På Hamingja ut i STORA vida världen!!!

Hamingja och jag följer Elisabeth, Démantur, Sylvia, Hremsa, Carro och Yr ut i STORA vida världen!

När Elisabeth igår berättade att Sylvia och hon tänkte rida på långtur idag och undrade om jag ville följa med var min första tanke att Lára ännu inte riktigt har kondition för detta... Men sedan kom jag ihåg att Sylvia brukar benämna allt där man inte vänder hem redan i korsningen vid sjön som långtur - vilket i min och Láras värld bara är en kort sväng - så vi borde ändå kunna haka på...!

I natt hade vi dessutom fått ett par cm snö med efterlängtad svikt till det tidigare så stenhårda underlaget och med solen som fick snön att gnistra kändes dagen som perfekt för långtur! (Vad nu än det begreppet skulle komma att innebära.) Sedan fick jag dessutom erbjudandet att rida Hamingja och det kändes ju extra spännande!

Jag fick en mkt välbehövlig "rida ut lektion" på Hamingja en dag tidigt i höst, men efter det har jag bara fått låna henne under kurser då det förstås varit ridbanan som gällt. Fast när jag tänker efter så formulerade Sylvia dagens erbjudande: "Du kan få skutta runt på Hamingja idag om du vill!" och det där "skutta runt" indikerade väl vad hon förväntade sig av oss...?!

Även Carro och Yr hakade på, så vi var ett glatt gäng på fyra ekipage som red iväg. Planen var att rida bort till galoppbacken, dit de förr brukade rida med turridningarna. Och när Sylvia inledde med förslaget att vi skulle "ta genvägen via kyrkan" kan man väl säga att det förstärkte mina fördomar om vad en "långtur" under hennes ledning egentligen skulle innebära...

Men "plötsligt händer det"!!! När vi en dryg halvtimma senare ridit uppför galoppbacken föreslog Sylvia att vi istället för att vända tillbaka hemåt skulle fortsätta åt vänster bort över berget mot älven och Sandnäset. På vägen skulle vi då bl a passera en träningsrunda som en travtränare i Sandnäset har. Jag har hört talas om den "travvägen" med riktigt fint underlag under mina år i Mariebäck, men detta var faktiskt första gången jag haft tillfälle att rida med någon dit!

Ny ridväg för mig alltså - men jag låg ändå rejält i lä... för denna ridtur innebar ett första REJÄLT kliv ut i stora vida världen för Hamingja, som hittills i sitt liv bara ridits i Mariebäcks direkta närhet. Många tillfällen till "social träning" skulle vi få idag. Ett antal riktigt blöta och leriga partier varav vi vid det största inte tog oss över förrän Elisabeth och gentlemannen Démantur kom tillbaka och "hämtade oss" genom att erbjuda en bakdel att följa tätt efter genom det läskiga underlaget. Samt ett stort djupt dike med rinnande vatten i botten som vi med assistans av Sylvia tillslut ändå kunde forcera.

Och på andra sidan diket fann sig Hamingja plötsligt stående öga mot öga med ett gäng riktiga MONSTER - d v s kor!!!Sylvia hade ju tidigare ursäktat Hamingja med att detta var hennes första besök ute i vida världen... för att nu omformulera sig: "Innan idag visste väl Hamingja inte ens att den stora vida världen fanns?!!"

Efter ett besök på gårdsplanen hos Elisabeths faster i Sandnäset vände vi sedan tillbaka igen. Dags för Hamingja att åter möta "den stora vida världen"alltså! Men vid det här laget var hon lite för trött för att göra så stor affär av korna och framme vid det STORA diket behövde jag bara sitta av och gå före henne innan hon - efter en kort stunds tvekan - gjorde ett jättesprång över "avgrunden".

Vid en av träffarna med Team Lillhästen nere i Stav fick vi förmånen att träna för representant från Svenska fälttävlanskommittén så man kanske kan säga att jag har ett visst förflutet inom den branschen?! Och här fanns alltså en häst mer än värdig min oerhörda kapacitet på området!!! ;-)

När vi åter nådde "travbanan" passade vi på att nyttja underlaget och låta hästarna galoppera - varpå nyss så trötta Hammi tände till ordentligt igen! Vi tog oss dessutom en extra sväng längs banan innan vi åter vände hemåt igen. Hemvägen inleddes med en hel del nedförsbackar och medan Démantur och Yr galopperade i täten fick jag, förutom riktigt snabb tölt med JÄTTEKLIV varvat med "ökat tempo grisepass" även uppleva riktigt snabb trav med ÄNNU större JÄTTEKLIV vilken sedan övergick till "ökat tempo korsgalopp". Bara att hålla i sig m a o!!!

Det var inte bara Hamingja (och Hremsa) som flåsade som blåsbälgar när vi åter saktade av till skritt - utan även jag! :-O  Det tidigare solskenet hade ersatts av en begynnande dimma när vi avverkade den långa passagen över berget där underlaget bara medgav skritt. Då fick vi som tur var god tid på oss att hämta andan igen, både H-hästarna och jag! Men överraskande snabbt började Hamingja ändå få "hemvägsbråttom" - det är inte bara Lára som har mycket arbetsvilja!!!

Lára och Litlamin hade båda fått stå i en separat hage för att äta extra hö medan vi var ute på vad som kom att bli en tvåtimmars ridtur. Min ursprungliga plan hade varit att rida även Lára en sväng sedan. Men jag var både genomsvettig och helt slutkörd - inte bara hästarna som fått ett rejält konditionspass! Och det finns ju tyvärr en hel del begränsningar med vad min skröppliga kropp klarar... så jag fick be Lára så mycket om ursäkt för vilodagen och bara släppa ut henne till flocken igen.

Gnistrande vackert!!!

Lunchen är serverad!

En verkligen gnistrande dag, med solsken på all rimfrost!!! Precis som igår blev det borstning utomhus (medan Lára åt extra ur höbalen) - det brukar ju annars vara något jag ägnar mig åt när  vårsolen börjar värma! Nattens kyla hade gjort att det var ÄNNU hårdare i backen än igår, så klappret från Láras hovar ekade mellan byggnaderna när vi en stund senare skrittade iväg från stallet.

För att ge Lára ett konditionsträningspass som ändå var så snällt som möjligt mot hennes ben hade jag bestämt mig för att rida galoppintervaller längs sandvägen. Och av den anledningen skrittade vi hela vägen dit också. Varvade sedan höger resp vänster galopp längs sandvägen med skrittpauser och terrängtrav på skogsstigarna intill. Lára tyckte förståss det var jättekul att få galoppera fram och tillbaka - hennes matte är nog inte så tokig ändå?!

Istället för att sedan rida bilvägen direkt tillbaka hem korsade vi denna och red upp längs skogsvägen på andra sidan. Nu kom dock Láras tidigare rätt positiva tankar om sin matte att få sig en REJÄL törn... för av någon outgrundlig anledning tyckte matte att vi skulle skritta i en uppförsbacke!!! Ja, ni hör ju själva hur oerhört korkat det låter...!!!

När vägen åter planade ut fick Lára visserligen galoppera lite mer - men då var ju skadan redan skedd... Strax innan Sylvia och Jannes enda grannar började vi sedan kryssa genom terrängen tillbaka ner till bilvägen. Och där nere hade vi turen att sammanstråla med Elisabeth och fick trevlig sällskap tillbaka hem till stallet!

"Rimfrost - rattmuff på!"

The Queen ska förståss ha vissa fördelar - som att få komma ut ur hagen och få fri tillgång på lunchhö, direkt ur stora rundbalen! 

Dagen före Alla helgons dag jobbar vi bara halv dag på banken. När jag "klivit ur selen" åkte jag till stallet och kom dit när hästarna just fått sitt lunchhö. För att Lára skulle få i sig så mycket hö som möjligt lät jag henne komma ut ur hagen och äta fritt direkt från stora rundbalen som vi fodrar från. Den nyfunna, goda aptiten verkar hålla i sig - och visst ser hon nöjd ut?!!

Medan hon åt passade jag på göra mig redo för vintermörkret genom att leta fram reflexväst och reflexer samt bytte till mina vinterstigbyglar i composit. Även sadelöverdraget i fårskinn, eller "rattmuffen" som Fia brukar säga, fick komma fram. Det sistnämnda kan tyckas lite i senaste laget - "Rimfrost: rattmuff på!" sa de ju i den klassiska Bilmagasinet-parodin... Fast med tillägget "Men det finns naturligtvis utrymme för improvisationer!" så det är väl detta utrymme jag utnyttjat?!

För att ge Lára ytterligare lite extra ät-tid lät jag henne stå kvar vid höbalen medan jag borstade också - och det var faktiskt riktigt skönt ute i solen! Men trots den värmande solen var det riktigt hårdfruset i marken så det klapprade verkligen om hennes hovar när vi en stund senare skrittade ut från gården. 

Det hårda underlaget gjorde att jag bestämde mig för att avstå bilvägen och istället rida upp bakom bommen, ta den högra vägen och sedan fortsätta ut i terrängen där det ju inte blir lika hårt som på en frusen grusväg. Strax innan vändplanen tog vi därför vägen upp till vänster och fortsatte genom skogen ända bort till Torrbergsvägen. I skogen varvade vi trav och galopp längs de vindlande stigarna - och Lára verkade tycka ha ÄNNU mer roligt än jag!

Sista biten fram till vägen hade vi skrittat och väl där kunde jag konstatera att hon inte var så flåsig som jag hade trott att hon skulle bli av detta - hennes kondition håller redan på att bli bättre alltså! (Vilket styrker min teori om att hästar som haft riktigt bra grundkondition redan som unghästar har lättare att bygga upp/bibehålla konditionen även senare i livet. Troligen beroende på extra god syreupptagningsförmåga. Láras uppväxt på de isländska vidderna har gjort henne till en hästarnas Per Elofsson m a o!!!)

Jag hade egentligen tänkt att vi bara skulle rida bort till Torrbergsvägen och sedan vända tillbaka hem samma väg. Men eftersom hon inte alls verkade särskilt trött ännu bestämde jag att istället fortsätta längs vägen och ta den andra stigen tillbaka till stallet - det är ju alltid roligare att rida en runda än fram och tillbaka samma väg! Och Lára verkade ju vara redo för en lite längre ridtur än vi vågat oss på hittills.

Grusvägen var lika hårdfrusen som vägarna kring stallet, men jag lät henne ändå tölta endel men försökte hålla oss ute i gräskanten där det ändå var lite svikt i underlaget. Det är verkligen nyttigt att träna på att rida "på rakt spår" även när man rider ut - man märker ganska snabbt att det inte är helt enkelt att styra exakt var hästen sätter sina hovar! 

Jag läste här om dagen en artikel om en clinic som landslagsryttaren i hoppning Alexander Zetterman hållit. Han nämnde bl a att han tyckte man skulle träna mycket mer på att rida innanför spåret när man rider på ridbana - för att man då tvingas ha koll på sina ytterhjälper. Extremformen av denna träning brukar vi få när det är "styltsnö" och oplogad väg så att enda möjligheten att undvika styltor är att rida i ett hjulspår - då brukar det bli väääldigt uppenbart att man inte har den kontroll på sin häst som man gärna tror...!!!

När vi kom fram till den andra stigen som leder tillbaka till stallet började vi med några galoppintervaller. Lára tyckte förståss det var jättekul!!! Men det är flera mindre uppförsbackar längs denna sträcka och hon blev därför rejält blåsig, så sedan blev det en lååång skrittpaus för att hon skulle få hämta andan igen. Vid det laget började jag vara lite frusen, så när vi kom ut ur skogen vid vändplanen satt jag av och gick med henne de sista 10 minuterna. På det viset fick min svettiga häst fortsätta att svalna medan matte fick upp lite värme! 

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi varit ute en hel timme - vilket därmed är vår längsta ridtur hittills under igångsättningen. Så härligt om vi kan börja rida lite mer normala ridturer nu, även om vi förståss fortfarande skrittar betydligt längre sträckor än vad vi gjorde innan hon blev sjuk. Men känner jag Lára rätt ser hon alldeles särskilt fram emot den dag när hon åter får visa att hon minsann kan springa om och ifrån i princip vilken annan häst som helst!!!

Rapport från ungdomarna: Litlamin, Gandur och Dinni!

Gillar verkligen den här bilden på Sylvia och Litlamin! Från inridningens andra dag, tidigare i höst, och första dagen med sadel på ryggen. Vilket lite senare dessutom skulle bli Litlamins första dag med ryttare på ryggen.

När jag och Lára red ut med Sylvia och Hektor i går kväll passade jag på att intervjua henne lite om hur det går för "ungdomarna" - de tre Démanturavkommor hon håller på att rida in. Eftersom Litla är Láras avkomma är jag förståss extra intresserad av henne - men tycker också det är spännande att höra om vad de tre halvsyskonen kan ha ärvt från sin pappa.

När jag såg Litlamin logeras, i samband med att bilden ovan togs, var det i princip grisepass för hela slanten. Lite lustigt med tanke på att hennes mamma inte har ett spår av lateralt rörelsemönster men hur lätt som helst för både trav och tölt. Men sedan dess har Litlamin i alla fall hittat tölten - och precis som sin mamma "bara töltat på"!

Nyligen testade lilla fröken plötsligt att tvärstanna och bocka - varpå Sylvia förståss gav en tydlig signal om att hon förväntades fortsätta framåt istället. Då började Litlamin galoppera för första gången med ryttare - upptäckte hur roligt det är att springa FORT och laddade iväg för full sula! Precis som sin mamma m a o!!!

Även Dinni har nyligen upptäckt galoppen - men i hans fall blir det visst korsgalopp... vilket han lustigt nog verkar ha ärvt från sin mamma Hending, ett femgångssto som alltid haft problemet att hon tagit korsgalopp! Då undrar man förståss hur det är med Dinni... jo, mamma upp i dagen även han. Istället för galopp springer han jättefort i grisepass - precis som tidigare var fallet med mamma Idun!

Det här är första gången jag följer tre unghästar på så här pass nära håll under deras inledande tid som ridhästar. Jag tycker det är jättespännande - och oerhört intressant! Att de "ärver" mycket av sin mammas beteende i flock o s v genom att se hur hon agerar och själv ta efter, är ju inte konstigt. Men hur kan det komma sig att de verkar ärva sin mammas beteende under ryttare på det sättet?! Dinni kan väl t ex knappast ha fått en korsgaloppsgen från sin mamma?!

Lára och Hektor är inte riktigt kompatibla...

En favoritbild i repris: min FINA Lára på en Atlikurs i våras. 

Efter en superintensiv dag på jobbet var det oerhört välgörande att komma ut till Lára i Mariebäck!!! Visserligen blev det ganska intensivt där också - men på ett helt annat sätt. Så här års blir det ju så fort mörkt, så varje minut är värdefull! Alltså blev det nog världens mest noggranna borstning får jag erkänna - fast kittliga Lára hade förståss inget emot att jag "genade" lite på det området! 

Snabbt var sadel och träns på plats och sedan fick vi sällskap ut av Sylvia på unge Hektor (yngste halvbror till Hamingja, Hremsa och Hrissla) och då blev det ju "unghästridning" - d v s en kort ridtur i relativt högt tempo. Vilket ju ungefär är den typ av ridning Lára och jag ägnat oss åt den senaste tiden.

Hästarna var dock inte riiiktigt kompatibla... Lára - som för första gången på länge hade en annan häst med på ridturen som hon kunde få springa ifrån - tyckte att det tempo jag valt i tölten var så hopplöst lååååångsamt att mossan nästan började växa upp efter benen på henne... Medan Hektor tyckte att samma tempo var så snabbt att han knappt kunde hålla reda på alla sina ben. "Det här är nog nytt hastighetsrekord för oss i tölt!" skrattade Sylvia som fick ge honom en hel del stöd för att han skulle "få med sig hela kroppen åt samma håll". 

Uppe vid vändplanen passade vi på att ägna oss åt lite voltarbete i skritt innan vi vände hemåt igen. På hemvägen varvade Lára och jag tölt och trav. Hektor, som främst fick trava, fick sätta tempot och precis som sina systrar har han STOOOR trav! Det var alldeles tydligt att Lára uppskattade hans tempo i trav BETYDLIGT bättre!

Johans nya kompis!

Johan skaffade sig en kompis i samband med morgonfodringen i söndags: Hektor (halvbror till Hamingja, Hremsa och Hrissla) tyckte det var toppen att få hö serverat direkt ur handen! Matte Sylvia får kanske höja servicenivån framöver?!

Natten till måndag var INTE en bra natt för mig... det blev många timmars "rundvandring" i huset då värken gjorde det omöjligt att sova. (Ofta lättar smärtan lite om jag är uppe och rör mig - därav vandrandet.) Tog mig ändå igenom arbetsdagen på måndag, trots att huvudet kändes ganska "off line". 

Men, som jag sa till Johan på kvällen, för ett år sedan var sådana här nätter mer regel än undantag för mig. Nu var den däremot ett undantag - hittills i höst har jag inte ens haft en sådan dålig natt/vecka trots att vi ändå haft endel lågtryck och hårda vindar, vilka brukar trigga min värk extra mycket. Men när jag tillslut vågade börja med akupunkturen så vände det! I början sov jag ju som klubbad 12-14 timmar efter varje behandling, för det fanns ju i princip hur mycket förlorad sömn som helst att ta igen!

På måndag kväll, efter både träning i varmvattenbassängen och sedan akupunkturbehandling somnade jag också så snart huvudet hamnade på kudden och sedan sov jag som en stock i 10 timmar. När jag vaknade var jag HELT säker på att Johan hade försovit sig, för jag hade varken hört hans klocka eller några andra ljud från honom. Men det visade sig att han stigit upp för länge sedan och nästan var klar att åka till jobbet... tala om att jag hade sovit hårt! 

Även idag har jag varit "mörbultad" i kroppen och ganska trött - men hjärnan kändes "online" på ett helt annat sätt på jobbet och det är ju verkligen att föredra! Satsade ändå på vila istället för ridning efter jobbet - vilket jag hoppas bidrar till att jag lyckas häva det här skovet även om vädret just nu åter är regn (lågtryck) och hårda vindar.

Men i morgon hoppas jag på ridning igen - och det gör helt säkert Lára också!!! För hur ridsugen jag än är så kan jag alltid vara säker på att hon längtar ÄNNU mer efter att vi ska rida!!!

Edit: Måste ju förståss nämna stallets färskaste nykomlingar: Olivias supersöta kaniner som flyttade in i söndags kväll!!!

Här är de första bilderna som Sylvia publicerade på Facebook, med konstaterandet: "Bam Bam kommer nog inte att sova mycket i natt..." Som ni ser fick hon tämligen omgående bekräftelse på att det var klokt/nödvändigt att sätta nättak över boxen där kaninerna ska bo! Det var inte heller svårt att spåra lättnaden i hennes "Kaninburen var helt kattsäker!!!" nästa morgon!

Till mig skrev hon sedan "Bam Bam kanske måste ställa in era te-träffar ett tag framöver..." Och jag förstår ju att jägaren Bam Bam har fullt upp nu... men om några veckor, när han riskerar att gå in i väggen av all kaninspaning kanske han åter behöver mitt knä för att vila upp sig?!

Morgonstund har frukosthö i mund!

TUR att Lára (och de andra) överlevde den hotande svältdöden (än en gång)!!!

Vintertiden börjar bra - jag fick trevligt sällskap av Johan till stallet i morse! Såg till att vara där lite tidigare än jag brukar för morgonfodringen - eftersom natten ju varit en timme längre. Men självklart räckte inte inte denna lilla "gest" från min sida - det var ändå halvt ihjälsvultna hästar som väntade otåligt i sina hagar... När vi med nöd och näppe lyckats rädda dem från svältdöden vad det dags att göra detsamma för oss själva. För Johan var det premiär för frukost i Josefshallen - men precis som hästarna överlevde han, som tur var!

Efter detta var arbetsfördelningen följande: Johan skulle byta till vinterdäck på hästtransporten och Anna skulle rida Lára. Förr bytte jag alltid däcken själv, men numera brukar min värkande kropp skonas från detta. Jag har ju ändå bytt däck så många gånger förr om åren att jag vet hur man gör om oturen är framme när jag är ute och kör någon gång.

Lára hade fått stå utanför hagen och äta frukosthö direkt från höbalen, så medan de andra hästarna redan hunnit "städa undan" frukosten stod hon fortfarande och mumsade för fullt när jag kom ner till stallet igen. Det verkar alltså som om den nyfunna aptiten håller i sig och hennes ointresse för hö en dag tidigare i veckan bara var en tillfällig svacka!

På väg till stallet hade vi sett "älgjägarbilar" parkerade få flera ställen och även en "livs levande jägare" i en skogskant, så det kändes självklart att hålla sig längs bilvägen när jag red ut. Valde vägen mot Alviksträsk idag trav hela vägen bort till korsningen vid sjön innebar att det även blev ett konditionspass för matte! Effekten förstärktes av att jag hade alldeles för varma kläder på mig (det var hela 7 plusgrader och kändes "ljummet" i luften"). Men i de temperaturerna är ju även Láras päls på tok för varm så det blev ju mer rättvist på det sättet.

Vi jobbade mycket med böjning - f f a i högersidan idag. Atli brukar ju säga att hästen alltid talar om vad den behöver för träning, bara man lyssnar. Och Láras snabbhet att räta ut sig och dessutom skjuta ut högerbogen var ju faktiskt ett väldigt tydligt meddelande om att hon behövde jobba med att flytta in högerbogen och böja sig i högersidan! Varierade oss genom att ibland böja vänster istället, då med MKT tydligt stöd på högertygeln för att högerbogen fortfarande skulle hållas på plats. "Du kontrollerar bogarna med tyglarna och bakdelen med skänklarna!" är ju ett annat Atli-mantra!

På hemvägen fortsatte vi på samma sätt, fast då i tölt istället. Red över bäcken vid gamla sommarbetet och avslutade med en - mkt uppskattad - galopp längs vägen upp mot kyrkan. Vi hade hunnit sakta av till skritt igen innan Lára upptäckte oerhört mystisk aktivitet på hästtransportsparkeringen - annars hade hon nog presterat en riktigt snygg slidestop! Mot alla odds var det dock inte en sabeltandad tiger som lurpassade för att äta upp henne, utan faktiskt Johan som precis var klar med däckbytet. Men det kunde ju inte hon veta!