Idag var det så lyckat att Eva och jag slutade jobbet nästan samtidigt - vilket är YTTERST ovanligt i o m att hon jobbar skift - och vi kunde därför få sällskap ut till Mariebäck! Visserligen blev det inte någon gemensam ridtur, för jag och Hamingja behövde repetera övningarna från Sylvialektionen medan Eva efter alla år i öknen prioriterade skogens grönska framför ridbanans grus. Men vi hann ju umgås både före och efter ridningen ändå!
Hela min och Hamingjas tävlingssäsong kommer ju att gå av stapeln redan om två veckor - det är verkligen alldeles för snart...!!! Särskilt som jag kommer att vara bortrest nästa fredag-söndag och därmed tappar tre riddagar jämfört med en normal vecka... Alltså gäller det att ta vara på den lilla tid vi har till vårt förfogande!
Jag hade egentligen hoppats få rida lektion för Sylvia igen redan idag, men det blev inte så. Och egentligen var det nog lika bra - för det var VÄLDIGT nyttigt att repetera övningarna från lektionen och själv försöka lista ut varför det inte gick lika bra som när Sylvia talade om för mig hur jag skulle göra...!
Man brukar ju säga att man behöver hjälp av en instruktör för att förbättra sin sits (i alla fall när man inte har någon spegel att titta i). Och det ligger mycket i det eftersom man blir så van vid att sitta som man brukar att man inte känner om det är fel. Förr hade jag t ex jättestora problem med att jag alltid hamnade snett till höger i sadeln (det är inte helt borta, men har blivit bättre). Själv tyckte jag att det kändes som att jag satt helt rakt. Men när jag fick hjälp av instruktören att verkligen sitta rakt över hästen kändes det som om jag skulle ramla ner på hästens vänstra sida...
Idag visade det sig dock att jag faktiskt kunde göra väldigt mycket åt min sits på egen hand! Under lektionen för Sylvia blev det nämligen så oerhört tydligt att om jag "bara" kom ihåg att hålla om Hamingja ordentligt med skänklarna, vinkla fram bäckenet tillräckligt, låta armbågarna ha kontakt med min midja samt lät händerna hålla ett lätt stöd mot Hamingjas manke (så att de därmed blev stilla) så töltade hon riktigt, riktigt trevligt med bärighet och lång överlinje!
När jag idag lyckades få till alla dessa delar så kom den trevliga tölten tillbaka. Så snart hon "tappade bakdelen" och körde upp nacken gick jag därför igenom "checklistan": skänklarna - hålla om, bäckenet - vinkla framåt, armbågarna - mot midjan, händerna - stilla mot manken. Och så snart jag åtgärdat detta blev tölten åter trevlig! På detta sätt kan man säga att Hamingja påminde mig - igen och igen och igen - om att återgå till en bättre sits!
En MYCKET trevlig bieffekt av att jag satt mycket bättre i sadeln var också att jag orkade "sitta emot" när hon försökte dra mig ur sadeln och springa bort från arbetet! Det kom ett par sådana försök under lektionen i förrgår och ett par idag - men när det inte längre fungerade gjorde hon inte fler försök!
Precis som i förrgår red vi mest lite snabbare tölt idag - för att avdramatisera det och "få in flytet". Men lite tempoväxlingar blev det också så att jag fick träna på att göra nedtagningarna med överskänklarna och ökningarna med underskänklarna. Hamingja lyssnar verkligen jättebra på detta! Lite ryggningar hann vi med också - då jag försökte få en lika låååååååång hals som på lektionen.
Efter detta fick Hamingja njuta en lång stund av sitt favorit "framtstupa sidoläge" i tölt i båda varven för att verkligen varva ner ordentligt i både kropp och själ. Hon var så trött att jag kunde släppa tyglarna helt - det fanns inte en antydan till att hon skulle försöka öka tempot igen! Själv hade jag ridit mig rejält anfådd, så jag tyckte också det var en skön nedvarvning!
En halvtimma senare dök Eva och Lára upp efter sin tur i skogen. De hade lyckats tillbringa nästan hela ridturen "off road" och såg lika nöjda ut båda två! Jag har kunnat konstatera att Láras kondition inte är riktigt lika bra nu som den alltid brukat vara... så det känns extra bra att Eva är tillbaka i Sverige och kan ta tag i den saken!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar