Guldgrimma till guldhästen!

Så här fin blev Hamingja i nya, guldiga grimman hon fick när Karin Åberg var förbi Mariebäck i söndags!

Själv "fick" jag ett par nya ridhandskar - så jag gick inte lottlös jag heller! När vi idag, efter en vilodag, åter skulle rida satsade jag på ett helt annat upplägg än hittills. Och fick dessutom ett utmärkt förslag av Hamingja när vi var på väg ut från gården och hon ville skritta ner i remsan med skog vid utfarten från gården. En mycket bra idé, höll jag med om, så vi inledde där med en stunds lösgörande skritt kors och tvärs i terrängen. Tillbaka på vägen lät jag henne sedan tölta utför den lilla backen ner mot bäcken - tölt i utförsbacke är ju också lösgörande - för att sedan övergå till uppvärmningstrav längs vägen mot Avan. 

Så här års, när älgjakten pågår,  är det ju alltid svårt att veta om man ska våga sig ut i terrängen... Någon sa att jägarna egentligen är skyldiga att sätta upp skyltar vid vägarna när de jagar i ett område - men under alla år i Mariebäck har jag bara sett sådana skyltar en enda gång. Men jägare har jag mött oräkneliga gånger... Även idag såg vi jägare - fast just dessa var vid skjutbanan som ligger precis vid utfarten från Sylvia och Jannes gård. Det tog jag som ett tecken på att det skulle vara säkert att rida upp till höger mitt emot infarten till sandvägen och sedan följa skogsvägen som passerar tillbaka förbi skjutbanan fast högre upp på berget. För med alla knallarna från dem som - antar jag - höll på att kalibrera sina gevär på skjutbanan - skulle väl ingen tycka det var lönt att försöka jaga i området där vi red?!

Hamingja var som alltid glad och positiv! Och inte blev det sämre av att matte kommit på en så utmärkt idé: att vi skulle rida galoppintervaller! Eftersom galopp är lösgörande och själva fattningarna är jättebra styrketräning (särskilt eftersom vi alltid brukar göra dem från skritt) hoppades jag därför både mjuka upp och stärka musklerna i hennes bakdel. Lilla fröken har ju inte den bästa balansen i terrängen direkt... men numera har hon ju faktiskt arbetat upp tillräcklig självinsikt/självbevarelsedrift för att inte längre försöka hantera balansproblemen genom att springa fortare och fortare. Istället väljer hon att sakta av när hon blir osäker - vilket i detta fall automatiskt innebar många tillfällen för mig att stanna och göra ny galoppfattning. ROLIGT tyckte Hamingja och ROLIGT tyckte matte!

I skogen ovanför Sylvias grannars hus vände vi tillbaka samma väg som vi kommit - och fortsatte med våra galoppintervaller. Tillbaka nere på bilvägen fortsatte vi sedan ytterligare en sträcka mot Avan och den tölt hon bjöd på då tyckte jag kändes mer lösgjord än tidigare, trots att vi red rakt fram. 

Jag hade även tänkt att vi skulle träna på att skritta i vattnet i det lilla sandtaget - nyttig mental träning för lilla fröken som INTE vill bli blöt om "fötterna"... Men när vi skrittat dit genom skogen visade det sig att allt vatten sjunkit undan så nu var det bara sand. 

Här går det inte att blöta fötterna - ens om man vill...!

Istället blev det en annan sorts mental träning när vi travade hemåt och började närma oss infarten till gården och därmed skjutbanan igen. Våra hästar är ju vana vid att det skjuts där, så det brukar inte vara något problem alls trots att vi måste passera så oerhört nära. Och inte heller nu reagerade Hamingja det minsta på skotten - trots att jag tycker att de måste vara ganska obehagliga för de känsliga hästöronen. MEN det faktum att jägarnas bilar stod parkerade vid uppfarten mot gården var ju desto mer suspekt... :-O En sådan gång är det verkligen tur att man har en modig häst - så att man trots den uppenbara faran faktiskt kan ta sig hem!!!

I stallet väntade sedan denna hink, från en av mina kollegor som har äppelträd. Till Hamingjas besvikelse visade det sig dock att hon var tvungen att dela med sig lite till de andra hästarna...!

Same, same...but different!!!

Idag fortsatte vi vår rehabträning utifrån Atlis instruktioner: uppvärmning i trav och tölt med ordentlig längd på halsen, "själva arbetet" sidförande, ryggning och samlad skritt från marken följt av  en kortare sekvens tölt med den grad av samling som hon själv bjuder på efter markarbetet, samt nedvarvning i tölt och trav. Ungefär 10 minuter till vardera del av ridpasset. 

Arbetet för hand behöver jag göra på ridbanan, där vi kan ta stöd av staketet vid samlingen i skritt. Men för att ändå få viss variation testade jag idag att värma upp utanför ridbanan. Vi red upp bakom vägbommen och längs den vänstra skogsvägen där vi först travade och sedan avslutade med en kortare sträcka höger galopp innan vi vände hemåt igen. På hemvägen red vi först en kortare sträcka vänster galopp och sedan tölt med lång hals. Efter två "små smakprov" på galopp samt dessutom på hemväg blev det betydligt mer energi i tölten än när vi värmt upp på ridbanan - och därmed blev också takten bättre trots att vi nu i princip red rakt fram. 

Min bedömning av hur långt (eller rättare sagt kort) vi skulle rida längs skogsvägen visade sig stämma riktigt bra: när vi skrittade in på ridbanan hade vi ridit knappt 15 minuter. Träningen från marken inledde jag även idag med att sidföra på volt och det är ju inte helt lätt... Tillslut kom jag fram till att om jag låter Hamingja gå på rakt spår istället blir det lite lättare att få henne att korsa ordentligt med bakbenen - jag ska nog göra så i fortsättningen! Att sidföra från marken var ju något helt nytt för oss när Atli introducerade det i söndags. Men Hamingja har redan förstått vad som förväntas av henne och när jag efter en träningssekvens låter henne skritta på framåt med långa tyglar slappnar hon direkt av och sträcker ner nosen i backen! Den viktiga off-knappen fungerar alltså även här!!!

Nästa steg var samlad skritt längs spåret och idag lät jag henne gå lite längre sekvenser med samling mellan "sträcka ut i skritt rakt fram-pauserna". Jag tycker faktiskt det går riktigt bra för oss i detta moment! Det gäller bara att fortsätta träna och träna och träna... så att hon successivt får bygga upp den styrka hon behöver i sin bakdel. Efter den sista "sträcka ut i skritt rakt fram-pausen" passade jag på att sadla om innan jag satt upp igen. Förutom att sadeln glider fram en hel del nu när hon har lite "sommarmage" så har jag märkt att en sådan omsadlingspaus är ett mycket effektivt sätt att "trycka på  off-knappen" efter en stunds samling (när jag t o m petat på henne med pisken). Hon är ju så oerhört ambitiös och mår därför så väldigt bra av den lilla pausen med sadlingen då hon helt säkert vet att jag under en stund inte kommer att be henne om något annat än att stå helt stilla. 

Hon var ändå lite uppstressad när jag började rida tölt uppsuttet, men m h a en matte som fokuserade på att verkligen vara avslappnad och dessutom böjde henne endel i högersidan på en stor volt började även Hamingja slappna av. Och när jag sedan red på en stor åtta, med fokus på böjning i högersidan på "högervolten" och höll henne lätt utåtställd på "vänstervolten" så att högerbogen kom på plats så bjöd hon snart på riktigt trevlig tölt med aaaaaningen samling! 

Nedvarvningen inleddes i tölt med låååång hals, medan jag ställde om höger-vänster lite då och då för att stämma av att hon verkligen var avslappnad i nacken. Hamingja frustade så belåtet! När vi även varvat ner i trav på samma sätt var matte så nöjd med dagens ridpass! Funderade lite fram och tillbaka kring om jag ska rida igen redan i morgon eller om hon ska få en vilodag. Kom tillslut fram till att eftersom vi "spänt bågen" lite extra under arbetet från marken idag så blir det vilodag i morgon. Det är ju viktigt för musklerna med återhämtning - annars kan de inte bli starkare. Sedan ska vi nog satsa på ridning i terrängen på fredag (om vi törs med tanke på älgjakten...) Så blir det mer styrketräning från marken på ridbanan igen på lördag. 

Bloggar ikapp - igen...

Någon uppmärksam bloggläsare kanske har noterat att det varit ovanligt mycket fördröjningar på mina blogguppdateringar på senare tid... Normalt brukar jag sätta mig vid datorn i princip direkt jag kommer hem från stallet för att uppdatera här - att skriva om ridningen är ju nästan lika roligt som att rida! Men sedan en tid besväras jag av ÄNNU större trötthet än den "vanliga" från fibromyalgin och min dåliga sömn - så om jag orkat rida har jag oftast inte orkat blogga också... 

Jag har fått ta olika blodprover i flera omgångar, men ännu har inget riktigt svar hittats om vad som kan vara orsaken... Till veckan ska jag i alla fall få träffa en ny läkare för fortsatt utredning - håll gärna en liten tumme för att det går att hitta en anledning denna frustrerande trötthet och dessutom en som går att åtgärda på något sätt!

Detta blogginlägg skulle egentligen ha formulerats i måndags, efter att Hamingja och jag repeterat övningarna från helgens Atlikurs. Något som gick riktigt bra tycker jag! Det svåraste nu är väl att avgöra vad som är lagom för henne... Det krävs ju ansträngning för att musklerna ska bli starkare men för mycket ansträngning för tidigt kan ju skada... Vad som är lagom för matte är inte heller lätt att veta i dessa dagar... Kände mig fortfarande ganska OK när jag åkte hem från stallet på måndag men väl hemma var jag så trött att jag direkt somnade på soffan - och inte vaknade igen förrän det var dags att gå och lägga sig "på riktigt". Det blev alltså varken blogg eller middag den dagen...

Hamingja-hög efter Atli-kurs!!!

Mitt EKG visar att jag mår PRECIS så jättebra som jag känner mig efter dagens lektion för Atli med Hamingja!

Lektion inleddes med att Atli (än en gång) förklarade det som låter så enkelt men är så SVÅRT: att vi ska se de övningar vi lär oss på en kurs som verktyg. Något som fungerar bra i den situation vi och hästen är i just nu - men inte alltid/hela tiden. Genom att gå kurs kan vi fylla på vår "verktygslåda" men sedan gäller det att lära sig att själv bedöma vilket verktyg som behövs för stunden.

Det verktyg som löste problemet jag hade igår kanske inte alls hjälper - eller t o m förvärrar - idag om problemet nu är ett annat. Och det är genom att hela tiden analysera: vilken reaktion får jag hos hästen idag? Vilket verktyg har jag för att hantera en sådan reaktion? som man kan lära sig att bli en bättre ryttare.

Han påminde också om att man under uppvärmningen bara ska fokusera på att hästen länger halsen och slappnar av, inte göra några som helst samlande övningar som att rygga eller rida samlad skritt. Det är först när hästen sträckt ut sin hals ordentligt som det är anatomiskt möjligt för det att samla sig med bärighet.

Efter denna "teorilektion" fick jag värma upp, först med trav längs spåret i båda varven där Hamingja även idag kändes avslappnad och fin. När jag sedan övergick till tölt fick jag införa böjda spår i form av stora, mjuka böjar över ridbanan för att få henne riktigt mjuk i sidorna. "Stäm hela tiden av att du kan böja halsen åt båda hållen - kan du det behöver du inte böja men kan du det inte måste du böja mer!" Med de böjda spåren blev takten direkt mycket bättre och snart började också Hamingja frusta avslappnat.

Även idag skulle "själva arbetet" bestå av att träna Hamingja från marken. Men innan vi började med samlingen fick vi prova ett nytt moment: att även träna sidförande från marken. Då fick vi jobba på en volt där jag skulle flytta henne bort från mig för att hon skulle korsa ordentligt med inner bak. Tygelfattningen skulle vara densamma som när vi tränar samlad skritt från marken, med yttertygel och pisk i höger hand när man jobbar i vänster varv, men pisken skulle här vara riktad snett nedåt istället för snett uppåt. Genom att gå mot henne samt ge en signal med pisken mot inner bak samtidigt som jag gör en förhållning på yttertygeln för att fånga upp ytterbogen.

Vi började i vänster varv och jag ska genast erkänna att det inte var alldeles lätt för mig att få till koordinationen... och det är det väl inte alltid för Hamingja heller..! När jag bytte till höger varv gick det betydligt lättare, vilket jag först trodde enbart berodde på att jag börjat förstå hur jag skulle göra. Men när jag sedan åter försökte i vänster varv blev stelheten som Atli säger att han ser i hennes bakdel tydlig: istället för att korsa över ordentligt med inner bak som hon gjorde i högervarvet ville hon här bara sätta vänster bak vid eller möjligen precis framför höger bak. Det krävdes MYCKET mer timing av mina hjälper för att övertyga henne om att verkligen kliva in förbi ytter bak. Något som alltså betyder att vi verkligen behöver jobba med detta! Och - precis som Atli påpekade - att arbetet från marken är det mest skonsamma sättet att träna upp detta!

Sedan skulle vi även träna samlad skritt vid hand. Och nu visade Atli mig hur jag kunde ta den övningen ett steg till: genom att korta upp yttertygeln något, hålla pisken rakt upp istället för mot bakdelen och genom att ställa henne lätt i nacken, omväxlande åt höger och vänster, hålla henne mjuk och avslappnad i samlingen samtidigt som enbart mitt kroppsspråk och smackningar var det som skapade energi framåt.

Efter detta fick jag så sitta upp och "njutrida" lite tölt! En tölt som, när Atli uppmanat mig att tillföra mer energi, verkligen var en mycket trevlig upplevelse på denna (fortfarande relativt låga) nivå av samling! Och f f a var det mycket trevligt att det inte fanns minsta spår av obehag hos Hamingja - trots att hon fått använda sin bakdel mer än tidigare! Ganska snart fick jag sedan låta henne sträcka ut i trav som avslutning - då hon även fick beröm av Atli för att hon jobbade så fint genom kroppen.

Han uppmanade mig sedan att successivt bygga upp styrka och smidighet i hennes bakdel genom att träna från marken på detta sätt och "vänta in henne". "Om du är uppmärksam så kommer du en dag känna att hon bjuder på extra mycket energi, kanske när ni är på hemväg, och då provar du att "tänka bakåt" med kroppen. Antagligen svarar hon genom att lyfta upp sig och bjuda på högre samling och bärighet i tölten! Det är hennes sätt att tala om att hon är redo!"

Ett litet steg för mänskligheten men ett STORT steg för Anna!!!

Ville ha en bild som visade samling från marken, som illustration till dagens inlägg, men hur jag än letade hittade jag bara sådana med snö på... känns verkligen oerhört "daterat" - men ni kan väl försöka tänka bort snön ur bilden?!

Det var en oerhört peppad Anna som åkte till stallet idag för att rida en lektion för Atli - ÄNTLIGEN lite "riktig ridning"!!! Förberedde dessutom Hamingja genom att skritta runt i skogen bakom "Lára & Yr-hagen" en stund först. När Atli sedan lät mig välja själv hur jag skulle värma upp började jag med trav längs spåret  och Hamingja kändes väldigt avslappnad och fin - vilket Atli också påpekade.

När vi övergått till att göra samma sak i tölt blev det ganska passtaktigt, men när Atli tipsade om att jag skulle tillföra ytterligare lite energi samt fokusera på att hon skulle vara lös i sidorna så blev takten också betydligt bättre.

Efter detta var det dags att sitta av och träna samling från marken. Ett både tydligt och för hästen skonsamt sätt att bygga upp styrka och teknik för att bära mer och mer vikt på bakdelen. Atli berättade att han kunde se när hon rörde sig att hon är stel i sin bakdel. "Ytterligare en anledning att träna upp styrkan hon behöver för samling - för en korrekt ridning är bättre än all massage i världen!"

Även om det var länge sedan vi senast tränade samling för hand så visade Hamingja tydligt att hon visste vad som förväntades av henne. Visserligen fick jag efter en stund ge lite kraftigare signaler med pisken för att hålla tillräcklig aktivitet i bakbenen - men hon gjorde inte ett enda försök att lägga sig på i handen och försöka fly iväg framåt. En viss skillnad mot första gången vi skulle träna detta och hon försökte springa rakt över Atli när han stod framför...! Men nu behövde hon uppenbarligen varken bli frustrerad över att hon inte visste vad hon förväntades göra ELLER känna någon smärta från bakdelen att försöka fly ifrån - bara positiva besked alltså!!!

Efter ett antal intervaller i samlad skritt där hon fick sträcka ut sig och slappna av emellan, fick jag sitta upp igen och rida tölt i grundform. Nu fick jag ytterligare ett positivt besked från min häst: så avspänd och fin som hon kändes nu var dethelt uppenbart att hon inte känt minsta smärta eller ens obehag av samlingen - SKÖNT!!! När vi sedan varvat ner även i trav sa Atli: "Så´na här ridpass ska du rida nu - precis så här! Hon behöver successivt bygga upp styrkan i bakdelen utan att bygga upp spänningar och det är precis den effekten du får av sådan här träning! Och kom ihåg - korrekt ridning är mer värt än all massage i världen!!!"

En rejält Hamingja-hög matte svägade ut från ridbanan efter detta! Roligt också med alla "kurskompisar" som delade glädjen med mig över att Hamingja verkar må bra igen! När det sedan visade sig att det fanns möjlighet för mig att rida en lektion även i morgon var jag snabb att skriva upp mig på tavlan! Dessutom såg jag till att jag verkligen är anmäld till nästa Atlikurs i oktober. Och då ska jag förståss rida hela kursen!!!

En Atlikurs dök plötsligt upp "från ingenstans"!!!

När jag kom till Mariebäck idag efter jobbet insåg jag att det är Atlikurs igen i helgen - utan att jag haft någon aning om det...!!! :-O Jag som normalt planerar mitt liv utifrån dessa kurser... snacka om att jag hamnat helt "off"... eller helt enkelt levt i förnekelse om att det kan finnas en kurs som jag inte kan vara med på... Men med Atli på plats på ridbanan var det ju plötsligt VÄLDIGT svårt att behålla mig själv i den villfarelsen...!

Som tur var visade det sig att helgens kurs inte är helt fullbokad och när Sylvia tyckte att jag skulle kunna rida en lektion på Hamingja i morgon och en på söndag så var jag inte svårövertalad! Nu har vi ju ändå varit igång med ridningen några veckor och Atli anpassar förståss lektionen på samma sätt som i våras, så att vi undviker böjda spår och inte kräver mer än minimal samling. Det kändes det SÅ mycket bättre att det var Sylvia som kom med det här förslaget och inte jag själv - då behöver jag inte fundera på om jag har för bråttom bara för att jag själv så gärna vill rida kurs!

Men redan idag skulle ju Hamingja och jag jobba vidare med hennes rehab! För att förbereda henne på bästa sätt inför morgondagen började jag med att skritta runt i skogen "bakom" hagen där Lára och Yr gick under vintern. Ett riktigt lösgörande arbete när vi knappt ens hunnit lämna gården! Efter att ha kryssat runt där i blåblärsriset en bra stund red vi upp bakom vägbommen och valde den vänstra skogsvägen. Började med travintervaller och kunde direkt konstatera att vår terrängskritt haft önskad effekt - för hon kändes mjukare och sträckte ut överlinjen bättre än t ex igår när vi bara skrittat rakt fram innan vi började trava!

Två galoppintervaller blev det också innan vi töltade hemåt igen. Jag tycker det går bättre och bättre för mig att "tänka trav" (sitsmässigt) samtidigt som jag ber Hamingja att tänka tölt (gångartsmässigt). Men det är ju när vi "lullar på" själva och jag kan fokusera helt på detta. Blir intressant att se om jag även kan klara det i morgon när jag ska ta instruktioner från Atli..! Tillbaka i stallet fick Hamingja stå med sina BoT på rygg resp vänster has - och när det gäller den senare går det faktiskt att känna effekten tydligt: redan efter 10-15 minuter är hon varmare på den has som har BoT än på den som är utan. Blodcirkulationen har m a o ökat - precis den effekt man vill ha i detta fall!

Nu laddar jag för att få rida Atlikurs i morgon - YIHAAAA!!!

Hamingja "lägger ifrån sig" huvudet och vilar!

Hamingja i boxen med BoT efter dagens ridning. Och sedan hon tömt krubban (mindre motvilligt än igår) stod hon och vilade så här med huvudet "upplagt" på boxkanten. Normalt brukar hon vara VÄLDIGT otålig om att få komma ut i hagen igen...men nu såg hon faktiskt ut att njuta!

När jag kom ner mot stallet idag syntes inga hästar till i stohagen. Jag visslade och ropade en gång på Hamingja innan jag gick in i sadelkammaren för att hämta hennes grimma. Och när jag kom ut igen stod hon redan och väntade innanför grinden - med ivrigt spetsade öron!!! Den senaste tidens repetition av inkallning har haft effekt! Även Litlamin och Ella stod där - förstås! Här gällde ju "Ropa på en, få två till på köpet!" 

Även idag fick Hamingja stå en stund med BoT på ryggen innan vi red ut. Sedan blev det vår vanliga "rehab-runda" längs skogsvägen till höger bakom vägbommen. Med 20 grader varmt (!!!) och den begynnande vinterpäls som hon hunnit skaffa sig på bara en vecka så blev hon REJÄLT flåsig även för mindre ansträngning. Men till skillnad mot igår hade jag ju terrängen som "hjälpte till" att komma ihåg skrittpauserna - i o m att det med jämna mellanrum blir för blött längs stigen för att någon annan gångart än skritt. 

Vi red fram till Torrbergsvägen idag, men vände sedan hemåt igen utan att få nyttja det fina töltunderlaget där. Men vi töltade förstås på endel andra ställen - så att jag fick träna mig på att själv "tänka trav" (för sitsens skull) medan Hamingja skulle tänka tölt. Och totalt blev det ungefär 40 minuters träning idag, vilket känns som en ganska lagom "dos" nu efter de inledande veckornas 30-minuterspass. Efter gårdagens ridning tyckte jag att jag ridit för lite skritt, men å andra sidan red vi ett kortare pass då, så förhoppningsvis höll vi oss ändå inom spannet för "lagom". Hamingja visade i alla fall inga tecken på att vara stel eller besvärad i bakdelen idag - som tur var! Det var väl bara hennes matte som var lite nojjig - som vanligt...