Duktiga, MODIGA Hamingja!!!

Hamingja was here!!!

Idag var det dags för STORA äventyr: Hamingja och jag skulle minsann ut i stora vida världen på riktigt - d v s till Bodentravet för att träna på ovalen! Med oss hade vi världens bästa "sparring" - d v s  Sylvia och Hamingjas trygga och rutinerade storasyster Hremsa!

Alla hästar får ju mer eller mindre en chock när de kommer till Bodentravet första gången... dessa ENORMA ytor med hästar som springer kors och tvärs - för att inte tala om alla stora reklamskyltar. Ängsliga Hamingja gjorde förståss också STORA ögon och höll på att vrida/sträcka halsen ur led!

Vi inledde med att skritta runt den inre banan och med Sylvias trygga röst i öronen och en frustande Hremsa vid sin sida ersattes Hamingjas ängslan successivt allt mer av nyfikenhet! När vi övergick till tölt blev hon inledningsvis betydligt mer spänd - gjorde sina små "tjurrusningar" titt som tätt: när hon såg en fågel, när hon upptäckte att Hremsa också sprang, när det blåste lite mer, när hon fick syn på någon annan häst längre bort o s v, o s v.

Jag styrde in på ovalbanan medan Sylvia och Hremsa övergick till att jobba på volt en bit bort. Hamingja fick bara "rulla på" i tölt med så lågt tempo som möjligt och jag red henne högerställd för att hålla högerbogen på plats och därmed få henne att länga halsen och därmed slappna av. Vi red flera varv i båda varven - helt utan några krav på samling - och successivt slappnade hon av mer och mer. Och ju mer avslappnad hon blev desto jämnare blev tempot! Det där "hastighetsreglaget" som inledningsvis farit fram och tillbaka hela tiden "landade" på ett lugnt och jämnt tempo!

Sedan fick duktiga tjejen en välförtjänt vilopaus - fast den mentala träningen fortsatte i allra högsta grad! Vi stod nämligen bara precis utanför ovalbanan medan Sylvia och Hremsa red ett fyrgångsprogram. Hästar som springer (även sakta och lugnt) har alltid stressat Hami väldigt mycket, men nu gick det hela tiden bättre och bättre - t o m när de passerade precis bredvid oss!

Efter en stund red jag ytterligare några varv i tölt på ovalen - den här gången med liiiite mer drivning - och blev så glad när den harmoniska känslan hos Hamingja fick bestå!!! Inte ens ett förbipasserande tåg kunde rubba det nyfunna självförtroendet hos min lilla fröken - härligt!!! (Trots att hon aldrig sett eller hört ett tåg tidigare.)

Hittills hade Sylvia och jag varit ensamma på ovalen, men nu dök några fler Midurekipage upp. Det var verkligen supertiming - för nu var Hami redo för ytterligare utmaningar! Jag gjorde än en gång halt just utanför ovalen medan Sylvia fick sällskap där av Agnes och Robur samtidigt som Elisabeth och Démantur värmde upp ute på travbanan bara en liten bit ifrån oss. Alltså FLERA hästar som sprang - på några olika ställen - men fortfarande en trygg Hamingja som bara tittade nyfiket på dem!

När Agnes och Robur kom fräsande förbi oss (snett bakifrån dessutom) i en fartfylld tölt på långa tyglar utan att detta triggade minsta lilla flyktreflex hos Hamingja var jag riktigt imponerad av henne!!! Och jätteglad för att hon äntligen börjar ha lite större förtroende för mig - d v s att det faktiskt finns någon fler än Sylvia här i världen som man kan lita på!

Att skritta ensamma tillbaka till gäststallarna blev ju lite mer spännande igen... När en av grindarna till travbanan, med en stor reklamskylt på, började slå i den hårda vinden just som vi passerade gjorde hon en rivstart - men redan efter några steg kunde jag återta kontrollen och övertala henne om att vi kunde fortsätta i skritt. Och efter detta följde hon mig också in i spolhallen utan att tveka!

Det har verkligen hänt mycket de senaste veckorna när det gäller Hamingjas förtroende för mig som ryttare! Jag tog tillbaka min anmälan från Midurtävlingen eftersom jag insåg att hon inte alls var mogen för en sådan upplevelse då - och att hennes förtroende för mig inte var tillräckligt stort för att jag skulle kunna stötta henne på ett bra sätt. Men i eftermiddag visade hon sig ju definitivt vara mogen för denna utmaning! Min MODIGA tjej!!! För det är ju som Lille Skutt i Bamse brukar säga: "Det är ingen sak att vara modig för den som inte är rädd...!"

Efter att ha ridit båda mina hästar både fredag och lördag överlät jag idag Lára till Malin, vars Sóley är konvalescent. Det blev en riktig win-win: en hästägare med ridabstinens och en häst som (ständigt) också har det!!! Under tiden de var ute och red roade vi andra oss med att botanisera bland alla hästprylar som Karin Åberg kan få in i en bil. (Ni som sett henne packa ur bilen på någon tävling vet att det är nästan hur mycket som helst!!!) Det är ju så ROLIGT att handla saker till hästarna!!! Och jag som både haft loppis och sedan också sålt en hel del hästgrejor via Facebook hade ju verkligen förtjänat att få köpa något nytt! Det blev en nosgrimma samt ett nytt bett till Hamingja (hon har bredare mun än Lára så de kan inte ha samma storlek.)

Sammanfattningsvis: en riktigt, riktigt lyckad dag!!! Och jag känner mig så Hamingja-hög att jag undrar om jag kommer att kunna somna i kväll...?!!

Lördagsgodis!!!

När Johan nyligen fick äran att låna en äkta Hasselbladskamera valde han försåss motivet med omsorg!

Ikväll har jag ridit BÅDA mina fina hästar - det kan man väl kalla lördagsgodis??!! Hamingja stod först på tur för ridningen, medan Lára fick stå inne och äta extra hö. Det blev en omväxlande ridtur för mig och Hami! Vi red mot Avan och hann med både nyttigheter som terrängskritt och terrängtrav, samt samlad skritt och dito tölt.

När det gäller terrängskritten har det varit en intressant utveckling - från att jag från början knappt lyckades övertala henne att lämna vägen, till att hon nu gör det med glädje! Ja, bara det inte är allt för blött förståss... lilla fröken tycker ju INTE om att bli geggig om fötterna...! Och hon behöver ju verkligen mycket av den balansträning hon får på ett ojämt underlag - samtidigt som hon får massor av muskelbyggande "på köpet" när hon hela tiden måste lyfta ordentligt på sina hovar i den gångart som aktiverar flest muskler!

Under hemvägen höll vi oss på bilvägen och efter några intervaller samlad skritt fokuserade vi på töltträning. Hamingja tycker det är jobbigt att ta i med vänster bakben - så det gäller verkligen att "vakta" högerbogen så att hon inte fuskar genom att skjuta ut den istället... Eller att i alla fall snabbt korrigera när högerbogen "kommer farande" - jag brukar tyvärr inte vara tillräckligt snabb för att hinna agera i tid för att behålla den på sin plats... Men förhoppningsvis lär jag mig med tiden!

För att fortsätta hålla fokus på högerbogen red jag henne högerställd när det var dags att börja varva ner. Och det var effektivt för snart kunde jag ge nästan hellång tygel utan att hon fick för bråttom. Bara ett par gånger kollade hon om det inte gick lite väl långsamt - vi var ju ändå på hemväg - men då räckte det att ställa lite mer höger för att hon åter skulle lugna ner sig. Och avslappnat tölta vidare i långsamt tempo, med utsträckt överlinje och en och annan belåten frustning. Duktiga tjejen!!!

Tillbaka i stallet fick Hamingja sitt välförtjänta kraftfoder, vilket förståss triggade Lára att BEGÄRA detsamma genom att uppfordrande skrapa med framhovarna. Skulle verkligen pöbeln få mat FÖRE The Queen???!!! Men så snart jag tog ut Lára ur boxen och började sadla för ridtur stod hon stilla som ett ljus - vem vill ha kraftfoder när det finns chans på ridtur?!! Härliga häst!!!

För att fortsätta på vår röda tråd från igår inledde jag även nu på ridbanan. Och det blev snabbt tydligt att allt gårdagens lösgörande arbete hade haft effekt! När vi efter sedvanlig Atli-uppvärmning red tölt på volt i vänster varv började jag med att rida henne utåtställd för att få högerbogen på plats och snabbt kom hon helt in mellan hand och skänkel och bjöd på en trevlig bärighet i tölten! Duktiga, duktiga gumman!!!

Efter en stunds töltträning med massor av "kringelikrokar" hit och dit på ridbanan (vändningar m h a ytterhjälperna) kändes hon så mjuk och följsam att jag tyckte det var läge för en STOR belöning. Och vad kunde väl passa Lára bättre än att få galoppera en sväng längs en av skogsvägarna bakom vägbommen?! Men även här smög jag in lite träning! Adina har berättat att Lára helst bara tar höger galopp när de rider ut - så för att kompensera detta lite red jag bara vänster galopp. Efter detta var vi lika nöjda både Lára och jag när vi skrittade hela vägen tillbaka på hellång tygel. (Fast hade jag börjat tramsa med tygelkontakt är jag övertygad om att Lára genast föreslagit att vi skulle galoppera hela vägen hem!)

Avslutade kvällen med att bli Mariebäckhästarnas populäraste person - d v s genom att kvällsfodra! 

Har fått högsta betyg som hästägare!!!

YES - Lára är äntligen liiiite rund i alla fall!!!

Idag nämnde jag för Sylvia att jag tyckte Hamingja såg dräktig ut efter bara en veckas vila... Verkligen en omställning för mig som under de senaste åren vant mig vid Lára, som jag hela tiden behöver lura i extra mat för att hon ska hålla hullet...! Men när Sylvia tittade på Hami konstaterade hon: "Hamingja ser ju faktiskt bara LITE rund ut, inte alls som hon brukar bli... det märks att hon rids mycket mer nu än när jag ägde henne!" Och när Sylvia DESSUTOM konstaterade: "Och Lára börjar faktiskt se liiiite rund ut nu!" insåg jag att detta sammantaget måste vara det bästa betyg jag kommer att få som hästägare!!!

Skillnaden i mina två hästars inställning till mat (och arbete) blev också MYCKET tydlig när jag gick ut i hagen till dem. De hade nämligen precis fått sitt lunchhö och Hamingja såg ut som om hon försökte göra sig osynlig bakom sin hötuss - ungefär som alla på första raderna i publiken brukar göra när personen på scenen frågar "Har vi någon frivillig?!!" Medan Lára glatt lämnade sin hötuss för att komma mig till mötes och t o m frustade belåtet när hon sedan följde mig ut ur hagen! Ingen tvekan om att BÅDA hästarna tyckte jag satsat på rätt häst!!!

Igår var jag på en sista akupunkturbehandling för denna omgång - jag är nämligen så väldigt mycket bättre i kroppen att sjukgymnasten och jag kom fram till att vi kunde göra ett uppehåll. Inte för att jag har något emot behandlingarna nu när de inte gör mig panikslagen längre, men jag blir så groggy och måste vila hela kvällen efteråt (och ibland även dagen efter) så de tar ju en hel del av min tid. Och smärtlindringen behandlingarna har inneburit - som gjorde att det nu var läge för en paus - är ju verkligen något att fira! Och fira tänker jag göra - genom att rida BÅDA mina hästar i helgen!!!

För att spara kroppen har jag ridit Lára väldigt sporadiskt ända sedan jag köpte Hamingja i december. (Men att Lára inte längre tränats 6 dagar/vecka utan snarare 4 dagar kanske också bidrar till att hon varit lite lättare att hålla i hull i vinter?!) När jag ridit så här sporadiskt har jag förståss också tappat den röda tråd jag tidigare alltid hade mellan våra ridpass under en vecka: när varje pass hade ett upplägg utifrån det föregående och samtidigt var en förberedelse för nästa. Men nu var det dags för lite röd tråd igen - så idag red jag henne helt med fokus på lösgörande i alla gångarter - så får vi se i morgon om vi behöver fortsätta på den vägen eller om hon är redo för lite mer samling.

YES - Hamingja är bara liiite rund!!!

När jag sedan sadlade Hamingja insåg jag att mitt fokus hade varit så helt på Lára denna dag att jag faktiskt inte hade någon plan alls för Hami... :-O Så det blev att snabbt göra en plan! Eftersom vi har tränat en hel del trav på ridbanan de senaste gångerna bestämde jag mig för att vi idag skulle ägna oss lite åt "fyrgång" ute. Vi red mot Avan och värmde upp i tölt på hellång tygel. Och eftersom vi inte red på volt på ridbanan var hon "töltprogrammerad" så jag behövde bara släppa tyglarna och driva lite i starten - sedan kunde jag åka tölt helt utan någon drivning. (Jo, det är fusk - men bekvämt...!)

Galopperade uppför den första lilla backen och tog sedan direkt in höger för att fortsätta galoppera längs skogsvägen där. Efter lite "terrängskritt" tillbaka till bilvägen tog vi trav ur en volt och travade längs sandvägen ända till dess det blev tvärstopp vid en stor vattenpöl... Hamingja skulle definitivt göra sig bättre som hopphäst än som terränghäst - ingen risk att den här fröken skulle trampa i en vattengrav av misstag!!!

OK - vi stannar väl då!

Ute på bilvägen igen var det dags att börja samla lite i tölten. Jag började med att försöka tölta i sluta med böjning i högersidan, för att verkligen få med vänster bak ordentligt. Men det var ju lite för jobbigt så lilla fröken ignorerade min vänsterskänkel... Jag fick förstärka signalen genom att peta till med pisken på vänster bak - och till min glädje innebar det INTE någon panikreaktion från Hami denna gång. Skönt om hon inte behöver överreagera så våldsamt - men att hon för den skull inte är någon mes gjorde hon ändå klart för mig genom att piska ilsket med svansen!

Dessutom gick det plötsligt hur bra som helst att flytta bakdelen till höger - det var faktiskt så att jag inte längre behövde använda vänsterskänkeln till detta ö h t. Bara jag ställde henne till höger i nacken så gick hon i sluta! Och så snart vänster bak var tillräckligt aktiverat på detta sätt fick hon också en helt annan bärighet i tölten!

Vi hann både med ytterligare en galopp i backe följd av en längre sträcka "terrängskritt" innan vi vände hemåt igen. Av allt vi behöver träna på (=ROOOOLIGT!!!) är nästan terrängskritt det viktigaste: både för att hon behöver träna upp sin balans och för att hon behöver bygga muskler över hela kroppen.

Som vanligt började vi med en lång skritt på hemvägen - för att inte riskera att trigga hennes starka flyktreflexer. Sedan varvade vi samlad skritt med att sträcka ut igen - och hon var riktigt, riktigt duktig!!! Övergick sedan till att rida övergångar från samlad skritt till tölt. När jag dessutom kom på att släppa mankammen med blicken för att istället vila ögonen långt borta i horisonten gick det SÅ mycket bättre att rida samlad tölt!

Ända sedan jag började på ridskola under slutet av 1970-talet har jag fått höra att man ska lyfta blicken när man rider - men har alltid trott att det f f a beror på att man då sitter rakare i ryggen. Först för ett par år sedan fick jag veta att det finns en lika viktig anledning till: för att öva upp sin ryttarkänsla! Synen är nämligen så oerhört dominant att så länge man fokuserar blicken så kommer det man ser att överskugga alla andra sinnesintryck.

Men om man istället "kopplar bort" synens dominans genom att låta blicken vila i fjärran får man en chans att uppfatta sina övriga sinnesintryck mycket starkare. Och det blev nu OERHÖRT tydligt - plötsligt kände jag på ett helt annat sätt hur Hamingja skickade "bogar och bakdelar" åt olika håll när det blev jobbigt i samlingen. Och därmed kunde jag också parera detta så mycket bättre! Jag borde verkligen släppa mankammen med blicken oftare!!! 

"Tänk om alla uppförde sig som islandshästar!"

Idag fick Lára nya skor. Hovslagaren konstaterade att han önskar att alla hästar kunde uppföra sig som våra islandshästar! När jag föreslog att han skulle byta till islandshästar själv var han inte helt omöjlig inför tanken: "Med tanke på hur lite pengar mina travhästar springer in skulle det ju knappast bli någon skillnad ekonomiskt att ha islandshäst istället...!"

Hamingja och jag tränade på ridbanan idag. Först uppvärmning i trav, vilket fungerade riktigt bra i båda varven!!! Faktiskt så bra att jag nu åter måste komma ihåg att spänna rumpan för att kunna tölta på hellång tygel - även i vänstervarvet!

Vi tränade även samlad skritt och övergångar till samlad tölt - där mitt fokus var att rida med det samlande sätet. Det är SVÅRT att lära gamla hundar sitta!!! Jag måste verkligen fokusera hela tiden på att vinkla fram bäckenet, för att inte slappna av och återgå till ett neutralt säte igen... Började träna i vänster varv och när jag sedan bytte till höger varv och jag nästan direkt fick till en riktigt bra sekvens med bibehållet samlande säte tyckte jag det var läge att avrunda för dagen. För tänk vilket sammanträffande: just då jag lyckades bibehålla det samlande sätet "råkade" Hamingja prestera den bästa samlade tölten för dagen...!

Jag har haft en hel del värk den sista tiden - inte minst i bäckenlederna. Använder sedan tidigare pall för att sitta upp, just för att skona dessa leder. Och förra veckan fick jag ytterligare ett tips av min sjukgymnast: att alltid tänka på att spänna muskelkorsetten som stabiliserar bäckenet innan jag sitter upp eller sitter av. För att minska belastningen på de smärtande bäckenlederna. Testade det för första gången i fredags - då jag hade haft flera dagar med riktigt, riktigt ont. Och det verkar funka - för trots ridningen på fredag hade jag MINDRE ont på lördag än jag haft tidigare under veckan! Det gäller bara att komma ihåg att "nöta in" även detta så att det blir en god vana!

Söndagsmorgonstund har hö i mund!

När jag efter morgonfodringen satt i solen utanför stallet och åt frukost medan ladusvalorna kvittrade var det inte så svårt att förtränga gårdagens KALLA ösregn (trots att det t o m var snöblandat en stund...) BamBam låg på bänken bredvid mig - men hade bra gärna velat ha en svala till frukost...! Men hästarna och jag var i alla fall nöjda med vad som serverades!

För Hamingjas del inleddes dagens träningspass på ridbanan för travträning - utan boots den här gången. Senast lät jag henne ju välja mellan microvolt i tölt eller trav längs spåret - och avslutade när hon två gånger i rad svarat direkt på min travsignal genom att börja trava även i vänster varv. Nu började jag som vanligt i höger varv och traven kom direkt. Bytte snart till vänster varv och hon testade att ta några töltsteg, men direkt jag styrde in på microvolten bytte hon till trav som för att säga "Jag skojade ju bara!!!" Och efter det tog hon trav direkt vid varje försök även i vänster varv! Anna v/s Hamingja 1-0!!!

Lämnade ridbanan och red upp längs skogsvägen bakom vägbommen - för första gången sedan det blev barmark. Även nu var gångarten trav - fast i början tyckte Hamingja det var så spännande med både det ena och det andra vilket resulterade i små skutt samt övergångar till tölt... Men med små volter på vägen kunde vi enas om trav igen och sedan travade vi i långsamt tempo hela vägen bort till vändplanen. Läste nyligen att långsam trav är jättebra träning för hästens magmuskler - så man kanske kan säga att Hamingja fick göra sit ups där efter vägen?!!

Efter en stunds voltarbete på vändplanen vände vi hemåt igen och inledningsvis kunde vi faktiskt trava då också! Men i en snabb undanmanöver räddade Hamingja oss visserligen från en anfallande... ja, jag vet inte men något farligt var det förståss... och när hon landade på alla fyra igen hade reglagen uppenbarligen slagit om till tölt-läget. Med hemväg och allt hade hon förståss inte ro att återkomma till traven efter det...

OK, tänkte jag, vi kan tölta - men då ska vi verkligen JOBBA tölt! Så med fokus på det samlande sätet red jag jäääääääääättesaaaaaaaaaaaktaaaaaaaa! Flyttade undan bakdelen något steg för vänsterskänkeln då och då - vilket gav riktigt trevlig bärighet i den samlade tölten! Och Hamingja gjorde faktiskt inte ett enda försök att springa ifrån arbetet utan var bara jätte, jätteduktig!!!

När jag släppte kravet på samling fortsatte jag att hålla tempot riktigt lågt och efter en stund kunde jag - trots hemvägen - ge henne nästan hellånga tyglar utan att hon ökade tempot. Istället sträckte hon mycket belåtet ut lååååånga överlinjen och frustade avslappnat!

"Skritt med tygelkontakt i jämnt tempo bygger självförtroende hos hästen." läste jag i senaste Islandshästen. Det är ju också något Hamingja behöver träna - vilket vi gjorde sista biten tillbaka till gården. Och även om lilla fröken varit MKT duktig var matte ändå inte riiiktigt nöjd... för vi hade ju inte kunnat enas om traven på hemvägen... Alltså avslutade vi ridpasset som vi började: på ridbanan. Fast nu satsade jag direkt på det svåra vänstervarvet. Och Hamingja tog traven direkt, vid första försöket! Ingen tvekan om att hon vet vad jag menar - egentligen! En mycket nöjd matte klappade om sin duktiga häst - nu fick det räcka för idag!

Lára skräms...! :-O

"SLÄPP UT MIG!!!" Husarrest är INTE Láras "cup of tea"!!!

Lára skrämde mig verkligen REJÄLT i fredags kväll... när jag precis satt mig i bilen för att köra hem kastade jag en blick in i stohagen - och ser min fina Lára stå på tre ben! :-O  Jag rusade dit och kände igenom det framben hon inte ville stödja på men hittade varken sår, svullnad eller värme någonstans...  Men vad som än inträffat måste det ju ha hänt alldeles nyss - eftersom det inte var många minuter sedan jag släppte ut Lára och Hamingja i hagen igen. Stona brunstar dockför fullt, så det är alltid lite "pip och liv" mellan dem när man släpper ut någon. Hade hon kanske råkat få en smäll på benet eller vrickat till sig i leran? 

Efter en stund började hon åter stödja lite försiktigt på benet, men haltade rejält när hon följde mig till stallet. Väl där kollade jag igenom benet än en gång - men fortfarande varken svullnad eller värme någonstans. Och hon verkade inte heller reagera med smärta när jag klämde på benet. En sådan gång önskar man ju verkligen att hästen kunde berätta vad som hänt och var det gjorde ont...!!!

Eftersom klockan hade hunnit passera 17 fanns det ingen öppen veterinärklinik att åka till. Och då hon varken var varm eller svullen någonstans var jag tveksam till om det var någon idé att ringa ut en distriktsveterinär heller, eftersom han eller hon knappast skulle kunna komma fram till så mycket mer än jag i det här läget. Nu stod hon dessutom på alla fyra hovarna igen, så det verkade ju som att det redan var lite mindre ont i alla fall.

Typiskt nog var Sylvia inte hemma, utan på väg till Norge för att hålla kurs i ett område med väldigt dålig mobiltäckning... men jag lyckades tillslut få kontakt med henne via sms och när även hon tyckte att jag skulle avvakta med ev veterinärkontakt till morgondagen lämnade jag Lára i boxen med en REJÄL portion hö. Skulle hon nu ha husarrest så kunde hon ju passa på att tröstäta i alla fall!

På lördag bjöd vädret på iskallt ösregn som bitvis var snöblandat t o m... ändå följde Johan med till Mariebäck för att skifta till sommardäck på hästtransporten - OM jag skulle behöva åka till klinik med Lára. (Det är kärlek det!!!) Men som tur var hade hon redan blivit MYCKET bättre! Fortfarande inte minsta svullnad eller värme någonstans och när jag gick runt med henne på stallgången visade hon inte den minsta hälta! Jag ville dock inte ta ut henne för att trava i ösregnet - det vore ju onödigt om hon skulle råka halka till i leran och blev sämre igen. Hönsmamma-matte ville INTE ta några risker med fina tjejen...!!!

The Queen fick därför finna sig i att stå kvar i boxen till på söndag. Då var det åter uppehållsväder och efter morgonfodringen dags för dagens höjdpunkt: att longera Lára i trav och konstatera att hon var helt återställd!!! Så SKÖNT!!! Vet inte vem som var mest lättad när hon åter kunde få gå ut i hagen igen till sin flock - jag eller Lára?! Eller kanske flocken - för de hade uppenbarligen saknat sin ledare. När jag kom ut på gården med Lára för att longera kom hela stoflocken springande fram till staketet där de gnäggade stod och såg på!

Exakt vad som hade hänt kommer jag väl aldrig att få veta. Men hon måste ju antingen ha vrickat sig i leran eller fått en smäll som visserligen gjorde rejält ont men som inte gav några bestående skador. Hörde bl a om en häst som varit rejält halt ena dagen men där veterinär på klinik dagen efter inte kunde hitta minsta spår av någon skada. I det fallet trodde veterinären på en vrickning. Och med tanke på leran i hagen just nu så vore det ju inte helt otroligt... Lára har ganska långa hovar nu också, hovslagaren ska sko henne på onsdag. För säkerhets skull bestämde jag att hon får vila till dess. OM det var en vrickning hon hade så är väl risken större att hon vrickar sig igen så länge hovarna är långa, tänker jag. 

Back in the saddle!!!

Idag var det första gången på hela ÅTTA dagar som jag var i stallet... :-O Det blev alltså drygt en vecka ledigt för Hamingja medan matte var tävlingsfunktionär, konvalescent, akupunktur-groggy m m lite huller om buller... Men idag var det slut på tramset, matte var tillbaka i stallet och gladast var...

...BamBam!!! Han kom springande i full fart så snart jag kommit in i stallet. Och med högljudda jamningar gjorde han sitt bästa för att övertyga mig om att hästar och ridning är passé - det är tepaus med stallkatten som är "det nya svarta"!!! Men ni kan gärna kalla mig "Järn-Ladyn" för upplägget: "rida först, tepaus med BamBam sedan" var jag inte beredd att rucka på en endaste millimeter... varför bilden ovan självklart är fotad först EFTER dagens ridpass!

Hamingja kom däremot inte springande idag - där hade BamBam ingen konkurrens... Men när Hami väl stod i stallgången verkade hon ändå tycka det var rätt trevligt att matte var tillbaka. När jag borstade henne i pannan ville hon stå med huvudet på min axel och mysa - inte mig emot! Förutom den vanliga utrustningen blev det viktboots på - för idag stod igångsättningar till trav åter på schemat!

Vi höll till på ridbanan och direkt efter den inledande skritten började jag värma upp i trav på volt i höger varv. I det varvet är det ju nästan aldrig något problem - jag "bara" ber om trav och hon travar. MEN i vänstervarvet är det ju värre... Vi har ju tragglat med detta ett tag nu och vid det här laget var jag HELT övertygad om att hon vet vad jag egentligen menar - men hon tycker det är bekvämare att tölta och då gör hon helt enkelt det...

Atli brukar ju säga att ridkonst går ut på att få hästen att själv välja att göra det man vill att den ska göra - och hur skulle jag då få Hamingja att själv välja att trava i det här läget? Jo, jag tog till Sylvia-knepet: att minska volten, kombinerat med Atli-knepet: att jag ändå "red trav" (d v s red lätt i tölten). Vi fick snurra på minivolt en liten stund - men sedan gick Hamingja över i trav och då såg jag genast till att öka voltens storlek ordentligt som första belöning för att sedan låta henne gå ut på spåret. 

Efter en liten skrittpaus gjorde jag nytt försök med igångsättning till trav på volten - men även nu valde Hamingja tölt och fick därför tölta på minivolt till dess hon gick över i trav och då åter fick större volt och sedan trav längs spåret som belöning. Jag fortsatte upprepa detta - och kunde konstatera att varje gång hon väl accepterat att trava i vänster varv så bjöd hon också på en riktigt harmonisk trav! Istället för att älga iväg med jättekliv som hon ofta brukar vilade hon verkligen i steget utan att jag hade behövt göra något alls för att ta ner tempot! 

Jag fick upprepa övningen med mini- (eller kanske micro-?!) volten ett antal gånger - men det gick successivt allt snabbare för Hamingja att gå över från tölt till trav. Och när hon två gånger efter varandra tagit trav direkt från skritten utan omväg via tölt tyckte jag det var dags att avrunda för dagen. Eftersom hon än en gång travade så lugnt och avslappnat längs spåret testade jag att ge henne allt längre tyglar - och inte heller nu gjorde hon någon satsning mot Solvalla utan bibehöll det lugna tempot samtidigt som hon sträckte ut halsen riktigt ordentligt! Gissa om matte var nöjd när vi avrundade för dagen?!!