Sadelvånda...

Lára i sin Hrimnirsadel, utanför gäststallarna på Bodentravet.

Oj, vilken sadelvånda jag har just nu.. ALLT annat i hästutrustning är ROLIGT att handla, men inte sadel... för det är så oerhört SVÅRT att hitta rätt... Varje gång jag köpt ny sadel till någon av mina hästar har det varit på samma sätt: först några månader senare har jag varit säker på att det blev rätt - i de fall det blev det. 

När jag köpte lilla, nätta Lára var det tydligt att Childeric-sadeln som måttsytts till Feykir och mig aldrig skulle passa henne. Efter utprovning köpte jag istället sadeln på bilden ovan och den har fungerat bra för henne av "växa i". När jag köpte henne var hade hon gått med föl och vilat i två års tid - så hon var omusklad och samtidigt för första gången i sitt liv tjock. Med regelbunden ridning blev hon snabbt sitt slanka jag igen och har sedan successivt byggt mer och mer muskler. Och under de snart 3 åren som gått har sadeln legat bra. Fram till nu...

Under vintern har Lára till min stora glädje tillslut blivit så stark att hon börjat kunna bära upp sig på ett helt nytt sätt i tölten! Hon jobbar verkligen med sin rygg - och det på ett sätt hon aldrig tidigare gjort under sitt 16 åriga liv. Precis det jag hela tiden strävat efter, alltså! Men tyvärr har även denna "medalj" alltså en baksida i o m att sadeln inte längre passar. 

Det riktigt besvärliga med detta är att den fortfarande ligger bra (vad jag kan bedöma i alla fall) när hon står stilla. När jag drar med handen mellan sadeln och hennes rygg känner jag ett jämnt tryck hela tiden. MEN när hon arbetar så ligger den uppenbarligen inte lika bra, för det har börjat nötas bort päls i två områden på hennes rygg, under bakersta delen av sadelbossorna på varje sida. 

Den stora frågan är hur i all världen man bär sig åt för att prova ut att en ny sadel inte har samma effekt? Kan man verkligen få en bra uppfattning om det under en provridning?! Jag känner mig både tveksam och uppgiven... Men kanske är det någon där ute som kan komma med lite goda råd och uppmuntrande ord...?! Snälla, dela med dig i så fall!!! 

Valborgsridning och vaccinering!

Trevlig Valborg önskar Lára! Hömumsande Hrisla och Haminja fick också vara med på ett hörn. 

Lára och jag firade Valborg med ett härligt ridpass i det soliga med kylslagna vädret. Vi som hade hunnit börja vänja oss vid vårvärme... men den kommer förhoppningsvis tillbaka! Efter lite voltarbete i skritt utanför stallet red vi ner på vägen och värmde upp med kasta toppi resp tölt med låååång hals. 

När jag sedan började samla ihop henne lite mer blev resultatet på en gång riktigt trevlig tölt i relativt lågt tempo med mycket rörelser och trevlig längd på halsen! Det var riktigt frestande att fortsätta med detta, men nu gällde det att behärska sig! För dagens plan var att träna ökad tölt och försöka uppnå samma lösgjordhet i det ökade tempot som på kursen i söndags.

Jag gav Lára signal om att hon fick öka tempot - och det gjorde hon förståss gärna! I början blev hon dock lite kort i halsen och hög i formen, men när jag gav signal om att länga halsen igen (snabb kramning höger resp vänster) gjorde hon det. Och när jag upprepade signalen en stund senare "ramlade hela hästen på plats" - och när hon var mellan hand och skänkel på ett sätt som jag aldrig upplevt tidigare i ökat tempo så hörde jag Sylvias: "Lára går ju som tåget!!!" ringa i öronen! 

Efter en skrittpaus fick hon skrölta en lång stund med mulen nästan i backen för att verkligen slappna av innan vi gjorde nytt försök med ökat tempo. Nu hade vi passerat korsningen vid sjön och red längs vägen mot Bälinge. Underlaget på den vägsträckan blev verkligen PERFEKT för töltträning sedan de gjorde om den här om året. Som att rida på en riktigt, riktigt bra ovalbana!!! (Fast rakt fram hela tiden förståss.)

När det var dags för nedvarvningstrav inledde vi riktigt lååååångsamt. Det krävdes lite övertalning innan Lára accepterade att vi skulle "såsa på" på detta vis... men när hon väl gjorde det kunde jag ge mer och mer tygel utan att hon drog iväg i tempo utan bara svarade med att länga halsen mer och mer och mer...!!!

Återvände till stallet med ett STORT leende på mina läppar! Det är ju så ROLIGT att rida!!! Sylvia hade tränat Hremsa på ridbanan så hon var förståss minst lika "häst-hög" som jag!!! En stund senare anlände Elisabeth tillsammans med en av Djursjukhusets veterinärer som vaccinerade hästarna. Inom kort ska de även åka till unghästbetet där Litlamin går för att vaccinera henne också. Jag ska se om jag har möjlighet att följa med - är SÅ nyfiken på hur hon ser ut nu när hon är fyra år! Men annars har jag sagt att de MÅSTE fota henne åt mig! 

Vi kommunicerar - och ger järnet!!!

Idag var det drag under galoscherna - när Sylvia hjälpte oss att hitta vår bästa ökade tölt någonsin!!!

Efter en natt med mycket värk och lite sömn var det en ganska groggy Anna som åkte till stallet i morse - för att först morgonfodra hästarna och sedan rida kurs för Sylvia. Men den stora frågan var ju hur Láras dagsform skulle se ut - om alla avslappningsövningar igår hade gjort henne lugn och positiv eller om hon skulle vara lika arg och icke-kommunicerbar...?!

"Ta GOD tid på dig att värma upp i skritt och sedan trav!" sa Sylvia i inledningen av första lektionen. Det började också betydligt bättre än igår och när jag dessutom fick ordning på stödet på yttertygeln och böjde tillräckligt i innersidan så travade Lára riktigt lugnt samtidigt som hon frustade belåtet! När hon kändes riktigt lösgjord i ena varvet fick jag byta om volt för att sedan varva mellan volterna - och t o m bytena kunde genomföras utan att Lára började spänna sig eller ville dra upp tempot!

Till min glädje fortsatte uppvärmningen i tölt lika avslappnat och bra! Därmed fick jag börja ställa liiite högre krav, genom att göra en vändning åt höger in på kvartslinjen, och efter några steg öppna rakt fram sedan rida sluta ut på spåret igen. När jag först bad om sluta tände Lára direkt till och blev ARG - men innan vi var ute på spåret igen hade ilskan lagt sig och hon töltade åter avslappnat med låååång hals!

Nästa vändning och efterföljande sluta flöt hur bra som helst! "Vänta nu, sa Sylvia, det var i vändningen åt höger hon protesterade fast det var den vändningen hon gjorde allra bäst igår...! Lára är lika ombytlig som vanligt alltså!" Det kom några ytterligare små protester i samband med högervändningarna men idag tålde Lára uppenbarligen att bli lite provocerad utan att bli helt okontaktbar!

Vi fick även testa att rida lite ökat tempo - något vi åter fått lite mer problem med sedan vi tränat mycket på arbetstempot senaste tiden... Sylvia konstaterade problemet: att Lára kortar upp halsen och blir spänd i det högre tempot, och gav även ett förslag på åtgärd: att jag skulle krama en gång höger och en gång vänster i snabb följd. Och man kunde genast se att denna Atli-signal för "läng halsen" hade viss effekt! Men för att inte jaga på henne för mycket avbröt vi ganska snart och jag fick varva ner henne riktigt grundligt. "Vi jobbar vidare med ökade tempot i eftermiddag!" sa Sylvia.

När det var dags för lektion nr 2 var Lára lika lugn och harmonisk som på förmiddagen - så efter en lika grundlig uppvärmning kunde vi följa planen och träna ökade tempot! Vi började i det lättare högervarvet och tack vare att jag då och då upprepade "läng halsen-signalerna" samt red sluta i kurvorna så blev hon mer och mer avslappnad samtidigt som hon flöt på bättre och bättre i det ökade tempot.

Vi testade även vänster varv - där jag istället fick rida öppna. Och när jag kunde hålla högerbogen på plats med yttertygeln samtidigt som jag drev in vänster bakben bättre under henne så flöt det bättre där också. Fick avsluta med lite mer högervarv. Och nu hade hon verkligen fått upp ångan! Här snackar vi rejält drag under galoscherna - och dessutom med en lösgjordhet som gav ytterligare någon dm hals. HÄFTIG KÄNSLA!!!

Efter detta följde förståss en grundlig nedvarvning, först i lååååångsam tölt och sedan i trav. "Lára var verkligen RIKTIGT fin på slutet - och så nöjd hon såg ut!!!" konstaterade Sylvia! Matte såg nog minst lika nöjd ut kan jag tänka mig!!!

Vi reparerar och reparerar...

Lára väntar på matte - och Haminja "smyger" i bakgrunden. 

Igår var jag så nöjd att Lára kändes så avslappnad mentalt, trots all träning den senaste tiden. Atli påpekar ju alltid hur viktigt det är att hästar av hennes typ verkligen får "en tydligt monterad off-knapp" så att de hela tiden får hjälp att hitta tillbaka till avslappning varje gång man ställt lite högre krav. Och när jag idag skrittade lite på volt utanför stallet inför första lektionen kändes hon till min glädje fortfarande lika avspänd. Men det var då...

Så snart vi kom in på ridbanan tände hon nämligen till på alla cylindrar! :-O  Hon var uppenbarligen helt inställd på att det skulle ställas krav på samling - antagligen skulle även så grova metoder som någon smackning eller t o m ett litet pet med pisken förekomma... Alltså lika bra att bli arg på en gång - samtidigt som man också visar hur fort man kan springa! 

Det blev snabbt uppenbart att dagens första lektion helt enkelt fick ägnas enbart åt "avslappningsövningar". Bl a fick jag testa att trava bara några steg (så hon inte skulle hinna få upp farten så mycket), göra halt, rygga, trava några steg, göra halt, rygga... Man brukar ju betona vikten av att alltid rida fram direkt ur en bryggning för att inte riskera att hästen annars slutar "tänka framåt". Men här handlade det snarare om att jag skulle försöka få henne att "tänka lite bakåt"...! 

När vi tillslut kunde prestera avslappnad trav med lång hals var det dags att försöka uppnå samma sak i tölt. Bytet av gångart innebar förståss att jag fick börja om från början igen - för oj, så det gick undan...!!! Då fick jag rida på en relativt liten volt där jag förutom att hålla nere tempot och vända med ytterhjälperna skulle vara så passiv som möjligt. Successivt började hon slappna av och länga ut halsen igen. Och när jag kunde byta om volt med bibehållen längd på halsen avslutade vi lektionen. 

"Lára ser riktigt förvånad ut - skulle det inte bli svårare än så här???!" skrattade Sylvia. Innan vi konstaterade att vi förhoppningsvis lagt en bra grund inför eftermiddagens lektion. 

Även på eftermiddagen fick vi ägna oss åt att "reparera"- f f a i traven. Lára jagade åter upp sig, men den här gången gick det snabbare att få henne att slappna av. Allra effektivast var det att då och då krama yttertygel - innertygel i snabb följd (alltså den av Atli intränade signalen för att länga halsen.) För när hon sträckte ut halsen lugnade hon också ner tempot. När vi sedan övergick till tölt sa Sylvia att tempot visserligen var liiiite högre än vad hon skulle ha önskat - men att Láras rörelser i alla fall såg mkt trevliga ut!

För att aktivera hennes bakben lite mer igen - men bibehålla den mentala avslappning vi lyckats uppnå - fick jag även nu vända m h a ytterhjälperna, fast på ett lite annat sätt än under förmiddagen. Nu fick jag rida längs ena långsidan för att sedan strax innan hörnpasseringen bromsa upp henne för sätet och vända m h a ytterhjälperna så att vi gjorde en volt tillbaka för att sedan upprepa igen innan nästa hörn. 

Vändningarna åt höger flöt riktigt bra nästan direkt: Lára bromsade upp sig med bakbenen och kom upp fram samtidigt som hon var helt mjuk i innersidan. Att vända till vänster var svårare - då fick hon  bråttom, spände sig och blev kortare i halsen. Men när jag fokuserade mer på vänsterställningen och en rörlig innerhand i vändningarna så hittade hon avslappningen och trampade under sig bättre i vändningen även där. Resultatet blev en trevligare och trevligare tölt på långsidan mellan vändningarna! 

Efter detta fick hon åter sträcka ut i trav längs spåret för att varva ner ordentligt - men jag fick även lägga in lite volter för att hon inte skulle börja få lite för bråttom igen. Blir intressant att se vad damen är på för humör i morgon! 

Härlig vårkväll!!!

Lycko-Lára väntar ivrigt på matte - som vanligt!!!

Soliga vårkvällar drabbas jag alltid av ett sådant VÅLDSAMT ridsug! När jag körde till stallet i kväll i solskenet var det nästan så jag fick nypa mig i armen - det här var faktiskt på riktigt: jag skulle få rida min lycko-Lára!!! Det kändes som en evighet sedan sist - trots att det var i förrgår...! Plötsligt förstod jag PRECIS hur hon känner det när jag tvingar på henne en vilodag! Och när jag klev ur bilen kom hon också genast fram till staketet för att otåligt börja vänta på att matte skulle lägga undan mobilkameran, ta på sig ridkläder och "komma till saken"!!!

Egentligen skulle det ha varit Atlikurs i helgen - med start i eftermiddag. Men p g a flygstrejk på Island blev det i förmiddags klart att han inte skulle kunna ta sig hit, så kursen måste skjutas fram till en helg i juni istället... Som tur var erbjöd Sylvia dem som ville att rida kurs för henne lördag och söndag istället - så vi blir inte kurslösa. Men för henne - som hela tiden instruerar oss andra - måste det ju vara jättetrist att missa ett tillfälle att själv få lite "input"..!

Men idag var det alltså ingen lektion och jag åkte till stallet hade jag sagt till Johan att Lára och jag inte skulle träna på något alls i kväll - bara mysa. Fast jag skojade ju förståss - för vi tränar ju alltid på olika saker. Men jag hade bara planerat in sådant som vi varken gjorde på ovalen i onsdags eller kommer att ägna oss åt i helgen.

Till att börja med handlade det om skritt på lång tygel - och jag fick då kvitto på att min nedvarvning av Lára (inte minst mentalt) under och efter ovalbaneridningen varit tillräcklig. För hon sträckte belåtet ut ryggen och hade ro att vila i steget! Sedan ägnade vi oss åt galoppfattningar, ett par längre högergalopper och en vänstergalopp, och hela tiden arbetade hon med trevlig längd på överlinjen! Helt klart har all ridning med viktboots i vinter inte bara hjälp henne att balansera sig i tölten trots "lite vikt" utan i galoppen. Genom att hon börjat få lite mer höjd i galoppsprången är det lättare att rida henne med aktiv överlinje där också! Även när vi idag red utan boots!

Inspirerad av Sylvia, som här om dagen berättade att hon för första gången i vår ridit längs "sandvägen" där hon låtit hästarna galoppera i den snö som fortfarande bitvis ligger kvar, tänkte jag göra samma sak. När vi kom galopperande uppför backen innan svängde jag därför in på sandvägen. Men det där med snö var uppenbarligen något HELT nytt för stackars Lára, som gjorde en riktigt slidestopp inför första snöhögen... HUR har hon överlevt vintern, undrar jag??!!

I slutet av varje galoppsträcka passade jag på att träna övergång till tölt - med fokus på att hon hela tiden skulle kännas lösgjord. Däremot red vi inga längre sträckor tölt - det sparar vi till i helgen!

En stor del av dagens ridpass ägnade vi istället åt det allra svåraste som finns: nämligen tävlingsskritt. Efter all vår träning har ju Lára blivit riktigt duktig på det näst svåraste: skritt på lång tygel. Hon har upptäckt att det faktiskt kan vara ganska behagligt att sträcka ut både rygg och steg utan att stressa iväg! (I alla fall om det inte är andra hästar med.) Men så snart jag börjar ta lite tygelkontakt blir det ju så mycket svårare... Ändå envisades jag alltså med detta idag - även långa sträckor på hemvägen. (Ja, ni hör ju själva hur helgalet det låter!!!)

Men jag försökte i alla fall trösta Lára med att efter detta eldprov kommer helgens kursande för Sylvia att vara "a walk in the park"! (Eller "a run" kanske man skulle säga i hennes fall!) Lite avslappnad skrölt samt riktigt långsam trav hann vi också med som avslutning - och därmed kändes det som att vi förberett oss på bästa sätt inför två intensiva och lärorika dagar på ridbanan!

Torsdag - isbroddar av!

Tack vare assistans från både hovslagaren och Elisabeth blev Lára befriad från isbroddarna i kväll! Så SKÖNT att ha det fixat!!! De sitter VÄLDIGT bra hela vintern, när det är hovslagaren som skruvat i dem. Men "baksidan" av detta är att det inte är lätt för mina onda händer att lossa dem sedan... men nu är alltså det problemet löst för den här gången! Stort TACK från både mig och händerna!!!

Lára (och matte) hade vilodag idag, efter gårdagens intensiva träning på ovalen. I mitt fall blev det faktiskt tvunget att ta sovmorgon... gårdagskvällens påfrestningar gjorde att kroppen helt enkelt vägrade ta sig upp ur sängen vid vanlig tid. (Den hade hållit mig vaken endel under natten...) Det kostar helt enkelt på att ligga på topp...!

Ovalbaneträning - igen!

Efter kvällens aktiviteter insåg Lára att hon var besvärande ren... men som tur var gick det att åtgärda!

I kväll åkte Sylvia, Elisabeth och jag ännu en gång till ovalen för att träna. Visst ser ni också alla likheter med de seriöst satsande ryttarna i SVT:s Ryttareliten?!!! De har bara liiite större hästar - och liiite större hästtransporter (=bussar)!!! Men vi kompenserar med att våra hästar töltar oerhört mycket bättre!!! ;-)

Idag ägnade jag mer tid än senast åt att lösgöra Lára i arbetstempot innan jag red in på ovalen. Men förra gången hade vi ridit lektion för Sylvia dagen innan - då jag dessutom lyckats aktivera hennes bakdel på ett sätt jag aldrig lyckats med tidigare. Och den här gången hade hon istället haft ledigt från mig i fyra dagar (men i alla fall fått en härlig konditionstur med Eva en av dagarna). Och denna skillnad i förberedelse märktes gav förståss viss skillnad. F f a i att det ökade tempot blev mer ojämnt.

Men f f a kan jag konstatera att det är onödigt låååååååååååååååånga långsidor på en ovalbana...!!! Och även om Lára den sista tiden börjat ha tillräckligt med muskler för att bära sig bättre i tölten så orkar hon ännu inte hur långa sträckor som helst. Och när hon börjar bli trött i musklerna vill hon korta upp sig och bli mer spänd...

Inför tävlingen gäller det alltså att å ena sidan lyckas aktivera hennes bakdel så mycket som möjligt - men samtidigt spara så mycket krafter som möjligt till ovalbanan där hon verkligen kommer att behöva dem... Verkligen ingen lätt kombination...

Efter träningen fick våra genomsvettiga hästar en välförtjänt SPA-behandling! Elisabeth hade med ett superlyxschampo som ska ge afgahnhundar extra vackert "fall" och glans i pälsen - bara det bästa är gott nog!!! Och t o m Lára stod faktiskt blick stilla och bara njöt av schamponeringen!

Supergroomen Ronny har föresten stigit snabbt i graderna den senaste tiden! De senaste gångerna vi varit till ovalen har han - förutom att hjälpa Elisabeth och mig med att bära utrustning m m - fått assistera Sylvia med att hålla den häst hon för tillfället inte red på banan - så att hon inte behövt bege sig ända bort till gäststallarna för att byta häst. Inkl att hålla hingsten Maur alltså! Och idag fick han DESSUTOM förtroendet att tvätta Hremsa! Snacka om att gå från klarhet till klarhet!!!