Veckans färsking!!!

Det har hänt STORA saker i Mariebäck medan jag varit ute i skärgården: Carros Yr har fått ett jättefint hingstföl!!! Nu råder ingen som helst tvekan om vem som vinner priset "sötast i stallet"!!!

Vad den lille killen ska heta är inte bestämt ännu. Jag tycker hans vita tecken i pannan ser ut som en vajande flagga eller vimpel så jag föreslog något med sådan anknytning... Pappa till underverket är fina Hringur frá Skardi.

Även om det var helt underbart ute på Brändöskär i det fantastiska vädret så var det förstås ännu mysigare att komma hem till Hamingja! Innan vi åkte iväg funderade jag på om jag skulle ta av hennes BOT-skydd men valde tillslut att låta henne ha kvar det på. Nu visade det sig tyvärr att hon fått skavsår av det medan jag varit borta... vilket förstås är lätt hänt när det är så här varmt... Så nu får hon vara utan skyddet ett tag och "vädra" så får vi se sedan.

Jag har i alla fall fått konstatera att Hamingja och jag missar den fyra dagars Atlikurs som skulle ha utgjort världens bästa avslutning på min semester. Men huvudsaken är ju att Hamingja får gott om tid på sig att "läka" vad det nu än är som gjort att hon fått ont. Metacamkuren pågår ett litet tag till och därför bestämde Sylvia och jag idag fram till att Hamingja får fortsätta gå kvar på betet tillsammans med Ella en tid till, istället för att följa med när Litlamin "flyttar hem" till Mariebäck igen för att börja ridas igång inför Atlikursen. Det ska bli spännande att se hur det går för Láras dotter när hon nu ska "börja skolan" mer på allvar!!!

Brändöskär!

 Än en gång har Johan och jag haft förmånen att tillbringa några dygn i den gamla stugan ute på Brändöskär/Uddskär!

I år hade dessutom en makalös tur med vädret: strålande sol och högsommarvärme hela tiden! En härlig kontrast till förra årets ihärdiga regnande och kyla... Den höga temperaturen var extra exeptionell med tanke på att vi faktiskt befann oss allra längst ut i Luleå skärgård (vilken totalt består av 1312 öar) med Finland som närmaste granne till öster!

Stugan vi lånar är väldigt gammal, äldsta delen är daterad 1779, och den enda bekvämlighet som finns är en gasolspis. Eftersom vi inte har annan kylmöjlighet än medhavd kylväska med kylklampar brukar mathållningen därför av naturliga skäl gå allt mer mot konserver för varje dag som går. Men tack vare ett mycket trevligt par som vi lärt känna där ute kunde vi i år ta oss till nya kulinariska höjder tack vare att vi låna frysta kylklampar av dem medan våra egna som hunnit tina fick återfrysa i deras gasolfrys.

Under vägen ut till Brändöskär fick vi dessutom göra ett strandhugg på en annan ö där vi plockade gula kantareller i mängder! Tidigare har jag aldrig hittat mer än 5-6 kantareller i taget, så de här berättelserna om kantarellställen där det är alldeles gult på marken har jag närmast tagit som skrönor... till nu när jag själv fick uppleva precis det!!!

 Jag hittade även ganska mycket åkerbär - så det blev både rött och gult guld i min hink!!!

 En av våra två hinkar med kantareller - den andra var lika full! 

 De första dagarna ute på Brändöskär ägnade vi därför åt att rensa kantareller - sittande i solen utanför sjöboden. Och sämre kan man ju definitivt ha det!!!

Normalt visar man ju aldrig sina kantarellställen för någon - det var bara tack vare att vi inte har någon egen båt som vi fick denna ynnest, eftersom det inte finns någon risk att vi tar oss dit på egen hand för att plocka. Att vara båtlös kan alltså ha sina fördelar - ÄVEN om man är lulebor!

I år råkade Johans födelsedag infalla under vistelsen på Brändöskär, så han fick prova på att fira födelsedag i skärgården. Naturligtvis blev det kantarelltoast som förrätt till födelsedagsmiddagen, vilken intogs tillsammans med trevliga familjen Ullenius! Och tack vare att Johans fru köpt med en chokladtårta, vilken hon fått inkvartera i vännernas gasolkyl, så avlöpte födelsedagen friktionsfritt!

Utsikten från gästhamnen in i viken där "vår" sjöboda kan skymtas längst in. Under hela skärgårds-vistelsen fick Johan dessutom mycket tid att roa sig med sin kamerautrustning - som vanligt med mycket gott resultat! Det har verkligen INTE varit lätt att välja ut bilderna till detta blogginlägg - jag hade lätt kunnat ta med dubbelt så många och ändå inte fått med alla de finaste!

Kvällspromenad "in till byn" med Gunilla och Micke Ullenius. 

Vistelsen på Brändöskär avslutades på bästa vis: med fika hos Ingela och Johan Björklund. 

Dags att åka hem... vi hoppas på ett snart återseende!!!

Semester på riktigt!!!

Semester!!!

Idag är den första riktiga semesterdagen (jag jobbar ju inte helger normalt) och den har ägnats åt avkoppling varvat med lite fixande här hemma. Chicksen och jag har rensat ogräs t ex - och alla (tre) jordgubbar har blivit uppätna. Tyvärr inte av mig dock... Chicksen ligger ALLDELES för långt före - de är inte så noga med att bären ska vara mogna utan "slår till" så snart de börjar skifta i rött på någon fläck. På samma sätt är det tyvärr med våra körsbär, fast där är det trastarna som är de skyldiga. De gör precis som hönsen: äter bären innan de mognat... 

Rött triggar verkligen igång våra Chicks - om jag håller röda bär eller tomatbitar i handen är t o m Fru resp Fröken Hansson beredda att riskera livet genom att komma fram och äta! (De andra chicksen äter ju ur mina händer oavsett - men INTE superförsiktiga Hanssons...) Så ni kan tänka er att vår röda vinbärsbuske är populär nu när de bären börjar skifta mot rött!!! Och eftersom vi ändå aldrig brukar plocka våra röda vinbär får de äta HELT fritt där! På så sätt kan man ju säga att Chicksen valt oss med omsorg!!! Lika omsorgsfullt som min systers katt Ingvild valt sina människor. Ingen katt kan ju motstå en pappkartong - och Ingvild har klokt nog sett till att välja två ingenjörer vid ett linerbruk (som tillverkar material till pappkartonger) till sina människor! Smart som en katt!!!

Fick i eftermiddag ett oväntat men mycket trevligt telefonsamtal från en "hästkompis" jag inte träffat på mer än 10 år! Det var verkligen jättekul - det har ju hunnit inträffa en hel del i våra resp "hästliv" som vi kunde uppdatera varandra om! Och så här i de sociala mediernas tidevarv räknas det väl nästan som retro att prata i telefon?!

Kanske ska tillägga att bilden ovan ljuger lite, jag har INTE återgått till mörkt hår utan fortsätter livet som blondin. Bilden är från förra sommaren, men den UNDERBARA känslan av att "koka skröppliga kroppen" i det VARMA vattnet är densamma även nu!!! Det blir ett bad nästan varje kväll - och den här typen av bad får jag t o m med mig Johan på!

Det blev inget besök hos Hamingja idag - fick sms från Sylvia att hon varit där och kollat hästarna samt gett Hami sitt Metacam. Vi har gjort så nu när de inte går på bete hemma i Mariebäck att den som åker ut kollar alla hästar, sprayar insektsmedel vid behov samt att de andra även hjälper mig med Hamingjas medicin. Ett sms meddelar alla hästägare när hästarna är kollade och på så vis hjälps vi åt att hålla koll och hålla oss uppdaterade.

Som en bonus är även de som bor i Höbäcken väldigt engagerade trots att de inte har några egna hästar. De uppskattar att ha hästhagarna utanför fönstret och brukar t ex alltid "räkna in" hästarna varje kväll när de tydligen kommer upp till grindarna (där vinden fläktar mest) för att vila. Varje gång jag träffat någon av dem har jag fått mig till livs små anekdoter om de olika vanor de lagt märke till hos våra hästar - något som man ju tyvärr många gånger missar när man inte bor så att man kan ha hästarna hemma. Och det känns verkligen som en extra trygghet att ett avvikande beteende, som skulle kunna indikera att något inte står rätt till, skulle observeras även om inte någon av oss hästägare råkar vara där!

Hami-"häng" i Höbäckenhagen

Hoppsan - man skulle ju kunna tro att Hamingja är "lite dräktig"...  ;-) Och det verkar som om hon tänkt föla redan i sommar dessutom...! :-O Vistelsen i hästparadiset Höbäcken har verkligen satt sina spår - och inte bara hos henne... Men det är nog inte allt för länge innan det är dags för de flesta av hästarna att flytta hem till Mariebäck igen och där är betet ovanligt begränsat i år i o m att en stor del av hagarna plöjts upp och nu är nysådda. Då blir det mest "småplock" att äta - vilket blir bra för dem alla!



Hamingja är en riktig "sällskapshäst" som GÄRNA kommer och myser en stund med matte - vilket jag verkligen gillar!!! Eftersom hon är ledarhästen, sedan Lára lämnade flocken, brukar de andra följa med också. Utom storasyster Hremsa, hon verkar många gånger inte särskilt brydd om hästkompisarna utan kan lika gärna stanna kvar själv. Så var min Reykur också - "sig själv nog" på något sätt vilket är väldigt ovanligt för ett flockdjur! Reykur, som var född som vildhäst på Island, hade i övrigt VÄLDIGT nära till sina vildhästinstinkter, men inte just i det fallet.



När Hamingja och jag myst färdigt och jag hade visiterat alla stona (inkl Hremsa - som jag fick gå igenom halva hagen för att hitta) stod kontroll av vallackflocken på tur. De har ÄNNU större hage och eftersom ingen av dem syntes till gjorde jag mig beredd att få leta en bra stund. Men jag hann inte långt in i hagen förrän jag hör ljudet av hovar som närmar sig och snart dyker de upp hela gänget, i full galopp med spetsade öron! Man kunde ju tro att Sylvia "the Master herself" stod i närheten och visslade på dem...! Men kanske kan det ändå börja kännas lite ensamt och övergivet ÄVEN i ett hästparadis?!!

Semester!!!

När jag gick från jobbet idag var det SEMESTER!!! Johan jobbar även i morgon - men å andra sidan kommer han att vara ledig en vecka längre än mig, så det blir ju nästan rättvist i alla fall! Och Hamingja hon har ju sett till att hon fått semester hon också... Och trots att hon fick så oerhört försiktig igångsättning förra gången måste vi alltså ta det ÄNNu försiktigare nu... Minst en vecka till ska hon få vila helt i alla fall - sedan kanske vi börjar skritta lite. 

Hästen som heter det hon är!

...Lycka!!! Bara åsynen av fina tjejen får mattes hjärta att slå frivolter!!!

I helgen har mina axlar och armar fått vila från hästmassage - störande hur så "löjligt lite" påfrestning kan göra mig så dålig... Vi får helt enkelt "turas om" med rehabiliteringen, Hamingja och jag. Men idag var det hennes tur igen - och till min lättnad verkade hon inte ha blivit stelare eller mer öm under dessa dagar. Alldeles i början trampade hon runt lite när jag "knådade" området uppe på korset, där hon alltid varit mest stel och öm, men snart ställde hon sig med nosen i backen och bara njöt! 

"Ella", Hremsa, Litlamin och Hamingja

Dagens STORA nyhet är annars att Hamingjas fina storasyster Hremsa (e Berserkur) nu är dräktig!!! Hremsa är bedömd med fantastiska 9,0 för långsam tölt och i kombination med superfina Freyr frá Hvoli lär avkomman bli något alldeles extra!!!

BoT-skyddet på plats!

Idag blev det TVÅ besök på sommarbetet för mig! När jag dök upp andra gången verkade Hamingja ganska förvånad - men som ni ser på filmen ovan hämtade hon sig snabbt! Min FINA, FINA häst!!!

Anledningen till de dubbla besöken stavas Back on Track. Igår fick jag kontakt med en firma här i Norrbotten som bl a säljer BoT-produkter och fick beskrivet för mig hur jag skulle mäta Hamingjas vänstra has för att ta reda på vilken storlek hon ska ha på sitt hasskydd. Idag när jag åkte från jobbet bar det sedan av raka vägen till Höbäcken, med måttbandet i högsta hugg. Instruktionen jag fått var att omkretsen på hasens nedre del är mest avgörande för passformen och som tur var kunde jag direkt avgöra att hon skulle ha den minsta storleken av skydd. Om hon legat mitt mellan två storlekar hade det ju varit mer knepigt...

Sedan fick Hamingja sin medicin och jag ägnade en stund åt att kolla igenom alla hästarna för att se att de mådde bra. Valackflocken hade "gömt sig" längst bort i sin JÄTTESTORA hage så det tog en stund att hitta dem... Och sedan tog det en ännu längre stund att övertyga Ás om att han faktiskt skulle överleva viss närkontakt med mig. Senast sprayade jag ju honom med insektsmedel och det vet väl alla unghästar att spray är LIVSFARLIGT??!!! Idag tänkte han verkligen inte vara så dum att han gav mig en andra chans att ta livet av honom... (Visserligen hade jag ingen sprayflaska med mig denna gång - men ändå...!!!) Tillslut lyckades jag ändå komma tillräckligt nära för att kunna stryka honom på bogen - vilket brukar vara ett bra sätt att "bryta isen". Och några godisar senare fick jag tillslut gå ett varv runt och kolla hela honom.

När jag kom hem kontaktade jag så företaget Vitaminspecialisten för att göra min beställning. Ägaren, som var den som svarade när jag ringde, bekräftade att de hade BoT:s hasskydd i lagret i Niemisel (6 mil norr om Luleå). När han hörde att jag bor i Gammelstad berättade han att han precis skulle sätta sig i bilen och åka till Luleå. "Så om du knappar in beställningen via hemsidan nu direkt kan jag ta med det och komma förbi hemma hos dig!"

Sällan har det väl smattrat så snabbt på tangenterna till fru Niklassons dator och bara två timmar senare hade jag hasskyddet i handen! Tala om service i världsklass!!! Jag satte mig genast i bilen och gav mig åter av till Höbäcken där en förvånad Hamingja tog emot mig med samma entusiasm som tidigare.

Med skyddet på plats passade jag dessutom på att ge henne ytterligare en omgång massage uppe på korset. Och sedan hade vi en låååååång mysstund - det är verkligen härligt med en häst som tycker det är så mysigt att gosa!!! Hamingja ville aldrig att jag skulle sluta klia henne och jag höll knappt på att kunna slita mig därifrån. Nu hoppas jag bara att hon blir bra igen så att vi BÅDE kan gosa OCH rida!!