfälle.  (Fast så mycket hästprylar som jag sålt det senaste året är jag inte helt säker på att det är kvar... får kolla i stallet i morgon!)  

Härligt Hamingja!!!

Idag var det åter dags för Fysiopet-Tomas att kolla igenom Hamingja. Först fick jag berätta vad som hänt sedan sist och att successivt kunnat öka på träningen utan några bakslag i form av tecken på smärta eller obehag. Sedan började han som vanligt med att kolla henne med värmekameran - och till min lättnad kunde han snabbt konstatera att det inte längre var någon extra värmeutstrålning från den vänstra hasen. SKÖNT! När han sedan började känna igenom henne konstaterade han också att muskelstrukturerna på bakbenens insidor ner mot resp has nu kändes ganska likvärdiga. (Senast hade hon märkbara spänningar och irritationer på vänster.) Ännu ett positivt besked alltså!

Uppe i korset hittade han lite ömhet och stelhet i musklerna även nu - men det var faktiskt främst på höger sidan denna gång, inte vänster. Och det är ju ändå lite mindre illa om det flyttar sig än om det alltid är problem på samma ställe... Men korset har ju hela tiden varit hennes svaga punkt och det gäller därför att vi fortsätter den uppbyggande träningen för att hon med tiden ska få de muskler som behövs för att stabilisera området tillräckligt. "Uppenbarligen har hon svarat mycket bra på träningen från marken så fortsätt med den - men se också till att variera träningen mycket!" sa Tomas.

Nu ska hon få två vilodagar efter behandlingen - sedan fortsätter vi träningen. Jag LÄNGTAR redan!!!

Atli-träning: när hästen själv får välja!!!

På väg till stallet upptäckte jag till min förvåning att det satt en varningsskylt vid vägen "Jakt pågår!" Det är ju JÄTTEBRA - men konstigt att det bara är andra gången under alla mina år i Mariebäck som jag ser en sådan skylt... Beväpnade jägare däremot, ser man var och varannan dag hela höstarna samt även ofta under helgerna på vintern. Så jag blir faktiskt lite nyfiken på vad som gjorde att de bestämde sig för att sätta upp skylten just idag?! Lustigt nog såg jag däremot inte en enda jägare idag...!

Skylten påverkade i alla fall inte min planering, för jag hade ändå bestämt att vi skulle träna på ridbanan igen idag. Under gårdagens uteritt fick jag så tydliga bevis för hur effektiv vår träning har varit de senaste veckorna så jag känner mig ju ÄNNU mer peppad att fortsätta träningen efter det! Och dessutom ville jag passa på att "spänna bågen" ännu lite mer idag - för att redan i morgon kunna få besked av Tomas om jag gjort rätt bedömning om att hon är redo att öka träningsintensiteten.

Jag har ju också den enorma fördelen av att ha en häst vars enorma arbetsvilja inte påverkas nämnvärt av att träningen sker på ridbanan - inte ens om det gäller varje dag under en längre tid. Så det är verkligen en ödets ironi att Hamingja i detta fall ska behöva jämföras med just Lára - antagligen en av de absolut mest arbetsvilliga hästar världen skådat...! Hon valde alla dagar i veckan arbete framför mat om hon fick chansen! Men jämfört med alla andra hästar (utom möjligen Láras avkomma Litlamnin) är Hamingja verkligen EXTREMT arbetsvillig!

Och eftersom man inte ska ändra ett vinnande (Atli-)koncept hade träningspasset samma upplägg som vanligt. Först uppvärmning i trav resp tölt med låååång hals, med den lilla justeringen att jag började introducera mer böjda spår redan i traven. Antagligen var det därför takten i tölten sedan blev så bra redan från start - annars brukar det vara passtaktigt innan hon riktigt kommit igång. "Om du sitter på rumpan blir det ÄNNU bättre!" hördes plötsligt Sylvias röst över gårdsplanen - och hon hade ju rätt förståss!!! Inte så dumt att "instruktören ser dig" ibland!!!

När vi övergick till arbetet från marken lät jag Hamingja rygga betydligt längre sträckor än tidigare - utan att det kom några reaktioner på smärta eller obehag! Dessutom börjar hon rygga riktigt trevligt, med bibehållen längd på överlinjen! Därmed hade vi ju också ett mycket bra utgångsläge för den samlade skritten - som också fungerade riktigt, riktigt bra! När jag placerade mig aningen längre ut från henne kunde jag också tydligt se hur bakbensmusklerna arbetade i samlingen. Och mitt i detta börjar härliga hästen frusta så belåtet! Det är verkligen precis som Atli säger: "Hon är byggd för att arbeta och hon kommer att må som allra bäst när hon får arbeta ordentligt - och använda sin kropp på rätt sätt!"

Även i högervarvet fungerar både ryggningar och samlad skritt riktigt, riktigt bra nu! Och när hon fått sin "psykiska paus" medan jag sadlade om bjöd hon på riktigt trevlig bärighet i tölten! Eftersom vi skulle "spänna bågen" lite extra idag nöjde jag mig inte med att bara använda den samling som uppstått under arbetet från marken och "åka på den" så länge den fanns kvar av sig själv. Så har jag ju gjort hittills eftersom jag bara velat stämma av att samlingen inte skapat några spänningar eller obehag hos henne. Men nu vågade jag mig även på att rida för att bibehålla samlingen en stund, medan jag varvade sidförande övningar med Atli-vändningar och volter för att hålla henne avslappnad. Och till min glädje verkade inte heller dessa lite högre krav medföra något obehag för henne - skönt!

Nu blir det MKT spännande och intressant vad Tomas kommer att säga i morgon! Det känns ju verkligen som att vi är på rätt väg nu men ska bli skönt att få en riktigt avstämning på om vi gått för fort fram i något avseende eller om jag kan fortsätta spänna bågen ytterligare!

Rejält tryck i bakbenen!!!

Reflexväst är det nya svarta!!!

Idag lämnade jag ridbanan och red ut i skogen för första gången på länge - "beväpnad" med reflexväst för säkerhets skull. Jag hade i alla fall inte sett några älgjägarbilar parkerade längs vägen till stallet, men de kan ju stå någon annanstans... önskar verkligen att vi hade fått veta var de jagar olika dagar...!!!

Nu red vi i alla fall genom skogen bort till Torrbergsvägen, alltså den sträcka som vi använde för rehabträning de första veckorna. Men istället för att behöva vända hem igen fortsatte jag till höger längs Torrbergsvägen så att vi fick rida runt istället! Redan under första sträckan uppvärmningstrav märktes det tydligt att vi styrketränat hennes bakdel en hel de senaste veckorna - för OJ vilket TRYCK det var i steget från start!!!

När vi kom till stället där vi brukade rida galoppintervallerna under de första veckorna märktes det ÄNNU större skillnad! Trots att det inte var några långa intervaller vi red från början märktes det snabbt att galoppen blev lite mer flack... men nu var det rejält tryck i galoppsprången hela vägen!

Framme vid Torrbergsvägen fick jag också göra som jag så ofta önskade tidigare: få nyttja vägens fina ridunderlag till att rida tölt! Hon kändes riktigt fin i takten ända från start, men jag fick först böja endel för att få ordentlig längd på halsen. Och sedan jobbade jag mycket med sidförande för att aktivera bakdelen lite extra samtidigt som jag försökte hålla högerbogen på sin plats. 

På vägen tillbaka genom skogen hann vi med flera galoppintervaller till - och det märktes inte minsta tecken på att hon började bli trött i musklerna i bakdelen! Härligt! När vi kom tillbaka till stallet hade vi varit ute ca 50 minuter - alltså det längsta ridpasset på flera veckor. Men hon var ändå inte alls så svettig som efter våra mest intensiva styrketräningspass då vi tränat samling från marken. Nu var det i o f s svalare ute också - samt att hon nu är klippt på halsen och bogen. Men jag hade nog ändå trott att hon skulle bli mer svettig och flåsig i o m att vi ju inte tränat någon kondition på länge. Fast starka muskler kanske räcker längre än man tror?!

Jag provade även att rygga några gånger idag - uppsuttet - och hon visade inte minsta tecken till att det gjorde ont eller var minsta obehagligt. Skönt!!! I morgon får det bli ett nytt pass på ridbanan och sedan får jag se om vi hinner med ett pass på söndag också innan Tomas ska behandla henne. Jag har vid ett tidigare tillfälle ridit lektion för Atli precis innan en behandling och när Tomas sedan började med att kolla henne med sin värmekamera kunde han snabbt konstatera att den enbart gav utslag på rätt ställen - d v s den träning hon fått hade enbart varit bra för henne. Och det vore ju mkt intressant att få motsvarande kontroll av det som varit mitt huvudsakliga träningsupplägg sedan Atlikursen för tre veckor sedan!

Jag har varit lite extra vågad idag...!

Matte har behövt två vilodagar - men i dag blev det ridning igen efter jobbet! Och då vågade jag dessutom "ta ut svängarna" lite extra! Hittills har vi ju klarat den här andra igångsättningen utan bakslag - peppar, peppar! Och när jag nu dessutom fått besked om att vår supermassör Fysiopet-Tomas kommer till Mariebäck på söndag tyckte jag att det var dags att vara lite extra "vågad". Eftersom jag så snart kommer att få "facit" om det är så att vi tagit i lite för mycket. 

Efter den inledande uppvärmningstraven har jag redan tidigare börjat introducera lite sidförande rörelser under uppvärmningstölten. Hittills har hon inte på något sätt reagerat negativt på detta - så nu vågade jag mig på riktigt mycket av den varan. Dock inga längre sträckor åt gången utan ett par steg in från spåret, några steg rakt fram och sedan sidföra ut på spåret igen - men upprepade detta väldigt ofta samtidigt som jag var noga med att ge riktigt lösa tyglar mellan varven för att uppmuntra till mycket längd på halsen.

När det sedan var dags för samling från marken höjde jag också ribban en hel del - genom att låta henne rygga betydligt längre sträckor än tidigare. Och man kan säga att hon verkligen inbjöd till detta genom att hon både gjorde det lätt och med riktigt bra längd på halsen! Senaste bakslaget kom ju sedan jag bett henne rygga så sedan dess har jag bara ryggat kortare sekvenser och aldrig uppsuttet. Men nu kom inga omedelbara protester i alla fall. Även samlade skritten kändes riktigt bra idag - och faktiskt allra bäst i högervarvet där högerbogen höll sig riktigt bra på plats idag. Plötsligt händer det!!!

Jag brukar använda uppsittningspall när jag sitter upp utanför stallet, för att spara på mina onda SI-leder. Men den senaste tiden har jag inte alltid tagit med den till ridbanan, utan suttit upp utan när jag varit klar med arbetet från marken. Efter att ha gjort så även i söndags fick jag dock REJÄLT ont, som höll i sig både måndag och tisdag, så idag var jag lite mer förståndig och använde den stol som står på ridbanan för tillfället. Även jag kan vara förståndig ibland alltså!

När jag så började "känna på" tölten uppsuttet kunde jag till min glädje konstatera att inte heller Hamingja verkade ha utsatts för något som gjorde ont idag - eller ens var minsta obehagligt. För hon kändes precis lika mjuk och fin som hon gjort nu hela tiden sedan Atlikursen! Jag vågade mig t o m på att "provocera" lite extra genom att be henne rygga en kortare sträcka med mig på ryggen - och när jag sedan bad henne gå framåt i tölt igen fanns ingen antydan till den panikreaktion som var fallet i början av sommaren. Vilket härligt besked från min fina häst!!! 

Medan hon sedan varvade ner i trav bestämde jag mig för att fortsätta träningen på denna - markant "högre" nivå fram till dess Tomas kollar henne på söndag. Under förutsättning att hon inte verkar reagera negativt på något sätt förstås! Så kommer jag ju att få ett väldigt tydligt svar på söndag om hur hon svarat på denna träning och ifall vi behöver backa tillbaka lite eller om vi kan ligga kvar på denna nivå ett tag som förberedelse inför nästa steg framåt. 

Klippning och pokerface!

Hamingja och jag fortsätter att variera oss: här favorittränset från Eques igen (med anatomiskt nackstycke) men nu med ett pannband från Equitec. Jag gillar verkligen pannband med knapp på båda sidorna - har insett att det måste vara precis så ENKELT om det ska bli av att jag byter mellan olika! I kväll var det dock inte bara styling som stod på programmet utan även klippning, ridning och kvällsfodring (i den ordningen). 

Med den vinterpäls Hamingja redan hunnit sätta har hon blivit så oerhört svettig bara av våra korta träningspass. Och eftersom det milda vädret verkar fortsätta kändes det som en MYCKET bra idé att låta henne "lätta på klädseln" lite genom att klippa halsen, bogarna och ner mellan frambenen. Man bör klippa torr päls, eftersom det både blir jämnast och det är minst risk att man råkar lugga hästen, så jag klippte innan ridningen. Passade dessutom på att låta henne stå med BoT på rygg och vänster has under tiden, vilket innebar att hon fick ungefär en halvtimmes "behandling" för ökad blodcirkulation.

Efter detta blev det ännu ett träningspass på ridbanan enligt Atlis instruktioner. Det var första gången för i höst som jag behövde tända belysningen... och jag påmindes då om när Hamingjas lillebror Hektor för första gången var med på en Atlikurs. Han ÄLGADE runt på ridbanan med sina ENORMA travsteg - lätt uppjagad men på sitt eget coola sätt med spetsade öron som mer signalerade att något var spännande än otäckt. Sylvia undrade vad som tagit åt honom - hon hade ju faktiskt ridit honom på ridbanan ett par gånger tidigare i alla fall och då hade han inte farit runt på det viset... Men så kom hon på förklaringen: Han försökte springa ifrån den där skuggan som jagade honom hela tiden!!! (Vid de tidigare tillfällena på ridbanan hade det varit dagsljus. Och när vi rider ut finns inga gatlysen så då blir det inga skuggor även om det är mörkt...!) 

Men Hamingja är ju så oerhört rutinerad så hon behövde inte känna sig jagad i kväll! Än en gång tyckte jag vårt träningspass flöt på riktigt, riktigt bra! Hon mår verkligen bra av fasta rutiner så att hon vet vad som väntas av henne hela tiden och inte behöver aktivera sin överambitiösa sida och stressa upp sig över att hinna göra saker innan jag hunnit be om dem. Dessutom hoppas jag att hon faktiskt börjar bli lite starkare i musklerna hon behöver för samlingen och att jag blivit bättre på att ge rätt signaler i rätt sekund. 

Det kan ju förstås också vara så att framgången jag upplever beror på att jag utan att märka det själv, successivt börjat sänka kraven... det har ju hänt en och annan gång när det är ett tag sedan senaste ridkursen... "Been there, done that, got the T-shirt..." Vi brukar därför skoja om att det alltid går så mycket bättre att rida när man får "sköta sig själv" och inte har någon instruktör som lägger sig i och ställer krav! M a o - när man tränar på egen hand är det så mycket lättare att låta sig luras...! Men mycket av det vi jobbar med nu är ju ändå på en ganska grundläggande nivå så jag vill i alla fall inte tro att jag är HELT fel ute - utan Hamingja får nog ändå jobba med musklerna hon behöver för att framöver samla sig även med mig på ryggen. Även om det garanterat skulle bli en betydligt mer effektiv träning om den istället utfördes av Sylvia eller Atli. 

När Hamingja efter uppvärmning, arbete med samling från marken samt lite uppsuttet töltarbete slutligen fick sträcka ut och varva ner i trav frustade hon så oerhört belåtet! Som sagt: hon trivs SÅ bra när hon får följa fasta rutiner! Och tack vare klippningen behövde hon dessutom inte bli på långa vägar lika svettig som tidigare - vilket också måste ha gjort träningspasset mer njutbart! 

Hamingja tyckte självklart att det var JÄTTEKUL att fotas med "dagens outfit" - men tala om att hon har ett GRYMT "pokerface"...!!! ;-)

Morgonstund har frukosthö i mund!

Jag hade morgonfodringen i stallet idag och det var verkligen en vacker morgon! Bara +1 grad när jag åkte hemifrån och ungefär detsamma när jag kom till Mariebäck. Det hela blev ännu mer trolskt av att hästarnas andedräkt bildade slöjor av ånga runt dem när de åt! Hamingja fick äta sitt frukosthö inne i en box, för att samtidigt stå med sina BoT-skydd på. När hästar och stallkatter serverats packade jag upp min medhavda frukost i Josefshallen. Sedan sorterade jag även lite bland mina ridkläder och hittade bl a ett par marinblå ridbyxor som kan ersätta dem jag nötte hål på här om dagen... Kan det vara så illa att jag därmed inte har någon anledning att köpa ett par nya?!! :-O

Hamingja i "dagens outfit". Idag var vi tillbaka på "ruta ett" med favorittränset (och favoritbettet)! Jag har insett att om det ska bli av att jag varierar mig så får det inte krävas att jag flyttar delar mellan dem hela tiden, utan det behöver vara hela, färdigmonterade träns klara att använda. Och eftersom jag i dagsläget har fyra bett som passar Hamingja är det inte realistiskt att tro att jag ska komma mig för att variera mellan fler träns än så. Men jag har ju både flera lösa pannband och lösa nosgrimmor - så det kan i slutänden ändå bli ytterligare några variationer när jag nu - kanske - kommit igång med att variera mig! 

Nu har jag faktiskt sagt till mig själv på skarpen att de träns jag inte använder måste jag helt enkelt sälja... Jo, jag kan uppenbarligen vara ganska hård ibland... :-O Men vad hjälper det att tränsen är jättefina om det ÄNDÅ inte blir av att jag använder dem?! Mötte upp detta tuffa krav med att förhandla fram dealen att om jag säljer två riktigt fina träns så kan jag istället få köpa ett till av mitt favoritbett: ett tredelat Stubben Golden wings (bettet på bilden ovan). Det ligger verkligen fint i Hamingjas mun, kan inte nypas i mungiporna och dessutom tycker jag det är SÅ mycket snyggare än de tredelade med parerstänger som jag använder annars. 

Älgjakten är ju i full gång nu och när jag körde till stallet på morgonen såg jag inte bara flera av deras parkerade bilar utan på ett ställe var det t o m en jägare som satt på pass alldeles vid vägen... Det är m a o oerhört bra timing att vi just nu har i "läxa" från Atli att träna samlingen från marken - då vi behöver vara på ridbanan för att kunna ha stöd av staketet. Normalt brukar jag annars känna mig VÄLDIGT frustrerad så här års över att älgjägarna "ockuperar" skogen under hela hösten... Men än så länge hjälper det bara mig att hålla fast vid vårt träningsupplägg!

I går kunde jag konstatera att det krävdes ovanligt lång uppvärmning för att få henne riktigt mjuk i hela kroppen, trots att vi innan ridit ut med fokus just på lösgörande - men då utan möjlighet till böjda spår. Idag var det en HELT annan känsla - hon var riktigt mjuk och avslappnad nästan från start! Töltridningen på böjda spår igår hade uppenbarligen haft en effekt som fortfarande satt kvar - och dessutom hade hon fått stå med BoT en dryg timme nu på morgonen vilket säkert motsvarar en god stunds massage!

Jag har höjt nivån lite de senaste gångerna genom att återintroducera sidförande övningar i ridningen även om jag inte flyttar henne så många steg i taget ännu. Under arbetet från marken har jag istället lämnat de sidförande övningarna för att helt fokusera på ryggning och samlad skritt. I båda fallen jobbar vi med längre sekvenser i taget och i ryggningen med allt mer fokus på att bibehålla längden på halsen. Vi börjar alltid arbetet från marken i vänster varv eftersom det är lättare. Då kan jag hålla koll på högerbogen genom att hålla stadig kontakt på yttertygeln medan jag ger stora eftergifter på innertygeln. 

I höger varv är det betydligt knepigare... Då behöver jag ställa henne inåt men samtidigt hålla högerbogen ifrån mig... I början hade vi väldiga problem med ryggningarna i detta varv, men de går bättre och bättre nu. Istället är det mest kritiska momentet när jag efter att vi ryggat ber henne att gå framåt i samlad skritt genom att peta lätt med pisken på inner bak. Då är hennes första reaktion nämligen att HOPPA framåt och KASTA ut högerbogen - vilket i regel innebär att hon hamnar ganska precis där jag står... Mer än en gång har jag varit VÄLDIGT glad åt att jag haft hjälm på mig... 

När vi väl tagit oss förbi den fasen går det dock allt bättre att hålla en samlad skritt där hon går inåtställd och är lätt i handen samtidigt som högerbogen håller sig på sin plats. Ända till dess hon börjar bli trött i musklerna - då får jag allt svårare både att hålla nere tempot och att kontrollera högerbogen... Men det är ju bara att fortsätta träna - i takt med att hon blir starkare och jag förhoppningsvis lär mig bli tydligare i mina signaler så ska det väl gå lättare och lättare!

Efter att ha sadlat om och samtidigt gett Hamingja en för henne mkt viktig mental paus då hon vet att jag inte kommer att be henne göra något alls var det så dags att sitta upp i sadeln igen. Det är verkligen en häftig känsla att rida direkt efter att man arbetat med samlingen vid hand! Alldeles i början var hon liiiite spänd i nacken, men det räckte med några minikramningar på tyglarna: höger-vänster- höger för att denna spänning skulle släppa. Och hon töltade med samling och energi - mjuk som smör i hela kroppen!!! Min UNDERBARA häst!!! 

Och tänk så häftigt det ska kännas den dag hon är tillräckligt stark för att verkligen börja komma upp med bogarna i tölten - så att jag får "köra racerbåt"!!! Det är så ROLIGT att hon svarar så bra på träningen och att vi i alla fall så här långt inte har behövt uppleva några fler bakslag av att hon fått ont  av ridningen! Efter en stunds variation mellan böjda spår och sidförande i tölt fick hon så åter sträcka ut och varva ner i trav. Då frustade hon SÅ belåtet - uppenbarligen fullt medveten om hur duktig hon varit!!! Och jag bara LÄNGTAR till i morgon när vi ska träna mer!!!