Rhapsody in Rock

Idag startade vår "jubileumsresa 2008" (d v s resan då vi åker runt i landet för att en massa gånger på olika ställen fira att vi fyller 40 år i sommar båda två.) Vi hann lagom komma fram till mina föräldrar i Ersmark utanför Umeå och lasta av all mat till morgondagens firande innan det var dags för kvällens stora begivenhet: Rhapsody in Rock!

Mitt i centrala Umeå finns det en ö i älven och denna ö har det fantasifulla (???) namnet Ön! Det är en riktig oas med många grönområden, gamla Västerbottensgårdar och nybyggda dito. I en av de senare bor min äldsta bror Per med sin Eva och deras tre barn. När nu Rhapsody in Rock i princip skulle komma till deras bakgård hade de kommit på den mycket trevliga idén att bjuda mig och Johan på konsert inkl picknik! Mina föräldrar och min lillasyster hade också köpt biljetter, liksom Evas syster och hennes man (som läst på läkarlinjen med Johan). Så det blev en "extended family get-together!"



Här har endel av oss redan tagit plats och njuter av solskenet! Jag gillar verkligen konceptet med Rhapsody in Rock: en kombination av mycket proffsiga artister som både sjunger egna låtar och covers - kryddat med humorinslag. Det sistnämnda stod Mikael Tornving för. Och med Lagayla Frasier, Charlotte Perelli och Sofia Källgren bland artisterna blev det förståss mycket riktigt bra sång! Dessutom genomfördes alltså allt utomhus i en mysig miljö - vilken perfekt present vi fick!

Avslutningen gick i rockens tecken...

...och Mikael Tornving (längst till höger) fick äntligen revansch för den töntiga scenkostym han tvingats bära tidigare i showen!

Sol, värme och ridning!

Första semesterdagen - och jag vaknade kl 07 och började fundera på jobbet... :- ( Skärpning Anna!!! Men sedan blev det bättre - för jag åkte till Feykir!

Nu måste jag rida så att jag klarar mig utan Feykir i två veckor! Vi red iväg strax efter ett turgäng och i början red vi åt samma håll så Feykir skymtade dem långt framme... inte helt lätt för honom att fokusera på mig... men samtidigt var det definitivt inget problem med energin och sådan behöver man ju hur mycket som helst av när man ska rida lååångsam, samlad tölt. När turgänget försvunnit åt annat håll behövde jag hjälpa till mer för att få den där energin - så jag tog till det tunga artilleriet. D v s jag bytte spöhand då och då! Direkt känns Feykir någon halvmeter kortare tack vare att han verkligen tar i bak!

Jag red till Bälingeträsket och fortsatte ganska långt "åt stan till". När vi vände hemåt igen hade vi skrittat ganska länge, så jag passade på att prova tölta i ett högre tempo. Det gick lika bra som igår!!! Jättekul var det och jag red en lååång sträcka för att hinna känna hur jag kunde reglera tempot och behålla lösgjordheten. Sedan var Feykir jätteflåsig och jag hade planerat att skritta länge igen så att han verkligen fick återhämta sig. Men vid det laget var vi omgivna av en STOR svärm otäcka bromsar som nästan genast fick Feykir att försöka krypa ur skinnet. Han ville inte alls skritta, så vi fick höja tempot igen och jobba vidare med vår tölt med eftergift i långsamt tempo. Svärmen med bromsar fortsatte att förfölja oss så det blev bara några korta, korta skrittpauser under hela hemvägen. På slutet travade vi istället för att Feykir i alla fall inte skulle behöva samla sig så mycket.

Hade allt lite dåligt samvete när jag kom tillbaka till stallet med en häst som fortfarande flåsade ganska rejält.... men det hade känts ännu mer grymt att tvinga honom att skritta när bromsarna aggressivt anföll från alla håll.... Spolade av honom i spolspiltan och struntade i att dra av honom vatten med skrapan - för effektivaste nedkylning i värmen. När han sedan fick gå ut i hagen rullade han sig mycket omsorgsfullt! Och - precis som alla andra dagar den här veckan - kände jag att jag helst hade velat ta in honom från hagen igen och rida mera. Det är ju så KUL!!!

Seeemeeeesteeeer!!!

Juni månad innebär alltid högsäsong på banken - särskilt för oss som jobbar med företag. Fr o m midsommar accelererar det ytterligare, samtidigt som halva gänget går på semester... Första veckan i juli brukar vara lika hysteriskt, men sedan planar det ut. Men inte i år... Det har varit "helt bananas" (för att citera min modebloggande kollega Caroline) hela veckan och så sent som i går eftermiddag fick jag flera stora, viktiga ärenden som måste fixas senast idag. Och idag skulle jag sluta kl 12... Det kändes helt omöjligt, men idag flöt allt på exakt så bra som det bara var möjligt och när klockan var 12 hade jag faktiskt hunnit med allt inkl att skicka en massa mejl med instruktioner till dem som tar vid nästa vecka. 12.15 gick jag ut från banken och kände mig nästan förvirrad - jag var fortfarande så speedad, men vad skulle jag göra nu?





Jo, jag skulle förståss "fira" med riktigt god sushi på Sushi Bar! (Förut hävdade jag att Thai Thai, vägg i vägg med banken, gjorde Luleås godaste sushi. Men nu när de har stängt efter branden har jag upptäckt att det faktiskt är ännu godare på Sushi Bar! Dessutom varierar de bitarna - Thai Thai har samma lunchsushi vecka ut och vecka in... ) På Sushi Bar får man dessutom byta ut några av bitarna om man vill. Om man byter till dyrare sorter får man betala extra... men jag brukar byta bort räkorna, som ändå inte smakar så mycket och eftersom de nästan är dyrast kan jag byta ganska fritt. Favoriten är omelett, om det finns och som ni kan se på bilden hade de omelett idag!

När jag njutit min sushi samtidigt som jag läst en tjock tidning (jag hade inget lunchsällskap idag) hade jag varvat ner så pass att jag tyckte jag kunde åka till Feykir.

På väg till stallet körde jag rakt in i väggen! Men det var inte riktigt så brutalt som det låter... Helt plötsligt uppenbarade det sig en grå vägg tvärs över vägen - och jag körde in i ett riktigt, rejält ösregn! Jag blev tvungen att sänka farten för att se något, trots att vindrutetorkarna gick på högsta fart! En stund senare körde jag lika plötsligt ut ur regnvädret igen - det gick en skarp linje tvärs över vägen där asfalten gick från jätteblöt till helt torr!!!

I Mariebäck var det uppehållsväder som tur var - särskilt som årets första ridläger hade sin avslutning med uppvisning för föräldrar och syskon. Feykir och jag red iväg precis när de skulle börja, så jag missade fotbollsmatchen. Det brukar annars vara väldigt sevärt när de spelar till häst, med en boll som är ca 1 m i diameter - och dessutom kommenterat på ett riktigt roligt sätt av Sylvia!

Jag red mot Alviksträsk och försökte repetera vad jag fick göra när jag red ut med Sylvia för en vecka sedan. Då fick jag så många instruktioner på en gång att det varit omöjligt att följa alla när jag sedan ridit själv. Jag har istället försökt prioritera och börja med det mest grundläggande - att rida långsamt tempo i låg form m h a skänklar och säte. Några gånger har jag provat att samtidigt sidföra lite för att få mer lösgjordhet och bättre takt, men då har jag tappat det andra så jag har fått återgå till det. Men idag gick det riktigt bra även att sidföra!

När vi passerade "nya galoppbacken" red jag två vändor där - galopp är ju lösgörande! Sedan tyckte Feykir att vi skulle vända hemåt igen - men efter ett bestämt "nej" från mig lämnade han de tankarna och var samarbetsvillig igen. När vi kom bort till Bälingeträsket började det droppa regn och jag trodde det skulle bli ett sådant skyfall som när jag åkte till stallet. "Nu skulle vi haft schampo i håret för vi kommer att få duscha!!!" sa jag till Feykir. Fast det blev bara några enstaka regndroppar - så det var ju väldigt tur att vi hoppat över schampot!

På hemvägen var jag så peppad av att vi klarade det sidförande så bra att jag även ville testa ett högre tempo i tölten. Jag var helt inställd på att det skulle bli "skutt, skutt, hopp, hopp" som det varit hela våren - men istället gick det riktigt bra! Han tog i jämnt med båda bak och höll takten - jag kunde t o m sidföra lite även nu! Visserligen var formen för hög - men vi får ta det succesivt!

Tillbaka i stallet igen var jag rejält "hög av Feykir" och beklagade mig för Anna M att vi snart ska åka bort och säkert bli borta i två veckor... jag som bara vill rida!!!! Anna kommer att vara i Mariebäck nästa vecka också, så hon lovade att hon kunde rida ut och galoppera med Feykir ett antal gånger. Jättebra att han inte behöver stå hela tiden vi är borta - och vi har ju dessutom fått i "läxa" av Sylvia att galoppera mycket för att han ska få bättre flås.

Men i morgon får jag i alla fall rida igen - då vill jag rida mer i det högre tempot i tölt!!!

HUR ska det gå???

Har varit på bassängen och tränat idag. Det var riktigt, riktigt skönt att stretcha efteråt! Ryggmusklerna kändes skönt ömma - det måste vara all galopp igår som gjorde att de fått jobba lite extra. Det kan verkligen vara skillnad på värk och värk - träningsvärk är "skönt ont" tycker jag. Inte ens den värsta träningsvärk kommer i närheten av min sjukdomsvärk...

Hade MKT gärna velat rida idag också!!! Men det var alltså bassängdag - det gäller att vara lite snäll mot kroppen! I morgon blir det däremot ridning - och på lördag.

På söndag åker vi sedan söderut... först till Umeå för att fira våra 4o-årsdagar med mina föräldrar och syskon samt Johans ena bror. Sedan fortsätter vi ner till Stockholm, för att förhoppningsvis träffa Reykur samt fira med Johans andra bror. Och sedan åker vi ÄNNU längre söderut, ända ner till Österlen för att fira med Johans föräldrar, som bor där under sommarhalvåret. (F ö inte så långt ifrån konstnären som gör de fina islandshästskulpturerna ...) Vi vet inte riktigt när vi är hemma igen - men man får nog räkna med att en sådan resa (med så många firanden längs vägen) nästan tar två veckor.



Det innebär alltså två veckor utan Feykir - nu när jag är så VÅLDSAMT ridsugen!!! HUR ska jag klara mig??? Jo, jag får ju förhoppningsvis träffa Reykur - men det är ju bara en av dagarna...

1,5 timme i trevligt sällskap!

Idag tyckte jag det var dags för Feykir och mig att vara lite sociala igen - man kan ju inte fokusera 150 % på töltridningen riktigt varje dag... Istället red vi på långtur med Fia, Lukka, Maud och Sómi. Vi började med att rida till "nya" galoppbacken och tog ett antal vändor uppför den. När vi sedan fortsatte in i skogen, längs den väg som turridningarna oftast brukar gå, galopperade vi också en hel del. Då hade Feykir hunnit "bränna ur systemet" det värsta, så han kunde galoppera lugnt och sansat. Han kan bära sig i galoppen på ett helt annat sätt än Reykur - så det var riktigt härligt! Vi red ända bort till den långa galoppbacken och tog den två vändor - så hästarna flåsade ordentligt efteråt. Sedan skulle Fia (som är känd för sitt bristande lokalsinne) visa mig en annan väg hem. Visst var jag modig som hakade på??!!

Det var väldigt stenigt så vi fick skritta nästan hela vägen tillbaka, men det var ju nyttigt för hästarna att få lyfta på fötterna ordentligt! Feykir verkade gilla det hela - han tog täten och skrittade på i friskt tempo. I utförsbackarna brukar han vilja öka farten för att balansera sig, men när det var både stenigt och utför använde han bakbenen mycket bättre. När vi kom tillbaka till stallet igen hade hästarna hunnit torka i pälsen - men vi visste ju att de hade fått jobba rejält under ridturens första halva.

När vi gick ner med hästarna till sommarhagarna såg vi en orm! Har hört av en kollega som just flyttat till Antnäs att det är väldigt mycket huggormar där. I Mariebäck har jag aldrig sett en orm förut - men det kanske är ett ormår i år? Konstigt i alla fall att den inte hade ringlat iväg, för den måste ju känna väldigt väl på vibrationerna i marken när det kommer hästar gående?!

Dagens citat:

"Foppatofflorna verkar vara besläktade med mördarsniglarna - för de breder ut sig ohämmat!"

Martin Ezpeleta, Norrbottens Kuriren

Släkt med Foppatoffeln?

(Man skulle ju kunna hävda att de är lika fula i alla fall...)

En häst är alldeles för lite!!!

Ja, så känns det verkligen nu! Har nyss kommit hem från stallet och skulle helst bara vilja vända tillbaka och rida Feykir en gång till!

Fia var i stallet och skulle också rida, men jag konstaterade att hur trevligt det än är med hennes sällskap så måste jag just nu fokusera till 150 % på min ridning och därför rida ensam. Feykir och jag svängde vänster nere på vägen och red mot Avan. Jag red korta intervaller tölt - så att jag skulle kunna hålla maximalt fokus -och maximal ridning - precis hela tiden. Feykir pustade och stönade - han har sådana ljud för sig när det är jobbigt! Då och då gjorde vi en avstickare ut i skogen för lite trav och galopp - då fick vi ju lösgörande arbete på köpet!

Det var ett svettigt ekipage som kom tillbaka till stallet igen - och Feykir fick duscha i spolspiltan innan han fick gå ut till grabbarna i hagen igen.

Årets första ridläger började igår och idag hade de ridit på långtur ner till Sandnäset och galopperat på sanddynerna längs älvens strand! Lät verkligen jättehärligt!