Grov ridning...

Blev så förtjust i den här bilden på Hamingja att jag kör favorit i repris!

Endel favorit i repris blev det i dagens ridning också! Den mest överraskande var definitivt när vi red ut från gården och Hamingja ABSOUT ville gå ut i vattnet där vi tränade på hemvägen igår! Lilla fröken me vattenfobi ville plötsligt blöta fötterna FRIVILLIGT!!! Den enda logiska förklaring jag kan tänka mig är att hon fick så OERHÖRT mycket beröm när hon tillslut vågade gå i vattnet igår!

Nästa favorit i repris kom när vi töltat en bit läns vägen mot Avan och kom till den första uppförsbacken. Precis som igår gjorde vi en MKT fin fattning av höger galopp från halt och red en mkt trevlig galopp uppför backen. 

Väl uppe på krönet ville Hamingja fortsätta att göra som igår och svänga in på skogsvägen till höger. Men nu var matte plötsligt "wild and crazy" och valde sandvägen in till vänster istället. Eftersom jag inte ridit den på många månader avstod jag galoppen och lät henne trava istället. För det är lite lättare att hinna med när "hastigt uppdykande snöhögar" och liknande plötsligt visar sig direkt efter en kurva...!

Vi fortsatte bort till det llla sandtaget där det var en sjö hela den regniga sommaren förra året och där vi ägnade oss mycket åt vattenträning. Det  krävdes lite övertalning för att hon skulle vara villig att än en gång bli blöt om fötterna. Men när hon väl kommit över den tröskeln gick det mycket bra. Det var säkert en kombination av det fasta, fina underlaget samt minnet av allt "plaskande" här förra sommaren som hjälpte till!

Tillbaka ute på bilvägen töltade vi vidare bort mot Avan. Efter en stund hände så något mycket upprörande: Hamingjas matte gjorde sig skyldig till grov ridning... När vi skulle rida samlad skritt SMACKADE hon en gång - vilket naturligtvis höll på att skrämma livet ur stackars Hamingja...!!! Och inte nog med det, väl medveten om att det inte fanns någon som såg UPPREPADE människan dessutom tilltaget flera gånger till... tala om utstuderat...!!! :-O

Definitivt ett fall av grov ridning... och det var nog bara Hamingjas oerhört stora mod som gjorde att hon trots allt överlevde denna respektlösa behandling utan några större men - i alla fall vad vi sett hittills... Med sin enastående självbehärskning lyckades om t o m prestera lite samlad tölt efter detta - "when the going get´s tuff, the tuff get´s going!!!"

Efter ännu en jättefin galoppfattning från halt, med efterföljande jättefin galopp (denna gång vänster) uppför backen till jägarnas grillplats fick den hårt prövade Hamingja i alla fall en välförtjänt skrittpaus längs skogsvägen upp på kalhygget och tillbaka ner igen. Sedan blev det mer tölt på hemvägen innan den luttrade hästen fick sträcka ut och varva ner, först i tölt och sedan i trav. 

Jag hade haft en vision om att rida Lára också idag - för hon har bara blivit riden två gånger denna vecka... Men jag har haft ännu större problem med "orken" än vanligt den senaste tiden och var än en gång tvungen att inse att ridning av en häst är fullt tillräckligt för mig... Att Lára låg och sov i solen när Hamingja och jag skrittade in på gården igen (t o m huvudet var utsträckt på marken) lättade i alla fall mitt dåliga samvete något - det är värre när hon står vid grinden och väntar ivrigt...