söndag 14 juli 2024

Söndag och ”Back in business!!!”


Lyckohästen gör sitt jobb - skapar lyckokänslor!

Efter en vecka i Umeå kom vi hem till Luleå igen i går kväll. Och idag åkte jag till Hamingja i Höbäcken direkt på morgonen - för gissa om jag längtat till min fina häst??!! Efter travlongering 5+5 minuter red vi mot Hultetvägen. Flyttade för skänkeln längs asfaltsvägen och grusvägen innan vi började göra övergångar till tölt där hon direkt kändes jättefin när jag red vänsterställt! När jag red henne högerställd var det svårare… hon blev spänd, kortade upp nacken och drog iväg tempot… 

Med ställning till vänster löser jag det med att flytta några steg för vänsterskänkeln i tölten. Men med högerställning hamnade vi lätt i en dragkamp om högertygeln som inte gjorde någon av oss särskilt avslappnad… Tillslut hade jag i alla fall tur när jag tänkte och testade att börja med att återta kontrollen över tempot genom halvhalter med sätet och med ens hittade vi både bärighet och lösgjordhet med ställning åt höger! En så HÄRLIG känsla!!! 

Idag kunde vi inte rida den andra vägen för ängarna på båda sidor var nyligen slagna och nu körde man där med hövändare. Så det fick bli första delen av fjärde vägen och sedan fortsatte vi lite längre in längs Hultetvägen också. Den inre delen som uppenbarligen är mindre trafikerad (om man nu kan använda ett begrepp som mer eller mindre ”trafikerad” i detta sammanhang) och kändes lite mjukare nu efter regnet så här kändes det bra att tölta! Nästa gång kanske vi struntar helt i ”ängsvägarna” och rider längre in på Hultetvägen istället?!


Så här fint ser det ut i Hamingjas panna nu - man ser knappt att det varit en kal fläck och inget har heller dykt upp på någon annan del av kroppen. Skönt!!!


söndag 7 juli 2024

Med dödsförakt!

 
Höbäcken - hästarnas paradis!!!

Efter nära älg-upplevelserna alldeles nyligen skulle förstås ett mer räddhågset ekipage undvikit att rida andra "ängsvägen" från Hultetvägen... Men Hamingja och jag skyr som bekant inga risker så det var med dödsförakt vi redan idag utmanade ödet genom att rida den vägen! 

Men innan dess hade vi förstås sett till att toppa formen, först genom 5+5 minuter travlongering och sedan flyttat för skänkeln i skritt både längs asfaltvägen och grusvägen. Och när vi sedan töltade "över ängarna" visade vi också att vi verkligen kan prestera under press: känslan i tölten blev trevligare och trevligare!!! 

Så här fint ser det ut under Hamingjas pannlugg nu! 

Har också fått besked från veterinären att hudanalysen som väntat INTE visade på någon ohyra, utan att huden flagnade berodde mest troligt på någon form av hudirritation. Och eftersom det "läker" så fint finns ju ingen anledning att göra någon vidare utredning för att ta reda på exakt vad som orsakade irritationen. Men att jag ändå ska fortsätta att behandla henne med Zitch (40 ml var 10:e - 14:e dag) vid de två ytterligare tillfällen som medlet räcker till, eftersom det ger ett så bra skydd mot insekter.

lördag 6 juli 2024

Hovslagarbesök & lördagsgodis!

Till lördagsgodis väljer Hamingja det salta!

Igår och idag har hovslagaren varit i Mariebäck och skott hästar och idag var det bl a Hamingjas tur. Hon fick åka hästtransport från Höbäcken till Mariebäck och då var Johan med och hjälpte mig. Sedan fortsatte han till Försvarsmuséet i Boden där det var vernissage för en fotoutställning på temat "Framtidstro" och Johan hade tre av sina bilder med på utställningen! 

Jag hade även tagit med sadel och träns när vi hämtade Hamingja så att jag skulle kunna rida henne tillbaka till Höbäcken. Det var faktiskt första gången jag rider den sträckan, så jag visste inte riktigt hur lång tid det kunde tänkas ta, men på tillbakavägen hade vi ju inte heller någon tid att passa. 

Jag hade gissat att det skulle ta en timme eftersom jag p g a hårt underlag resp vasst grus räknade med att skritta hela vägen. Men längs sandvägen töltade vi långsamt och sedan även tölt sista biten ut till asfaltsvägen. På något sätt tyckte jag faktiskt att det kändes närmare mellan Mariebäck och Höbäcken när jag red än när jag kört med transporten... och till min förvåning var vi framme i Höbäcken redan efter 40 minuter! Då hade vi visserligen inte bara skrittat, utan unnat oss ett par sträckor tölt i långsamt tempo. Men år andra sidan hade vi inte bara skrittat rakt fram där emellan utan flyttat undan för resp skänkel långa sträckor vilket bromsar upp farten en hel del*. Så det skulle nog bara ta ca 40 att skritta hela sträckan rakt fram.

* Att det ger en bromsande effekt gällde dock INTE Lára - hade tävlingsgrenen "Ökat tempo sidförande" funnits skulle hon utan tvekan ha tillhört världseliten!!! 

Medan jag red funderade jag på vad det egentligen är för känsla jag söker när jag ber henne flytta undan för skänkeln, för det handlar ju verkligen inte om att bara få henne att sänka huvudet eller går i sidled.  Tillslut kunde jag också formulera det för mig själv: det är när bogarna fjädrar uppåt som vi är redo att göra övergång till tölt! Om jag i det läget låter innerskänkeln ge signal om tölt så töltar hon med trevlig bärighet och försöker inte springa ifrån arbetet. 

Efter några dagar med mycket smärta och dålig ork var det en extra glädjeboost att kunna rida idag utan att känna mig helt utslagen efteråt! Hoppas det får fortsätta så ett tag!!!

torsdag 4 juli 2024

Sommarbete med strandtomt!

Hagarna i Höbäcken är inte bara härligt stora, de har strandtomt också som alltid ger tillgång till friskt vatten! 

Idag hade apoteket fått hem insektsmedlet veterinären ordinerade så att jag kunde göra överkänslighets-testet som hon rekommenderade innan jag startar behandlingen. Nu håller jag tummarna att det inte visar sig någon hudirritation i morgon så vi kan köra igång!

Tyvärr har jag hemsk smärta i höger axel och arm samt nacken idag... men jag har ju varit extra aktiv den senaste tiden och tisdagens "ridmaraton" orsakat av våra "nära älgar-upplevelser" var förstås VÄLDIGT ansträngande. Jag kände av det ganska mycket redan igår så därför red jag bara 35 minuter då, men idag är det ännu värre så med facit i hand hade det varit bättre att Hamingja fått en vilodag redan då. Jag ska försöka vila mig i form igen - som det känns nu kommer det att ta ett tag... men jag har ju fått rida VÄLDIGT mycket den senaste tiden så det är jag jätteglad över!!!

onsdag 3 juli 2024

Onsdagar gör man något annorlunda - det är sedan gammalt!

 
Efter gårdagens nära älgar-upplevelser tyckte jag att Hamingja och jag skulle få en paus från Hultetvägen så för första gången i sommar red jag längs den lilla skogsvägen som går in till höger när man ridit en bit efter asfaltvägen. 

Men i övrigt var upplägget inte så annorlunda: flytta för skänkeln och övergångar till tölt. Vägen slutar vid ett kalhygge och är inte så lång så vi red två gånger fram och tillbaka innan en glad Hamingja fick kryssa genom terrängen tillbaka till hästarnas "sommarställe" istället för att gå via asfaltvägen. Igår var jag på apoteket och köpte klorhexidinlösning som jag idag för första gången använde på det pälslösa området under pannluggen. Insektsmedlet som veterinären skrev recept på var tyvärr slut och det visade sig jag kom till apoteket 15 minturer för sent för att de skulle kunna beställa hem det för leverans redan idag. Men i morgon ska det finnas om allt går som det ska. Veterinären sa dock att jag första gången bara ska sätta lite på en fläck på hennes sida, för att kolla att hon inte får någon hudreaktion av medlet. Så det blir först på fredag som jag kan behandla henne på riktigt. Men - peppar, peppar - det verkar inte som att området blir större och hon har redan börjat få små hårstrån igen!

tisdag 2 juli 2024

Veterinären på besök



Idag kom veterinären ut och tittade på Hamingjas kala fläckar under pannluggen och runt öronen. Hon kunde inte på en gång utesluta vare sig ohyra eller någon form av hudirritation, men tog med hudflagor för analys. Under tiden ska jag börja behandla med Zitch som under namnet Switch förr såldes receptfritt som insektsmedel för häst men som numera är receptbelagt p g a att det råder livstidskarens (djur behandlad med medlet får aldrig gå till livsmedelsproduktion) och därmed måste noteras i hästens pass. Hon tyckte det var lika bra att börja behandla med detta direkt, utan att invänta analysen från hudprovet, så att ev ohyra inte hinner sprida sig. Och skulle det inte vara ohyra så är ingen skada skedd utan Hamingja har fått ett mycket effektivt skydd mot insekter som bonus. Dessutom ska jag börja tvätta området med klorhexedinlösning som hjälper ifall det är istället är någon form av hudirritation. För inte heller i det fallet gör det något om man skulle visa sig behandla "i onödan".  

Det kan vara riktigt bra med en "onödig flärp"!

När veterinären åkt började jag göra Hamingja klar för ridtur och hade hunnit sadla innan jag kom ihåg att vi förstås skulle börja med travlongering. Då är inte löst dinglande stigbyglar så trevligt men vojlocken jag använder just nu visade sig lämpligt nog vara en där jag INTE klippt bort dessa flärpar så nu kom de väl till pass! (I o m att min sadel har stiglädren under kåpan har jag till helt nyligen inte sett någon anledning att ha flärparna kvar så jag har klippt bort dem från många vojlockar och schabrak. Men uppenbarligen är det bra att jag inte gjort det på alla!) Under dagens longering visade Hamingja inte minsta tendens till att "ramla" inåt utan rundade sig fint direkt, i båda varven!

Efter att under långa sträckor ha flyttat för omväxlande höger och vänster skänkel red jag ner på den andra vägen över ängarna och övergick till övergångar till tölt. Vi har ju ridit denna väg väldigt många gånger den senaste tiden så jag var helt oförberedd på att det skulle bli tvärstopp när vi om till bron över Höbäcken...! Hamingja "frös fast" på stället, lyssnade, vädrade och jagade upp sig mer och mer. Hennes matte förstod inte alls allvaret i situationen utan hävdade att vi passerade här utan problem så sent som igår. Tillslut hoppade jag av och gick före som en levande sköld, men det krävdes ändå massor av övertalning innan hon tillslut - ytterst tveksamt - följde med. Längs båda sidorna av bäcken är det tät lövskog och det var först när vi kom ut på fältet på andra sidan som jag såg minst två älgar som försvann i skogskanten och genast blev ju Hamingjas reaktioner väldigt begripliga även för en trögfattad matte! 

Och här är bildbevis på att vi var så MODIGA att vi TROTS älgarna fortsatte framåt till dess vägen tog slut (vid 2:an). Älgarna hade då försvunnit in i skogskanten till vänster om oss och i alla fall när jag skymtade dem rörde de sig i samma riktning som oss. När vi befann oss vid vägens slut hördes någon/några av hästarna i Höbäcken gnägga, så Hamingja fick ju ytterligare en anledning att lyssna och vädra i luften. Och fågelvägen var det ju inte så långt från hästhagarna som ligger där det gröna strecken börjar nedanför 5:an. Men älgarna var antagligen någonstans mellan oss och "hemma" så det kändes inte som att det var läge att försöka hitta en genväg tillbaka till sommarbetet...!

Det blev sedan tvärstopp även när vi skulle passera över bäcken på hemvägen så än en gång fick jag hoppa av och trots det var det svårt att övertyga Hamingja om att våga följa med.  Och när vi tagit oss över och matte dessutom än en gång lyckats kravla sig upp i sadeln hörde t o m jag ett tydligt ljud av stort djur som rörde sig inne bland lövträden, så antingen var älgarna tillbaka eller också fanns det en eftersläntare kvar... Så enigheten var total om att det nu var hög tid att sätta fart hemåt! 

Vi började lugnt och försiktigt med sidförande i skritt men när Hamingja började kännas hyfsat kommunicerbar och inte längre låg på i handen fick hon gå över i tölt. Jag har under min rehab bl a fått lära mig att kroppens reaktion på stress är ett adrenalinpåslag som förbereder musklerna för flykt eller kamp, Något som blivit ett problem för dagens människor eftersom det sällan handlar om att vi behöver fly undan ett lejon och därför byggs stressen bara på inombords. Därför kan fysisk aktivitet vara väldigt bra som stresshantering, för då får kroppen utlopp för/"pysa ut" det som byggts upp. 

Och jag tänker att det borde vara på liknande sätt för hästar, så om man kan göra det utan att hästens flyktbeteende triggas ytterligare så är det bra att låta dem "jobba av sig". Så jag tänkte att så länge Hamingja inte lägger sig på i handen låter jag henne fortsätta tölta även sedan vi kommit upp på Hultetvägen. Där det gick styrde jag ut henne i den mjukare dikeskanten, men i övrigt tyckte jag att det inte kunde hjälpas att underlaget bitvis var hårt för det kändes verkligen som att hon behövde få utlopp för detta. (Det hade varit intressant att mäta stegfrekvensen för det var en OERHÖRD aktivitet i bakdelen, men ändå med bärighet så även om tempot var ganska högt kändes det aldrig okontrollerat.) Och det visade sig också ha bra effekt, för när vi kom fram till asfaltvägen kunde Hamingja skritta helt avslappnat på hellånga tyglar - hon verkade helt ha fått älgarna "out of her system"!

måndag 1 juli 2024

Måndagsmagi!!!

After work i hästvärlden!


Denna härliga syn mötte mig när jag kom till Höbäcken i morse! Normalt är det alltid minst en häst som står upp och håller vakt när de andra ligger, men våra hästar är uppenbarligen så trygga i Höbäcken att alla fyra i stohagen vågade ligga och vila samtidigt! Även idag inledde jag med travlongering 5 + 5 minuter och idag var det faktiskt i vänster varv som Hamingja ville "ramla" inåt och inte i höger - möjligen ett test för att se om matte var vaken?! ;-)

Med bara 15 grader kändes vädret perfekt. svalt och skönt för ridning! Och därmed slapp vi alla bromsarna! Men i o m att regnet "hängde i luften" och dessutom knappt någon vind räknade jag med att det som kompensation skulle vara VÅLDSAMT mycket mygg, men det var det faktiskt inte alls! Det var t o m uthärdligt att rida stigen i skogen istället för Hultetvägen! Gissa om Hamingja blev nöjd när hon fick plöja fram i terrängen??!!

Jag hade gårdagens fantastiska töltkänsla i färskt minne och var förstås ivrig att försöka återskapa den idag när vi red ner på ängsväg nummer två, men Hamingja kändes spänd och jag fick hela tiden "mycket i handen". ..Tills jag insåg att valet av skogsstigen före grusvägen inneburit att vi idag hade ägnat betydligt mindre tid åt att flytta för skänkeln i skritt innan vi gav oss på tölten... 

När jag insåg detta var vi nästan tillbaka uppe på grusvägen igen. "Gör om - gör rätt!" sa jag barskt till mig själv, vände tillbaka och flyttade för (den svårare) högerskänkeln i skritt hela vägen ner till bäcken. Först mot slutet började hon verkligen slappna av och lätta fram,  men då kändes det så bra att jag testade att göra övergången till tölt med henne forfarande högerställd. Och nu bjöds jag på en töltkänsla som var REN MAGI!!! 

Jag fick damma av en beskrivning från en av våra bästa Atlikurser: "med fjädrande bakdel kom hon upp med bogarna, med bibehållen lång hals och fjäderlätt i handen! Som att sitta på en pilbåge som spändes från bakbenen och allt framför var så lätt, lätt och luftigt!!!" Vi har lyckats uppnå detta vid några tillfällen och varje gång har jag slagits av att de dels är så lätt att sitta "på rumpan" med ett avslappnat säte och dels att hon plötsligt inte har bråttom framåt utan mycket av energin används som lyftkraft - så jag behöver knappt göra någonting för att bibehålla ett kort tempo! Atli sa någon gång att när hästen verkligen bär upp sig i tölten känns det som att allt går oerhört långsamt - och när jag första gången fick uppleva det förstod jag precis vad han menade!

Sista biten upp till grusvägen gav jag successivt allt längre tyglar och nu blev det en nedvarvningstölt som t o m Atli skulle ha varit nöjd med: fortsatt aktivitet i överlinjen medan hon verkligen kom fram med pannan i en lägre form och inte minsta antydan till "snabbast vinner"! Efter det fick min duktiga häst skritta på långa tyglar hela vägen tillbaka till Höbäcken. Det var en oerhört Hamingja-hög Anna som sedan åkte till Mariebäck och skottade spån för glatta livet som en del i sommarstädningen av stallet! Och en helt slutkörd Anna som sedan körde hem. Men nu när jag skriver detta vill jag egentligen kasta mig i bilen och köra till Höbäcken för att tölta mer! Kan man utveckla abstinens så snabbt?!? 

I morgon kommer veterinären ut och tittar på Hamingjas pälslösa områden runt öronen och under pannluggen. Det ska bli intressant att höra vad hon bedömer att det är! Själv har jag gissat regnskållor men alla de tre veterinärer som sett film på området har oberoende av varandra sagt att det mest troligt är någon form av ohyra. Oavsett blir det bra att få veta och då också om det behövs någon mer behandling än att hålla det torrt.