ÄÄÄÄNTLIGEN!!!

TILLSLUT händer det - SÅ efterlängtat av både mig och Lára!!!

Efter fyra dagar i Umeå, med både födelsedagsfirande med familjen och guldklocka från banken körde vi hem till Luleå igen i eftermiddag. Och väl hemma kastade jag mig direkt iväg till stallet - jag hade ju inte fått träffa Lára sedan i tisdags!

Bestämde dessutom att hon och jag äääääntligen skulle få ta oss en liten ridtur! Lára verkade så överväldigad av detta att hon inte ens kom sig för att bli arg när jag borstade henne! När sadeln kom fram började hon i alla fall "vakna till" och hugga lite omkring sig. Och när det var dags för träns och sedan uppsittning hade det verkligen gått upp för henne vad som var på gång - förväntan bolmade i princip ur öronen på henne. Så det krävdes några rejäla brottningsmatcher innan jag både lyckats tränsa och sedan även fått ta mig upp på ryggen!

När hon är riktigt ridsugen blir hon ju så oerhört kontraproduktiv - eftersom de enda känslor hon verkar kunna visa är ilska och hon därför gör allt för att hindra mig från att ta sig upp på hennes rygg trots att det är precis det hon vill egentligen...! Men när man vet att detta faktiskt bara är ett uttryck för hennes ENORMA arbetsglädje så är det lätt att stå ut med!

Och vilket härligt driv det var i steget när vi skrittade ut från gården!!! Sedan återstod att övertyga henne om att vi faktiskt bara skulle skritta idag... Jag hoppas ju att provtagning till veckan ska medföra att hon blir friskförklarad - men innan jag vet säkert vågar jag inte anstränga henne mer än en kortare sväng skritt. Men genom att ge henne långa tyglar och fokusera på att min egen andning var riktigt lugn samt att bromsa upp henne enbart genom att lägga vikten bakåt, så kunde hon tillslut lugna ner sig tillräckligt för att börja frusta! (Hade jag istället börjat korta upp tyglarna hade hon garanterat bara blivit mer uppjagad.)

Skritt verkar normalt bara uppfattas som slöseri med springmöjlighet i Láras värld, men idag verkade det ändå som att även hon tyckte att detta var bättre än ingenting. Och när hon blev så här glad över att få komma ut och "bara" skritta så kan jag ju lätt tänka mig hennes lycka när vi (förhoppningsvis i slutet av veckan) får börja springa lite också!!!

Må bra-fläckar!!!

När solen lyser på Lara ser man att hennes päls nu är full av det endel kallar "må bra-fläckar". Jag vet inte om det ligger någon sanning bakom det uttrycket men det känns ju lovande i alla fall!

Idag var jag åter i kontakt med Evidensia i Boden ang vilka prover som ska tas till veckan. Veterinären där kallar Lara för "sin häst" sedan hon red henne några gånger medan hon var i Sylvias ägo. I o m att det var innan Lara fick föl dessutom måste det vara mer än dem år sedan. Men uppenbarligen gjorde Lara ett intryck som i allra högsta grad är levande än idag - vilket väl också borde borga för bästa möjliga veterinärvård!

VÅLDSAM RIDABSTINENS!!! :-O

Nu MÅSTE lycko-Lára bli frisk snart... jag håller ju på att förgås av ridabstinens!!! 

Förutom några, visserligen oerhört givande, lektioner på Hamingja för Atli resp Sylvia samt ett antal 25-minuters svängar i skogen med Lára eller Hammi har jag faktiskt inte ridit ordentligt sedan i början på juni... TRE låååånga månader i princip utan ridning kan ju självfallet ALDRIG vara nyttigt... 

I början av nästa vecka är det dags för nya prover - som förhoppningsvis ska visa att Láras lever(enzyms)värden är återställda igen. Efter att ha agerat oroväckande mesigt i flocken en längre tid var hon i alla fall sitt vanliga, arga jag igen i fredags och det tog jag som ett gott tecken!!! 

Ombytta roller: Lara fjäskar för matte!

Lara fjäskar för matte!!!

När jag kom till Mariebäck idag såg jag inte till några hästar i stohagen. Jag räknade med att få gå och leta efter Lara ute på betet, men visslade ändå och ropade på henne innan jag gick in i stallet. Och när jag kom ut igen med grimma och grimskaft stod hon redan vid grinden och väntade på mig! 

När detta skrivs går hon ute på gården och betar gräs, medan jag njuter av den vackra utsikten, bloggar och dricker te! 

Just nu kom hon faktiskt förbi här och fortsatte sin fjäskoffensiv genom att snusa mig lite i nacken! Det hade varit ännu mysigare om det inte varit för den svärm av knott som följde med henne...

Jag kan faktiskt behöva lite fjäsk just nu! Lider nämligen av en begynnande separationsångest sedan jag kommit överens med hönornas riktiga ägare om att jag ska lämna tillbaka dem nu på onsdag... Hade annars, som vanligt, tänkt dra ut på återlämnandet så länge som bara möjligt. Men efter den senaste veckans häftiga regnande verkar en av dem ha blivit förkyld och det känns säkrast att hon får komma hem och bli ompysslad av en expert!

Gräset som alltid är grönare

VARNING: muränan anfaller snart från vänster!!! :-O Denna bild togs sekunden innan Yr, t h, blir upplyst om att man gör bäst i att akta sig för Lára... Yr är visserligen ny i flocken, men normalt skulle hon ändå aldrig haft en chans att tvivla på att Lára är en odiskutabel Nr 1. Men den senaste tidens hängiga Lára har faktiskt istället flyttat sig för Yr när de börjat få hö en gång/dygn... I o f s skulle dagens häftiga reaktion från Láras sida kunna bero på att hon värderar sitt revir högre när det innefattar matte än när det "bara" gäller mat - som hon ändå inte är så intresserad av... Men förhoppningsvis är det ett tecken på att hon mår bättre och snart kommer att vara sig själv igen!

I natt hade Sylvia varit ut och hämtat in hästarna till stallet för att de skulle få slippa ifrån det kalla regnet. Efter ett extremtorrt första halvår har vi den här veckan plötsligt fått 25 mm/dygn... Jag hade erbjudit mig att mocka boxar i eftermiddag, men när jag kom till Mariebäck var hästarna ute igen - nu med regntäcken på - och det var redan mockat.

I o m att jag är utan ridhäst igen blev det istället fullt fokus på Lara-fjäsk! Hon fick komma ut på gården för att äta det där gräset som alltid är grönare! Vill ju se till att hon får i sig så mycket nyttigheter som möjligt nu när hon inte är frisk - och då är ju gräs det optimala!

Själv testar jag att uppdatera bloggen via mobilen direkt från stallet, trots dålig internetuppkoppling. Har bara testat ett par gånger tidigare och en av dem hade det jag skrivit inte ens blivit sparat... Hoppas jag lyckas bättre idag!

På väg hem från stallet ska jag passera simhallen i Gammelstad gör att återuppta kontakten med ångbastun. Det var ett bra tag sedan sist, vi har liksom glidit ifrån varandra... Men nu med höstregnen som avlöser varandra är det hög tid att bastun och jag stryker ett sträck över vad som varit och ser framåt. Hoppas att bastun håller med!

Till veckan borde jag absolut göra detsamma när det gäller min relation med varmvattenbassängen på City Rehab! Hittills har ju det varma, stabila vädret hjälpt till att bibehålla akupunkturens goda effekt på min kropp, men det är ju dumt att vänta med bassängen till dess jag börjar få mer ont igen.

Inför den kommande vintern känns det i alla fall mycket bra att veta att akupunkturen finns att ta till om jag blir sämre igen! 

Eva är nu tillbaka i Al Ain igen och här om dagen kom ett mejl att det minsann börjar bli höst där också. Den kvällen hade visst temperaturen rasat ända till 39 grader i skuggan...!!! 

Har jag förresten berättat att de aldrig kan köra ett 40 gradersprogram i sina tvättmaskiner där nere? Inte ens kallvattnet är någonsin så svalt som 40 grader eftersom kallvattentankarna sitter uppe på hustaken! Varmvattenberedaren sitter däremot inomhus så om man låter bli att slå på den kan varmvattnet faktiskt vara lite svalare är kallvattnet!

Edit: Tyvärr var ångbastun inte alls lika redo som jag för att stryka ett streck och gå vidare... när jag kom dit visade det sig att simhallen fortfarande har sommarstängt och öppnar igen först på måndag. Nåja, får bli nytt försök längre fram! Det blev höst i Al Ain tidigare än i Gammelstad m a o! :-O

Med önskan om ihållande regn

Hamingja efter dagens träningspass på ridbanan. "Sommarmagen" får sadeln att glida fram lite... Några ridbilder med henne har jag tyvärr inte, eftersom Johan var bortrest när jag red henne på Atlikursen. Men nästa kurs - när jag ska få låna henne igen - hoppas jag att han kan fota oss en av dagarna!

Vädret har verkligen varit oberäkneligt de senaste dygnen... Efter den supertorra sommaren har himlen nu gång på gång verkligen öppnat sig - som om någon hällde en enorm vattenhink över oss! :-O  Under gårdagsdygnet fick vi 25 mm och Sylvia hade varit bussig att ta av Lára exemtäcket i blötan. Men jag satte på (ett torrt) täcke igen igår kväll eftersom både SMHI och YR påstod att det skulle vara uppehåll det närmaste dygnet. Redan under natten visade det sig vara en felsatsning då regnet åter började VRÄKA ner - och idag har det också kommit många häftiga regnskurar...

När jag kom till Mariebäck efter jobbet idag bestämde jag därför att Lára nu får vara utan exemtäcket till dess vädret stabiliserat sig igen. Vill ju inte att hon ska bli kall av det blöta täcket...! Samtidigt är det ENORMT mycket knott mellan regnskurarna, så då skulle hon ju behöva täckets skydd... Kompromissen blev att spraya henne med Ultrashield innan hon fick gå ut i hagen igen. Nu har ju hennes lever fått vila från detta medel i en vecka, ifall det är vad som orsakat hennes problem. Men kan ju passa på att skicka en önskan till SMHI: "Om det nu ändå ska regna - kan vi inte få ihållande regn. Så att knotten inte har någon chans att attackera min otäckade häst!"

Med Hamingja red jag på banan och repeterade olika övningar från kursen med Atli och de två lektionerna för Sylvia. Det var flera saker som "föll på plats" lite bättre och kändes riktigt bra! M a o en perfekt avslutning på den här "ridperioden". Fr o m i morgon är det ju Sylvia som rider Haminja igen och jag får t v nöja mig med att fjäska för Lára när jag är i stallet. 

Sylvialektion och drottningfjäsk

Åkte till stallet i god tid innan ridlektionen för att hinna "fjäska" ordentligt för The Queen of Mariebäck. I samband med gårdagkvällens våldsamma ösregn hade Sylvia befriat Lára från exemtäcket, så idag fick jag se hur vacker hon är utan! Först fick hon komma ut ur hagen och beta gräs på gården medan jag gjorde i ordning Hamingja inför lektionen. För att sedan komma in i en box och mumsa lite kraftfoder samt vila från insekterna medan vi red lektion.

Efter söndagens uteridningslektion med Sylvia kände jag att det verkligen är hur mycket som helst jag behöver lära mig för att kunna rida Hamingja på ett bra sätt... Därför kändes det jättebra att jag skulle få låna henne även idag och i morgon - för att få chansen att på hennes rygg hinna "smälta" några av alla nya ridintryck! Och när jag dessutom kunde haka på när Elisabeth och Démantur skulle rida lektion i kväll blev det ju ännu bättre!!!

Och under lektionen fick vi också jobba massor med sådant "finlir" som jag tycker är så kul!!! Först skulle vi skritta på en liten volt och m h a stora, ledande tygeltag få hästen att böja halsen inåt för att slappna av och sträcka ut överlinjen. Började i vänster varv och det gick faktiskt riktigt bra att få Hammi att böja sig, slappna av och sträcka ut! I höger varv var det lite svårare, det krävdes att jag böjde hennes hals ännu mer inåt för att hon inte bara skulle skjuta ut högerbogen utan verkligen böja sig i sidan.

Efter detta skulle vi göra framdelsvändning med så små hjälper som bara möjligt för att hästen lugnt skulle flytta undan bakdelen med framdelen på samma plats. Samt ge så mycket tygel som möjligt när hästen ville sträcka ut överlinjen. Precis som Lára har Hamingja gärna lite bråttom - "det här river vi av lite snabbt!!!" Men efter en stund hittade jag ett bra "dragläge" där jag kunde få henne att invänta min signal för att flytta undan bakdelen, samtidigt som jag kunde bromsa upp framdelen m h a sätet och därmed samtidigt ge henne så lång tygel att hon kunde länga halsen riktigt ordentligt.

Nästa steg blev ledande tygeltag på liten volt i skrölt (hm, blev en hel del passtakt i vårt fall, men Sylvia sa att takten inte spelade någon roll just nu - vi skulle bara fokusera på lösgjordheten.) För att sedan gå vidare genom att byta om volt ofta. Även här var det stora likheter mellan Hamingja och Lára - varje gång jag bytte riktning kunde det uppenbarligen tolkas som en anledning att dra upp tempot... Men successivt gick det bättre och bättre.

När vi sedan skulle smyga ut längs spåret tolkades det förståss på samma sätt av fröken H: tillfälle att gasa! Sylvia sa då att jag skulle bromsa genom att sidföra ett par steg m h a vikten. Det var lättare sagt än gjort... att begränsa det till ett par steg alltså! Vips befann vi oss inne på kvartslinjen istället...! Men eftersom Hammi testade att "gasa på" någon gång om sänder fick jag många tillfällen att prova mig fram till vilka microhjälper som egentligen behövdes och när jag hittade rätt fick jag också ett mkt bra verktyg för att kontrollera tempot utan att behöva bromsa med tyglarna!

Efter detta skulle vi träna halt, övergång till skritt ett par steg, ny halt o s v - även nu med fokus på att hjälperna skulle vara så minimala som bara möjligt. När vi sedan började göra övergångarna till tölt istället fick jag fokusera ÄNNU mer på mina underskänklar i halterna - då ville de börja spreta igen...

I slutet av lektionen kändes Hamingja verkligen riktigt, riktigt mjuk och fin! Härligt!!! Att få henne att göra övergång från tölt till trav på volt var inte heller något problem. Däremot blev det rena Láratempot i Solvallatrav till att börja med så jag fick verkligen jobba med att "bromsa upp" min egen kropp så att jag inte ramlade framåt och därmed sa "spring fortare!!!" Det kändes lite bakvänt att samtidigt ge henne längre och längre tygel - som Sylvia uppmanade mig att göra - men när jag "travade lugnt" och fröken H hade fått riktigt lös tygel så övergick hon till en betydligt trevligare trav med ett helt annat sväv!

Var SÅ nöjd efter lektionen - och ser verkligen fram emot att få rida henne igen i morgon! Jag har ju SÅ mycket jag vill (och behöver) träna på!!! Sedan vet jag inte när jag får möjlighet att låna henne igen - för fr o m torsdag ska Sylvia ta över igen. Men förhoppningsvis har jag i alla fall möjlighet att rida Hamingja på någon fler lektion under de kommande veckorna. Jag har i alla fall fått löfte om att rida henne på nästa Atlikurs om ca en månad. Och sedan hoppas jag ju att Lára har återhämtat sig så att jag kan börja rida henne igen!