ÄÄÄÄNTLIGEN!!!

TILLSLUT händer det - SÅ efterlängtat av både mig och Lára!!!

Efter fyra dagar i Umeå, med både födelsedagsfirande med familjen och guldklocka från banken körde vi hem till Luleå igen i eftermiddag. Och väl hemma kastade jag mig direkt iväg till stallet - jag hade ju inte fått träffa Lára sedan i tisdags!

Bestämde dessutom att hon och jag äääääntligen skulle få ta oss en liten ridtur! Lára verkade så överväldigad av detta att hon inte ens kom sig för att bli arg när jag borstade henne! När sadeln kom fram började hon i alla fall "vakna till" och hugga lite omkring sig. Och när det var dags för träns och sedan uppsittning hade det verkligen gått upp för henne vad som var på gång - förväntan bolmade i princip ur öronen på henne. Så det krävdes några rejäla brottningsmatcher innan jag både lyckats tränsa och sedan även fått ta mig upp på ryggen!

När hon är riktigt ridsugen blir hon ju så oerhört kontraproduktiv - eftersom de enda känslor hon verkar kunna visa är ilska och hon därför gör allt för att hindra mig från att ta sig upp på hennes rygg trots att det är precis det hon vill egentligen...! Men när man vet att detta faktiskt bara är ett uttryck för hennes ENORMA arbetsglädje så är det lätt att stå ut med!

Och vilket härligt driv det var i steget när vi skrittade ut från gården!!! Sedan återstod att övertyga henne om att vi faktiskt bara skulle skritta idag... Jag hoppas ju att provtagning till veckan ska medföra att hon blir friskförklarad - men innan jag vet säkert vågar jag inte anstränga henne mer än en kortare sväng skritt. Men genom att ge henne långa tyglar och fokusera på att min egen andning var riktigt lugn samt att bromsa upp henne enbart genom att lägga vikten bakåt, så kunde hon tillslut lugna ner sig tillräckligt för att börja frusta! (Hade jag istället börjat korta upp tyglarna hade hon garanterat bara blivit mer uppjagad.)

Skritt verkar normalt bara uppfattas som slöseri med springmöjlighet i Láras värld, men idag verkade det ändå som att även hon tyckte att detta var bättre än ingenting. Och när hon blev så här glad över att få komma ut och "bara" skritta så kan jag ju lätt tänka mig hennes lycka när vi (förhoppningsvis i slutet av veckan) får börja springa lite också!!!