Lára har änglavakt!!!

Är i o f s inte helt säker på om hästar kan ha änglavakt eller inte - men den saken lämnar jag till mina mer teologiskt bevandrade vänner att reda ut. Själv konstaterar jag i alla fall att Lára idag hade RIKTIGT tur i oturen som inte blev ordentligt skadad i samband med sadlingen...

Kombinationen Lára + sadel är ju aldrig helt odramatisk, men idag rådde ändå vad som jag tyckte var en helt OK form av "vapenvila". Huggtänderna var visserligen "igång" men hon försökte inte sätta dem i mig utan högg i luften på motsatt sida mot där jag stod. MEN då hade hon oturen att fastna med underkäken i ena stigbygeln och ju mer hon försökte dra åt sig huvudet desto hårdare satt hon fast...

I panik kastade hon sig bakåt (hästar är ju flyktdjur så att fly står alltid högst upp på agendan). Jag lyckades lugna ner henne en kort stund, men när jag började lirka med stigbygeln fick hon panik igen och började kasta sig så långt grimskaftet tillät (hon var fastbunden i en ring i väggen). Jag övervägde att lossa på grimskaftet, men i o m att hon fortfarande satt fast i stigbygeln kändes det ändå säkrare att hon var fastbunden... Fortsatte prata lugnande och som tur var lyssnade hon på mig och lugnade ner sig på pass att jag kunde göra ett nytt försök att lirka loss stigbygeln. Och tack vare att hon inte längre spjärnade emot lika hårt lyckades jag denna gång!

Efteråt stod hon en låååång stund med huvudet i min famn - och sådant trams ägnar hon sig INTE åt i vanliga fall så uppenbarligen hade hon också blivit ganska chockad av vad som hände... Till min stora lättnad började hon en stund senare tugga hö igen, till synes helt obesvärat. (Jag har varit med om att en häst brutit käken efter att ha fastnad i en täckeshängare på utsidan av boxdörren, så jag hade hunnit tänka både ett och annat...)

Bestämde mig för att ändå rida, för att där ha ytterligare möjlighet att stämma av om hon verkade ha ont på något sätt. Planen hade redan tidigare varit att rida på banan med mycket lösgörande i skritt och trav - och det passade ju minst lika bra nu! Och till min glädje kändes hon så väldigt avslappnad och fin att hon inte gärna kunde ha ont ö h t. Elisabeth, som red på banan samtidigt, konstaterade också att Lára hela tiden verkade helt obesvärad av bettet, så hon gjorde också bedömningen att hon inte kunde ha ont. Och med tanke på att hon faktiskt driver ett djursjukhus kändes det ju extra tryggt med det stödet!

Elisabeths förhoppning om att Lára faktiskt lärt sig en läxa och insett att det är bättre att inte bitas, den känns dock inte särskilt sannolik...! Hon kan ju ändå ha endel muskelvärk i morgon - men håll verkligen ALLA tummar att det inte behöver bli mer än så!!!

I toppform!

Lára - alltid i toppform!

Inför dagens avgörande i hoppningens Världscupfinal, dit ALLA fyra svenskar kvalificerat sig, läste jag en intervju med en av dem: Jens Fredricsson. Han berättade att hans häst Lunatic är i toppform och oerhört laddad inför sista dagen, "han bet mig t o m i armen vid veterinärbesiktningen!" sa han. Att Lunatic är en bra häst hade jag ju förstått tidigare, men nu insåg jag verkligen vilken oerhört stor kapacitet han måste ha! ;-)

Lára och jag red bilvägen bort mot sjön idag och vi inledde med uppvärmningstrav nästan ända fram till korsningen vid sjön. Lára frustade belåtet nästan hela tiden - vilket Atli brukar beskriva som hästens sätt att säga "Nu mår jag riktigt bra!" Gårdagens stressade "speedtrav" kändes hur avlägsen som helst - vilket gav mig ännu en bekräftelse på att jag gjorde rätt då som avbröt travförsöken och istället satsade på att få henne avslappnad i tölt. Atli säger ju att man visserligen alltid ska ha en plan för varje ridpass men att man också alltid ska vara beredd att ändra den planen. Och han har förståss rätt - som alltid!

Vid sjön fortsatte vi uppvärmningen i tölt med lång hals - och Lára kändes fortsatt lösgjord och fin. Passerade förbi skoterklubben innan vi vände hemåt - och inledde då med vår "all over the place-övning", d v s samlad skritt utan hjälp av staket. Det tog en stund innan vi tillslut var hyfsat överens i frågan... Men sedan enades vi om riktigt trevlig, samlad tölt där hon jobbade med längd på överlinjen och var helt lätt i handen!

Testade även att rida ökat tempo och lösgöra utan att bromsa, genom att sidföra m h a vikthjälperna och lirka lite höger-vänster. Det gick inte allt för tokigt, men vi har definitivt en bit kvar att träna på där... Däremot gjorde vi en riktigt bra nedtagning till kort tempo igen utan att Lára "la sig i handen".

Risken när vi börjar träna mer på ökat tempo tölt är att vi "tappar" den fina lösgjordheten vi precis hittat i det samlade arbetstempot. Efter en längre skrittpaus avslutade jag därför träningspasset med att hitta tillbaka till en bra känsla i ett lägre tempo i tölten innan hon fick sträcka ut igen i trav.

Nu blir det (oönskad men) välförtjänt vila för Lára i morgon när matte ska göra nytt besök på City Rehab för att träna crosstrainer.

Sommardäck på Láralimousinen

Johan var bussig och bytte till sommardäck på hästtransporten medan jag red idag. (Förr gjorde jag det alltid själv, för att hålla kunskapen fräsch inför ev punkteringar när jag är ute och kör. Men sedan jag fick min värk har jag valt att förlita mig på mina gamla meriter på detta område istället för att belasta kroppen om jag inte måste.)

I o m att jag numera har ett boogiesläp kunde Johan testa ett alternativ till garagedomkraften - vilket visade sig fungera MKT bra! En fördel med ett boogiesläp är ju att man vid en punktering på ett däck ändå kan köra en kortare sträcka eftersom man i alla fall har ett helt däck på varje sida. Man kan också klara sig utan domkraft vid däckbytet genom att helt enkelt backa/köra så att man har det trasiga däcket över ett dike eller liknande. Och den här fiffiga "manicken" bygger ju på samma princip!

För oss som inte har sadelkammare i släpet känns ju denna "ramp" betydligt enklare att förankra säkert inne i släpet än vad en garagedomkraft gör, vilken har lösa delar. Men den kräver förståss ett boogiesläp för att fungera.

...och när man ska byta det bakre däcket vänder man bara rampen åt andra hållet! 

Drag under galoscherna när Lára får sträcka ut!

"Om du tappat ditt goda humör kan du hitta det igen på en hästrygg!!!" (Nytt Anna-ordspråk)

Idag hade jag i o f s det goda humöret i behåll - men det skadade ju inte att ändå "ladda" med lite ridning! Ville att Lára skulle få sträcka ut och mjuka upp musklerna efter gårdagens träningspass med ökad tölt, så jag hade planerat in ca 30 minuter uppvärmning och "stretching" idag - och så blev det också. 

Red ut längs bilvägen mot Avan och varvade mellan "muskelbyggarskritt" med aktiv överlinje och galopp. Gissa om Lára frustade belåtet när hon fick galoppera?! Än en gång konstaterade jag dock att hon tar det ganska lugnt i galoppen nu för tiden, även om hon får välja tempo. Men det var innan jag - för ovanlighetens skull - lät henne galopera även på hemvägen.... DÅ var racer-Lára tillbaka och man kunde verkligen snacka om drag under galoscherna!!! 

Sedan hade jag tänkt avsluta ridpasset med att hon fick slappna av och sträcka ut i trav - det brukar ju gå riktigt bra numera sedan vi "programmerat" in att vi alltid gör det sista sträckan på hemvägen. Men det var alldeles uppenbart att detta INTE gäller ifall hon först fått galoppera hemåt... 

För att slippa dragkamp och spänd häst i speedtrav bad jag istället om att hon skulle länga halsen i tölt - och tack vare att hon hade sådant driv framåt i sig själv höll hon tölten även när nosen tillslut började närma sig marken! Så sträckte ut gjorde hon ju verkligen - även om gångarten inte var den jag hade planerat från början. 

Efter detta hade hon också uppnått den mentala nedvarvning Atli säger att jag alltid ska sträva efter innan jag avslutar ett ridpass, vilket visade sig i att hon skrittade helt avslappnat i lång, låg form och helt lösgjord i nacken! Mission completed, alltså!!!

Fredagsmys!

Här ännu en bild från i lördags, när jag försöker rida samlad skritt medan gummibands-Lára testar alla möjliga varianter att komma undan... Och man kan ju faktiskt se på bilden hur Atli betonar betydelsen av de diagonala hjälperna: att jag inte ska glömma att fånga upp på yttertygeln samtidigt som jag flyttar ut bakdelen på spåret igen m h a innerskänkeln. En av de "poletter" som äntligen trillade ner för mig i helgen!

Och det var en "polett" som jag hade minst lika stor nytta av idag, när jag skulle rida samlad skritt ute längs vägen och det inte fanns något staket som stöd utan Lára verkligen hade alla möjligheter att vara "all over the place"...

Men innan dess hade jag först värmt upp i skritt och trav på ridbanan - där Lára verkligen kändes fantastiskt mjuk och fin! När vi fortsatte ut på vägen för fortsatt uppvärmning i tölt var det en utmaning att försöka hitta samma avslappning även där - men tillslut hade hon en längd på överlinjen som jag kunde vara nöjd med.

Min plan var egentligen att vända hemåt igen i korsningen vid sjön, men när jag såg att vägen in mot stan såg ut som bästa ovalbanan kunde jag ju inte låta bli att fortsätta! Och Lára protesterade förståss inte! Förutom samlad tölt på "ovalbanan" provade jag även att rida lite ökat tempo.

När jag bad om tips för det ökade tempot från Atli i helgen konstaterade han att det som är viktigast som alltid är en lösgjord häst. Och varje gång man går vidare till ett nytt steg, vare sig det handlar om högre grad av samling eller om en höjning av tempot, så gäller det att hitta tillbaka till hästens lösgjordhet. Men det gäller ju att göra detta på rätt sätt också... Han menade att det vanligaste felet ryttare gör när de försöker rida ökat tempo är att de bromsar upp hästen när de försöker lösgöra. Men man måste istället lära sig att lösgöra i BIBEHÅLLET tempo.

Hm... kan väl konstatera att jag har en bit kvar att träna på där...! Men precis som jag märkt tidigare gick det bättre i det ökade tempot så länge vi red bort från stallet. När vi vänder hemåt blir Lára så speedad att hon gasar på mer än vi riktigt har teknik för än så länge... Efter detta var vi faktiskt HELT överens om en låååång skrittpaus innan vi avslutade med en låååång nedvarvningstrav. Atli betonar ju om och om igen att ju mer man jobbar hästen i samling desto mer behöver man också rida den i grundformen i trav för att "balansera".

När Lára sedan mumsade kraftfoder och hö medan jag drack en kopp te och det enda ljud som hördes, förutom Láras tuggande, var kvittrande vårfåglar konstaterade jag att inte inte kan finnas mycket bättre sätt att varva ner inför helgen!

Gym-dag

Lyckohästen får stå ut med vilodag idag igen, för matte var på City Rehab efter jobbet. Till min glädje hade jag INTE ont efter träningen i måndags, varken på kvällen eller dagen efter. Att jag haft ont i SI-lederna både igår och idag tror jag därför INTE beror på crosstrainern, men däremot gjorde det att jag ville ta det lite försiktigt idag för att inte förvärra värken med träningen. Så jag utökade inte träningstiden, utan fortsatte med 4+5 minuter och för säkerhets skull höll jag dessutom ännu lite lägre tempo idag.

Men i morgon hoppas jag (och garanterat även Lára) att det blir ridning igen!!!

"Njutridning" vid repetition av Atli-kursen!

Uppvärmning i trav med STOR eftergift på innertygeln!

Efter två vilodagar för Lára var det idag dags att repetera övningarna från i helgen. Valde därför ridbanan och satsade på att vara en riktigt mönsterelev under uppvärmningen eftersom Atli verkligen betonade hur oerhört avgörande kvaliteten på uppvärmningen är för kvaliteten på resten av ridpasset.

Tog alltså MKT god tid på mig att värma upp i skritt, trav och tölt. Och nöjde mig inte med "bara" den lååånga halsen och "nästan helt lösgjorda" hästen utan såg till att även lirka loss det allra sista i nacken, precis som jag fick göra i helgen.

Och uppvärmningen fungerade - för när det sedan ÄÄÄÄÄNTLIGEN var dags att rida med mer samling i tölten tog det inte lång stund att hitta tillbaka till helgens upplevelse av samlad och samtidigt HELT lösgjord häst!!!

Sedan i höstas, när vi började jobba med mer samling i tölten, har jag hela tiden fått uppmaningen att bara rida korta intervaller tölt, ta skrittpaus på lång tygel och sedan börja om från samlade skritten igen. Detta eftersom hon behövt tid på sig att bygga de muskler som krävs för den högre graden av samling - annars skulle resultatet bara bli överansträngd och spänd häst. Dessutom har jag ju under de här dryga 1,5 åren vi haft tillsammans haft en stående uppmaning från Atli om att aktivera henne mycket under tölten, genom vändningar, sidförande etc.

Men i söndags, när vi hittade läget med samlad OCH helt lösgjord tölt blev uppmaningen istället en annan: "Låt henne bara rulla på längs spåret och känna sig duktig!" Och det var verkligen fascinerande hur otroligt minimalt jag behövde inverka på henne när vi nu tillslut hittat det här läget!

När vi idag lyckades komma dit igen gjorde jag därför på samma sätt. Förutom när jag bytte varv ett par gånger satt jag så stilla och avslappnat jag bara kunde och lät henne "rulla på" längs spåret för att verkligen vara riktigt tydlig i min belöning. Att få "vila" från ryttarens inverkningar är ju den bästa belöning man kan ge sin häst! Och - som Atli alltid säger - det är när man belönar som hästen lär sig!

Det krävdes verkligen STOR viljestyrka från min sida att avbryta denna töltnjutning i tid och låta henne sträcka ut och varva ner i trav. Jag hade annars mer än GÄRNA "njutridit" tölt i flera timmar!!! När jag sedan träffade Sussie - som också var "efter kursen-hög" - i stallet konstaterade vi att ibland känns det verkligen alldeles för lite att bara ha en häst...!!!

Nu måste jag faktiskt stå ut ÄNDA till på fredag innan jag får chansen att njutrida igen. För i morgon ska jag till sjukgymnasten och ge crosstrainern ytterligare en chans - och jag törs absolut inte kombinera detta med ridning samma dag. Faktiskt inte ens kombinera crosstrainern med den mjuka rörelseträningen i varmvattenbassängen ens, eftersom jag haft ett längre uppehåll från den medan jag tränat basal kroppskännedom på vårdcentralen. Men om det visar sig att kroppen tål crosstrainern så är tanken att jag ska börja trappa upp bassängträningen igen också. Fast det dröjer nog några månader innan jag även vågar börja med det. Annars skulle jag ju ha väldigt gott om tid för bassängträningen som det är nu, för 4+5 minuter på crosstrainern river man ju av på ett kick! Jag sitter ju längre tid än så i bastun efteråt!!!