Underbara bilder på Reykur!

Kolla in de här underbara bilderna på Reykur! Fotograf är hans nya matte Anna Helgesson. Ni har väl inte missat hennes hemsida?!

Jag är så GLAD att Reykur verkar ha fått det så bra i sitt nya hem!!! TACK Anna för att du tar hand om underbaraste hästen - och att jag dessutom får låna dina fina bilder!

Kallt!!!

Dags för veckans ridlektion. Som tur var hann jag ligga och vila 30 min innan jag åkte till stallet - sover mycket sämre igen så jag är så TRÖTT! Men precis som förra onsdagen gjorde en kort vila susen! När jag åkte hemifrån var det +9 grader, men när jag kom till Mariebäck var det bara +4. Och det blev snabbt kallare...

Det var bara drygt tio minuter kvar till lektionen när jag skyndade ut i hagen för att hämta Feykir. Han stod en bra bit bort - men jag testade att ropa och vissla, med MKT gott resultat! Precis som varje dag den senaste veckan kom han genast hela vägen bort till mig vid grinden! Extra värdefullt en sådan här dag när jag hade bråttom! På väg till hagen hade jag fått ett äpple av Kristin - så det fick Feykir nu som belöning.

Även idag valde jag tränset med vanliga, tredelade bettet till lektionen. Tyvärr har jag inte lika bra tyglar på det tränset - utan de är lite mer "halkiga"... Inte optimalt direkt, eftersom Feykir fortfarande testar att vräka sig i handen när jag rider med det. Dessutom skulle det visa sig att jag valt helt fel handskar... Hade hittat ett par hemma som jag trodde skulle vara jättebra... egentligen ett par arbetshandskar i tunnt, smidigt skinn med tunnt fleeceliknande foder. Jo, visst var de varma och sköna - men tyvärr ganska halkiga... Jag fick verkligen krama jättehårt runt tyglarna hela tiden, vilket gjorde mig spänd även i armar och axlar... och det var säkert en delorsak till att även Feykir kändes stel idag...

När vi skrittat igång hästarna fick vi rida samma övning som förra veckan: vända in mitt på kortsidan, rida skänkelvikning ut till spåret igen, där rida öppna till nästa kortsida där man vände in igen och red skänkelvikning till andra långsidan o s v. Men den här gången ställde Sylvia ännu större krav på oss än sist. Dels skulle vi vara JÄTTENOGA med precisionen - så att vi verkligen kom ut på spåret igen PRECIS mitt på långsidorna. Dessutom skulle hästarna ta ut stegen ORDENTLIGT i skänkelvikningarna - både framåt och i sidled. När vi vände in på kortsidorna skulle vi dessutom göra detta m h a ytterhjälperna - jätteviktigt!

I högervarvet fungerade det bäst för mig om jag direkt jag vänt in på medellinjen förstärkte lite med pisken - då kunde jag sedan få Feykir att korsa betydligt bättre bara m h a skänkeln. I vänstervarvet fick jag istället se till att fokusera på framåtbjudningen när jag vände in - för att vi skulle "ha med oss" den när jag sedan började sidföra. Annars tvärade han alldeles för mycket och vi kom ut på spåret långt innan mitten.

Nästa steg var att jobba hästarna på volt i trav. Vi började med vänster varv och Feykir håller ju traven bra på volt nu - men han kändes betydligt stelare än sist... Och när vi bytte till höger varv så kändes det nästan som att rida ett travande järnspett... Sylvia ropade gång på gång att jag skulle böja honom mer - men hur jag än gjorde var han alldeles stum i munnen... Tillslut lossnade det lite i alla fall!

Nu skulle vi återgå till skrittövningen - fast rida den i tölt istället. Feykir kändes fortsatt stel och jag fick verkligen jobba för att han inte hela tiden skulle gå emot bettet. Så här efteråt tänker jag att det nog funkat bättre om jag haft handskar med bättre grepp, så att jag kunnat slappna av mer i händerna... Det var definitivt sista gången jag rider i de där handskarna i alla fall! De får vara "jobba i stallet"-handskar i fortsättningen!

Att sidföra för högerskänkeln i tölt var JÄTTESVÅRT! När vi sedan bytte varv gick det lite lättare...

Avslutningsvis fick vi låta hästarna sträcka ut i trav igen och ställa lite höger-vänster för att de skulle söka sig nedåt. Feykir travade på riktigt bra, utan att försöka dyka ner på bogarna och det var bara några korta stunder han ville bli lite för hög i formen.

När vi skrittat av fick Feykir mumsa kraftfoder med fleecetäcke på - och efter en stund var hela täcket alldeles fuktigt på ovansidan. När han ätit klart var han redan torr över ryggen - det är fördelen med att ha klippt häst!

Bara +1 grad!!!

...när jag kom till Mariebäck i morse - KALLT! Vi har ju haft en sådan varm höst att jag kände mig helt oförberedd! I helgen röjde jag lite bland ridkläderna hemma och tvättade upp de somrigaste för att lägga undan dem. Då hittade jag ett par ridhandskar med tunnt foder och tog med dem till stallet. Det var jag VÄLDIGT glad för idag! Annars är det konstigt hur snabbt man glömmer... vad brukar jag egentligen ha för ridkläder när det börjar vara några minusgrader? De riktiga vinterkläderna kommer jag ihåg - men vad har man innan det är dags för dem??? Vi får hoppas att jag kan friska upp minnet - annars blir det en KALL höst!

Idag skulle jag rida på banan och träna utifrån instruktionerna jag fick av Atli på senaste kursen. Läste igenom noteringarna på bloggen i går kväll för att friska upp minnet. Skrittade först igång en ganska lång stund - och det var nog inte minst bra för mig som kände mig så STEL... Ända sedan i helgen har jag haft mycket mer värk i kroppen igen - det är väl kanske kylan?! När jag skrittade tvära serpentiner försökte jag tänka på att verkligen böja Feykirs hals ordentligt åt sidan när vi vände åt höger. Med halvstången är det så lätt att han bara "försvinner" nedåt istället för att böja sig...

Skrittade även på volter då jag då och då flyttade undan några steg för innerskänkeln "stäm av att du har inner bak med dig!" som Atli sa, samt bytte varv jätteofta - alla förändringar verkar vara av godo för Feykir!

Sedan hjälpte det inte att jag repteterat från bloggen igår... nästa steg skulle ha varit en stunds trav på böjda spår. Men det glömde jag bort och gick direkt över till tölten. Men här kom jag i alla fall ihåg vad Atli sa: att jag skulle kräva tölt DIREKT och inte låta Feykir slarva på i passtakt först. Så jag satte mig på rumpan, höll om med skänklarna, viftade lite med pisken och gjorde en förhållning med hela kroppen. Feykir gjorde ett jättehopp, blev spänd och kastade sig framåt i något slags "tjolahopp-gångart"... men jag gav mig inte utan upprepade bara proceduren. Och när jag gjort förhållningen och gav en eftergift var det som om Feykir sa: "OK - jag töltar väl då!"

Efter några varv tölt längs spåret red jag på volt på samma sätt som jag gjort i skritten - med varvbyten ofta.

Nästa steg var samlad skritt. Jag tycker faktiskt att vi blir bättre och bättre på det! Jag kan samla honom utan att jag själv blir stel som ett järnspett i hela kroppen - och då blir ju inte han ett järnspett heller! En STOR fördel här är att vi fått jobba med samlad skritt under onsdagslektionerna sedan Atlikursen! Då får jag ju hjälp att stämma av att vi är på rätt väg! Eftersom vi gått från ett läge där vi båda blivit väldigt spända är det ju lätt att låta lura sig av att hästen känns mer avslappnad och vara nöjd där - fast känslan av avslappning kanske bara beror på att han tappat all energi... Men Sylvia lurar man ju inte!

Efter att ha varvat samlad skritt med friare form började jag istället göra övergångar till tölt. Precis som på Atlikursen red jag i höger varv, ställde inåt och jobbade mycket med högerskänkeln för att få högerbogen på plats. Red korta sträckor tölt innan jag saktade av och började om med samlad skritt. Gjorde sedan samma sak i vänster varv, samt red lite volter åt båda hållen. När han kändes mjuk och trevlig även i högersidan tyckte jag vi töltat nog för idag.

Avslutningsvis fick han sträcka ut i trav - jag försökte sträcka på mig och hålla blicken rakt framåt medan jag drev, drev, drev fram emot bettet. De första stegen ville Feykir "dyka" ner men sedan bar han sig i en trevlig form!

När jag sedan skrittade av kom jag ihåg att jag glömt travuppvärmningen... men i övrigt var jag väldigt nöjd med dagens ridpass! Särskilt som jag p g a den ganska risiga kroppen hade haft relativt låga förväntningar innan.

Har jag firat 40-årsdagen några år för tidigt??!!

Te sänker din biologiska ålder, hävdar kinesiska forskare.

Vid varje celldelning blir kromosomernas ändar, de så kallade telomererna, kortare och kortare, vilket bidrar till cellens åldrande. Nu visar kinesiska forskare i en studie publicerad i British Journal of Nutrition att tedrickare har längre telomerer än de som nästan aldrig dricker te.

1 030 äldre kinesiska kvinnor och 976 äldre kinesiska män deltog i studien. Telomererna hos män som drack tre koppar te om dagen var i genomsnitt 4,6 kilobaspar längre än hos dem som inte drack te. Enligt forskarna motsvarar skillnaden ungefär fem år i biologisk ålder. Man tror att antioxidanter i teet skyddar telomererna från skador under delningsprocessen.

Källa: Kemivärlden

Med denna nya kunskap i bakhuvudet börjar jag förståss undra om jag möjligen firade min 40-årsdag några år för tidigt... Tre koppar te/dag är ju en låg dos! Men jag tänker INTE lämna tillbaka min fina skulptur!!! (Och inte de andra presenterna heller!!!)

Morgonfodring

Sylvias fölsto Hamradis är tillbaka från sommarbetet i Ersnäs - och det är så trevligt för hon "pratar" alltid så mycket när man kommer! Kände mig oerhört välkommen när jag kom för att morgonfodra - så snart hon fick syn på mig började hon "huckra" så där trevligt! Hennes ettåring Hrissla har lärt av mamma så hon "pratar" hon också. Och idag kom det t o m ett litet gnägg från årets föl - hingsten Hektor!

När jag fodrat i hagarna var det dags att släppa ut Démantur, som står på stall nattetid. Han är verkligen fantastiskt trevlig att hantera! Väntar lugnt medan man sätter på grimman och går i princip "fot" ut till hagen. Eller "går" var inte riktigt rätt ord - så snart vi kom ut på stallplan övergick skritten till passage och han trumpetade högt och ljudligt så INGEN skulle kunna missa att HÄR KOMMER HINGSTEN!!! Men även i detta "upplivade" tillstånd höll han sig hela tiden vid min sida så jag kunde leda honom med hängade grimskaft! I hagen väntade han hur lugnt som helst medan jag stängde grinden och tog av grimman - och sedan började han leta mat. Hur avslappnat som helst!

Efter mockning av Démanturs box åt jag egen frukost i Josefshallen innan det var dags att rida Feykir. Det blåste REJÄLT idag. Flera gånger trodde jag att det kom ett flygplan - men det visade sig bara vara kraftiga vindbyar!

Började jobba med sidförande direkt när vi skrittade iväg - och när jag lyckades renodla hjälperna på ett bra sätt fick jag både mycket tvärning och eftergift. Både Feykir och matte var duktiga alltså! Men vi fastnar lätt i ett visst tempo - även i detta fall kanske man kan säga att vi håller oss på den "bekväma rälsen" som Sylvia brukar prata om när vi töltar?! När jag nu lyckats renodla hjälperna försökte jag därför snabba upp dem också - det behöver vi definitivt träna mer på!

Sedan var det "vift med pisk" och "fram, fram fram!" som gällde. De första 50 meterna blev det alla gångarter på en gång - men halvvägs nerför backen mot bäcken var det som om bitarna föll på plats för Feykir och han gick över i tölt. Svängde av mot Avan och fortsatte tölta. När vi ridit en bit längs plan mark började han styva till sig lite igen, men då tänkte jag på Atlis ord: "Om han är stel i musklerna så måste du se till att röra om dem - ORDENTLIGT!" Så jag varvade mellan att sidföra fram och tillbaka över vägen med att ställa honom ordentligt höger-vänster med stora tygeltag. Atli brukar påpeka att jag "finrider" alldeles för mycket - att jag istället måste börja ge mycket större hjälper. För då kommer jag att kunna "vara snäll" - d v s passiv - längre stunder där emellan. Och nu när jag verkligen försökte göra så - samt sitta ordentligt på rumpan - så hade det väldigt trevlig effekt! Jag tyckte tölten kändes riktigt bra trots att vi ridit så kort stund!

Fortsatte dessutom att träna på tölt i utförsbacke. Så länge jag har honom vänsterställd går det riktigt bra nu! Men med högerställd häst "tappar" vi så lätt vänster bak och då ramlar han på framdelen och försöker balansera sig genom att springa fortare och fortare... Men jag kom på något som verkade fungera: Först rida vänsterställd ett antal steg - så att vänster bak verkligen var med - och sedan ställa om till höger samtidigt som jag "satt bakåt" ännu mer och använde riktigt mycket vänsterskänkel. Då behöll han takten.

Feykir känner till några ställen ute i världen där man alltid behöver vara extra uppmärksam på faror. Ett av dem är - som ni säkert redan vet - när man ska passera över Mariebäcken ut på bilvägen. (Där kan man nämligen utsättas för ljudet av porlande vatten om man inte passar sig!!!) Ett annat är längs vägen mot Avan, uppe på krönet av en backe - just där vi brukar svänga in i skogen på en av våra travslingor. En höst när vi kom galopperande uppför den backen stod en bil parkerad uppe i skogen där - och precis när Feykir fick syn på den började bilägaren skrapa is från rutorna så att det uppstod ett skärande, gnisslande ljud. Då visade det sig att Feykir kan galoppera på tvären också... och sedan dess är han alltid lite extra uppmärksam när vi närmar oss den platsen. Idag fick han bevis för att det gäller att vara på sin vakt - för man kunde skymta något brunt mellan träden, något som rörde sig! Det tog en liten stund att övertyga Feykir om att det inte var en älg utan en älgjägare - och det hela blev väl inte mindre spännande av att mannen hade gjort upp en eld precis vid vägen... Men jag stod kvar och pratade en stund med jägaren och när vi fortsatte var Feykir helt avslappnad igen.

Fortsatte en bit till längs vägen mot Avan och när vi sedan vände hemåt passade vi på att träna låååångsam, riktigt samlad skritt. Red inga längre sträckor med samling, utan när han varit duktig ett antal steg fick han sträcka ut igen och länga stegen en kort stund innan vi började om. Eftersom jag passat på att fråga älgjägaren och fått beskedet att ingen jagade i skogen runt vår "travslinga" så vågade jag rida in där. Det känns bra att varva all töltträning med trav - Feykir börjar ju vara så duktig på traven nu och det vill jag ju inte tappa! Eftersom det nu handlade om ganska ojämn terräng fick han trava i lite friare form. Men matte fick två "läxor" att jobba med: dels att i lättridningen främst sitta ner på vänster bak - eftersom det är där vi behöver bygga mest muskler. Dessutom RÄTA på sig - han hade ju faktiskt ganska fria tyglar så att han kunde balansera sig i terrängen, så matte behövde faktiskt inte dessutom rida i trepunktsits!

På hemvägen fortsatte töltträningen - nu med mer fokus på formen. I en av utförsbackarna lyckades vi särskilt bra! Jag hade honom först vänsterställd och när jag sedan ställde om till höger - drev massor med vänsterskänkeln och försökte cementera fast rumpan i sadeln så töltade han JÄTTETREVLIGT nerför backen - med fin eftergift!!! Strax efter den backen är det ett parti med jättevassa stenar på vägen, så tyvärr var jag tvungen att bryta av till skritt nästan direkt. Hade GÄRNA fortsatt med den där tölten!!! Men å andra sidan var det säkert bra att belöna honom med en skrittpaus!

Avslutade med att låta honom sträcka ut i trav med massor av drivning fram emot bettet och massor av högerskänkeln för att hålla högerbogen på plats. Sedan gjorde jag halt, satt av och gick tillbaka hem med min duktiga häst.

Fin present!

Det här fina bilden på allra vackraste Reykur fick Eva av mig som canvastavla när hon fyllde år i början av augusti. Det är förståss Johan som fotat - när vi hälsade på Reykur på Örnäs förra sommaren.

När jag fyllde år några veckor senare fick jag också något riktigt fint av Eva: ett presentkort på TIO tränsputsningar! Oerhört värdefullt när man som jag har ständigt ont i händerna! Jag har skyndat mig att utnyttja fyra putsningar redan. Förutom de två träns jag använder mest hade jag två äldre som jag gärna ville ha ordentligt rengjorda för att kunna lägga i "marinad" i paraffinolja.

Visserligen står det på presentkortet att det gäller ända till 2019 så på så vis var det ju ingen brådska... Men om en verksamhet går i konkurs upphör presentkort att gälla. Och inte för att jag vill misstro Eva på något sätt - hon är ju verkligen oerhört arbetssam. MEN jag har ändå svårt att se någon lönsamhetspotential i hennes tränsputsarverksamhet - även om jag gör reklam för den här på bloggen! Och det ingår ju faktiskt i mitt jobb att bedöma livskraften hos företags affärsidéer - så jag tror att jag vet vad jag pratar om. Därför tänker jag se till att använda upp de där tränsputsningarna så snart som möjligt!

(Jo, man kan bli ganska yrkesskadad av mitt jobb... När jag med några kollegor besökte en nystartad restaurang för att äta lunch och de dukade med tygservetter tittade vi på varandra och sa: "HUR ska de få lönsamhet på det här stället?!" Och efter något år fanns inte heller restaurangen kvar...)

Galopp på volt!

Vilket UNDERBART höstväder vi har! Dag efter dag med värmande sol och hög, klar luft till alla vackra höstfärger! I natt regnade det rejält - men när morgonen kom var det åter sol från klar himmel! Eva hade en turridning idag på förmiddagen och jag åkte till stallet för att hinna "umgås" lite med henne medan hon gjorde i ordning turhästarna. Vi hade VIKTIGA saker att prata om - i början av veckan missade vi en planerad surströmmingsmiddag i o m att jag var så förkyld! Fast, som Eva sa, vi ställde inte in den - vi bara sköt upp den lite!

För mig och Feykir stod det galoppträning på schemat, så det blev boots på. När vi skrittat igång på ridbanan började jag värma upp i trav på böjda spår. Glömde av mig och red riktigt tvära serpentiner på en gång - men det fixade han minsann riktigt bra! Annars brukar jag börja med stora volter för att succesivt höja kraven på böjning när han kommit igång lite. Men han börjar vara riktigt duktig på traven nu så även en "chockstart" fungerade!

Efter lite andhämtning i skritt började jag försöka rida ihop honom mer i traven - för att ha ett bättre utgångsläge för samlad galopp sedan. Hörde för mitt inre öra hur Sylvia ropade: "Sträck på dig - skjut fram höfterna!" så jag försökte verkligen göra så. Red sedan övergångar samlad trav - höger galopp, då jag succesivt försökte samla honom mer och mer för att han skulle vara så balanserad som möjligt i galoppen. Sist var jag lite för snabb att börja försöka rida på volt - men nu gav jag honom lite mer tid att balansera sig längs spåret först (fast med MKT böjning i kurvorna).

Red sedan några volter - främst m h a ytterskänkel samt pisken på ytterbogen - men i höger varv vågar jag också ta liiiite i innertygeln. Och det är SÅ tydligt att det inte bara är Feykir som har mycket att jobba med när det gäller galopp på volt - även matte har en hel del hon behöver ta tag i! Jag faller nämligen jättemycket framåt så snart jag svänger in på volten! Hur ska han kunna bära sig bra i galoppen om han har matte hängande runt halsen??!! När jag lyckades räta upp mig igen och sitta mer i sadeln blev också Feykirs galopp bättre och han hittade tillbaka till formen. Tänk när jag klarar av att sitta ordentligt HELA volterna - så mycket lättare det blir för honom!

I vänstergaloppen får jag inte alls försöka inverka på Feykir, f f a inte med tyglarna - för han blir så oerhört lätt spänd och går över i pass... I vänstervarvet sitter hans mentala spärr kvar ÄNNU mer än i höger - att det är JÄTTESVÅRT att galoppera på ridbana... Samtidigt behöver han vara ordentligt samlad för att balansera sig optimalt i galoppen. Så det gäller att jobba honom tillräckligt länge i höger galopp så att allt är ganska "färdigt" där. Och sedan bara byta varv "i förbifarten" och sedan rida vänster galopp med precis samma tygelkontakt hela tiden. Samtidigt får han inte hinna bli allt för trött i sitt fortfarande lite svagare vänster bak - för han måste ju orka ta i ordentligt med det! En svår avvägning!

I högervarvet hade jag hela tiden pisken i ytterhanden - för att m h a den mot bogen kunna styra in på volt så snart han kändes redo för det. När jag bytte till vänster varv började jag med pisken på innerhanden så att jag kunde förstärka med den direkt om han blev för rak i kurvorna för att kunna fuska med inner bak - och det visade sig behövas! Men efter två påminnelser med pisk lyssnade han bättre på innerskänkeln så jag kunde flyttta pisken till ytterhanden igen.

Gjorde några försök med volt i vänster varv och de första gick inte så lysande... Jag fick verkligen smacka på för att han skulle hålla galoppen hela varvet. Och vad gjorde matte för att underlätta för sin häst? Satt hon ordentligt i sadeln så att han fick hjälp att balansera sig? Nej, hon snarare kastade sig fram över halsen på honom... Och hon som ändå tror sig vara normalbegåvad...!!!

"Skärpning Anna!" sa jag - för jag förstod ju att det var hög tid att säga till på skarpen! Sedan gjorde jag nytt försök. Red först samlad trav och försökte verkligen räta på mig ordentligt redan där - sedan galoppfattning och styra in på volten. Så snart jag gav vänd in-signal med ytterskänkeln kände jag hur Feykir blev helt stum i munnen... men jag motstod frestelsen att röra händerna minsta lilla utan lät bara pisken mot ytterbogen förstärka ytterskänkeln. SAMTIDIGT som jag tänkte: "Luta bakåt, luta bakåt!!!" Och Feykir vände in på volten - och höll både galoppen och formen!!! Saktade av till trav - och red några steg där han kändes jättemjuk och fin i innersidan - innan jag gjorde halt och gav honom en godis. Han fick stå stilla och hämta andan medan han mumsade - förhoppningsvis förstod han varför han fick belöningen.

Men eftersom "en gång är ingen gång" var jag ju tvungen att försöka igen. Var även denna gång noga med att förbereda oss i samlad trav innan jag gav galoppskänkel. (I vänster varv vänder jag sedan in på volten nästan direkt - för att inte ge honom någon chans att hinna dra upp tempot, eftersom det skulle göra det svårare för honom.) Även denna gång lyckades jag motstå frestelsen att röra händerna när han stumnade i munnen - utan använde bara ytterskänkeln och pisken mot ytterbogen. Just när jag vände in föll jag framåt - men snabbt rätade jag upp mig igen och FEYKIR GALOPPERADE PÅ VOLT I VÄNSTER VARV MED BIBEHÅLLEN FORM!!! D v till och med bättre än i högervarvet!!! Gjorde halt, gav ny godis och sedan satt jag av som belöning.

Medan jag promenerade runt med honom som "avskrittning" konstaterade jag att det är ju egentligen helt logiskt - eftersom han är mjukare i vänstersidan så "ska" det ju vara lättare för honom att galoppera i form i det varvet. MEN hans tidigare onda och fortfarande svagare vänster bak har ju så hårt präntat in i honom att vänster galopp på volt är jätteobehagligt... Men nu är vi i alla fall en liiiten bit på väg att hantera den mentala biten - både Feykir och jag!

Medan Feykir sedan mumsade kraftoder i solen utanför stallet var matte JÄTTEDUKTIG och rengjorde hans borstar. Jag undrar just när jag gjorde det sist? Hade jag vetat svaret på den frågan hade det definitivt varit pinsamt att skriva ut det här! Använde varmt vatten och såpa - så efteråt var de inte bara rena utan de luktade jättegott också!

När jag precis skulle åka hem kom Evas turridningsgäng inskrittande på gården igen. Med ansikten som bara lyste! Det tror jag det - få rida islandshäst i det här underbara vädret! Livet kan väl inte bli bättre?!