Tränat Hamingja för Sylvia - och Eva har ridit Lára!

En supernöjd duo skrittade ut för nya äventyr när jag åkte hem från stallet i kväll! Det här ser ut att bli en bra vecka för Lára!!!

Innan dess hade Hamingja och jag ridit lektion. I o m att jag nu ridit "på eget bevåg" en dryg vecka sedan Atlikursen var det förstås hög tid att någon (=Sylvia) styrde upp det hela! Under kursen fick jag  ju ÄNTLIGEN börja samla henne igen, efter den långa konvalescensen och sedan har vi förstås tränat på detta, vilket förutom samlad skritt inneburit samlad tölt i lågt tempo. Men nu var det dags att öka tempot!

Redan igår gjorde jag några försök att rida tölt i ett lite högre tempo, men Hamingja blev väldigt spänd och det var alldeles tydligt att vi behövde hjälp med detta! Vi har ju nästan bara ridit långsam tölt hon och jag - även innan konvalescensen - så det är ju inte så konstigt att hon tyckte det kändes ovant. Så det var verkligen perfekt att få hjälp att ta tag i detta!

Uppvärmningen inleddes i Hamingjas (och Hremsas) paradgren "avslappnad grisepass med nosen i backen". Sedan fick vi jobba i skritt på volt med att då och då flytta undan ett par steg för innerskänkeln. Och självklart hade Sylvia en tanke bakom detta, precis som allt annat! "Jag såg igår att Hamingja gärna blir spänd, kör upp nacken och går emot bettet när du lägger till skänkeln i tölten - och det är ju precis tvärt emot den reaktion vi vill ha... Därför är det JÄTTEVIKTIGT att du först stämmer av ordentligt redan i skritten att du får rätt reaktion där, om du sedan ska få det att fungera även i tölt!"

Efter detta var det dags att börja rida tölt "på riktigt". Men jag skulle INTE förbereda tölten genom samlad skritt på samma sätt som vi tränat sedan Atlikursen. "Vi behöver avdramatisera det högre tempot för henne!" konstaterade Sylvia. Därför skulle vi fortsätta på volten där jag bara samlade henne lite lätt m h a sätet innan vi gjorde övergång till tölt där jag nu skulle rida fram i ett friskare tempo.

Det märktes VÄLDIGT tydligt att Hamingja förväntat sig motsatsen, för min superpigga häst hade verkligen "handbromsen i" och jag fick  driva ORDENTLIGT i början för att hon successivt skulle öka tempot. Och det kändes VÄLDIGT ovant att höra instruktören hela tiden ropa: "Fortare! Ni kan rida fortare!" Det känns ju väldigt mycket mer bekant med "Nu går det lite för fort...!!!"

Sylvia var dessutom på mig som en igel om min sits - vilket DEFINITIVT behövs!!! "Vinkla bäckenet och SITT på rumpan!!!" "Håll om med skänklarna och DRIV!!!" "Böjda armbågar, stilla och låg hand - stöd den mot hennes hals och bara ställ minimalt höger-vänster  för att sedan mjukna - UTAN att räta ut armarna!!!" (Jag har uppenbarligen lagt mig till ovanan att räta ut armarna när jag ska ge eftergift och då får hon för långa tyglar...) Jag behöver verkligen bli påmind om sitsen HELA TIDEN!

Efter MYCKET arbete på volten i båda varven fick jag rida ut längs spåret - men fortsätta på samma sätt. Nu hade Hamingja börjat få upp tempot, men gjorde ibland försök att "dra mig ur sadeln" för att inte behöva ta i lika mycket med sina bakben. Vi fick en välförtjänt skrittpaus och jag tror vi båda var lika trötta! Hamingja tog genast chansen att få sträckte ut halsen maximalt - sitt favoritläge! "Hon släpar nästan nosen i backen!" skrattade Sylvia.

När pausen var slut visade det sig än en gång att Sylvia "tjuvkikat" endel på oss igår. För när vi nu skulle börja med att rygga påpekade hon: "Jag såg igår att Hamingja ryggade med alldeles för kort hals - jag vill se LÅÅÅNG hals även i detta läge!" Så vi fick rygga och rygga och rygga... När vi emellanåt fick rida fram i skritt var det också korta steg - Hamingja gick verkligen och väntade på den där samlingen...

Men successivt började hon länga halsen och tillslut var t o m Sylvia nöjd - och då kom även steglängden i den efterföljande skritten! Jag fick sedan samla skritten m h a sätet och Sylvia påminde mig om att vinkla fram bäckenet ordentligt "Tänk att bäckenet ska skjuta upp hästen framför dig!" Först fick vi tölta långsamt där mina överskänklar skulle bromsa upp henne. När det sedan var dags att öka tempot i tölten skulle jag slappna av lite i överskänklarna och istället hålla om mer med underskänklarna. Samt hålla händerna stilla nere vid manken och inte låta armarna bli raka.

Vi fick först rida i det högre tempot på stor volt för att sedan, när rida över diagonalen, SITTA PÅ RUMPAN/HÅLLA VINKELN I BÄCKENET och DRIVA fram i ett högre tempo för att sedan rida in på en volt i det andra varvet och ta ner tempot m h a RUMPAN och överskänklarna. När hon åter slappnade av på volten fick vi öka tempot på ny diagonal o s v.

Efter ny skrittpaus skulle jag åter förbereda tölt genom att samla i skritten - och plötsligt hände verkligen något! Det kändes verkligen hur Hamingja kom in under sig med bakbenen och bogarna lyftes upp framför mig. "Vet du vad som hände nu? undrade Sylvia "Du hamnade ÄNTLIGEN i lodrät sits!!!" Och jag konstaterade - än en gång - att det är synd att man inte kan göra rätt lite oftare...!!!

Otroligt nog lyckades jag faktiskt behålla den lodräta sitsen i två hela varv! Men då hade jag inte tid att göra annat än BARA tänka på sitsen - knappt ens andas...! Detta i kombination med att Hamingja började vara trött var inte en helt lyckad kombination... "Nu rider du samlad grisepass...!" påpekade Sylvia och uppmanade mig att öka drivningen ÄNNU mer för att rensa upp i takten.

Jag fick sedan uppleva flera korta sekvenser med trevlig tölt och det märktes oerhört tydligt att ju bättre jag "fick till" min sits desto lättare blev det att hantera Hamingjas försök att "dra mig ur sadeln" för att inte behöva ta i så mycket med sina bakben. Så det blev en hel del rejält arbete inte bara för matte utan även för lilla fröken. Och när hon tillslut fick avrunda med att sträcka ut i sitt efterlängtade favoritläge "grisepass med nosen i backen" var hon SÅ nöjd att man nästan hörde henne sucka "ÄNTLIGEN!!!!" Även matte var förståss supernöjd - men frågade genast Sylvia om hur snart vi kan ta nästa ridlektion. Och det verkade som att det inte behöver dröja så många dagar...!