Vi tränar - och får se facit!

Idag blev det åter ett träningspass på ridbanan för Hamingja och mig - och den här gången hade vi tillgång till facit eftersom Sylvia och Hremsa red samtidigt! Redan på väg till stallet hade jag tänkt att jag verkligen skulle behöva rida lektion snart - för det är bara drygt 1,5 vecka till den helg då vi ska "riva av" hela vår tävlingssäsong denna vår: med lokaltävling på lördag och Midurs SM-kval på söndagen. 

Den enda tölt vi tränat "på riktigt" efter Hamingjas långa konvalescens är ju korta sekvenser i långsamt tempo efter igångsättning från samlad skritt. Men på söndagens tävling ska vi rida V1 (alltså A-klass) där det BÅDE ingår arbetstempo tölt OCH ökad tölt, förutom skritt, trav och galopp. 

Man kan ju inte med bästa vilja i världen påstå att vi egentligen är redo för detta - men eftersom man får rida A-klass utan att ha kvalat väljer jag ändå att göra det för att få rida ensamma på banan. Hamingjas racergalopp på träningstävlingen (trots att vi då red ensamma ensamma) indikerade ganska tydligt att vi inte är riktigt mogna att "hantera" fler ekipage på banan när vi galopperar. 

Ja, vi har ju verkligen ingen brist på saker att träna på - Hamingja och jag! Därför blev jag jätteglad när det visade sig att jag kan få rida lektion för Sylvia redan imorgon! 

Lára och Hamingja skor sig på mattes bekostnad

Idag fick både Lára och Hamingja byta till sommarskor! Hovslagaren behövde dock få sko dem mitt på dagen, när jag var på jobbet... men bussiga Sylvia assisterade honom!

Innan dess hade Lára varit ute på en härlig 1,5 timmestur med Malin M som gjorde en tillfällig comeback på Láras rygg. Malin fyllde år här om dagen och Lára ville förståss ge henne det allra finaste hon kunde tänka sig: en ridtur! I underbart vårväder hade de ridit till "världens ände" och sedan fortsatt en lång bit längs vägen in i byn - och jag tror att båda var lika nöjda efteråt!

För Hamingja och mig var det däremot vilodag - men imorgon är det dags igen!

Grov ridning...

Blev så förtjust i den här bilden på Hamingja att jag kör favorit i repris!

Endel favorit i repris blev det i dagens ridning också! Den mest överraskande var definitivt när vi red ut från gården och Hamingja ABSOUT ville gå ut i vattnet där vi tränade på hemvägen igår! Lilla fröken me vattenfobi ville plötsligt blöta fötterna FRIVILLIGT!!! Den enda logiska förklaring jag kan tänka mig är att hon fick så OERHÖRT mycket beröm när hon tillslut vågade gå i vattnet igår!

Nästa favorit i repris kom när vi töltat en bit läns vägen mot Avan och kom till den första uppförsbacken. Precis som igår gjorde vi en MKT fin fattning av höger galopp från halt och red en mkt trevlig galopp uppför backen. 

Väl uppe på krönet ville Hamingja fortsätta att göra som igår och svänga in på skogsvägen till höger. Men nu var matte plötsligt "wild and crazy" och valde sandvägen in till vänster istället. Eftersom jag inte ridit den på många månader avstod jag galoppen och lät henne trava istället. För det är lite lättare att hinna med när "hastigt uppdykande snöhögar" och liknande plötsligt visar sig direkt efter en kurva...!

Vi fortsatte bort till det llla sandtaget där det var en sjö hela den regniga sommaren förra året och där vi ägnade oss mycket åt vattenträning. Det  krävdes lite övertalning för att hon skulle vara villig att än en gång bli blöt om fötterna. Men när hon väl kommit över den tröskeln gick det mycket bra. Det var säkert en kombination av det fasta, fina underlaget samt minnet av allt "plaskande" här förra sommaren som hjälpte till!

Tillbaka ute på bilvägen töltade vi vidare bort mot Avan. Efter en stund hände så något mycket upprörande: Hamingjas matte gjorde sig skyldig till grov ridning... När vi skulle rida samlad skritt SMACKADE hon en gång - vilket naturligtvis höll på att skrämma livet ur stackars Hamingja...!!! Och inte nog med det, väl medveten om att det inte fanns någon som såg UPPREPADE människan dessutom tilltaget flera gånger till... tala om utstuderat...!!! :-O

Definitivt ett fall av grov ridning... och det var nog bara Hamingjas oerhört stora mod som gjorde att hon trots allt överlevde denna respektlösa behandling utan några större men - i alla fall vad vi sett hittills... Med sin enastående självbehärskning lyckades om t o m prestera lite samlad tölt efter detta - "when the going get´s tuff, the tuff get´s going!!!"

Efter ännu en jättefin galoppfattning från halt, med efterföljande jättefin galopp (denna gång vänster) uppför backen till jägarnas grillplats fick den hårt prövade Hamingja i alla fall en välförtjänt skrittpaus längs skogsvägen upp på kalhygget och tillbaka ner igen. Sedan blev det mer tölt på hemvägen innan den luttrade hästen fick sträcka ut och varva ner, först i tölt och sedan i trav. 

Jag hade haft en vision om att rida Lára också idag - för hon har bara blivit riden två gånger denna vecka... Men jag har haft ännu större problem med "orken" än vanligt den senaste tiden och var än en gång tvungen att inse att ridning av en häst är fullt tillräckligt för mig... Att Lára låg och sov i solen när Hamingja och jag skrittade in på gården igen (t o m huvudet var utsträckt på marken) lättade i alla fall mitt dåliga samvete något - det är värre när hon står vid grinden och väntar ivrigt...

ÄNTLIGEN!!!

Efter fem långa månader "längs bilvägen" kunde vi idag rida ut i skogen igen för första gången - så HÄRLIGT!!! Efter den senaste tidens intensiva träning av samling (f f a från marken) kändes det jättebra att kunna låta Hamingja "stretcha sig själv" med lite terrängridning! 

Vi red bilvägen mot Avan och hann värma upp i tölt med lång hals samt göra en riktigt fin fattning av höger galopp i första lilla backen. För att sedan uppe på backkrönet, mitt emot infarten till sandvägen, istället ta höger och rida upp i skogen. Hamingja verkade uppskatta omväxlingen lika mycket som jag!

Medan vi följde skogsvägen som går parallellt med bilvägen, tillbaka mot stallet, skrittade vi till största delen - men några travsträckor blev det också. Jag brukar ju tycka att Hamingja många gånger är fånig när hon reagerar oerhört häftigt på saker som faktiskt inte alls är farliga. Men när det dök upp en joggare ute i den blöta terrängen, när vi närmade oss kalhygget, blev nog jag minst lika överraskad som hon...! "Didn´t see that coming... at all!!!" 

Framme vid kalhygget valde jag att rida ner genom terrängen redan innan "grannhuset" (de enda grannar Sylvia och Janne har inom flera kilometers omkrets). Visserligen fortsätter skogsvägen över hygget och ner till bilvägen en bit längre fram. Men den delen brukar vara väldigt blöt även sent på sommaren, så det kändes inte som det bästa valet redan nu... Även om "allt blött" är MKT bra träning för Hamingja så trampar man ju sönder marken så mycket...

Istället kryssade vi oss alltså fram i den snåriga terrängen (antagligen har det en gång varit en äng men som sedan länge helt växt igen med mycket tät och snårig växtlighet) och tog oss ner till bilvägen. Följde sedan dikeskanten till dess vi kom till den lilla infarten vid kallkällan (en infart som antagligen byggdes för att man skulle kunna köra in på den nu igenväxta ängen - gissar jag.) Nu fick den istället rädda Hamingja från att behöva gå ner i det leriga diket. (Eller mer troligt: rädda matte från att behöva uppleva när Hamingja gjorde ett JÄTTEHOPP över det djupa, otäcka diket!) 

När vi en stund senare åter lämnat bilvägen och red upp mot gården stannade vi till där vägen nyligen var helt översvämmad av smältvatten. Det är fortfarande ett ganska stort område vid sidan av vägen som ligger under vatten - men bara 1/2-1 dm djupt och med bra underlag. Alltså ett perfekt ställe att träna Hamingja på att gå i vatten tyckte jag! Vi var väl inte helt eniga där till att börja med... men efter lite övertalning vågade lilla fröken först korsa "floden" några gånger och sedan t o m stanna ute i vattnet!

Tillbaka i stallet var Hamingja sedan YTTERST nära att dö svältdöden - innan matte i sista sekunden lyckades servera hennes kraftfoder... Tyvärr var det inte heller första gången detta hände... vi får verkligen hoppas att hennes matte skärper till sig REJÄLT så att detta inte upprepas. Självklart ska ju maten serveras samma sekund som hästen går in i boxen - om inte förr!!!

Det finns hästskötare... och så finns det HÄSTSKÖTARE!!!

Eva och Josefin i all ära...men idag var Láras favorithästskötare Julia på plats!

Lára ser så nöjd ut att jag tror hon tänker: "Jag har en mycket enkel smak: nöjer mig med det allra bästa!" Själv var jag på jobbet när jag fick denna bild sänd till mig - och det kändes förstås bra att t o m få bildbevis på att Lára var i så goda händer! Och snacka om att tjejen är "stylish" när hon t o m ser till att borsten matchar "dagens outfit" - där tror jag t o m att Carro ligger i lä! 

Efter denna behandling som verkligen var värdig en drottning tog Josefin hand om ridningen. Och hon gav som vanligt Lára betyget: med beröm godkänt! "Inget i handen... jag kunde rida med bara säte och stöd på ytter!" Det låter PRECIS som Lára!!!

Själv kom jag ut till stallet först vid 16.30 och då var det fortfarande 18 grader i skuggan! Helt otroligt när det bara är i början av maj!!! Hamingja fortsätter att få mattes hjärta att smälta genom att glatt komma när jag ropar på henne - och detta TROTS att hon behövde gå där det var blött och lerigt...!!! Lilla fröken gillar ju annars verkligen INTE att bli blöt och lerig om fötterna...

Som belöning för detta fick hon inte bara en karamell utan blev även befriad från ytterligare en REJÄL omgång vinterpäls. Men nu kan den väl ta slut snart...???!!! Efter detta blev det ett nytt träningspass på ridbanan där vi än en gång repeterade övningarna från kursen för Atli. I det stora hela tycker jag det går riktigt bra med träningen från marken - trots att det är nytt för oss båda! Men självklart finns det en STOR förbättringspotential!!!

När jag jobbade henne från marken i höger varv i förrgår hade jag problem med att hon flera gånger kastade ut innerbogen och helt enkelt försökte springa iväg från mig. Men idag var hon faktiskt inte riktigt lika fräck. Hon gjorde visserligen ett par försök att kasta sig framåt när jag lät pisken nudda henne på korset, men började aldrig springa utan lyssnade när jag ville bromsa upp henne. Ett litet framsteg m a o! Men jag såg både till att vara extra noga med min placering snett framför henne för att på så sätt inverka mer bromsande, samt lät henne också rygga lite extra för att "återinstallera" förhållningarna. 

Träningen fortsatte sedan uppsuttet men då var jag lite försiktig med hur mycket samling jag bad om. Eftersom det var så oerhört varmt för henne i vinterpälsen - hon var redan rejält svettig - ville jag inte kräva för mycket och därmed riskera att provocera fram protester i onödan. Men vid några tillfällen kom hon ändå upp med bogarna lite mer både i skritt och tölt - så att jag påmindes om den häftiga känslan jag fick uppleva under kurshelgen!

Varvade sedan ner grundligt i både tölt och trav, på volter och längs spåret. Atli har ju gång på gång betonat hur viktigt det är att hon får varva ner och slappna av ordentligt både fysiskt och mentalt efter varje tillfälle då jag bett henne om lite extra. Hon har ju lätt att stressa upp sig när man kräver lite mer och det är oerhört viktigt att hon inte har någon sådan stress kvar "i systemet" när träningspasset avslutas för då kommer det att följa med till nästa träningspass och snart har man skapat en ond cirkel...

Men nu jobbar vi alltså på att skapa goda cirklar istället! Till den låååånga listan med allt vi har att jobba på hör (förstås) också mattes skröpliga kropp. Där har de mkt stela höftböjarna varit mest akut - men efter att ha stretchat flera gånger/dag den senaste veckan märktes det faktiskt en liten förbättring redan idag! Och just i detta fall har det varit en fördel att jag inte ridit så många dagar. För de dagar jag rider blir stretchingen till stor del bara att jag återställer det som dagens ridning "ställt till med". Men när jag även stretchar flera gånger de dagarna jag inte rider hinner jag även öka rörligheten lite successivt! Och med något mindre stela höftböjare hamnar jag mer rätt i sadeln och då faller jag inte heller framåt riktigt lika lätt i tölten. En god cirkel alltså - även om jag som vanligt har dåligt tålamod med mig själv och vill att det ska gå så mycket SNABBARE...!!!

En MKT belåten Hamingja rullar sig grundligt efter träningspasset!

En MAGISK känsla!!!

Finhästen!!!

Efter två välförtjänta vilodagar var det så dags att repetera övningarna från helgens kurs. Första gången på egen hand - det är alltid lite spännande - men gick riktigt, riktigt bra!

Lára har ju i alla år skämt bort mig med att alltid komma när jag ropar på henne i hagen (eller oftast innan jag ropat, så snart hon får syn på mig). Hamingja har haft en hel del att leva upp till på det området alltså...! Ett tag kom hon också när jag ropade, men sedan övergick hon till att bara stå och titta på mig hur jag än visslade och ropade... Men den senaste tiden har hon åter börjat komma när jag ropar - och jag blir lika GLAD varje gång!!! För jag tar det som ett tydligt tecken på att det obehag från korset som hon tidigare upplevde vid ridningen nu är borta!

Det var hela 19 grader varmt idag och Hamingja såg verkligen ut att njuta extra mycket när jag "gick loss" på hennes kvarvarande vinterpäls med skrapan - jag kan tänka mig att den kliade en hel del i värmen och då måste det ju ha varit underbart att jag "kliade tillbaka"!!! Något hon däremot INTE uppskattade var när en av träningshästarna som för tillfället stod inne helt ofint sträckte sig ut över boxkanten och nosade henne på rumpan. PANG!!! sa det i boxväggen - när fröken med temperamentet MKT tydligt visade att detta INTE var ok!!!

Eftersom det var repetition av ridkursen som stod på schemat skulle jag rida på ridbanan. Hamingja kändes väldigt avslappnad och fin när vi värmde upp enligt Atlis modell, i skritt, tölt resp trav med lång hals. Sedan var det så dags att ge sig på samlingen från marken! Precis som under helgen började jag i vänster varv, lät henne först rygga några steg för att sedan direkt gå framåt i långsam, samlad skritt. Det är många moment som ska till för att det ska fungera: min position framför henne i kombination med kramningar på tyglarna (följt av eftergifter) ska bromsa upp tempot medan pisken uppe på korset, smackningar samt att jag backar bort från henne ska få henne att röra sig framåt och sammantaget ska hon successivt vinkla in haserna allt mer och därmed bära mer och mer vikt på sina bakben.

Många moment att hålla reda på alltså - för oss båda! Men för varje gång vi tränar på detta blir det lite lättare för mig att hålla reda på allt och hon vet lite mer vad som förväntas av henne och blir inte lika stressad och/eller arg. Sedan är det ju också som Atli påpekade: "I början ska man belöna redan ett försök att göra rätt, men successivt ska man sedan höja ribban för belöningen i takt med att hästen förstår vad det handlar om och dessutom hunnit bli tillräckligt stark för att bära upp sig bättre." Det gäller m a o för mig att kunna "läsa" henne tillräckligt bra för att veta när ribban kan höjas resp inse om jag gått för fort fram...

Hamingja är ju också en mycket ambitiös häst som så GÄRNA vill göra rätt! Och eftersom vi hela helgen berömt henne så snart hon trampat under sig tillräckligt med bakbenen för att kunna "lätta" med framhovarna från marken i små skutt behövde jag snart bara smacka lätt för att hon skulle börja skutta - pisken behövdes inte längre för detta. Hittills hade det verkligen gått över förväntan att "klara oss själva!"

När jag sedan bytte till höger varv blev det dock lite svårare... För nu testade Hamingja om hon verkligen måste lyssna på mina bromsande signaler eller om det inte gick lika bra att helt enkelt springa fort framåt istället?! Som tur var hade jag sett hur Atli hanterat denna reaktion från henne, både på en kurs i höstas då han för första gången testade detta med henne och även alldeles i början av vår första lektion i lördags.

Idag var det dessutom betydligt mer halvhjärtade utbrytningsförsök från hennes sida, särskilt jämfört med i höstas. Och genom att bromsa upp henne effektivare, rygga mer, berömma MASSOR när hon gjorde rätt och bara be om en kortare sträcka samlad skritt innan hon fick sträcka ut och slappna av kunde jag åter få vårt samarbete att fungera. Skönt att jag kunde reda upp det!

Att detta är oerhört effektiv träning för hästen var alldeles uppenbart i o m att hon redan nu var REJÄLT svettig (och det berodde nog inte bara på värmen.) Men det blir ÄNNU mer uppenbart så snart man sätter sig i sadeln - och det känns som om Atli eller Sylvia redan ridit hästen en stund!!! Verkligen en MAGISK känsla!!!

Till min glädje tog vi inte med oss något alls av stressen hon uppvisat en stund tidigare till det uppsuttna arbetet - utan kunde lugnt och fint jobba med ryggningar, samlad skritt och övergångar till tölt!!! Vi gjorde ett antal sådana övergångar i båda varven - vissa blev bättre och andra sämre... Men eftersom hon har så lätt att börja stressa upp sig var mitt huvudfokus att vi skulle kunna göra detta med bibehållet lugn. Så jag red ganska korta sträckor samlad skritt och efterföljande tölt - för att hon inte skulle känna för stor press - och det fungerade riktigt bra!

Men det var verkligen inte bara Hamingja som fick träna på något svårt idag. Efter att ha sett bilderna Johan fotade i söndags vet jag bara än mer tydligt än tidigare hur mycket jag behöver tänka på min sits eftersom jag har en sådan tendens att falla framåt hela tiden i tölten... Redan från uppvärmningen försökte jag därför tänka på att hela tiden lägga vikten ordentligt bakåt (vilket förhoppningsvis innebar att jag satt hyfsat rakt).

Det blev också väldigt tydligt hur stel jag är i mina höftböjare, vilket gör att jag hamnar väldigt långt bak i sadeln... Innan jag satt upp i sadeln igen efter samlingen från marken hade jag ändå stretchat höftböjarna, men detta räckte ju inte på långa vägar... Jag har haft problemet med stelhet i många år nu (hör ihop med min fibromyalgi). Och jag vet av erfarenhet att när det blivit värre än vanligt - som nu - så måste jag stretcha flera gånger per dag under en längre tid för att återfå en hyfsad rörlighet. Så det är bara att skärpa till sig och stretcha - igen och igen och igen...!

Sammanfattningsvis var jag efter dagens träning OERHÖRT nöjd med min fantastiskt fina häst - nöjd med hur jag själv hanterade samlingen från marken men långt ifrån nöjd med min sits. Där har jag verkligen ENORMT mycket att jobba med - och jag är ju som alltid otålig och hade velat se resultat NU! "Gode Gud, ge mig bättre tålamod - men gör det FORT!!!"

Fokus på samling - från marken och uppsuttet

Visst syns det att vi är GRYMT fokuserade - både Hamingja och jag?!!

Ny kursdag och jag skulle åter få rida min fina Hamingja för Atli - YAY!!! Vi värmde upp precis som vanligt och sedan skulle jag åter arbeta henne från marken. Hon var betydligt lugnare idag - har uppenbarligen börjat förstå vad det är som förväntas av henne! Fast i början var hon t o m FÖR lugn och reagerade inte särskilt mycket när pisken nuddade hennes bakdel. Då påpekade Atli att man börjar med den lätta signal man vill att hästen ska lyssna på, men om den inte lyssnar ska man genast ge en betydligt starkare signal - så kommer hästen snart lära sig att reagera redan på den lätta signalen. (Om man istället fortsätter "tjata"den lätta signalen trots att man inte får någon respons lär man istället hästen att den inte behöver lyssna...)

Sedan Atli dessutom hjälpt mig att förstärka signalen blev det en helt annan reaktion från Haminjga, men hon blev fortfarande inte alls lika stressad som igår. Och när vi sedan tog en paus sträckte hon direkt ut halsen och slappnade av! Atli påpekade hur fint hon slappnade av - "nu vet hon vad det handlar om!" Efter ytterligare några intervaller med samling var det dags för mig att sitta upp i sadeln igen - och jag fick samma häftiga känsla som igår: det kändes som om Atli hade ridit henne!

Vi ryggade m h a överskänklarna och sedan fick jag rida en ganska lång sträcka samlad skritt utan övergång till tölt - istället fick jag låta henne slappna av och sträcka ut på längre tyglar en stund. Efter ny intervall samlad skritt fick vi sedan göra övergång till tölt och hon behöll bärigheten riktigt bra i övergången! Inte heller nu kändes hon lika stressad och spänd i tölten som igår!

Efter detta hade hon dock inte riktigt tid att skritta... så Atli uppmanade mig att sidföra till dess att hon lugnade ner sig. Det blev ytterligare några intervaller till med samlad skritt och övergång till tölt - där Atli även påminde mig om att jag nu ska ha ett belastande säte som driver hästen framåt och så att hon kommer upp framför mig. När jag sedan gick in på en volt för att låta henne varva ner sträckte hon direkt ut halsen och började frusta avslappnat!

Inför lektion nr 2 (HJÄLP  - är kursen nästan slut REDAN??!!!) påpekade Atli att jag ska fortsätta träna på samlingen från marken regelbundet. Ju oftare jag gör det desto snabbare kommer hon att bygga upp de muskler som krävs för att kunna gå vidare i samlingen. "I början belönar man redan ett försök att göra rätt. Sedan höjer man kraven successivt." "Det som kan hända längs vägen är det vi såg igår - att hon blir stressad och spänd. Då är det oerhört viktigt med pauserna! Ge henne många pauser och BERÖM - så slappnar hon av igen!"

Sedan sa Atli som han brukar inför kursens sista lektion: "Nu får du rida självständigt, som om det vore i morgon när jag inte är här. Jag kommer bara att rycka in och  hjälpa till ifall det behövs!" Vid det här laget var Hamingja ÄNNU mer avslappnad under uppvärmningen så redan när vi skröltat runt på volt med nosen i backen en liten stund tyckte Atli att jag skulle övergå till att aktivera henne mer genom att flytta ut bakdelen då och då.

Både arbetet från marken och sedan samlingen uppsuttet gick ÄNNU bättre än under förmiddagen så jag blev REJÄLT Hami-hög när lektionen fortsatte! Och nu var dessutom Johan på plats med kameran så att jag kunde få lite bilder som hjälp för minnet! Det mesta flöt faktiskt på riktigt bra trots att jag till största delen red "på egen hand"! Men Atli fick förståss påminna mig om det belastande sätet igen - eller som Sylvia skulle ha uttryckt saken: "SITT PÅ RUMPAN!!!"

Sylvia har räknat ut att Atli varit här och tränat oss under hela 14 års tid! "Alltså borde man kanske kunna det här nu?!" Men med ridning blir det ju bara svårare och svårare ju mer man lär sig... "Still confused - but on a higher level...!" är ett uttryck jag tycker stämmer rätt så bra! Och efter denna toppenhelg är man ju bara än mer inspirerad att träna vidare!!!

Även Lára har haft en toppenhelg! I morse var Eva ute och red henne igen. Så istället för att stå och vänta på att förhoppningsvis bli riden kunde en oerhört belåten Lára tillbringa resten av dagen sovandes i solen! Ja, när hon inte helt skamlöst flirtade med fuxhingsten i hagen bredvid, vill säga...! Hon har flirtat med honom hela helgen - vårkänslorna har uppenbarligen fått henne att helt förtränga hur illa hon tyckte om att ha ett föl...! Hingsten i fråga har samtidigt presterat "all time high" på denna kurs - så nu vill kanske hans matte att Lára följer med dem som trigger när det är dags för tävling!