Hamingja(halleluja)-moment!!!

Hamingja - inte bara en fantastisk ridhäst utan även en vacker ung dam!!!

Denna Atlikurs kom att avslutas med ett fantastiskt Hamingja(halleluja)moment!!! Och så här såg vägen dit ut. Precis som Lara är Hammi en mycket ambitiös dam som inleder alla ridpass med inställningen: "det här river vi av lite snabbt!!!" Därför förberedde jag oss inför lektionen genom att styra in fröken på en volt utanför stallet och överraskande snabbt övergick speedskritten till ev avslappnad sådan med frustningar och lång hals! 

Trevligt nog kunde vi behålla den avslappningen när vi kom in på ridbanan för att börja lektionen. Och när vi sedan fick gå direkt på traven från skritt, utan någon "störande" tölt emellan så fortsatte det att flyta på hur bra som helst. 

När vi övergick till uppvärmning i tölt kom lektionens första stora aha-upplevelse för mig! Hamingjas favoritposition i tölt är just med lång hals. Men eftersom hon länger den så mycket måste jag också ge ännu större eftergifter än jag är van för att hon verkligen ska kunna skjuta fram pannan och inte tvingas gå under bettet. Atli tipsade om att jag, när jag kände att hon ville börja länga sig skulle låta henne göra det genom att successivt "tugga till sig" allt mer tygel. Och då hände det verkligen grejer!!!

Vid tidigare kurstillfällen har Atli konstaterat att Lara blivit riktigt duktig på att länga halsen. "Men jag kommer alltid att tjata om mer, för det finns alltid lite till!" Döm därför om min förvåning när han nu berömmer mig och Hamingja genom att säga "nu är överlinjen faktiskt precis så utsträckt som den kan bli!" Tack vare min tidigare aha-upplevelse att jag lätt bromsar Hammi genom att bara "dra magen bakåt" så kunde jag dessutom kontrollera tempot helt utan att röra tyglarna varför överlinjen behöll sin optimala sträckning!

För att öka samlingen i tölt fick jag använda halt-rygga-skritt/töltövergångar. Även här var det en viktig polett som trillade ner för mig! På förmiddagen hade jag insett att jag för riktigt bra ryggningar först stämma av att hon var helt avslappnad i nacken även i sidled, genom att krama lätt höger-vänster. Nu insåg jag dessutom att om hon inte genast började rygga när jag "drog min mage bakåt" skulle jag INTE försöka förstärka genom att luta mig mer bakåt, som jag så gärna vill göra. Istället skulle jag räta upp mig igen för att snabbt upprepa viktförskjutningen bakåt. 

Efter enkel töltarbete frågade Atli om vi vågade sadla om Hamingja eller om hon skulle bita oss då? (Lara har minsann gjort intryck - även på en av världens skickligaste ryttare/hästtränare!!!) och då kunde jag förstås lugnt försäkra honom om att den här fröken är riskfri på det området!

När han sinn vana trogen flyttat bak sadeln fick jag åter sitta upp och göra några övergångar mellan ryggning och skritt. Sedan uppmanade han mig att hållanhönderna litenhet resta samtidigt som jag gjorde en övergång till tölt. Och milda Matilda, nu hände det minsann grejer!!! Jag hade redan innan tyckt att vi presterat riktigt trevlig tölt med mycket ryggverksamhet. Men nu växte plötsligt ett "töltmonster" upp under mig!!! Bogarna lyftes upp så att jag satt som i uppförsbacke och halsen blev hur lång som helst! Jag satt bara och skrattade lyckligt när jag fick njuta av denna tölt medan Atli ropade "Bra, jättebra!!! Nu kom hon upp lite med bogarna!!!" Jo, han sa faktiskt "lite" men själv kunde jag inte ens föreställa mig hur "mycket" i så fall skulle kännas!

När Hammi sedan fått sträcka ut i trav konstaterade Atli att jag gjort stora framsteg under dessa två dagar. "Det har varit en hel del fina moment med Lara, men nu har du kunnat komma ytterligare ett steg vidare tack vare en häst med ännu bättre förutsättningar! Sedan blir det lite ojämnt ibland eftersom du ännu inte hunnit lära dig vilka hjälper som är lagom för den här hästen eftersom hon är helt ny för dig. Som alltid gäller det att lyssna på hästen: räcker denna signal eller behöver jag vara tydligare? Men kom alltid ihåg att "tydligare" ALDRIG betyder starkare utan "mer irriterande"!!! Om en darrning med skänken inte räcker ska man darra fler gånger, inte trycka hårdare, o s v!"

Gissa om jag var hög när jag åkte hem från Mariebäck efter detta??? Sylvia hade då dessutom sagt att jag nog kan få rida Hamingja på nästa Atlikurs också. Jag som inte visste om jag skulle våga anmäla mig ö h t eftersom jag inte vet om Lara kommer hinna bli helt återställd till dess. Jag får också rida henne några av de kommande dagarna så att jag kan repetera övningarna från kursen medan jag förhoppningsvis har det mesta av känslan kvar! Det ser jag verkligen fram emot!!!