Tränat för Sylvia!

Idag fick jag rida lektion för Sylvia igen - jättekul och jättenyttigt!!! Bilden ovan är dock från senaste Atlikursen - därav att det fortfarande ligger snö på marken. Till skillnad från då hade vi dessutom viktboots idag - för TREDJE gången - vi börjar ju bli riktigt rutinerade Hamingja och jag!!!

Uppvärmingen fick ett lite annorlunda upplägg idag, än vad vi är vana vid. Visserligen började vi som alltid i skrölt med låååång hals, men efter bara en liten stund på volten fick jag övergå till att rida "kringelikrokar" över ridbanan och hela tiden byta riktning för att stämma av att hon var riktigt följsam. Och istället för att flytta ut bakdelen i skritt på volt fick jag på motsvarande sätt byta skänkel som hon skulle gå undan för  - även här för att träna upp följsamheten. 

Efter uppvärmningen fick vi rygga, rida samlad skritt för att sedan "smyga iväg" i arbetstempo tölt. Och när jag lyckades sitta på rumpan, hålla om med skänklarna, hålla armbågarna vid midjan och händerna stilla nere vid manken så blev det faktiskt riktigt, riktigt bra!!! "Precis så där långsamt ska du rida arbetstempot på tävlingen!" sa Sylvia. Jag hade ju kunnat njuta av detta hur länge som helst, men Sylvia såg genast till att "förstöra" för oss genom att be mig vända in och rida skänkelvikning i tölt över diagonalen - och då stökade det till sig direkt... 

Jag skulle flytta undan för vänster skänkel först och det ville Hamingja INTE så först blev det tvärstopp, sedan testade hon att vräka sig i handen och fortsätta rakt fram och när jag tillslut fick henne att gå undan för skänkeln så skickade hon bakdelen före (i skänkelvikning är det framdelen som ska "leda" rörelsen)... Ja, om det finns fler fel man kan göra i en skänkelvikning så gjorde vi säkert dessa också...! Men Sylvia fick sig ju ett gott skratt i alla fall...!

När vi nästa gång vände in på diagonalen skulle jag flytta henne undan högerskänkeln istället och där var hon inte lika motvillig så det gick bättre. När vi jobbat med detta en stund och skänkelvikningarna för högerskänkeln hade börjat gå bra fick jag övergå till att rida in längs medellinjen för att sedan hela tiden flytta undan för vänster skänkel. Efter att jag dessutom förstärkt hjälperna genom att lägga pisken mot vänsterbogen en gång kom Hamingja plötsligt på att det kanske inte var helt ogenomförbart ändå...! 

Nu fick vi övergå till att träna på ökat tempo. Och där behöver jag - som alltid annars - komma ihåg att hålla om med skänklarna och DRIVA, vinkla fram bäckenet (också framåtdrivande), hålla armbågarna mot midjan och händerna stilla nere vid manken... Men DESSUTOM måste jag hitta en bättre "balans" i mina tygelhjälper. Jag har tyvärr en tendens att bara ha två lägen i tölten: antingen bromsar jag upp henne för mycket eller också släpper jag för mycket på tyglarna så att hon blir lång... Jag måste hitta både läget där jag kan göra förhållningar utan att bli allt för bromsande och sedan göra eftergifterna mindre så att jag ändå behåller viss tygelkontakt. Jag kommer alltså att behöva fortsätta rida lektioner i MINST 20 år till. Vilken TUR - för det är ju så ROLIGT!!!

Efter detta fick vi rygga igen - och idag gjorde Hamingja det med riktigt trevlig längd på halsen! Däremot vill hon inte gärna vinkla in bakbenen under kroppen - utan går helst med dem bakom sig. Tydligen gör storasyster Hremsa på samma sätt... För att komma åt detta fick vi dels rygga långa sträckor och dessutom tipsade Sylvia mig om att tänka att hon hela tiden skulle ta STORA steg bakåt. Ett ytterligare knep var att efter en stund övergå till att växla mellan två steg framåt-två steg bakåt-två steg framåt-två steg bakåt... När jag lyckades göra dessa växlingar snabbt trampade hon under sig bättre.

Från det läget fick jag göra övergång till tölt - och det blev en riktigt trevlig tölt med "mycket bakben"! Från detta fick jag sedan öka drivningen och tempot. "DRIVA, fånga upp, slappna av, DRIVA, fånga upp, slappna av..." påminde Sylvia och när jag tyckte att jag drev som en galning kom det: "Nu måste du börja DRIVA också!!!" Men det gav resultat - och det var alldeles tydligt att Hamingja tyckte det var roligt när hon märkte att hon faktiskt fick springa fort! 

Vi bytte till höger varv och efter mer ryggning skulle jag rida samlad skritt, men Hamingja ville inte riktigt ta drivningen... Tillslut kom jag på att jag kunde peta till med pisken på hennes rumpa en gång - och plötsligt hade jag minst dubbelt så många bakben som alldeles nyss! "Det där skulle du ha gjort för LÄNGE sedan...!!!" konstaterade Sylvia. Nu blev det också en HELT annan bärighet i den långsamma tölten och när vi sedan ökade tempot fick vi till vårt bästa hittills! Efter massor av ytterligare: "DRIV och SITT PÅ RUMPAN!!! DRIV och SITT PÅ RUMPAN!!!" från Sylvia kom det tillslut: "Nu börjar ni faktiskt närma er något som kan kallas ökad tölt!" 

Jag fick vända runt med ytterhjälperna i bibehållet tempo och fortsätta i vänster varv. Där har hon svårare att tölta fort och rollade endel i kurvorna. "Bara SITT, DRIV och håll henne lös i nacken och låt henne rulla på  - det är mycket bättre att hon rollar än att hon blir styv och passtaktig!" sa Sylvia. 

Efter nytt varvbyte fick jag först göra en övergång från ganska snabb tölt med mycket bakben till trav - och det blev en riktigt häftig trav!!! "Tänk framåt, tänk framåt, tänk framåt i traven!" instruerade Sylvia. Från traven gjorde vi en övergång till höger galopp. "SITT på rumpan, DRIV och tänk att du ska LYFTA henne uppåt i varje galoppsprång - armbågarna mot midjan och en rörlig högerhand så att hon inte styvnar i innersidan!" "Nu måste du VERKLIGEN driva!!!" 

Från galoppen skulle vi göra en övergång till ökad tölt - vilket vi misslyckades totalt med... Hamingja gick istället över i trav... När jag växlat över till tölt hade vi tappat all fart vi haft med oss från galoppen men det gick faktiskt riktigt, riktigt bra att få henne att "gasa på" igen! "Nu är ni RIKTIGT duktiga!!! berömde Sylvia. "Och det märks att Hamingja trivs när hon får ta i och springa på ordentligt!!!

När jag styrde in på en volt var det en mycket belåten Hamingja som sträckte ut överlinjen riktigt ordentligt i "avslappningstölt" - och hela hon utstrålade verkligen harmoni efter detta rejäla träningspass! Jag mindes att Atli brukar säga det också: "Hon är konstruerad för att jobba ordentligt, hon BEHÖVER få jobba ordentligt för att må bra både fysiskt och psykiskt!" Och om Hamingja utstrålade harmoni så utstrålade matte eufori! Vilken FANTASTISK häst jag har!!! Tänk när jag någon gång i framtiden DESSUTOM lärt mig rida ordentligt - så BRA det kommer att bli!!!