"Det vi samlar ihop är längtan efter att springa!"

Hamingja festar med kraftoder efter dagens första lektion för Atli!

Det UNDERBARA vårvintervädret fortsätter. strålande sol, många plusgrader och i princip helt vindstilla! Och DESSUTOM Atlikurs - det kunde ju bara inte bli bättre!!! Atlis budskap efter min första lektion igår var att jag behöver aktivera Hamingjas bakben ännu mer. Så när det var dags för dagens första lektion började jag redan under uppvärmningen att ibland förstärka skänkeln genom att peta lite lätt med pisken på inner bak. Första gångerna jag nuddar henne med pisken blir reaktionerna alltid väldigt kraftiga, men sedan inser även Hamingja att hon troligen kommer att överleva trots allt...!

Men i stället blir hon oerhört ambitiös i samlingen - en positiv effekt i sig men som dock även innebär att hon spänner sig och kortar upp nacken... Atli instruerade mig därför att ägna den samlade skritten stort tålamod så att hon inte bara återfår den långa halsen utan också får skritta i det läget en stund innan jag gör övergången till tölt.

I går kväll var underlaget på ridbanan inte så roligt... Snön och isen hade delvis smält, men en hel del smältvatten hade samlats längs den nedre långsidan. Den övre långsidan var nästan snöfri men temperaturen hade hunnit sjunka så att det börjat frysa på igen, vilket gjorde denna del knölig och ojämn. Och där emellan fanns områden med snö och is där det bitvis blev genomslag av hästarnas hovar... Något som gjorde Hamingja ganska spänd.

Nu när det åter var plusgrader hade ytterligare snö och smältvatten försvunnit och även om underlaget kändes ganska tungt så var fästen bra och resultatet blev en mycket mer avslappnad häst! Men så satt också traven "som en smäck" när jag som avslutning bad Hamingja om trav på volt! Och det var inte heller värsta racertraven utan ett ovanligt lämpligt nedvarvningstempo! Trevligt!

Under lunchpausen satt jag i denna härliga "solgrop" som Sylvia fixat alldeles vid ridbanan och avnjöt min mat. Jag hann dessutom ligga ner på renskinnen och "vila middag" en stund innan det dök upp fler som ville ha sittplats. HÄRLIGT!!!

När det var dags för dagens andra lektion skulle jag rida samtidigt som Elisabeth och Démantur. "Värm upp som vanligt först så ska jag rida båda hästarna lite sedan - det är alltid bra för mig att känna hur de känns också!" sa Atli. Det var så varmt i solen att det sista jag gjort sedan jag sadlat Hamingja var att ta av mig jackan och lämna den i sadelkammaren. Mobilen låg i jackfickan så jag skulle alltså inte ha någon möjlighet att fota eller filma när Atli red Hamingja...

När Atli red Hamingja under förra kursen hade jag i alla fall mobilen till hands - även om det bara blev motljusbilder...!

Men en fördel med att jag INTE kunde fota eller filma idag var att jag istället kunde fokusera 100 % på att verkligen titta noga när han red och försöka notera alla detaljer i ridningen! Han konstaterade snabbt att hon vill "fastna" lite i bettet på höger sida. "Du måste krama loss och sedan bli ÄNNU snabbare i eftergifterna så att hon inte kortar upp halsen för mycket när du samlar henne!" Hamingja fick också tölta i ett lite högre tempo till att börja med "för att få en ärlig framåtbjudning". 

När det sedan var min tur att åter ta plats i sadeln instruerade han mig att jag först skulle låta henne "rulla på" en stund i ett högre tempo i tölten, innan jag började samla. "Längtan efter att springa kan behöva återuppväckas om man en period tränat mycket på samling och ett lägre tempo. Det vi samlar är längtan efter att springa och utan den finns inget att samla ihop!"

Det är ju alltid en häftig upplevelse att sitta upp i sadeln på en häst som just haft en "nära Atli-upplevelse"!!! Och det kändes direkt att han under den korta stunden hade väckt hennes längtan efter att springa - men också att hon var betydligt lösare i högersidan. Så trots att jag fick börja i höger varv, där hon i högre utsträckning brukar hänga sig i handen och rusa, kunde jag nu höja tempot utan dessa reaktioner!

Atli har alltid ett kort "teoaripass"/en sammanfattning i slutet av varje lektion. Denna gång inledde han med att säga att en häst alltid formas efter den som rider den. Så genom att sitta upp och rida våra hästar kunde han känna hur kvaliteten varit på vår ridning under den senaste tiden. "Och det var en mycket positiv upplevelse, för båda hästarna kändes lösgjorda, harmoniska och med alla "knapparna" på plats! Hamingja ville visserligen fastna liiite i bettet på högersidan... men det var ingen stor sak och på det stora hela är det två välridna hästar!" Redan innan han sagt detta hade både Elisabeth och jag en väldigt positiv känsla efter ridningen - och nu blev den ju verkligen inte sämre!!! Gissa om vi är peppade inför morgondagen??!!

Att trava eller inte trava - det är frågan!

"Jag är jättebra på att trava, säger Hamingja, fast det är inte alltid jag vill...!!!"

Fredagen den 13:e innebar ingen otur denna gång utan tvärt om:att det var dags för vårens andra Atlikurs! Den här gången anlände han så pass sent på  fredag eftermiddag att kvällens sista lektion blev först kl 22.30... själv red jag kl 20 och då hade temperaturen åter sjunkit under nollan efter ännu en riktigt varm och solig dag. Underlaget på ridbanan var INTE så torrt och fint som på bilden ovan (den är från ett annat tillfälle) utan jätteblött på vissa ställen, hårt och knöligt på andra och där emellan snö och is med genomslag... 

Hamingja kändes ganska spänd genom hela lektionen, vilket jag delvis skyller på underlaget. Hon var också REJÄLT svettig efteråt, betydligt mer än vad hon borde vara utifrån vad vi krävt av henne. Men så tycker jag det brukar bli när underlaget är "opålitligt" så att hästen aldrig riktigt vet vad de sätter ner hovarna på/i. 

Jag hade nämnt för Atli att vi haft lite bekymmer med "travknappen" så vi fick jobba lite med travövergångar, vilket inte var det lättaste när Hamingja aldrig riktigt kunde slappna av... På många hästar kan man lösa problem med travövergångarna genom att släppa ut tyglarna och rida hästen i en riktigt låg form. Men Hamingja ÄLSKAR ju att gå i "myrslokstölt" med nosen nere vid marken så henne kan man inte "lura" till trav så enkelt... 

Det är alltid lättare att hitta traven om vi rider på volt, men det är ju inte helt lätt att hitta utrymme för det när vi rider ut längs vägen. Vid senaste tillfället testade jag därför att övergå till att samla henne i tölten när hon inte lyssnade på min travsignal. Min tanke med detta var att med valalternativen trav eller samlad (=ansträngande) tölt borde oddsen för fungerande travsignal vara bättre än med alternativen trav eller mysig myrslokstölt... 

Och när Hamingja efter några försök tog travsignalen på volt i höger varv men inte i vänster föreslog även Atli att jag efter varje misslyckat "travförsök" skulle samla henne i tölt en stund innan jag på nytt erbjöd trav. Då dröjde det inte heller länge innan Hamingja tyckte att trav faktiskt var helt OK! Men jag fick sedan göra om denna manöver ett antal gånger sedan jag saktat av till skritt och gjort nya (misslyckade) försök till travövergångar... Jag tror dock att vi kan skylla travsvårigheterna (i alla fall delvis) på det ogynnsamma underlaget där hon aldrig riktigt vågade slappna av...

Jag vet ju att traven finns "där under" och att den är riktigt fin, så det är väl bara att "nöta på"! Jag har också sett ett samband - att när vi regelbundet tränar på ridbanan så fungerar travsignalen bra. För då följer jag Atlis upplägg för ett träningspass, vilket innebär att hon efter den mest ansträngande delen av träningspasset belönas med att få varva ner i trav på volt. Medan det är efter perioder då vi inte haft möjlighet att rida på ridbanan utan bara ute längs vägen som travknappen börjat strejka...

Atlis budskap efter detta första träningspass för helgen var att Hamingja blir allt bättre på att vinkla in bakbenen och samla sig - men att den stora utmaningen nu är att kunna göra det med bibehållen längd på halsen. För som det är nu kortar hon upp sig alldeles för mycket. Så jag behöver bli bättre på att länga hennes hals utan att det samtidigt innebär att hon samtidigt "tappar bakdelen". Inget nytt under solen m a o...!!!

Hamingja-terapi i kubik!

Solen strålar - och Hamingja med den!!!

Det FANTASTISKA vårvintervädret fortsätter!!! Även idag red Hamingja och jag längs bilvägen bort till "världens ände-korsningen". Jag hade bestämt mig för att jobba lite med travövergångar idag, trots att vi red längs vägen, och inledde genom att nyttja korsningen när man precis kommer från Mariebäck ner på bilvägen för att rida på en volt. Redan vid andra försöket lyssnade Hamingja på min signal om trav - det började bra!

Borta vid jaktstugan saktade jag av till skritt, nyttjade utrymmet på mötesplatsen till att lägga en volt och även nu kom traven på andra försöket! Gissa om jag var nöjd?! Vi fortsatte trava till dess vi närmade oss stället där Yvonne såg en björn för flera år sedan. Då blev det plötsligt TVÄRNIT - men den här gången berodde det inte på någon björn utan på att Hamingja fått syn på några mörka hotfulla silhuetter längre fram längs vägen... Själv var jag ganska säker på att det var grannarna och deras två hundar, men Hamingja lurar man inte så lätt...!

När hon börjat slappna av igen gjorde jag nytt försök med att lägga volt och ge travsignal, men dels fanns här inget ställe där vägen var lite bredare, så volten blev ganska "trång" och dessutom kunde hon nog inte riktigt slappna av ännu, så trots massor av försök blev det bara tölt... Tillslut gav jag upp och lät henne tölta resten av vägen fram till korsningen. Där fick hon syn på de onödigt spännande grannarna och deras hundar igen och blev som paralyserad...

Men då blev jag faktiskt ARG - trots att jag brukar hävda att jag har världens längsta stubin. (D v s alldeles FÖR lång många gånger...!) De var nämligen inte längre bort än att Hamingja alldeles tydligt måste kunna se att det var just människor och hundar - så jag röt ifrån att nu var det bara att gå på framåt. Och då gjorde hon faktiskt precis det - utan några "drama queen-tendenser" alls!

Med Lára fick jag lära mig att ryta ifrån ordentligt - och OFTA! Hon var ju verkligen extrem åt det hållet: många gånger var det som att hon inte blev nöjd förrän hon fått en rejäl reaktion från mig. Men för Hamingja  är det ju en nära döden-upplevelse bara att jag smackar lite...  och då har ju den extremlånga stubinen varit en STOR tillgång!

Fast vid några enstaka tillfällen har jag ändå blivit arg på Hamingja - men då har hon överraskat mig genom att inte reagera mer än att hon skärpt till sig. Uppenbarligen har jag läst av henne rätt vid dessa tillfällen - att hon faktiskt bara fånat sig och inte alls varit rädd på riktigt. Vilket antagligen innebär att hon lurat mig vid andra tillfällen och fått mig att släppa pressen för att jag trott att hon varit rädd/spänd när hon i själva verket bara tyckt att det blivit lite för jobbigt...! Eller vad tror ni?!

Den här gången hade det i alla fall RIKTIGT bra effekt: Hamingja satte sig på rumpan ordentligt och bar upp sig riktigt, riktigt fint i arbetstempo tölt! De första stegen var verkligen WOW!!! Där fick jag  uppleva en känsla att sträva efter i den fortsatta träningen! Under hemvägen fortsatte vi med arbetstempo tölt och hittade även då ett par steg med WOW-känsla!

Jag blev så peppad av detta att jag bestämde mig för att göra ett nytt försök med traven - trots att vi var på hemväg och då brukar hon sällan ha tid att trava... Men vi la en volt och på min travsignal "smällde hon till" med riktig WOW-trav!!! Oj, vad jag hade velat ha domarpoäng för den!!! Bärigheten var så häftig att jag hade velat trava på i evigheter! Men nu var vi nästan hemma och jag hörde för mitt inre öra Atlis ord om hur viktigt det är att alltid låta Hamingja varva ner ordentligt i tölt så att hon har avslappningen i tölten som tydligaste minne till nästa träningspass...

Efter tre dagar på rad med intensiva träningspass blir det vilodag för Hamingja i morgon. Jag hade planerat att rida igen på tisdag morgon, men sedan insåg jag att jag har nytt besök på Smärtkliniken i Piteå den dagen och då ska jag vila sedan... Alltså blir det inte ridning igen förrän tidigast på onsdag. To be continued...!!

UNDERBARA vårvinter!!!

Idag hade Hamingja picknick efter ridturen!

Vi har haft riktigt WOW-väder idag: strålande sol och milda vindar - som en riktigt, riktigt bra dag i fjällen!!! Och i det HÄRLIGA vårvintervädret passade Hamingja och jag på att vara ute och rida i nästan 1,5 timme! Innan vi lämnade gården hade jag som vanligt skrittat lite på volt och flyttat ut bakdelen så att hon fått korsa bakbenen. 

När vi sedan red ner till bilvägen var hon så harmonisk att hon kunde skritta avslappnat med sänkt huvud så jag passade på att låta henne skritta på hellånga tyglar ända till dess vi passerat både grannarnas hus och jaktstugan. Hela tiden gick Hamingja och frustade - så det var inte bara jag som trivdes!

Vi fortsatte att skritta även sedan vi passerat jaktstugan, men nu blev det en lite högre ambitionsnivå: sidförande längs med plogvallarna/dikeskanterna. Sedan fortsatte uppvärmingen med "myrslokstölt" - såååååå myyyysigt tycker Hamingja!!! Den senaste tiden har vi ju tränat på att rida tölt i ett högre tempo och till att börja med handlade det mycket om att Hamingja skulle våga tro att hon faktiskt fick springa fort - fast vi red tölt. Så jag har låtit henne rulla på i ett högre tempo längre sträckor med bara försiktigt lösgörande för att hon inte skulle känna sig bromsad.

Men nu verkar den poletten ha trillat ner så pass att jag ville prova att både rida mer tempoväxlingar och även försöka få mer längd på halsen UTAN att för den skull tappa den "nya" framåtbjudningen. Första steget blev att använda tempoväxlingar som lösgörande, men bara lite kramingar på tyglarna för att hon skulle slappna av i nacken. Framme i korsningen vid sjön fortsatte vi det lösgörande arbetet med fyra intervaller galopp. Varvade vänster, höger, vänster, höger och fattningarna var klockrena!

Jag hade även tänkt nyttja skogsmaskinernas vändplan till att trava på volt men underlaget visade sig vara alldeles för ojämt.... Det har kommit en dryg dm snö sedan de plogade upp den senast, skotrar har kört tvärs över på några ställen och sedan har snön både tinat och frusit om vartannat vilket innebar att snön bar i några steg och sedan blev det genomslag och sedan bar den igen... Men vid båda mina travförsök började hon trava på min signal, även om det inte blev så många steg innan underlaget fick henne att slå över i galopp eller tölt, så jag bestämde mig för att vara nöjd med det.

Egentligen hade jag tänkt vända hemåt igen efter detta. Men det var ju så HÄRLIGT väder och så ROLIGT att rida, så efter att ha sadlat om bestämde jag mig för att vi skulle fortsätta i alla fall en liten bit till efter bilvägen mot Bälingeberget. Och för att ta det här med tempoväxlingarna ett steg till utgick jag nu ifrån samlad skritt följt av arbetstempo tölt med låååång hals för att sedan successivt öka tempot men försöka bibehålla längden på halsen. 

Hamingja var riktigt duktig - men hennes matte behöver verkligen lära sig rida ordentligt, för det kändes som att jag mest bara studsade omkring på hennes rygg och hela tiden hamnade i framvikt... all den träning jag i vinter ägnat åt att försöka hitta en bra sits i tölten verkade med ens som bortblåst bara för att vi red liiite högre tempo än vad vi brukat göra... 

Vi varvade mellan sekvenser med tempoväxlingar i tölt och skritt på hellånga tyglar - det senare tipsade ju Atli om som ett bra sätt att hela tiden stämma av att träningen inte gör henne stressad och spänd. Men jag insåg nu att dessa skrittpauser också var ett jättebra tillfälle för mig att hitta tillbaka till en bättre sits innan det var dags för mer tölt! 

En liiiten bit efter vägen längs sjön hade jag tänkt rida, men vips var vi ända framme vid skoterklubben - det går fort när man har roligt! Men då vände jag i alla fall tillbaka hemåt och kunde glädjande konstatera att Hamingja faktiskt även nu kunde slappna av och gå med sänkt huvud när hon  fick hellånga tyglar!

Under hemvägen hann vi med ytterligare några tempoväxlingar i tölt och med den extra framåtbjudning som hemvägen alltid innebär kunde vi nu få några sekvenser med en ännu trevligare längd på överlinjen i det högre tempot! Under en av skrittpauserna insåg jag så att det inte bara var vinklingen av mitt bäcken som "ramlat tillbaka i gamla hjulspår" när jag nu försöker rida något annat än långsam tölt... Jag hade ju faktiskt under vintern kommit en liten bit på väg när det gäller att lyfta blicken när jag rider. Men så snart vi höjt tempot lite var blicken åter fokuserad nere i mankammen... 

Att rida med blicken rakt fram, inställd på fjärrseende, gör att man bryter synens dominans och därför känner hästens rörelser mycket bättre. Dessutom får man en bättre position i sadeln på köpet. Vilket blev oerhört tydligt när jag nu lyckades höja blicken igen - för med ens kände jag mig faktiskt mer stabil i sadeln och känslan att jag studsade omkring på Hamingjas rygg minskade. Tänk den dagen då man faktiskt lyckats lära sig rida...man måste väl i alla fall tro och hoppas att den kommer någon gång i framtiden...!!!

"Ha alltid en plan för din ridning..."

"...men var också alltid beredd att ändra den!"

Detta är ett av alla värdefulla Atli-citat jag har samlat på mig under åren - och jag tror att jag första gången hörde honom säga just detta redan under min allra första Atli-kurs (med Reykur) år 2000 när vi precis flyttat hit till Luleå från Kiruna. Jag har också alltid en plan för mina ridpass, så även idag, men nu fick jag tillfälle att påminna mig om den andra delen av citatet. 

Planen för dagen var att träna galoppfattningar på ridbanan och Hamingja "preparerades" därför med viktboots fram. Vi inledde med vår sedvanliga uppvärmning i skritt på volt och flytta ut bakdelen och hon kändes avslappnad och fokuserad. Och när vi övergick till att göra samma sak i tölt slappnade hon av och frustade så belåtet att jag ganska snart övergick till att rida uppvärmningstölten längs spåret istället. 

Innan det var dags för galoppträningen skulle jag "bara" rida lite trav också i båda varven. Vi började i höger varv och Hamingja bjöd på en klockren travövergång och böjde sig jättefint runt innerskänkeln på volten i trav! Men när vi saktat av till skritt igen och jag bytt varv för att göra en ny travövergång i vänster varv var Hamingja inte längre överens med mig... "Nu ska här töltas!!!" tyckte hon... 

Istället för att "riva av" traven lite snabbt fick jag alltså fokusera på att rida travövergångar. När vi efter ett antal misslyckade försök hittade traven kändes hon verkligen jättefin och böjde sig så mjukt runt innerskänkeln som hon även gjort i höger varv! Efter två fina övergångar till trav tänkte jag: "Vi gör en travövergång till innan det är dags för galopp." Men då tyckte visst lilla fröken att det redan var färdigtravat för nu töltade hon igen... Det krävdes några försök till innan hon åter var på travhumör. Då vi tillslut åter gjort två fina övergångar tänkte jag än en gång "Bara en till innan vi börjar träna galopp!" Men då töltade Hamingja... så det var ju bara att fortsätta att jobba på travövergångarna...!

Tillslut blev vi i alla fall eniga i frågan och när hon väl travade så kändes hon verkligen riktigt lösgjord och fin på volten! Och TILLSLUT kunde vi få ägna oss lite åt galoppen också! Underlaget var lite "spännande" med blöt "styltsnö" och hon hade halkat till med något bakben ibland så jag tänkte inte göra några försök att galoppera på volt utan hålla oss ute på spåret och bara galoppera en kortare sträcka efter varje galoppfattning. Vi började i vänster varv och först överraskade Hamingja med att faktiskt ta fel galopp... Men sedan gjorde vi tre bra fattningar på rad innan vi bytte varv.

I höger varv har hon ju varit mer "ringrostig" eftersom vi i så stor utsträckning tränat vänster galopp som hon brukat ha svårare för. Men nu blev det riktigt bra galoppfattningar varje gång! Efter den första fattningen var hon lite "springig" i galoppen men i de efterföljande bjöd hon på en riktigt lugn och avslappnad galopp i trevlig balans! 

Detta dessutom TROTS att det flera gången rasade snö från taket till Josefshallen, vilket varje gång fick henne att göra skrämda hopp framåt... Men ändå hittade hon alltså snabbt tillbaka till en lugn och avslappnad galopp igen - vilket förståss gjorde matte jättenöjd!!! När vi sedan dessutom briljerat med ytterligare en fin travövergång i vänster varv avrundade vi för dagen. 

Vilken MARDRÖM med lösa hästar längs väg 97...!!!

Hamingja satsade på Kleinblått för "dagens outfit"!

...och jag satsade på fortsatt träning av ökat tempo tölt! Det märks redan på Hamingja att hon förstår att hon faktiskt får springa fort - synd bara att det inte redan märks på matte att hon förstår att hon faktiskt ska "sitta på rumpan" ÄVEN när Hamingja töltar lite snabbare...!!!

Precis som igår red vi längs bilvägen bort till sjön för att få långa, plana sträckor att tölta på. Och idag hade vi dessutom vädret på vår sida för detta - d v s det var motvind när vi red iväg och medvind på hemvägen istället för tvärt om. Vid "världens ände-korsningen" bestämde jag mig för att rida några galoppintervaller längs med ängen - för att träna galoppfattningarna och dessutom som bonus få lite extra lösgörande effekt. 

Att träna galoppfattningar visade sig vara oväntat välbehövligt, för idag tyckte Hamingja att det räckte jättebra med bara vänster galopp... Efter att vi tragglat med detta en stund ville jag ändå inte vända hemåt riktigt ännu... så efter omsadling fortsatte vi längs bilvägen längs med sjön - mot skoterklubbens stuga - och red mer ökad tölt. 

Hamingja gasade på riktigt ordentligt! Och jag kunde konstatera att det inte alls verkar ligga nära till hands att hon ska börja rolla trots ett högre tempo. Däremot behöver jag jobba mycket på att lösgöra henne för hon blir spänd och hög i formen när det går fort... och då gäller det ju dessutom att jag lär mig att lösgöra utan att bromsa... Men hon verkade ändå inte bli mentalt spänd av det högre tempot, för när vi saktade av till skritt och vände hemåt kunde hon nästan direkt slappna av så att jag vågade ge hellånga tyglar och hon "svarade" genom att belåtet sträcka ner mulen mot backen och frusta! 

Jag brukar försöka komma ihåg att sidföra några steg i samband med att vi saktar av från tölt till skritt, för att hon inte ska ramla ner på bogarna. Men nu erinrade jag mig att det finns ett tävlingsmoment som heter tempoväxlingar, där man ska visa nedtagningar till arbetstempo på kortsidan och tydliga steglängdsökningar på långsidorna... alltså kan jag ju inte alltid låta henne sakta av till skritt efter det ökade tempot utan vi behöver ju också träna på att göra nedtagning från ökat tempo till arbetstempo! Oj, oj så mycket vi behöver träna på... skulle man inte kunna senarelägga Midurtävlingen några månader??!!

Under hemvägen började det snöa allt kraftigare så Hamingja var "blöt från alla håll" när vi kom tillbaka till stallet. Hon fick som vanligt stå med BoT hasskydd och nättäcke medan hon åt kraftfoder. Efter två dagar då hon fått jobba med musklerna i bakdelen på ett annat sätt än vi brukar - d v s högre tempo istället för fokus på samling - hade jag gärna följt massör-Tomas råd att låta henne gå med hasskydden även i hagen. Men de har ju visat sig skava bort vinterpälsen och jag vill ju verkligen inte riskera att hon får några skavsår... kompromissen fick därför bli att byta till BoT-regntäcket innan hon fick gå ut i hagen igen. Så har hon i alla fall BoT-effekten på musklerna uppe i korset där hon visat sig få lite "känningar" nu under broddsäsongen. I morgon blir det dessutom en välförtjänt vilodag för hennes muskler - så planerar jag nästa träningspass på fredag. 

Under hemvägen från stallet, när jag kört isvägen över älven i Avan och närmade mig Sunderby sjukhus längs den mycket hårt trafikerade väg 97 fick jag plötsligt ett oväntat möte av två hästar kom springande längs vägen...! Vilken mardröm för varje hästägare på denna hårt trafikerade väg när det dessutom snöade för fullt så det både var dålig sikt och halt...!!! :-O Jag fick syn på dem för sent för att hinna stanna och försöka genskjuta, utan fick inrikta mig på att varna mötande trafikanter genom att slå på varningsblinkersen. Bakom hästarna - ute i vägrenen - följde en bil med vad jag gissar var hästägaren. 

Jag vågade inte stanna där på vägen med risk för att bli påkörd av bilar som kom bakifrån så jag kunde inte se var hästarna tog vägen... Men ett par hundra meter längre fram - åt det håll de sprang - går det in en väg på vänster sida och jag håller verkligen "alla tummarna" att de valde att svänga in där! Och jag gissar att det var vad den efterföljande bilen hoppades på också. Hemma igen har jag letat efter info både på NorrbottensKurirens hemsida och på P4 Norrbottens Trafik & Service. Men jag hittar inte ens någon notis om att det sprungit hästar längs väg 97... HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS att det hela slutade lyckligt!!! Och om någon av mina bloggläsare vet något mer om detta får ni GÄRNA informera mig!!!

After work redan innan lunch!

Efter en härlig påskhelg (i Umeå) med underbart väder vad det "tillbaka i selen" OCH tillbaka i sadeln idag. Eftersom det är tisdag börjar jag först till lunch - så jag hann med lite ridning innan dess. Bildens härliga "after work" för Hamingja utspelade sig alltså redan före lunch!

Hamingja släpper oerhört mycket vinterpäls nu - så även om jag hade lite bråttom och därför inte borstade jättenoga hann det bli en REJÄL hög lös päls på golvet. Hon har en gråbrun ton i vinterpälsen på större delen av kroppen, men nu upptäckte jag att det jag borstade lös under magen hade en annan, mycket rödare ton. Så när man såg pälshögen på golvet kunde man tro att jag även borstat lite på en fux!

Nu är det bara en månad kvar till Midurs vårtävling, vilken antagligen blir "hela vår tävlingssäsong" detta år. Det är alltså hög tid att fundera på vilka klasser som kan bli aktuella för oss! Hamingja och jag har bara varit med på en tävling tillsammans tidigare, det var Midurs tävling för två år sedan. Då var det ett specialupplägg med lokaltävling på lördagen och SM-kval (utan finaler) på söndagen. Jag valde då att rida töltklassen T5 (tidigare "lätt klass") på lördagen men sedan SM-kvalklassen V1 (fyrgång) på söndag. Det senare trots att vi inte tränat ökad tölt, för att få vara ensam på banan när det var dags för galopp. Men frågan är då hur jag ska göra denna gång...?!

När det gäller ökat tempo tölt har vi fortfarande inte tränat på det utan jag har fokuserat på att bygga upp henne i arbetstempot... Alltså är det verkligen hög tid att försöka rida ett högre tempo i tölten för att se hur det går - innan jag måste bestämma vilka klasser jag ska anmäla oss till! Därmed hade jag ju planen för dagens träningspass klar och jag valde att rida längs bilvägen mot Alviksträsk, för att ha långa raksträckor med plan mark att "gasa" på sedan vi avverkat vår sedvanliga uppvärmning. 

I ett långsamt tempo tölt lyckas jag numera - i alla fall ibland - få till min sits så att jag "sitter på rumpan" och vinklar fram mitt bäcken till ett drivande säte. Men när jag nu försökte öka tempot så föll jag åter framåt... Och när Hamingja sedan - när jag tyckte att vi faktiskt töltade ganska fort - gjorde några av sina katapult-reaktioner blev det VÄLDIGT tydligt att hon har så oerhört mycket mer tempo i tölten än vad hennes matte klarar av att rida... 

Det är alltså f f a JAG som behöver träna på att RIDA ökat tempo tölt - inte Hamingja egentligen. Men jag behöver dels få ordning på min sits även här och dessutom måste jag - som Atli påpekade senast - lära mig att lösgöra utan att samtidigt bromsa. TUR att det fortfarande är några veckor kvar till tävlingen! Jag kommer verkligen inte att ha några problem med att veta vad vi ska träna på till dess...!!! Men nu är det hög tid att hoppa i duschen och sedan göra mig "bankmässig" innan jag åker till jobbet!