Lára och jag tränar ambitiöst på vår läxa!

P g a de bevingade (och som det skulle visa sig: rymningsbenägna) damer som flyttade hem till oss igår (se nästa blogginlägg) blev jag fördröjd till stallet idag. Jag hade lunchfodringen och hade ju tänkt rida innan jag fodrade hästarna. Det gjorde jag också - men gårdagens plan på en längre ridtur idag fick ändras. Lára visade dock inte minsta tecken på besvikelse när jag hämtade in henne till stallet istället för att direkt lägga ut hö i hagen - precis som igår sprang hon nästan in. Och dagens "speedgrooming" (snabb avborstning enbart av sadelläget) var definitivt i superkittliga damens smak! Fick hon bestämma skulle jag väl ha bråttom jämt!

Red upp på skogsvägen bakom vägbommen och efter en kort uppvärmning fick hon rulla över i höger galopp för att låta henne galoppera hela vägen upp till vändplanen. Efter gårdagens "bergsklättring" tänkte jag att hon kunde vara lite stel i musklerna så då borde ju lösgörande galopp göra susen! Kom sedan på att Lára och jag faktiskt fått en "galoppläxa" av Sylvia: att träna på att sidföra för vikten i galopp. Så vi "sicksackade" oss bort till vändplanen och jag tror att det blev nästan lika många belåtna frustningar från Lára som det blev galoppsrprång!

Efter en stunds vila på vändplanen och lite terrängskritt vände vi hemåt för att "sicksacka" i vänster galopp istället. Och än en gång funderade jag över hur Lára lyckats muta Sylvia så effektivt att vi fått både ökat tempo tölt och galopp som läxa?! Snacka om drömscenario för min "speedhäst"!!! Och vi fick ju redan vid tävlingen se goda resultat av träningen på ökad tölt - och förhoppningsvis ger galoppläxan lika bra effekt på sikt!

Det senaste dygnet har det ääääntligen kommit välbehövligt regn och det regnade även lite när jag red - men inte mer än att det svalkade skönt. När det sedan var dags att släppa ut Lára i hagen igen och lunchfodra hästarna konstaterade jag att sommaren har många, många fördelar - men blöta, illaluktande exemtäcken hör verkligen INTE till dem!!! Och då bytte jag faktiskt täcke på Lára igår, så hon hade bara haft detta på sig ett knappt dygn... Men i o m att de rullar sig i jorden så börjar de så oerhört fort lukta ofräscht när de är fuktiga... Och rulla sig gjorde hon förståss igen, så snart jag släppte ut henne...

"A tribute to Eva!"

Lára pausar i hagen efter segern i T3-finalen.

Trots Láras fantastiska prestationer på Vindurtävlingen har hon i veckan straffats med hela FEM vilodagar! "Otack är världens lön!" som det så träffande heter. (Var håller egentligen Hästarnas Värn hus när de behövs som bäst?!) Men i kväll var det ÄÄÄÄNTLIGEN färdigstraffat. Hon stod långt nere i hagen när jag kom till Mariebäck. Jag ropade och visslade innan jag gick in i stallet efter grimma och grimskaft - och när jag kom ut ur stallet igen stod hon redan vid grinden och skrapade MKT uppfodrande med framhovarna. Sedan sprang hon nästan in i stallet - och jag är ganska säker på att jag hörde henne gnola: "Det är min tur nu, vinden har vänt...!!!"

Och ridturen benämner jag "A tribute to Eva" för jag tror det vore precis en sådan ridtur som hon hade velat njuta av om hon inte istället behövde vara i Förenade Arabemiraten (eller som just nu, på fyra dagars minisemester i champagnedistriktet i Frankrike). Och det var alldeles uppenbart att Lára gillade upplägget väldigt mycket också!

Veckan innan Vindurtävlingen hyvlade de bilvägen och la än en gång på det grova, vassa gruset som vi klagar på varje år... Vet inte hur många punkterade däck det orsakat vid det här laget... och man törs knappt rida på vägen ö h t av rädsla för hovbölder hos hästarna. Därför såg jag till att vi höll oss från bilvägen idag så mycket som det bara var möjligt.

I bästa Eva-stil red jag därför uppför "slalombacken" (ett mkt brant kalhygge som ser ut som en slalombacke på vintern). Och som vanligt gjorde Lára först ett jättehopp över diket, från stillastående - snacka om Wega-wannabe!!! Backen är som sagt rejält brant och dessutom lång, så vi tog några pauser innan vi var uppe. Sedan fortsatte vi bara rakt fram till dess vi kom till den skogsväg som går parallellt med bilvägen och följde den mot Avan till dess vi kom ner till bilvägen igen där sandvägen går in.

En MYCKET belåten Lára fick sedan galoppera ett par vändor fram och tillbaka längs sandvägen. Och här talar vi verkligen om glatt spetsade öron och massor av belåtna frustningar! När vi vände och galopperade hemåt blev det förståss extra fart! Och den som känner Lára vet ju att om hon fått välja själv hade hon definitivt fortsatt galoppera hela vägen hem - antagligen bara fortare och fortare. Ändå behövde jag inte ens ta i tyglarna för att sakta av till skritt igen när vi började närma oss bilvägen. Jag bara satt lite tyngre i sadeln och visslade ett par gånger så saktade hon av hur snällt som helst från riktigt snabb galopp ner i skritt - härlig känsla!!!

P g a det vassa gruset skrittade vi sedan tillbaka hem - med några avstickare ut i terrängen vid sidan av vägen. Totalt blev det bara 40 minuters ridpass (just den delen var inte "Eva-style" alltså) men p g a den tryckande värmen var Lára genomsvettig ändå och verkade tycka det var riktigt skönt att bli duschad efteråt. När jag sedan kvällsfodrade med hö i hagarna hann jag se Lára rulla sig grundligt hela fem gånger på olika platser i hagen - att rulla sig var uppenbarligen mkt viktigare än att äta t o m!

I den vevan började det regna också - vilket förståss var förklaringen till den fuktiga, tryckande värmen... det skulle inte förvåna mig om det blir åska i natt också. Hur som helst hoppas jag att det i alla fall regnar riktigt ORDENTLIGT - för vi har inte haft regn på evigheter. Och efter den sista veckans högsommarvärme är det verkligen hur torrt som helst!

Söndagens finaler - den mer utförliga redogörelsen!

OK - helt klart dags att ta plats vid tangentbordet igen! När det t o m kommit skriftliga önskemål om de långa haranger som jag har svårt att låta bli att skriva, är det väl bara att sätta igång?!

Även finaldagens morgon inleddes tidigt. Men denna gång inte med någon "larm" om förrymda hästar - som tur var - utan med värk i kroppen. Vid 05.30 SMÖG jag upp (och lyckades tydligen med att inte väcka Sussi) för att ta ett dopp i hotellets bubbelpool. Då denna tyvärr visade sig vara MKT väl inlåst startade jag ångbastun istället och satt där en bra stund innan jag återvände till rummet och lyckades sova en timme till.

När jag sedan steg upp igen kunde jag konstatera att det inte heller idag fanns minsta moln på den blå himlen! Men det var ändå en svalare luft än dagen innan - vilket förståss var taksamt både för ryttare och hästar! På lördag lyste min vanligen så våldsamma nervositet nästan helt med sin frånvaro - vilket jag då tolkade som att jag inte ställt om fokus från rymmarhästar till tävling. Men inte heller på söndagen var jag särskilt nervös - ovanlig men MKT trevlig upplevelse!!!

Inför töltfinalen värmde jag upp med skritt och tölt med lååång hals, för att sedan succesivt samla henne i tölten. Som avslutning lämnade jag ridbanan och använde asfaltvägen till att först "känna på" arbetstempo och ökat tempo. När det sedan visade sig att jag missbedömt tiden ganska rejält (det fanns inget tidsschema för dagen, bara en starttid och sedan ungefärliga uppgifter om hur många minuter resp final kunde ta) blev det mer skritt på volt. Och vila i skuggan.

När vi som sista ekipage red in på banan för T3 finalen (i o m att vi vunnit uttagningen) hade jag en riktigt härlig känsla! Lára kändes härligt lätt och energisk - m a o precis lagom arg för att tölta med riktigt häftigt uttryck! Arbetstempot skulle vara vårt "säkra kort" och när poängen för detta var utdelade låg vi också i ledningen.

Under tempoväxlingarna kändes det fortsatt bra! Gamla tiders paralyserande "häståkande" på tävlingsbanan kändes som ett minne blott - jag RED faktiskt hela tiden! Böjde henne ordentligt på kortsidorna och såg till att flytta in bogarna m h a tyglarna innan vi gasade på ute på långsidorna - vilket innebar bra takt i ökningarna och riktigt bra tempo! Kom även ihåg Atlis tips om att förbereda nedtagningarna med en förhållning följd av STOR eftergift på tyglarna - för att hon skulle vara lätt i handen genom nedtagningen. Och eftersom jag fått domarkommentaren "sena nedtagningar" igår såg jag dessutom till att påbörja dessa betydligt tidigare. Och till min glädje kunde jag konstatera att vi belönades med riktigt bra poäng för detta också!!!

Inför den avslutande ökade tölten låg vi fortsatt i ledning - men nu gällde det verkligen att "ge järnet" för att behålla den positionen!!! För att klara kurvorna i det högre tempot red jag dem så "spetsiga" som möjligt - d v s från ytterspår i slutet på långsidan försökte jag rida så rakt som möjligt ut mot kortsidans mittpunkt för att sedan vända in m h a ytterhjälperna och åter rida så rakt som möjligt ut mot ytterspåret. Rätade upp henne genom att flytta in bogarna i början på långsidan och sedan var det "bara" att sitta på rumpan och DRIVA. Hela tiden höll jag dessutom tygelkontakt, fast med en fjädrande hand för att inte ge henne något att bita fast emot. Och vi presterade definitivt vår bästa ökade tölt på ovalbana hittills!!!

Ja, hela visningen kändes definitivt som vår bästa tävlingsprestation hittills - och när sedan poängen kom visade sig att jag känt helt rätt! Vi hade slagit vårt personbästa (från gårdagen) ganska rejält - och fick hela 5.33 i slutpoäng!!! Helt fantastiskt!!! Och ÄNNU roligare var det förståss att poängen dessutom räckte till seger!!! Min duktiga, duktiga häst!!! Dessutom var vi faktiskt alla i topp tre miduriter - jag, Linn och Sussi!

Mindre roligt var att domarna hittade en liten röd prick i munnen på Lára under utrustningskontrollen... Det är ju ett problem med henne, att hon kan bita sig själv i munnen när hon blir för "taggad"... (Det är inte bara oss andra hon biter alltså!) Det var så litet att jag inte fick någon varning i alla fall - vilket förståss kändes bra. Men självklart avstod jag från att rida ärevarv efter prisutdelningen och jag bestämde också att jag skulle rida eftermiddagens fyrgångsfinal med hackamore. (Eftersom hon har den där tendensen att bita sig har jag alltid med mig hackamore för säkerhets skull - även om det nu var läääänge sedan jag behövde använda det.)

Att det var länge sedan jag red henne på hackamore blev väldigt tydligt under fyrgångsfinalen... Den härliga känslan från töltfinalen var som bortblåst, nu hade jag plötsligt en framtung häst...något jag verkligen INTE är vad vid nu för tiden!!! Jag försökte verkligen rida minst lika aktivt som tidigare, men hur jag än gjorde lyckades jag inte "få med mig" hennes bakdel ordentligt... Jag hade ett annat hackamore än det jag använt tidigare - helt i läder utan kedja - och jag vet inte om det var detta som gjorde att hon blev så framtung... Eller om det helt enkelt var så att jag nu faktiskt lärt mig känna bättre när bakdelen inte är med...

I o m detta lyckades vi inte prestera vårt bästa i någon av gångarterna... och jag saknade verkligen den härliga känslan från förmiddagen... Men hon både skrittade och travade i alla fall - och tog rätt galopp. (I T3 är det ju ganska "enkelt" - man ser till att hon är lagom arg så töltar hon bra! Men i fyrgången har man den svåra balansgången att hon helst INTE ska vara arg för att skritta och trava bra...) Poängmässigt sänkte vi oss från uttagningen och slutade på en fjärde plats. Synd att vi inte fick avsluta med samma härliga känsla som i töltfinalen! Men betydligt roligare att i alla fall rida finalen än att avstå för att jag inte kunde rida henne med bett!

Vann fyrgångsfinalen gjorde min kompis Susanna med en jättefin egen uppfödning som ska avelsvisas inom kort. På andra resp tredje plats kom två Miduriter: Sussi resp Linn! Och man kunde verkligen känna sig stolt som midurit denna helg! Genomgående var nämligen att alla Midur-hästar visades på ett mycket trevligt sätt, med en aktiv överlinje! Och det resulterade i många fina poäng och "pallplatser" i de flesta också!!! Så vi var många som var MKT nöjda när vi styrde kosan hemåt igen!

(Ett extra TACK till Sussis sambo Erik, som kom ner till Skellefteå på söndagen och skjutsade två mkt nöjda men TRÖTTA ryttare och våra fina hästar hem till Luleå igen!)

Efter tävlingen har duktiga Lára "straffats" med FYRA vilodagar i rad. Kan tänka mig att hon kommer att vara ivrig när matte ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN dyker upp i Mariebäck i morgon! Själv har jag tränat på City Rehab två gånger i alla fall. Men jag har ännu inte ens börjat gå igenom de ca 1000 bilder Johan fotade i lördags... Denna veckas otroliga värmebölja måste väl ändå räknas som en förmildrande omständighet, när Norrbottenskusten t o m haft varmare än Spanien och Italien?! För vem vill sitta inne vid en dator när det är 28 grader i skuggan?! (Detta skrivs ute på altanen, som just nu faktiskt ligger i skön skugga.)

Sammanfattning av söndagens finaler:

En bild som säger mer än tusen ord?!!!

Personligt poängrekord (5,33)  i T3 - vilket dessutom räckte till seger!!! Är min häst bäst eller är hon bäst?!

Får väl be om ursäkt för att det varit så "tyst" här - men jag kom hem för sent på söndag kväll för att blogga då och sedan har jag varit alldeles för trött efter jobbet för att orka sätta mig vid en dator när jag kommit hem... Förutom bloggandet har jag ca 1000 bilder som Johan fotade på lördag att gå igenom... men det får bli någon annan dag. Over and out!

Våra bästa tävlingsprestationer hittills!!!

Första tävlingdagens morgon fick en riktig rivstart, av den kaliber som bara ett telefonsamtal i ottan med meddelandet: Skynda er hit, hästarna har rymt!!! kan åstadkomma. Gissa om vi var klarvakna på sekunden??!! När Sussie och jag anlände till Ragvaldsträsk blev Ari precis infångad som sista häst och lättade kunde vi konstatera att både han och Lara var helt oskadda och verkade mest ha haft en trevlig semester med gräs och stora ytor att springa på.

Men Elisabeths fine Demantur var däremot REJÄLT skärrad... De första hästarna som rymt hade skrämt honom genom stängslet, där han trasslade in sig. sedan hade han sprungit genom hagområdet, över en jordvall  och över en stor äng - hela tiden med stängslet släpande efter sig... Inkl två slangvindor... Till råga på allt hade han sedan dessutom hamnat i slagsmål med en annan häst. .. :-O Detta hade ju verkligen kunnat sluta precis hur illa som helst, men som tur var hade han enbart två ytliga sårskador. Veterinären som kom för att besökta femgångshästarna tyckte det var OK att starta ändå, i o m att han inte var halt. Men Elisabeth valde ändå att stryka sig eftersom hon förstås inte vill ta några risker med sin fina häst.

När vi fått låna stolpar (nästan alla våra var trasiga) och byggt upp nya hagar återvände Sussi och jag till hotellet för att äta frukost och hämta våra tävlingskläder - för något sådant hade vi förstås inte haft tid med vid morgonens utryckning!

Tillbaka på tävlingsplatsen var det dags att börja förbereda oss för vår första klass:  tölt T3. Efter morgonens upplevelser kändes det inte lätt att fokusera på tävlingen. Men så här i efterhand tänker jag att det kanske var ganska bra, för jag hann inte bli nervös och orkade dessutom vara riktigt fokuserad när jag red - trots värmen.

Hade lyckats bra med uppvärmningen också. Tidigare tävlingar har min uppvärmning alltid gått ut på att rida henne tillräckligt trött för att hon skulle ha tid att fokusera på mig. Men nu bedömde jag att vi var förbi det stadiet och värmde först upp enligt Atlis instruktioner, red sedan upp på asfaltvägen och "kände på" arbetstempo och ökat tempo. Efter detta fick hon skritta till strax innan vi skulle till collectingring, då jag samlade henne i tälten igen.

Väl på banan kunde jag till min glädje konstatera att jag numera inte bara sitter helt paralyserad på hästryggen utan faktiskt klarar att både andas och t o m rida till viss del! Det går framåt!!! Och det gör det verkligen i övrigt också - för Lara och jag gjorde vår bästa tävlingsprestation hittills!!! Allt kändes SÅ mycket bättre än igår, nu när underlaget var välpreparerat och våra fina poäng räckte t o m till seger i uttagningen!!! Är min häst bäst eller är hon bäst??!!

Sussi och Ari var också jätteduktiga och red in på en andraplats medan Linn och Nasi kom fyra! Andra framgångsrika miduriter var Magda på Mysla från Mariebäck resp Johannes på Sylvias tidigare tävlingshäst Dad, vilka båda vann sina uttagningar. Maja gjorde fin tävlingsdebut på sin Baltasar och vår yngsta tävlingsryttare Agnes gjorde som alltid en mycket fin prestation på sin Robur!

Efter lunchen hann jag se hela ungdomarnas V5 uttagning där bl à Sara Maltane gjorde en jättefin visning med sin Berserkuravkomma Sleipnir (som också bodde i Mariebäck några år. Alla islanshästvägar leder ju dit!!!)

När det var dags för vår fyrgångsuttagning V2 hade jag en svår balansgång... "Ju argare Lara desto bättre tölt" skulle vägas mot "för arg Lara betyda ingen skritt eller trav"... Även nu värmde jag mycket kort, gjorde ett par galoppfattningar ur skritt istället för att tälta uppe på vägen, lät henne skritta mycket med halvlång tygel samt samlade tälten strax innan vi red till collectingring.

Och det kändes som om visningen knappt hade kunnat gå bättre! Hon var på hugget i arbetstempo tölt, travade även stadigt (och jag kom t o m ihåg att sträcka på mig och dra bak axlarna ibland!), skritten gav antagligen de lägsta poängen (har i skrivande stund inte fått domarkommentarerna) men hon taktade i alla fall inte och på slutet slappnade hon t o m av. Galoppfattningen var klockren och galoppen riktigt lugn för att vara Lara och avslutningsvis vår bästa ökade tölt hittills! Detta trots att man hoppat över en sladdpaus och banan därför var ganska mjuk i kurvorna. Min duktiga häst!!!

Våra poäng räckte till en delad tredjeplats tillsammans med Linn och Nasi, medan Sussi och Ari kom tvåa!!! Vann gjorde Susanna Hermansson på en jättefin egen uppfödning. Hästen är bara fem år och var på en ovalbana första gången igår - det blir VÄLDIGT spännande att se vad som blir av henne i framtiden!!! (Nu närmast ska hon i alla fall avelsvisas.)

Nu gäller det!!!

"Arkivbild" från senaste Atlikursen

Idag åker vi ner till Skellefteå och Ragvaldsträsk för att "riva av" hela vår- och sommartävlingssäsongen på en helg! Det är förståss Vindurs årliga vårtävling - som vi alltid ser fram emot! Med tanke på den extremt korta tävlings"säsongen" gäller det alltså att vi lyckats toppa formen väldigt exakt - på söndag em vet vi om vi lyckats. 

Men hur som helst ska vi ha JÄTTEKUL!!! Från Mariebäck får vi sällskap av Sussi & Ari samt Elisabeth & Démantur. Dessutom hoppas jag det kommer att vara fler miduriter på plats. Tävlingarna är alltid JÄTTETREVLIGA, med härlig stämning bland alla deltagare och oftast bra väder. Många av oss bor dessutom på hotell Aurum inne i Skellefteå, så det är som att vara på ridläger! Ja, ett lyxigt sådant - med ångbastu, bubbelpool och pool! Ryttarmiddagen på lördag kväll brukar dessutom alltid vara i hotellets restaurang - mycket praktiskt!

Håll nu alla tummar och hovar för oss i helgen!!!

Jag är en typisk hästägare!!!

När jag skulle till jobbet i morse hade jag så bråttom att jag inte hade tid att få med mig någon lunchlåda... men självklart hade jag tid att plocka en hel korg full med grönt gräs till Lára! Jag vill ju göra allt jag kan för att förbereda henne för gräset i Skellefteå! Har ju förlorat en häst genom fång och vill verkligen INTE uppleva det en gång till!!!

Efter jobbet åkte jag så till stallet för att bjuda på det gröna gräset. Brukar inte rida torsdagen innan tävling, eftersom jag tycker det blir tillräckligt ansträngande för henne ändå under fre-sö. Men nu hade jag ju bara ridit vid två ynka tillfällen de senaste sju dagarna så jag bestämde mig för att göra ett undantag.

Lára uppskattade definitivt att matte var lite "wild and crazy" - när jag suttit upp i sadeln utanför stallet skrittade hon iväg med extra energi i steget. En energi som inte mattades minsta sekund när jag istället för att rida ut styrde in henne på ridbanan. Min härligt arbetsvilliga häst!!! Värmde upp grundligt i skritt, trav och "kasta toppi". Efter lite samlad skritt red jag sedan ut och upp längs skogsvägen bakom vägbommen.

De senaste två veckorna har jag ju, på Sylvias inrådan, främst ridit ökat tempo tölt eftersom det är detta vi behöver träna mest på. Men nu tyckte jag det var hög tid att "känna på" lite arbetstempo inför tävlingen. Där fick jag ju också instruktionen från Sylvia att tillfälligt släppa Atli-fokuset på avslappnad häst och istället låta henne vara lite arg (vilket verkligen inte är svårt med den här hästen!!!) för att maximera uttrycket under tävlingen.

En nackdel med att det var nästan två veckor sedan jag red arbetstempo senast var dock att jag inte mindes så tydligt känslan i ridningen när Sylvia sa att det såg bra ut.... Men jag gjorde mitt bästa för att friska upp minnet. För att spara på krutet red jag bara en bit efter skogsvägen innan jag vände hemåt igen. På hemvägen blev det ytterligare en sekvens arbetstempo innan Lára fick sträcka ut överlinjen igen i trav.

När hon sedan ätit sitt kraftfoder fick hon gå ut vid gödselstacken och beta gräs medan jag packade utrustning. Jag gick och tittade till henne några gånger och hon stod hela tiden på samma plats och mumsade. Men när jag var ute på gården för att bära in det sista av packningen i sadelkammaren hör jag ljudet av hovar inne i stallet. Jag gick in och mötte Lára, som uppenbarligen hade ätit gräs så hon var mätt. Nu ville hon tillbaka till flocken i hagen! Och hennes unika förmåga att faktiskt bli mätt och sluta äta efter en stund är ju ingen nackdel när jag vill försöka begränsa hennes gräsätande i Skellefteå!