Morgonstund har hö i mund!

Hamingja och "Ella"

Som ansvarig för morgonfodringen hälsades jag hjärtligt välkommen till Mariebäck av både hungriga hästar och världens mest utsvultna BamBam! Själv var jag inte på långa vägar lika utsvulten - men när hästar och katter fått sitt smakade det ändå gott med lite frukost i Josefshallen!

Kollade som vanligt Hamingjas temp (37,7) innan jag gjorde i ordning henne för ridning. Även idag blev det ett pass på ridbanan, för att undvika ny tappsko längs bilvägen. Till min glädje kunde jag konstatera att hon kändes så avslappnad och fin - utan minsta antydan om besvär från bakdelen - trots att jag igår åter introducerat övningar där hon fick korsa sina bakben och därmed ökat belastningen bak! 

Efter att ha jobbat i tölt resp trav längs spåret i några omgångar avslutade jag åter ridpasset med att i skritt sidföra bort från och tillbaka till spåret. Även idag i skritt alltså och inte heller nu så många steg i taget - för att ge henne bästa möjlighet att finslipa koordinationen. Jag har ju alltid upplevt att hon inte har den allra bästa kroppskontrollen, så kanske är en sådan här mjukstart dessutom ännu viktigare för henne än för genomsnittshästen?!

Tillbaka i stallet kom jag dessutom ihåg att stretcha hennes rygg- och ländmuskler som massören instruerade mig, genom att använda två hovkratsar för att få henne att skjuta rygg ordentligt några gånger. När hon gjorde det första gången knastrade det till flera gånger - uppenbarligen hade Tomas alldeles rätt i att denna stretching är MKT bra för henne! Fr o m nu får jag se till att komma ihåg detta efter varje träningspass!!!

Nu har jag - precis som igår - sovit några timmar under eftermiddagen. Jag som varit nästan konstant trött i så många år trodde inte att det kunde bli mycket värre... men det kunde det uppenbarligen... Väntar nu spänt på svaret på de senaste blodproverna - håll tummarna för att det är något som faktiskt går att åtgärda till viss del i alla fall...!!!

A woman´s gotta do what a woman´s gotta do...!

"Pigga gänget": Hamingja, Litlamin och Hremsa som kan anas bakom Litla.

När jag kom till Mariebäck idag tränade Lára och Josefin för fullt på ridbanan. Hos "stoflocken" var det däremot inte särskilt mycket aktivitet... Jag lyckades faktiskt smyga fram tillräckligt nära för att fota denna bild, precis innan Hamingja studsade upp. För hon hade förståss full koll på mig! Sedan Lára flyttade över till Yr:s hage har ju Hamingja fått rycka in och bli flockledare hos stona. Hon har inte verkat helt nöjd med att ta det ansvaret... but a woman´s gotta do what a woman´s gotta do...!

Idag var hennes temp bara 37,2 - perfekt!!! Det blev ett pass på ridbanan även för oss - igår lärde vi oss ju den hårda vägen att om Sylvia säger att det är för dåligt ridunderlag på bilvägen så ÄR det verkligen för dåligt ridunderlag på bilvägen...! 

Varvade skritt, tölt och trav som uppvärmning och när vi sedan töltat lite till och hon fortfarande inte visat någon antydan till "tics" tog jag det som ett glädjande tecken på att vi kunde våga oss på liiite mer än bara rida "rakt fram". Både massör-Tomas och Atli påpekade ju betydelsen av att ge hästen tid att träna upp sin koordination igen efter en vila. En frisk häst kan vila ett par månader utan att tappa kondition eller styrka - men koordinationen försämras däremot snabbt. Så en bra och skonsam igångsättning innebär att man ger hästen tid att i lugn och ro träna upp sin koordination igen. 

Så när jag nu kunde "lyxa till" träningspasset med lite sidförande började vi i skritt när vi red längs spåret, flyttade några steg in från spåret och sedan tillbaka igen. När vi upprepat detta några gånger på resp långsida och Hamingja fortsatte att kännas helt avslappnad och obesvärad vågade jag "skoja till det" lite i tölt också! Då vände jag in på kvartslinjen, red parallellt med långsidan en liten stund för att sedan sidföra ut på spåret. Inte heller detta verkade orsaka något omedelbart obehag hos Hami i alla fall.

Efter en skrittpaus då jag passade på att visa Josefin hur jag brukar använda vändningar m h a ytterhjälperna för att få "gummibandshästen" Lára mellan hand och skänkel, travade vi lite mer längs spåret innan vi avrundade för dagen. Hela ridpasset kändes Hamingja så härligt avslappnad och utan besvär - så nu hoppas jag bara att den känslan håller i sig till i morgon!!!

Även idag hade jag använt Carros sadelgjord från Equitec - och nu känner jag mig ganska säker på att jag ska köpa en sådan till Hamingja. En som dessutom är 5 cm kortare än hennes nuvarande sadelgjord så att den kan fungera till min numera så vältränade (lagom i hull) häst även när all vinterpäls är borta!

Jag kan inte säga att jag inte blivit varnad...!

 

Hamingja är verkligen OERHÖRT talangfull!!! Tyvärr även när det gäller att ta av sig skor...

Efter några vilodagar, när matte varit i sämre skick, skulle Hamingja få komma ut och röra på sig igen idag! Först ägnade jag mig dock åt att skrapa vinterpäls - läääääänge! Hamingja tycker det är så mysigt (förutom när jag luggar henne i pälsen vid juvret) och njuter verkligen! Mina onda händer njuter inte lika mycket tyvärr... men jag ville ändå göra mitt bästa för att på detta sätt minska det varma vädrets påverkan på hennes temp. (Som låg på 37,9 idag. När jag skulle rida i måndags var den 37,7 och redan det var ju lite förhöjt...)

När jag sedan sadlade hade jag fått låna Carros sadelgjord för att testa - både längden och modellen (Equitecs gelfyllda lädergjord). Hamingja har glädjande nog blivit allt mer "vältrimmad" så hennes nuvarande sadelgjord (ELT) kommer helt enkelt att vara för lång när hon dessutom tappat all vinterpäls! Jag får kanske ha en "sommargjord" och en "vintergjord" framöver?! 

Många jag känner använder Top Reiters avlastningsgjord och är nöjda med den, men för mig känns den inte som ett alternativ eftersom den är så TUNG! När jag testade kändes sadeln känns nästan dubbelt så tung med en sådan gjord... Inget för en ryttarkropp av dåligt kvalitet m a o... Hittills har jag dessutom konsekvent undvikit lädergjordar eftersom de måste putsas vilket mina händer inte mår så bra av. Syntetgjordar som kan tvättas i maskin har varit min melodi - fram till ELT-gjorden som måste handtvättas. Men nu funderar jag alltså ändå på en lädergjord...

Ännu viktigare än att veta om sadelgjorden passade var förstås att se om Hamingja skulle ha några "tics" för sig i tölten, vilket skulle kunna tyda på att hon fått tillbaka besvär i bakdelen. För att få en så rättvis jämförelse som möjligt red jag därför ut längs bilvägen bort mot "världens ände". Men det skulle jag visst inte ha gjort... Jag kan inte ens skylla på att ingen varnat mig - för Sylvia hade faktiskt gjort just det när hon förklarade att ridunderlaget på vägen var så dåligt att det var bäst att hålla sig på ridbanan. 

Alltså töltade vi iväg längs vägen på långa tyglar och jag noterade tacksamt att Hamingja inte visade några tecken på tics till att börja med i alla fall! Men när vi efter en väldigt lerig sträcka med riktigt djupa hjulspår kom till en sträcka där underlaget faktiskt var alldeles fast och slätt hände plötsligt något... Av någon anledning snubblade Hamingja så rejält att hon gick ner på knä och slog mulen i marken... Dessutom var det först på fjärde eller femte försöket hon lyckades ta sig upp "på fötterna" igen. Det kändes som att det varit oerhört nära att vi gjort en gemensam kullerbytta - eller att jag gjort en kullerbytta fram över huvudet på henne... Men som tur var hade vi alltså klarat oss från det! 

Jag var förståss väldigt förvånad - visserligen är hon ju inte den som är mest säker på foten... Men att det skulle hända just där vägen var så slät och "olerig"...! Sedan upptäckte jag dock att hon trampat av sig ena framskon... Det kan hon ju mycket väl ha gjort i sina försök att komma upp "på fötterna" igen - men mest troligt var det väl att hon först råkade trampa sig och därför snubblade ö h t. 

Man vill ju att en tävlingshäst ska ha STORA bakbenskliv och det har hon verkligen! Men det kan vara lite problematiskt om framhoven inte hunnit undan när bakhoven kommer farande... Vi har råkat ut för detta förr och antagligen var det vad som hände nu också. 

Jag hade tänkt sitta upp i sadeln igen sedan jag hoppat av för att kolla att inga avbrutna sömmar satt kvar i hoven och kunde skada henne samt plockat upp den tappade skon. (Hoven var oskadad och alla sömmarna satt i skon.) Med Lára hade jag utan att tveka suttit upp igen och ridit hem med skon i ena handen. Men jag insåg att det vore ett onödigt risktagande på lättskrämda (och lättsnubblade) Hamingja - om något mer hände vore det olämpligt att sitta med en sko fylld av vassa sömmar i handen... Alltså fick det bli en gemensam promenad tillbaka till stallet igen. Jag konstaterade dessutom att sadeln visserligen åkt fram, men bara lite, och så mycket tuffare test än så här kunde väl inte sadelgjorden få?!

Efter detta fick Lára komma in och förberedas för ridtur. Som TUR var behövde hon inte utstå en lika grundlig pälsborttagning som Hamingja - för när det inte var lilla favorithästskötaren Julia utan matte som höll i ryktdonen var The Queen inte riktigt lika nådig... Uppenbarligen har jag ingen vidare självbevarelsedrift för även nu begav jag mig ut längs bilvägen trots Sylvias avrådan... men nu satt jag ju på Lára - den mest säkra på foten jag varit med om sedan salig Reykurs dagar! 

Utan minsta tvekan vågade jag rida galoppintervaller på henne - trots underlaget. Och ni kan ju gissa hur uppskattat det blev?!! Ibland har vi ju haft våra diskussioner kring högergaloppens vara eller inte vara... men idag ifrågasatte hon den bara en gång. Och eftersom det är ett bra tag sedan jag själv ridit galopp på henne kan jag konstatera att Josefin uppenbarligen gjort ett mkt bra jobb där!

Efter att ha varvat båda galopperna kändes hon lösgjord och fin när vi vände hemåt igen och började jobba med tölten! Att be om lång hals och aktiv överlinje var inte särskilt svårt - även om hon alltid "pustar och stånkar" endel. Men hon vill förstås vara HELT säker på att matte inser vilket bra jobb hon gör! Även om vi inte red så långt blev hon REJÄLT svettig i värmen. Tur att båda mina hästar släpper vinterpälsen i så snabb takt nu - för det blir verkligen onödigt jobbigt för dem i värmen!

Hamingja hade fått stå kvar i en box för att äta sin betfor medan jag red Lára. När jag nu skulle "befria henne ur fängelset" fick jag se TRE skithögar i boxen...! Jag kom fram till att i alla fall en av dem måste ha varit lämnad av någon tidigare häst - för inte ens Hamingja kan väl hinna skita TRE rejäla högar på bara 40 minuter?! 

I morgon är det Josefins tur att rida Lára och till alldeles nyss trodde jag att det skulle bli en vilodag för mig och Hamingja. Men nu kom ett sms från Sylvia att hon precis slagit Hamis tappsko på plats igen så jag kan rida ändå. Hon är ju helt enkelt BÄST!!!

Om Lára bara får RÄTT hästskötare är hon inte alls kittlig!

Här har vi i alla år trott att Lára var kittlig - men i själva verket väntade hon uppenbarligen bara på att RÄTT hästskötare skulle dyka upp... och plötsligt händer det!!! Att bli borstad av Julia 3 år var inte det minsta obehagligt! Och borsten var dessutom betydligt mer glamourös än dem jag brukar använda - vilket förståss passade The Queen perfekt! Kanske dags att byta ut den svart-röda grimman mot en som också matchar nya hästskötaren bättre?!!

Sedan Julia även fått provrida Lára konstaterade hon direkt att min minsann ska rida på islandshästridskola! SMART tjej!!! Vad månde bliva?! Jo, forskning har ju faktiskt visat att väldigt många kvinnliga chefer är f d hästtjejer (eller fortfarande hästtjejer) - och Julia kommer definitivt att gå långt!!!

Lára hade även glädjen att bli riden av Josefin idag. Men Hamingja fick vilodag för matte var på hot stone-massage. Så UNDERBART det är!!! Det kan jag verkligen rekommendera till alla som inte testat!!! 

Idag för 25 år sedan: Johan och jag förlovade oss på den magiska platsen Ale Stenar, Kåseberga (i sydöstra Skåne)! Detta "firade" han med att vara i Umeå sedan igår... så jag firade på egen hand - med hot stone samt en riktigt lyxig soppa på hemkokt hummerfond och med olika sorters fisk och skaldjur. (Johan är allergisk mot fisk och skaldjur så detta var definitivt ett fall av "när katten är borta...!") Och sedan hade jag som synes en liten nostalgitripp när jag letade fram vårt fotoalbum från den tiden!

Väldigt fina hästar - men väldigt olika träningspass...!

Hamingja hör något spännande...!

Igår hade jag en riktig svacka - då jag inte orkade göra något ö h t på hela dagen... Inte kul... Men idag var - som tur var - en annan dag! En dag då jag både orkade jobba och rida BÅDA mina FINA hästar!!! 

Som vanligt började jag med Hamingja - för att orken i alla fall skulle räcka till henne. Hennes temp var lite högre idag igen: 37,7 trots att det inte var soligt - men det hade ju varit en varm dag ändå så jag utgick ifrån att det även idag var värmen i kombination med all den vinterpäls hon fortfarande har kvar som var orsaken till den förhöjda temp:en. Och hon ligger ju fortfarande under veterinärens febergräns. 

Förutom en OK temp så var det ett annat viktigt besked jag ville ha från henne: nämligen om hon upplevde något obehag från bakdelen när vi töltade. Därför hade jag egentligen tänkt rida ut längs bilvägen - för att få en situation som var så lik fredagens ridtur som möjligt - och se om hon fortfarande visade några av sina "tics" eller inte. Men när Sylvia berättade att underlaget längs vägen nu är riktigt, riktigt dåligt att rida på "hästarna sugs nästan fast i leran...!" så bestämde jag mig för att välja ridbanan istället.

Och Hamingja hade inte alls något att invända mot detta - utan det var med oerhört stor iver hon skrittade mot ridbanan! Riktig Lára-entusiasm faktiskt, vilket inte vill säga lite!!! T v tänker jag återgå till att "bara rida rakt fram" - d v s undvika böjda spår och inte be henne korsa bakbenen. Så får jag se om hennes "tics" upphör igen. I o m att hon har svårare att riktigt slappna av på ridbanan - hon är så inställd på att det ska arbetas ordentligt - så törs jag inte uttala mig om detta efter dagens ridning utan väntar till dess jag kunnat jämföra ordentligt, ute längs bilvägen.

Alldeles rakt fram går det ju inte att rida på ridbanan, men vi höll oss ute längs spåret samt bytte varv m h a att vända snett igenom (över någon av diagonalerna) precis som under Atlikursen. Totalt bara 25 minuter, varav mest skritt men endel tölt och trav också (med lång hals). Och efter detta åt Hamingja faktiskt sin betfor (med liiiite havre) i ett nafs - det går framåt även på den fronten!!! Så snart krubban var tom skyndade jag mig att släppa ut henne i hagen igen, så att hon aldrig hann börja stressa upp sig över att hon var instängd. Hoppas vi kommit in i en positiv spiral nu!

Efter detta kunde jag till min glädje konstatera att jag även hade ork till att rida Lára! Och hon blev förstås ÄNNU gladare än jag över detta! Precis som med Hamingja satt jag upp i sadel utanför stallet och kunde sedan än en gång glädja mig över en häst som skrittade mot ridbanan med en oerhört iver! Så UNDERBART med så fantastiskt arbetsvilliga hästar!!! 

Själva träningen av Lára blev däremot snarast en motsats mot Hamingja-upplägget! Jag satsade på kvalitet framför kvantitet - d v s nyttigast möjliga ridpass på kortast möjliga tid. (Så att matte skulle orka.) Vilket innebar massor av tölt och nästan bara på böjda spår! Efter inledande volter med ledande tygeltag övergick jag snart till att rida "kringelikrokar" åt alla håll på ridbanan - med Lára lätt utåtställd i vändningarna och mkt drivning. 

Då blev det oerhört tydligt för mig hur viktigt stödet på yttertygeln är! I början glömde jag det ibland i vändningarna - och då gick hon över i trav några gånger. Men bara jag hade stöd på yttertygeln, stilla hand i övrigt och vände in henne m h a ytterhjälperna så längde hon överlinjen riktigt, riktigt trevligt i mellantempo tölt! 

Jag misstänker att hon får en hel del mjölksyra av denna träning - så vi tog några skrittpauser som hon utnyttjade till att verkligen sträcka ut sig med nosen mot backen. Totalt red jag nog inte henne heller längre än 25 minuter, men det var verkligen intensiva minuter så precis som Hamingja fick hon precis den träning hon behövde - fast ridpassen var så oerhört olika i intensitet! Medan Lára sedan åt sitt kraftfoder satt jag med BamBam i knät och drack te - för att hämta krafter till hemresan. Tänk vilken tur jag har som har så fantastiskt fina hästar!!! Och att jag dessutom kan "låna" en stallkatt då och då!!!

På långtur med stallgänget!

Josefin på Lára, Malin E på Ljufur, Sylvia på Hremsa och Carro på Freyr

Idag har vi ridit på långtur med stallgänget! Ja, de andra red långtur - men Hamingja och jag var i alla fall med den allra första biten så det kanske räknas ändå?! Tyvärr var Elisabeth bortrest och Malin W jobbade - men istället fick vi förstärkning med Malin E så vi blev ett litet gäng i alla fall!

 Vårvintern är verkligen en av de allra härligaste årstiderna!!! Det är verkligen synd om de som bor i södra Sverige att de missar den...! Visserligen har bilvägen börjat bli onödigt lerig... men i de skuggiga partierna ligger snön fortfarande kvar och ger fint ridunderlag. Och när vi red iväg på förmiddagen var det fortfarande bara det översta lagret av leran som hunnit tina under natten - därunder var det fast. Vilket också innebar att man inte behövde vara orolig att hästarna skulle trampa igenom ifall man behövde rida ut på dikeskanten vid möte med någon bil.

Innan vi red iväg hade jag förstås kollat Hamingjas temp och idag var den glädjande nog åter 37,2 - även detta en positiv konsekvens av att vi red på morgonen: det hade inte hunnit bli jobbigt varmt för hästarna ännu! Uppenbarligen kan alltså varmt väder i kombination med tjock vinterpäls innebära en temp som är förhöjd med minst 0,7 grader...!

Min lilla fröken behöver ju alla former av "avtrubbning" - så att rida tillsammans med andra ekipage och behöva hantera sådana saker som ryttare som smackar, hästar som springer bakom, hästar bakom som ändrar tempo o s v, o s v utan att stressa upp sig så mycket är verkligen hur nyttigt som helst!

En dag tidigare i veckan blev hon jätterädd av ljudet när jag skulle sopa bort lite hästhår från mina softshellridbyxor - så resten av ridturen fick jag ägna åt att sitta och gnugga med ena handen mot ridbyxorna... Nyligen läste jag om någon som haft sin häst inackorderad på ett ställe där de även hade frigående höns. Hennes häst var visst också oerhört skvätträdd - men efter en tid med de flaxande hönsen hade hästen slutat reagera. Hamingja skulle nog också behöva några hönor!!!

När vi töltade en sträcka noterade jag att Hamingja fått tillbaka sina "tölt-tics": att hon då och då slänger upp huvudet och ökar tempot några steg innan hon åter slappnar av och länger överlinjen. Hon har hållit på så sedan jag köpte henne så jag tänkte länge att det är något hon bara gör men som förhoppningsvis försvinner med tiden. Men efter massörens senaste behandling försvann detta beteende helt - varför jag började misstänka på att det berott på att hon känt ett obehag uppe i korset, t ex av en upphakning.

Idag skulle detta i o f s kunnat vara flyktreaktioner när någon ryttare smackade på sin häst o s v. Men hon började med detta redan igår, då vi red ensamma... Då hade vi däremot för första gången sedan massörbehandlingen dels ridit lite serpentiner men även sidförande så att hon fick korsa sina bakben... Vet inte om jag bara är nojjig nu - men det är ju inte kul om hon får besvär i korset igen och det var en så minimal ansträngning som jag bedömer att det var igår...

Men jag får väl återgå till att rida rakt fram igen och se om hon fortsätter på samma sätt eller vad som händer... Massören kommer förhoppningsvis i slutet av månaden nästa gång - men just nu känns det ju som en EVIGHET till dess...

För att inte överanstränga Hamingja idag hade jag bestämt mig för att bara rida med de andra till "världens ände" (vilket väl kan låta långt nog?!!). Men vi blev faktiskt inte de första som vände: innan dess hann nämligen Sylvias Hremsa trampa av sig en sko - så det var bara för dem att vända hemåt. Men Hamingja och jag fortsatte i alla fall med de andra fram till korsningen vid sjön. När vi sedan skrittade hemåt hörde vi dem galoppera längs vägen in mot byn - och jag kunde skymta mellan träden att Lára låg i täten. Förståss!!!

"När man släpper vinterpäls är det faktiskt helt OK att bli borstad!" tycker annars så superkittliga Lára. Och hon var förstås i sitt esse under dagens ridtur! Den enda som kan vara gladare än Lára när hon får vara ute på ridtur är Lára när hon får vara ute på ridtur i sällskap med andra hästar! Fast idag var det ändå nästan svårt att avgöra vem som var allra gladast: Lára själv, Josefin som fick rida lycko-Lára eller matte som njöt av att se sin häst så lycklig!!!

Dessutom hade Hamingja glatt sin matte med att BÅDE äta betfor och skita i boxen! Ätandet har det ju verkligen varit si och så med sedan hon fick sin tidigare misstanke bevisad: att om man blir instängd i en box kan man faktiskt bli kvar där "resten av livet''... Men nu stod storasyster Hremsa i boxen bredvid och åt kraftfoder i lugn och ro - så då kunde även Hamingja slappna av och äta! I hagen är det annars Hamingja som "styr och ställer"  med Hremsa - men nu passade det alltså att "hänga storasyster i svansen"!

En försiktig start med serpentiner och böjda spår i skritt.

Hamingja!!!

När jag kom gående ner mot stallet idag syntes varken Lára eller Yr till i deras hage. "Var är du Lára?!" undrade jag och genast "brakade det till" i skogen och Lára kom farandes över en stor snöhög med kursen inställd mot grinden! Min underbart positiva häst!!! Jag hade visserligen tänkt rida Hamingja först, men började ändå med att ta in Lára - för att hon förhoppningsvis skulle "städa" i boxen där Hamingja stod när hon var sjuk. Det är fortfarande endel hö kvar i spånet där nämligen, vilket gör det onödigt besvärligt att mocka. The Queen var väl inte helt nöjd med att bli ställd i en box - hon hade ju tänkt få arbeta... men jag lovade henne att vi skulle rida ut så snart jag hunnit "riva av" ridturen med Hami.

Men först kollade jag förstås Hamingjas temp - och till min glädje var den 37,6 och alltså lite lägre än igår. Det tolkar jag som att gårdagens introduktion av tölt och trav inte varit för ansträngande för henne - trots att det varma vädret gjort att hon blev svettig. 

För att få lite variation från bilvägen - som nu dessutom har långa sträckor som är ENORMT leriga - inledde jag dagens ridpass på ridbanan. Nu var det ju dags att börja smyga igång med lite böjda spår och annat som innebär mer belastning för bakdelen än att bara rida rakt fram. Jag hade dessutom en förhoppning om att ridbanan skulle ha hunnit torka upp mer än den leriga vägen, men skillnaden var tyvärr marginell... 

Men vi red i alla fall serpentiner samt några steg sidförande här och där - allt bara i skritt. Både Atli och massören betonade ju betydelsen av att tänka på att hästens koordination (till skillnad mot kondition och muskelstyrka) snabbt försämras av en vila och att man därför bör ägna första tiden efter vilan till att låta hästen öva upp koordinationen igen innan man ställer högre krav på samling och liknande. 

Massören betonade ju dessutom betydelsen av att Hamingja får gott om tid på sig att bygga upp stabiliteten i sin bakdel igen - så jag har verkligen alla anledningar att ta det lite försiktigt! Därför är det verkligen synd att det inte är barmark i skogen ännu - för jag kan inte tänka mig någon bättre träning för Hamingja just nu än att få kliva runt i blåbärs- och lingonriset i lite ojämn terräng...!

Som avslutning red jag ändå ner på bilvägen och lät henne tölta resp trava en liten stund. Vid jaktstugan var det så mycket vatten i ena diket att vägen nästan svämmat över - oerhört läskigt tyckte lilla Hami... Hon var väldigt spänd när vi passerade förbi och efter detta såg och hörde hon spöken även på fler ställen. Förhoppningsvis var det detta (och inte något obehag från muskler och/eller leder i bakdelen) som gjorde att hennes gamla "tics" i tölten kom tillbaka... 

Vi vände tillbaka redan innan infarten till gamla soptippen - i o m att vi ju ridit en stund på ridbanan också. Hon fick dessutom skritta hela vägen hem - för att det inte skulle bli för mycket på en gång. I stallet väntade Lára på sin (rid-)tur men tyvärr blev jag tvungen att göra henne besviken... Trots att jag ridit Hamingja så lugnt var jag helt SLUT när jag kom tillbaka till stallet... Det är verkligen hög tid att kontakta min läkare ang uppföljningen av de ämnesomsättningsprover jag tog innan jul - för jag har varit ÄNNU tröttare och ÄNNU mer frusen än vanligt (vilket verkligen inte vill säga lite i något av fallen...) ända sedan i höstas... Kanske beror endel av detta inte bara på min fibromyalgi utan på något som faktiskt går att medicinera?!

Jag kunde i alla fall trösta Lára med att det blir långtur i morgon med Josefin och "stallgänget"! Även Hamingja och jag ska faktiskt följa med - fast bara en liten bit i början innan vi får vända hemåt igen. Ingen av oss är i form för någon större ansträngning i det här läget - så man kan i alla fall säga att hon och jag är hyfsat i fas...!