Den här människan är det inte lätt att bli klok på...!!!

Tävlingsförberedelser pågår: Adina och Lára rider lektion för Sylvia!

När jag kom till stallet idag stod Hamingja borta i skogen, men fick VÄLDIGT bråttom att komma när jag ropade på henne! Fast framme vid diket blev det tvärstopp... Sedan stod hon där på andra sidan och försökte förklara för mig att hon självklart INTE kunde ta sig över det leriga diket på egen hand!!! Medan jag å min sida påstod att det inte var svårare än att ta sig över åt andra hållet - vilket hon uppenbarligen gjort eftersom hon nu befann sig där... Det var inte oväntat jag som fick ge mig... Hon tycker verkligen INTE om att blöta ner fötterna - så när jag tagit på grimman och uppmanade henne att följa mig gjorde hon ett STORT hopp över diket. (Men det kunde hon ju självklart inte ha gjort på egen hand - eller hur?!)

Jag hade bestämt mig för ytterligare en repetition av Atlikursen på ridbanan - och det visade sig behövas. Idag visade Hamingja nämligen åter sin stressiga sida som överambitiöst ville skynda sig att visa en massa saker hon kunde - när jag bara tyckte att vi skulle skritta som inledning... Men om jag rannsakar mig själv inser jag att vi inte ridit särskilt ofta på ridbanan, förutom när det varit kurser eller lektioner och därmed lite högre krav. Så hon talar väl helt enkelt om för mig att hon behöver få ta det lite lugnare på ridbanan ibland också. 

Och jag kan förstå Hamingja att hon tycker att den här människan hon råkat ut för inte är så lätt att förstå sig på... Inför Atlikursen intensivtränade vi ju trav och hon fick så mycket beröm när hon travade. Så nu ville hon förståss visa hur DUKTIG hon är genom att börja trava så snart jag styrde in på volt. Men då är människan plötsligt inte nöjd utan har fått för sig att man ska rida i skritt på volten... ja, ni hör ju själva hur obegripligt det låter!!!

Efter en grundlig uppvärmning till "frustläge" i skritt, trav och tölt fick hon även "jogga" runt spåret i tölt med bara marginellt högre form (motsvarande "lång och låg" på de flesta andra hästar) i höger varv för att verkligen säkerställa att hon kände sig helt avslappnad där. Men ändå började hon stressa upp sig igen när jag sedan bytte till vänster varv för att rida samlad skritt. Därför varvade jag korta intervaller samlad skritt med halter då jag passade på att berömma ordentligt för att hon stod stilla samt lät henne då och då sträcka ut igen i skritt på volt för att verkligen slappna av. Hela tiden fick jag ju tillfälle att träna på det samlande sätet i skritt - och det behöver jag verkligen!

När Hamingja tillslut började kännas avslappnad i den samlade skritten gjorde vi några övergångar till tölt och red korta intervaller med bibehållet samlat säte. Efter några sådana intervaller med nedtagning till skritt igen innan hon började stressa iväg tyckte jag att det fick räcka för dagen. Hamis dagsform hade ju tydligt visat att det hon behövde var att få känna att samlingen inte behöver betyda stress - och då ville jag inte nöta på med detta för lång stund.

Lät henne gå in på volt i tölt och gav hellånga tyglar som signal att det var dags att varva ner och hon tog genast chansen att sträcka ut överlinjen till max - vilket också resulterade i att hon genast började frusta och frusta och frusta! Extra härligt att höra dessa belåtna frustningar från den häst som tidigare stressat upp sig så! För då hade jag ändå lyckats uppnå målet: att avsluta ridpasset med en häst som var "harmonisk i själen"!!!

Nål-groggy...

Idag var det dags för akupunkturbehandling nr 2. I o m att jag inte fick några våldsamma reaktioner efter första behandlingen (men däremot en hel del smärtlindring) vågade vi oss på ytterligare två nålar den här gången. Sjukgymnasten kunde se att det direkt bildades rejäla rodnader runt nålarna, vilket indikerar att de startat igång en process i kroppen. Och frusna jag blev också väldigt varm i hela kroppen under tiden jag satt med nålarna. För att sedan bli JÄTTETRÖTT efteråt. Vi får se om jag lyckas hålla mig vaken till dess Johan kommer hem från Umeå i kväll...

Adina har ridit Lára idag och Hamingja har vilat - så båda mina hästar borde vara riktigt nöjda med dagen!!! Och i morgon hoppas jag vara i form att rida igen - det ser jag fram emot!!!

Läste förresten en rolig status på Facebook. En tjej hade fått frågan från ett av sina barn: "Mamma vem älskar du mest - pappa eller hästen?" Varpå hon hör sin man ropa: "Jag vill INTE höra svaret!!!"  :-D  :-D  :-D

Solsken och samlande säte!

Lilla Hamingja njuter i eftermiddagssolen!

Efter jobbet passerade jag Däckia och fick sommardäcken på plats på min bil innan jag fortsatte till stallet för att rida. När jag åkte till jobbet i morse lyste solen men enligt väderprognosen skulle det snart mulna på då ett regn- och snöområde skulle dra in över Norrbottenskusten... Men som ni kan se på bilden ovan var det fortfarande solsken på seneftermiddagen!

Hamingja och jag tränade på ridbanan idag för att repetera övningarna från Atlikursen. Jag gjorde verkligen PRECIS som Atli hade uppmanat mig: värmde upp grundligt i skritt, trav och tölt på volt med låååång hals - tillräckligt länge för att hon skulle börja frusta avslappnat i varje gångart. Sedan fick hon "jogga" lite längs spåret i tölt också - i höger varv för att, som Atli uttryckte saken: "vara extra försiktig med den sidan". 

Men sedan var det dags för det han kallar "själva arbetet" och då började vi förståss i vänster varv. Gjorde några halter, ryggade med "hissknepet" från förra kursen (oj, så bra Hamingja lyssnar på det - inte minsta användning av tyglarna behövs!!!) Övergick sedan till samlad skritt - med mitt vinklade bäcken för "samlande säte". Tänk så bra det går "bara" man gör rätt - Hamingja bjöd genast på samlad skritt med trevlig bärighet! 

Och med Atlis ord i åtanke:"Var försiktigt så att du inte kräver FÖR mycket samling - tillräckligt mycket är tillräckligt - för att inte göra henne stressad och spänd!" blev det därför bara en kort sträcka samlad skritt innan jag bad om övergång till tölt. Jag lyckades hyfsat med att bibehålla mitt bäcken vinklat framåt i övergången och den blev också hyfsad. Nästa gång vi gjorde samma sak klarade jag att bibehålla det samlande sätet helt - och då bibehöll vi bärigheten i tölten ännu bättre!

Hamingja fick sträcka ut i skritt en stund, medan jag strök henne över halsen då jag märkt att hon slappnar av ännu bättre då. Hon har väl märkt att när jag stryker henne på halsen kommer det inga nya signaler på en stund. Och efter en tredje intervall med samlad tölt fick hon en ny skrittpaus innan vi tog oss an högervarvet.

Hon kändes direkt lite mer "överambitiös" i den samlade skritten i högervarvet så jag hoppade över ryggningarna och lät henne bara smyga över i tölt. Övergången var odramatisk och hon kändes riktigt fin! När vi gjort vår andra övergång till samlad tölt i höger varv råkade jag göra en lite oförsiktig rörelse i sadeln och då blev det traumatiskt ett ögonblick - men hon drog inte iväg i galopp och jag kunde ganska snabbt ta kontroll över tempot igen. Fortsatte då att låta henne tölta men med mindre fokus på samling och mer på avslappning. 

När hon kändes riktigt avslappnad igen fick hon en skrittpaus innan vi gjorde ett tredje försök med samlad tölt i höger varv. Även nu blev övergången mjuk och fin och för att belöna detta och bibehålla avslappningen strök jag henne upprepade gånger längs halsen med innerhanden - då fick hon ju dessutom STOR eftergift, alltså dubbla signaler om att hon var duktig. Och det dröjde inte länge förrän lilla gumman började frusta belåtet!

Efter detta varvade vi ner grundligt på volten med lång hals i tölt resp trav - hela tiden hade jag Atlis ord ringande i öronen: "Ta nu hand om henne ordentligt - så att hon mår riktigt bra i själen när ni avslutar träningspasset!" Totalt red vi bara ca 35 minuter, varav den mesta tiden gick åt till uppvärmning och nedvarvning. Men det är uppenbarligen det hon behöver just nu. Och för mig är det nog också bra att det blir kvalitet istället för kvantitet i töltträningen - för jag måste verkligen fokusera för att vinkla bäckenet på rätt sätt! 

I morgon är det ny omgång akupunktur för mig - så då får Hamingja vilodag. Men Lára och Adina ska träna - vidare inför tävlingen. Det gjorde de igår också, varför Lára nästan inte lyckades ge mig dåligt samvete alls när jag bara hämtade Hamingja ur hagen idag. 

Ryttar-SPA

Det är INTE kul när det värker i hela kroppen som om man blivit överkörd av en vägbult... flera gånger... :-(  Men det har ju blåst så oerhört mycket de senaste dagarna och dessutom åt jag lite mjöl för ovanlighetens skull i lördags när vi var på Afternoon Tea... Men då passade det ju extra bra att jag hade bokat tid hos min sjukgymnast för akupunktur i eftermiddag!

Jag har haft uppehåll i behandlingarna sedan i november - och haft ovanligt lite värk i kroppen i vinter så jag har klarat mig riktigt bra utan! Men de senaste veckorna har smärtan successivt börjat återvända så jag insåg att det började vara dags att köra igång igen.

Efter ett sådant här långt uppehåll var det ju lite spännande hur kroppen skulle reagera... allra första behandlingen jag fick gjorde mig alldeles "sjösjuk" och sedan sov jag som klubbad i 14 timmar...! :-O  Johan har idag bytt Dublin mot Umeå, så jag är fortsatt ensam hemma, varför kollegorna på jobbet skojade om att någon av dem borde få nyckel för att kunna gå in och ruska om mig så att jag vaknar i morgon bitti!

Sjukgymnasten började i alla fall lite försiktigt och satte bara 7 nålar idag. Och någon sjösjuka har jag inte känt av efteråt. Men nu är jag REJÄLT trött så det blir att vika in hovarna riktigt tidigt i kväll! Det ökar väl chansen att jag vaknar när jag ska i morgon bitti också!

Ridkurs och (häst-)SPA!

En lycklig Lycko-Lára sedan hon fått rida ut med Vinurs lillmatte Klara idag!

Inför dagens första lektion kollade vi tänderna på Hamingja för säkerhets skull, men där fanns inget som borde kunnat orsaka hennes beteende igår. Skönt att utesluta det i alla fall! Atli konstaterade att hon helt enkelt blivit stressad och eftersom stress motverkar all inlärning hos hästen är det min uppgift att motverka detta.

Jag fick därför börja med en riktigt grundlig uppvärmning och här visade det sig väldigt tydligt att Hamingja var "uppe i varv" för hon hade inte alls tid att skritta i början utan skyndade sig hela tiden att gå över i trav. Som för att säga: "Titta så duktig jag är - jag TRAVAR!!!" Och det var hon ju i o f s! Men nu var det ju inte det vi skulle börja med... Efter en bra stund med mycket sidförande på volten slappnade hon i alla fall tillslut av, sträckte ut halsen och började frusta! När vi klarat detta första, viktiga steg var det sedan lättare att hitta avslappningen även i trav och tölt. 

Nu var det dags för ridpassets andra fas: "själva arbetet". Atli uppmanade mig att rida ut på spåret i vänster varv, för att efter lite halter och ryggningar träna samlad skritt. "Det viktigaste nu är att hon får tillräckligt med tid för att slappna av även i detta - det är den viktigaste uppgiften för dig under detta ridpass!" Han påpekade också att jag skulle använda det "samlande sätet" med framåtvinklat bäcken redan från start i den samlade skritten. "Du kan rida tölt, du kan rida trav, du kan rida galopp, du kan rida lång och låg, du kan rida lösgörande... nu ska du lära dig att rida samling!" 

Till att börja med stressade Hamingja upp sig igen direkt vi kom ut på spåret - så vi fick jobba med den samlade skritten en bra stund. "Tänk på bollen, tänkt på bollen! Håll henne lös i sidorna - håll henne lös i sidorna!!!" påminde Atli hela tiden. Men det var faktiskt ingen nackdel att det tog tid att hitta avslappning hos henne i detta - för då fick jag ju samtidigt gott om tid att träna det "samlande sätet"! 

När Atli tillslut gav mig OK att göra övergång till tölt hade jag faktiskt riktigt bra koll på sätet och då var också övergången hur lätt som helst - det fanns inte minsta tendens till att hon skulle dra iväg i för mycket tempo eller bli lång. HÄFTIGT!!! Tänk så BRA det blir de gånger man gör rätt!!! Synd bara att man inte kan göra rätt oftare och längre stunder... Men nu lyckades jag faktiskt behålla det samlande sätet riktigt bra och fick njuta av riktigt, riktigt trevlig tölt!!! Att Atli hela tiden ropade: "Hon är JÄTTEFIN nu!!! JÄTTEFIN TÖLT!!! Ni är JÄTTEDUKTIGA!!!" gjorde ju inte saken sämre heller!!!

När Hamingja nu var så duktig (och "ostressad") avbröt vi och Atli uppmanade mig: "Nu måste du ta hand om henne RIKTIGT, RIKTIGT ordentligt!!! Låt henne varva ner riktigt ordentligt, först på tölt i volt och sedan i trav och skritt, så att hon verkligen mår bra efter detta! 

När min grundliga nedvarvning var klar konstaterade Atli att vi lyckats med vår uppgift: att få henne att sluta stressa, sedan be om samling utan att hon stressade upp sig igen och avslutningsvis varvade ner så ordentligt efter ansträngningen att hon var helt mentalt lösgjord när vi avslutade. Han upprepade också att hon varit riktigt, riktigt fin den korta stund vi töltat. "Det är kvalitet som gäller, inte kvantitet - och detta var verkligen kvalitet! Om du fortsätter på den här linjen blir det RIKTIGT roligt att se henne om 3-4 månader när hon hunnit bli starkare!!!" 

Han sa också att eftersom hon lätt stressar upp sig, f f a i höger varv, måste jag vara extra försiktig där. "Du ska självklart ändå träna höger varv, men gör det försiktigt så att hon inte blir stressad i onödan och var alltid JÄTTENOGA med att hon varvar ner ordentligt efteråt!" 

När det var dags för dagens andra och kurshelgens sista lektion fick jag ett tydligt kvitto på att jag faktiskt lyckats bra med mitt första ridpass: för Hamingja var lugn och avslappnad redan från start! Trots att det fortfarande blåste lika hårt hade hon inga som helst problem med att skritta på volten utan sträckte tacksamt ut hela halsen och frustade så belåtet! Atli hade sagt som han ofta gör inför sista lektionen: "Nu får du rida på egen hand som om jag inte var här - för det kommer jag ju inte att vara i morgon..." 

När jag värmt upp lika grundligt som på förmiddagen gick vi ut på spåret för att börja med samlad skritt. Det gick riktigt bra, så Atli kunde inte längre hålla tyst utan uppmanade mig att låta Hamingja gå över i tölt. "Med en så ambitiös häst är det viktigt att inte hela tiden bara höja ribban mer och mer, utan avgöra när det är tillräckligt för tillfället! Annars blir det en stressfaktor för henne!" Vi gjorde övergången till tölt men jag fick inte riktigt lika häftig känsla som på förmiddagen. Det kändes inte heller som att jag fick till det samlande sätet på samma sätt - för mig var det nog en nackdel att vi inte behövt jobba längre för att få till den samlade skritten. Dessutom påpekade Atli att jag borde ryggat några fler gånger - för att verkligen "få med mig" bakdelen.

I o m att Hamingja inte stressade upp sig trots ökade krav på samling i tölten fick jag nu även jobba mer med högervarvet. Och till skillnad mot igår blev det inget galopprace efter den samlade skritten utan hon gick mjukt över i tölt med bibehållen bärighet och lösgjordhet!!! Duktiga gumman!!! Efter ett halvt varv uppmanade Atli mig att ge henne en micropaus i skritt som belöning innan jag gjorde samma övergång en gång till - och även nu funkade det lika bra!!!

"JÄTTEFINT!!! Nu får du ta hand om henne riktigt ordentligt!!! Låt henne varva ner riktigt länge i tölt på volten och sedan trav!" När jag gjort detta konstaterade Atli att det han var MYCKET nöjd med Hamingja och mig! Jag hade hanterat hennes stress på ett bra sätt och hjälpt henne att hitta till avslappning. Dessutom hade jag börjat hitta det samlande sätet. "Nu är du i början av en utveckling som är riktigt, riktigt rolig!!!" sa han. Visserligen märktes det att jag än så länge måste tänka en hel del när jag samlar - så är lite för långsam i mina reaktioner. "Men när du jobbar henne i grundform i gångarterna sitter ridningen i ryggraden nu, så att du är tillräckligt snabb i dina signaler. Och dit kommer du att komma tillslut även i samlingen!"

Med dessa uppmuntrande ord ringande i öronen återvände jag till stallet där massören Thomas stod och väntade på att få ge min duktiga häst en "SPA-behandling"! Han började som vanligt med att gå igenom hela henne med värmekamera. Och till skillnad mot tidigare kom hon ju nu direkt från arbete vilket gjorde att han hade möjlighet att se väldigt tydligt ifall träningen belastade någon del av hennes kropp för mycket. Som tur var kunde han konstatera att så inte var fallet! "Jag kan inte ens klaga för mycket på att du sitter snett - jag ser bara en liiiiiiten förskjutning åt höger, men den är väldigt marginell!" Verkligen skönt att höra!!!

Sedan kände han igenom och masserade hela hennes kropp och konstaterade att de små upphakningar han hittat senast inte hade kommit tillbaka samtidigt som den lilla hårdhet han känt i musklerna direkt framför virveln på vänster sida även den höll på att klinga av. Hamingja verkade uppskatta det mesta han tog sig för - förutom när han "klämde och grejade" på bakdelen och med bakbenen. "Du håller nog på att få en trotsig tonåring här... se till att hantera hennes bakben mycket den närmaste tiden så att ni kommer förbi detta!"

Själv hade jag GÄRNA bytt plats med Hamingja och fått ta del av Thomas välgörande behandling. Efter denna BLÅSIGA helg med massor av ridning och dessutom visst mjölintag vid vårt Afternoon Tea så har jag REJÄLT ont i kroppen... Men det får bli ett riktigt varmt bad ikväll istället. I morgon är det sedan dags för akupunkturbehandling igen, den första sedan i november. Det blir spännande att se hur jag reagerar på den... När jag fått min allra första behandling, förra våren, sov jag som klubbad i 14 timmar...!!! 

Atlikurs: "Hästen talar om vad den behöver!"

Atli tränar samling från marken med Hamingja...

...som när hon varit duktig belönas med en promenad där hon får sträcka ut sig och slappna av.

Under förmiddagens lektion var det meningen att jag skulle få fortsätta träna samling från marken med Hamingja - men så blev det inte... Efter uppvärmningen i skritt, trav och tölt tyckte Atli att vi först skulle se hur Hamingja svarade på samling i ridningen, efter gårdagens introduktion av träningen från marken. Jag fick rida samlad skritt och hon var riktigt duktig! 

"Gör övergång till tölt med bibehållen lösgjordhet!" sa Atli. Det kändes inte som att det skulle vara något som helst problem - men plötsligt hände något - istället för att mjukt gå över i tölt KASTADE sig Hamingja iväg i galopp! :-O  Jag lyckades i alla fall styra in henne på en volt och efter ett antal varv kunde jag återta kontrollen tillräckligt för att gå över i tölt. 

Atli uppmanade mig att låta henne fortsätta tölta till dess hon lugnat ner sig ordentligt och sedan fick jag byta till vänster varv och rida ett par töltövergångar för att stämma av att detta fungerade. Han frågade mig vad det var som hände när hon bara stack så där, men jag hade verkligen ingen aning. Hon blir ju ofta rädd för andra hästar, men i det här fallet fanns det ingen annan i närheten. Elisabeth och Démantur, som red samtidigt som vi, befann sig i andra änden av ridbanan och stod t o m helt stilla för Elisabeth hade suttit av för att sadla om... 

"Hamingja tål inte mer samling nu" sa Atli utan uppmanade mig att fortsätta varva ner henne i trav och tölt på volt så att hon verkligen skulle vara mentalt lösgjord när vi avslutade lektionen.

När det var dags för eftermiddagens lektion fick jag sköta uppvärmningen. ("Kom ihåg den viktiga yttertygeln - så att hon verkligen STRÄCKER UT halsen och inte bara sänker huvudet!" påminde Atli.) Sedan tog han över för att åter jobba med henne från marken. 

Han började i vänster varv och initialt blev hon stressad, precis som igår. Men snart kunde han stryka över henne med pisken utan dramatik och sedan också träna den samlade skritten, som ni ser på bilderna ovanför. Men när han bytte till höger varv hände något... Direkt blev hon JÄTTESTRESSAD och till skillnad mot i vänstervarvet svarade hon bara delvis när han försökte lugna ner henne.

"Vi har något här i högervarvet...hon känner inte igen mig här..." sa han och fokuserade på att bara få henne att ö h t skritta avslappnat, utan minsta krav på samling. Vi konstaterade att jag också red i höger varv på förmiddagen när hon kastade sig iväg i galopp. Och att vi igår - när markarbetet fungerade helt odramatiskt (efter hennes inledande "nära döden-upplevelse" förståss) - bara jobbade i vänster varv.

Jag känner till sedan tidigare att hästar, till skillnad mot människor, inte har någon koppling mellan höger och vänster hjärnhalva. Det är därför man alltid ska göra en ridövning i båda varven - för hästen har ingen förmåga att tänka "gör på samma sätt fast åt andra hållet". Men när Atli nu förklarade att denna brist på koppling mellan hjärnhalvorna även kan ge reaktioner som den "högersidiga stress" som Hamingja verkade uppleva, var det helt nytt för mig...

När Atli fått henne att skritta avslappnat (utan samling) i höger varv var det dags för mig att sitta upp igen. Men då skulle jag rida i vänster varv och även där bara skritta längs spåret utan krav till att börja med. När hon kändes avslappnad fick jag rida några steg samlad skritt och sedan göra övergång till tölt.

Den här gången blev övergången helt odramatisk och jag fick tölta längs spåret med fokus på att hon skulle bibehålla lösgjordheten. Men samtidigt skulle jag också jobba med min egen sits. "Tänk att du sitter på bollen, påminde Atli, du vill ha bollen/hästen framför dig och inte bakom!!!" D v s förutom att sträcka på mig och sitta på rumpan skulle jag också vinkla bäckenet mer framåt. "Du måste byta från en sits som ger avslappning till en sits som ger samling!" ropade Atli.

Och han fick fortsätta påminna mig om detta - för så snart jag inte hade fullt fokus på mitt bäcken så hamnade jag förståss i det gamla invanda... Här har jag alltså ÄNNU ett område att träna på... Men hans påpekande att Hamingja såg jättefin ut när jag lyckades med sitsen var förståss en oerhört bra motivationshöjare!!! Sedan fick jag förståss avsluta lektionen med omsorgsfull nedvarning i tölt och trav. 

Atlikurs - dag 1

Atli och Hamingja tränar samling från marken.

Så var det dags igen - Atli är åter på plats för att inspirera oss med sina kunskaper! På hans inledande fråga om hur det har gått sedan han var här sist kunde jag berätta att jag f f a tränat igångsättningar i trav. Och under uppvärmningen, då jag för säkerhets skull började med att trava innan jag ridit någon skrölt/tölt, kunde han ju med egna ögon se att vi klarar kommunikationen betydligt bättre nu!

När jag sedan även värmt upp i tölt en stund tyckte han att jag skulle testa att göra en övergång från tölt till trav genom att bara börja rida lätt på volten. Det fick jag även prova senast och då fungerade det inte alls. Men nu förstod Hamingja direkt - i högervarvet - medan det fortfarande inte fungerade i vänster varv.

Under förra kursen fick jag jobba en hel del med samling i skritt och tölt och han frågade hur mycket jag tränat på detta. Då var det ju bara att erkänna att det knappt blivit någonting, jag hade fokuserat på igångsättningarna i trav för att hitta tillbaka till dem. Men han höll med om att det varit ett klokt val: "Hästen talar om vad den behöver träna på!" Samtidigt som han påpekade att man får räkna med att hamna i denna situation ibland, oavsett hästens ålder, att man plötsligt upplever sig ha "tappat" något som man klarat tidigare efter att under en period tränat mycket på något annat. Men genom att lyssna på hästen - vad den vid varje tillfälle behöver träna mest på - så kan man hela tiden hitta tillbaka.

Nu tyckte han i alla fall att vi skulle jobba vidare med samlingen - och då ville han börja från marken. Så han jobbade Hamingja längs spåret som på bilden ovan, med vänsterhanden i bettringen för att agera innertygel, pisken och yttertygeln i högerhanden och sedan visade han hästen vägen med kroppsspråket. Kroppen vänd framåt visade att hästen skulle gå framåt, kroppen vänd bakåt när hästen skulle rygga och vänd rakt mot hästen som neutral belöning.

Viktigt att hela tiden vara mkt rörlig i vänsterhanden som höll i bettringen! Höja bettringen om hästen ville lägga sig i handen och SNABB eftergift så snart hästen lättade. Samt lätta pet uppe på rumpan med pisken för att hästen skulle trampa under sig mer.

Första gångerna han petade Hamingja med pisken uppe på rumpan fick hon förståss en "nära döden-upplevelse" och han blev lite överraskad över hur lättstressad hon är. Men det var mkt intressant hur han fick henne att lugna ner sig och slappna av igen, genom att bl a böja halsen lite för att uppmana henne att sänka huvudet! Och när hon kunnat konstatera att det nog trots allt inte var dags för henne att dö idag - heller - så gick det genast så mycket bättre!

När han jobbat med henne på detta sätt längs spåret en stund, varvat med att hon fick slappna av och sträcka ut igen, fick jag ta över och prova. Jättespännande! Och även om det nu också handlade mycket om att ge rätt signaler vid rätt tillfälle o s v så behövde hon ju i alla fall inte ha mig vinglande uppe på sin rygg - så jag upplevde att det blev mycket tydligare vad som förväntades av henne när vi jobbade på detta sätt. Och tydlighet är ju det bästa hästar vet!

Efter en stund fick jag sitta upp igen och rida samlad skritt istället - och nu kändes det direkt att hon redan visste vad det handlade om! Jag hade lätt kunnat sitta där och rida samlad skritt läääänge, men efter en liten stund tyckte Atli att hon varit tillräckligt duktig för idag. Jag fick göra en övergång till tölt - som kändes MKT trevlig - och sedan successivt låta henne sträcka ut överlinjen i tölt och slappna av.

Efteråt pratade han lite om sitsens betydelse när man går från att rida "lång och låg" till att börja samla hästen. Man kunde tänka sig att man satt på en jättestor boll och när man ökade drivningen med hästen "lång och låg" tryckte man ut bollen bakom sig. Men när man ville samla hästen skulle man istället ha känslan att man tryckte ut bollen framför sig. Genom att vinkla bäckenet på rätt sätt kan man då hjälpa hästen att komma upp med bogarna. Intressant!!!