Hamingja på friarstråt och jag får uteridningslektion av Sylvia!

Hittade den här fröken i vallackflocken idag... :-O  Reagerade på att det var endel "pip" därifrån och trodde först att det kommit en ny träningshäst, innan jag insåg vem det var som besökte herrarna i hagen... Att Démantur verkligen ställt om sig till vallack efter kastreringen blev väldigt uppenbart, efter att ha hälsat på henne gick han lojt iväg för att äta vidare! Den 5:årige Hektor visade däremot med all önskvärd tydlighet att han var STÖRTKÄR, trots att han varit kastrerad sedan han var 8:a månader. Inte hade han koll på att Hammi faktiskt är hans halvsyster!

Idag hade Sylvia erbjudit sig att rida ut tillsammans med mig för att jag skulle få hjälp med hur jag ska rida Hamingja utanför ridbanan. Jättebra - för det är ju faktiskt "ute" man befinner sig för det mesta!!!

När man rider en så känslig häst som Hamingja har man tidernas tillfälle att jobba med de små, små detaljerna i sin egen ridning - d v s det som jag tycker är så roligt!!! Redan i skritten började vi därför med halter och sidförande, där överskänklarna och små viktförskjutningar skulle göra jobbet. Något jag måste tänka mer på är att inte bara belöna en riktig reaktion genom att räta upp mig igen utan även komma ihåg att samtidigt slappna av i överskänklar och säte.

Vid sidförande påpekade Sylvia att jag ska böja Hammis hals mer när jag flyttar undan för vänster skänkel men låta den vara mer rak när vi flyttar för höger skänkel - för att högerbogen hela tiden ska hålla sig på plats i rörelsen. I övrigt behöver jag nästan bara tänka "höft ner" för att hon ska kliva ett steg åt sidan!

Även när det var dags att värma upp i skrölt var det förståss mycket för mig att tänka på! Först och främst att ge henne riktigt, riktigt mycket tygel. Insåg under Atlikursen att det som är "mycket tygel" på Lára är alldeles för lite på Hamingja eftersom den senare har så mycket längre hals. Och jag vill ju att hon verkligen ska sträcka ut denna långa hals med pannan främst, inte krulla ihop den p g a att tyglarna inte räcker till...!

Sedan handlar det om att kontrollera tempot, med bibehållen längd på tygeln. Och då måste jag SITTA PÅ RUMPAN!!! (Hm... har jag inte hört det sägas förut...?!) När jag försökte ge Hamingja tillräckligt mycket tygel så hamnade jag nämligen med vikten framåt - vilket innebär att jag säger åt henne att öka tempot... Istället måste jag sitta på rumpan och hålla om med skänkarna. Och om det ändå börjar gå för fort hålla kvar skänklarna och göra en förhållning m h a en eller flera snabba förflyttningar av min tyngdpunkt bakåt.

Jag fick varva sidförande med att rida öppna, f f a för höger skänkel samtidigt som Sylvia hela tiden påminde om att ge Hammi helt lös tygel efter varje förhållning. Och det var alldeles tydligt att ju lösare tygeln blev desto mer lösgjord blev hästen och takten därmed renare och renare! Sylvia tipsade om att jag även när vi red rakt fram och Hamingja gick med lååång hals och föreföll lösgjord ändå kunde stämma av detta genom att någon gång ibland ställa lite, lite åt vardera hållet för att se att hon svarade på detta.

När vi vände hemåt fick Hamingja bråttom och gjorde några försökt att bita fast i bettet och springa iväg med mig i tölten. "Nu måste du åtgärda problemet - som sitter i bakbenen!!!" sa Sylvia och uppmanade mig att lägga till mer högerskänkel samt rida öppna med en mycket rörlig högerhand. Så snart Hammi tog förhållningen skulle jag ge riktigt lös högertygel som belöning. Hon svarade snabbt på detta, gjorde sedan ytterligare ett försök att dra iväg på samma sätt, men när jag åter följde Sylvias instruktioner accepterade hon läget. Efter detta gjorde hon ett par försök att i alla fall få skjuta ut högerbogen lite, men då räckte det med en lätt kramning på högertygeln ibland för att få den på plats igen.

Det kom ytterligare något försök att köra upp huvudet och dra iväg i tölten under hemvägen, men med högerskänkeln och en rörlig högerhand kunde jag ganska lätt få koll på läget. Det svåraste var att få koll på mina egna underskänklar... Sylvia påpekade att de gärna ville peka utåt i dessa lägen, istället för att hålla om hästen... och jag kunde konstatera att jag faktiskt inte kände detta - inte ens när hon sagt det! Måste verkligen träna på att slappna av bättre i mina knän så att jag kan bibehålla kontakten med underskänklarna, även när det blir "skarpt läge"!!!

F ö behöver jag verkligen jobba på att bli mer avslappnad när jag rider Hamingja. På Láras rygg tycker jag det går riktig bra numera, Men när Sylvia nu påpekade att jag behövde hitta en mer avslappnad sits kände jag ju att jag var väldigt spänd. Men det är förhoppningsvis något som blir lättare allt eftersom jag lär känna henne bättre och mer och mer och mer av mina inverkningar därmed kommer automatiskt. Men till att börja med skulle jag ju kunna försöka mig på att BÅDE rida Hamingja och andas samtidigt?!!

Lára hade fått stå inne i stallet och mumsa kraftfoder samt vila från knotten medan vi red. Sedan fick hon komma ut på gården och beta extra gräs också - vill ju proppa henne så full med nyttigheter som det bara går så att hon återhämtar sig så snabbt som möjligt! Sylvia har dessutom börjat ge hästarna hö en gång/dygn för att komplettera betet som börjar bli ganska avätet nu. I o m att det varit så oerhört torrt så har ju betestillväxten tyvärr varit obefintlig... Och fr o m månadsskiftet ska vi börja fodra med hö "på heltid".