Mattes lilla ängel! *OBS! Ironi!*

Hamingja har MKT bestämda åsikter...och numera en hel del kraft att lägga bakom dem..!!!

Dessa åsikter råkar dessutom gå helt på tvärs med mina och Sylvias just nu... I två dagar har Sylvia därför tagit över ridningen (eller egentligen tre - det blev ju till största delen Sylvia som red i tisdags också, när jag skulle ha ridit lektion för henne.)  Och hon har haft en hel del att jobba med...

"Det märks att Hamingja blivit betydligt starkare under sommaren - hon orkar väldigt mycket mer nu!" sa Sylvia när jag pratade med henne i eftermiddag. Och det var ju roligt att höra att all vår terrängridning har haft önskad effekt! Fast det fanns ju en baksida på det hela också... i o m att hon är så mycket starkare orkar hon också protestera mycket mer om hon sätter den sidan till.... Vilket hon verkligen gjort det senare dagarna...

"Nu är det bara att fixa till lite små detaljer igen, som att hon ska acceptera att korsa bak!" sa Sylvia på sitt alltid lika positiva sätt. De där "små detaljerna" har dock gjort Hamingja ARG - eller rättare sagt JÄTTEARG!!! Men det har hon ju inte mycket för när det är Sylvia som sitter i sadeln... oavsett vilka knep Hamingja tar till så sitter Sylvia där med oförändrad sits och fortsätter envist be Hamingja om samma sak - till dess lilla fröken inser att dumheter inte lönar sig och istället gör det Sylvia ber om.

Med matte i sadeln har hennes knep tyvärr varit alldeles för effektiva... även om jag numera kan parera dem snabbare så blir det fortfarande en liten paus för henne då hon lyckas komma undan från min inverkan, innan jag åter fått koll på mig själv tillräckligt för att börja försöka återta kontrollen över hästen. Och eftersom dumheterna lönar sig så fortsätter hon ju... Fast nu har det alltså varit Sylvia i sadeln och därmed ingen som helst framgång med något sådant!

Men redan i tisdags, när jag red en liten kort stund efter att Sylvia jobbat ORDENTLIGT med Hamingja, hade jag STOR hjälp av att Sylvia kunnat parera Hamingjas dumheter så bra. Långa stunder hade Sylvia låtit pisken ligga an mot inner bak för att Hamingja skulle lära sig att acceptera det utan att kasta sig iväg - vilket hon också gjorde efter en stund. När det var min tur testade Hami visserligen att åter reagera på pisken, men en BETYDLIGT lindrigare reaktion som jag kunde parera ganska enkelt. Och sedan accepterade hon även när jag lät pisken ligga an mot hennes bakben! Det var närmast en overklig känsla!!!

På onsdag hade Hamingja åter varit JÄTTEARG! "Mattes lilla ängel"... eller INTE!!! Sylvia inledde med att bara be henne rygga ett par steg, vilket tydligen var tillräckligt för att lilla fröken skulle snedtända totalt... Och sedan hade hon åter testat om inte något av alla de där knepen som är så effektiva på matte också kunde fungera på Sylvia?! Men det gjorde de inte förståss... I slutet av ridpasset hade de i alla fall varit ganska överens om hur saker och ting skulle fungera.

Och igår verkade Hamingja åter ha accepterat sin överkvinna och Sylvia kunde fokusera på att få henne att slappna av i samlingen. Nu kommer Sylvia att hålla kurs på annan ort under några dagar, så jag "får tillbaka" min häst igen - i alla fall på prov. Förhoppningsvis håller den här effekten i sig så att Hami får behålla uppfattningen att det inte är lönt med dessa dumheter, inte ens när matte sitter i sadeln!

Jag har också fått instruktionen att rida mycket öppna åt höger. Samt att vara mycket uppmärksam i all ridning rakt fram, då Hamingja tydligen helst går vänsterställd ifall man inte passar henne. "Hon vill inte alls ta stöd på bettet på vänstersidan just nu - så du får försöka "trigga" henne att göra det genom att själv "hänga" lite i vänstersidan. Normalt säger jag ju att du t ex ska göra halt främst med sätet, men nu får du under en period faktiskt "hålla lite" i vänstertygeln så att hon får något att "gå emot" där!" förklarade Sylvia.

Sedan upprepade hon igen att Hamingja fått välbehövlig styrka under sommaren. Men att tölt rakt fram i högre tempo inte varit så lyckat... "Det är få som lyckas rida hästarna så med bibehållen bärighet - i alla fall väldigt få svenskar... För de flesta av oss resulterar det möjligen i att hästarna blir snabba, men när de inte riktigt har bakdelen med sig blir de korta både i steget och överlinjen..." Precis som Hamingja gjort i sommar alltså... så jag hör uppenbarligen till den stora skaran som INTE klarar denna typ av ridning... Men nu tar vi tag i det problemet. Jag LÄNGTAR till i morgon när jag får rida Hamingja igen!!!

"Det som inte dödar härdar!"

Oj, så omsorgsfullt Hamingja rullade sig efter dagens SVETTIGA träningspass!

Jag skulle rida lektion för Sylvia idag, men det blev snarare hårdträning för Hamingja och clinic för mig! Redan under uppvärmningen konstaterade Sylvia nämligen att Hamingja, trots vårt arbete i helgen, fortfarande ville korta upp både steget och halsen. När jag inte lyckades "komma åt" henne bad Sylvia att få ta över och rida en stund - och det blev en låååååång stund!

När Sylvia försökte aktivera Hamingjas bakdel allt mer, för att få längden på stegen och överlinjen, så tyckte nämligen lilla fröken att det var HELT onödigt... Och korsa bakbenen hade hon verkligen INTE tänkt göra... När Sylvia då förstärkte skänkelhjälpen med att lägga till pisken mot inner bak gjorde Hamingja först som hon gör med mig: kastade sig iväg. Men lilla hästen blev snart varse att Sylvia, till skillnad mot matte, inte kommer ur balans och "tappar sitsen" för en sådan sak - nej, Sylvia bara fortsätter att inverka med säte och skänklar som om inget har hänt...!

Och plötsligt var det ingen nära döden-upplevelse för Hamingja längre att pisken nuddade bakbenet...! Jag VET ju att det är precis så - vilket gör mig extra arg på mig själv att hon lyckas så bra med att få mig att "tappa sätet" när hon får sina utbrott... men det blev ju ÄNNU tydligare nu när jag satt vid sidan och såg Sylvia gång på gång lägga pisken mot Hamingjas bakdel utan några våldsamma reaktioner. För även om Hami snart accepterade pisken som den hjälp den ska vara så dröjde det länge innan hon accepterade att korsa bak bara för en lätt signal från skänkeln. 

Men när hon väl började göra det - och därmed aktiverade sina bakben bättre - var det väldigt tydligt hur både överlinje och steg successivt började bli längre! Tillslut blev det också min tur att prova igen. Då började hon förståss om med protesterna och tänkte INTE korsa bakbenen... men tack vare att Sylvia redan "tagit fighten" var Hamingjas protester nu inte större än att jag nätt och jämnt klarade av att hantera dem. 

När jag fått henne att acceptera detta i skritt fick jag övergå till att rida tölt på "volt med hörn" där jag i "hörnen" skulle bromsa upp henne m h a att lägga vikten bakåt samtidigt som jag skulle hålla stöd på yttertygeln och flytta ut bakdelen med innerskänkeln. I början blev det förståss protester igen och några gånger fick jag rida framdelsvändning i flera varv innan hon blev följsam. Men tillslut behövdes bara att jag bromsade upp m h a sätet och en lätt signal från innerskänkeln för att hon skulle länga hals och steg mer och mer! Och nu började den härliga känslan av att sitta på en pilbåge som spändes från bakbenen och framåt, komma tillbaka. HUR hade jag kunnat glömma att det är SÅ det ska kännas att rida tölt?!!

Vi kom överens om att Sylvia ska fortsätta rida Hamingja den närmaste två dagarna, för att befästa detta, så blir det min tur att försöka igen på fredag. Det är verkligen TUR att Sylvia finns!!! Fast när jag sa det till henne skrattade hon och sa att om det inte varit för henne så kanske jag skulle rida runt på egen hand och tro att min häst gick jättefint... Men jag svarade att jag ju faktiskt vill ha en häst som är jättefin PÅ RIKTIGT - inte bara i min fantasi!

När Hamingja fått en välförtjänt dusch av sin genomsvettiga kropp var det dags för mig att "lyxrida" min Lára! Det blev töltintervaller i fri form upp till vändplanen där vi jobbade på volt i skritt en stund. Jag gjorde volten riktigt liten och vände in henne m h a ytterhjälperna för att hon verkligen skulle böja sig genom hela kroppen och inte kunna fuska genom att bara böja halsen och skjuta ut ytterbogen. Hon lät höra sina karaktäristiska "pustanden och stönanden" men sedan böjde hon sig fint!

På hemvägen var det inte längre fri form (vilket i nuläget betyder huvudet högt för ett storögt njuta av att se andra omgivningar än de i hagen) utan jag adderade lite drivning och bad henne börja aktivera sin överlinje och länga halsen i tölten. Nu blev det ju genast lite jobbigare för henne - så vi red ganska korta töltintervaller med skritt mellan. Jag vill ju inte riskera att trappa upp träningen för snabbt! Och eftersom Lára inte ens kan stava till "trött" är det ju hela tiden jag som måste vara den förståndiga (läs tråkiga) av oss...!

Nu kommer jag faktiskt att vara "hästlös" i två dagar... för samtidigt som Sylvia ska träna Hamingja så har jag lovat bort Lára till Malin. Men, men... det som inte dödar härdar...!!!

Idag vilar mina hästar

Idag har Hamingja välförtjänt vilodag, efter två dagars intensiva ridlektioner (samt även ridning i fredags). Och stackars Lára har också drabbats av vilodag - om sådana tycker hon INTE...!!! (Även om jag försöker säga till henne att "det som inte dödar, härdar".) I morgon efter jobbet ska jag rida lektion för Sylvia igen - jättekul!! Förhoppningsvis orkar jag rida Lára en sväng sedan också - ifall inte Malin hör av sig och vill göra det. Men idag är det alltså bara fokus på "jobbet och andra petitesser" för min del.

ALLA borde få ha en Lára!!!

Idag stod ridningen av "The Queen" först på schemat - och jag kunde än en gång konstatera att hon verkligen är helt fantastisk! Med en signal från skänkeln ber man om tölt, trav eller galopp - och sedan håller hon den gångarten till dess man visslar att hon ska sakta ner. Så länge man inte ställer några högre krav på samling behöver man varken driva eller ta henne i munnen - bara sitta på ryggen och njuta!

Och om hon i vanliga fall alltid varit glad när det varit dags för ridning så är det ju ingenting emot hur lycklig hon är nu efter att ha behövt vila! Atli brukar ju alltid säga att man ska uppmana hästen att sänka huvudet så att den slappnar av och börjar frusta. Men just nu är Lára alldeles för upprymd över att få vara ute på ridtur - och t o m trava/tölta - så hon har inte alls tid att sänka något huvud... Så hon töltar/travar glatt med spetsade öron och huvudet högt - för att inte riskera att missa något av allt spännande som finns där ute i världen och bara väntar på henne... men frustar gör hon ändå - oavbrutet!!!

När en mycket belåten Lára var tillbaka i sin hage var det dags att förbereda Hamingja för dagens lektion. Men hon hade en HELT annan inställning till det här med arbete än vad Lára alltid har... Hon stod längst bort på betet och inte ens Sylvias visslande fick henne att komma upp till stallet. Uppenbarligen tyckte hon att gårdagens lektion mer än väl räckte som ansträngning i helgen! Men där var ju inte jag och Sylvia eniga med henne!

Jag fick inleda lektionen med att skritta på volt och använda ledande tygeltag för att få henne att verkligen böja innersidan. I höger varv gick det riktigt bra - hon kom uppenbarligen ihåg vad hon fick beröm för i slutet av lektionen igår! Men i vänstervarvet var det värre... Här gällde det att samtidigt hålla högerbogen på plats för att det ledande tygeltaget verkligen skulle innebära böjning i vänstersidan. Och varje gång jag höll på att lyckas med det blev Hamingja ARG och försökte dra iväg.

Dessutom red vi samtidigt som ett annat ekipage där ryttaren var tvungen att driva VÄLDIGT mycket - och därmed också smackade på sin häst då och då. Vilket varje gång fick Hamingja att kasta sig iväg i galopp - då hon såg det som en chans att komma undan det där JOBBIGA som matte och Sylvia tyckte att hon skulle göra...

Sylvia tipsade mig om att hantera Hamingjas protester genom att göra volten riktigt, riktigt liten. Samt att vända in även m h a yttertygeln när hon försöker dra iväg så där. Och som vanligt blir det ju bra när man gör som Sylvia säger - efter en stund accepterade Hamingja och bjöd både på böjning och låååång hals!

Jag fick övergå till att göra samma sak i tölt på volten och då upprepades Hamingjas protester - nu var det ju ÄNNU jobbigare! Men med liten volt samt MKT stöd på yttertygeln i vänstervarvet började hon även här söka sig nedåt och när jag erbjöd lite mer innertygel kom låååånga halsen fram igen!

När vi sedan skulle rida sluta längs spåret gjorde min superambitiösa häst det än en gång onödigt svårt för sig... Hon började nämligen genast samla sig och det tog en stund att övertyga henne om att hon faktiskt bara behövde skritta i en sluta längs spåret. I högervarvet flyttade hon dessutom in bakdelen så mycket att jag fick hålla emot lite med innerskänkeln! Men när hon "taggat ner" lite kom åter den långa halsen!

Vi fick göra samma sak i tölt också. Och sedan tölta på volt med låga händer, innerhanden lite ut från halsen och mycket drivning. (I vänstervarvet extra mkt stöd på yttertygeln för att inte högerbogen skulle skjuta ut.) När hon accepterade böjningen kom längden på halsen - men jag fick lägga till ännu mera drivning för att hon inte skulle hamna allt för djupt i formen. Efter att ha gjort samma sak längs spåret i båda varven fick jag börja rida serpentiner över ridbanan och byta varv ofta, för att få henne mer följsam samt bromsa upp henne med sätet och ha en rörlig innerhand i vändningarna för att bibehålla formen. Sedan fick jag även göra samma sak fast vända in med ytterhjälperna och då blev hon så oerhört mjuk och följsam att vi beslöt att avbryta för idag!

När jag skulle låta henne varva ner i trav på volt gick det som vanligt lite fort... Sylvia tipsade mig om att hålla henne böjd men bara göra små förhållningar genom att flytta min vikt bakåt - och att göra det ofta. Det var oerhört effektivt - och tack vare att jag bromsade upp henne med min kropp istället för med tyglarna så travade hon allt mer avslappnat i ett allt lugnare tempo!

Oj, oj, oj så mycket vi har att träna på Hamingja och jag...!!! Ridning blir verkligen bara svårare och svårare hela tiden... men det är ju därför det också blir roligare och roligare!!!

Nu är sommarlovet slut!!!

Hamingja passade på att vila innan dagens ridlektion - MKT klokt av henne!

Sedan jag i våras bestämde mig för att inte tävla Hamingja innan vi i lugn och ro fått tid att lära känna varandra - och för henne att få förtroende för mig - har vi tränat mycket. Fast inte på sådant vi brukar göra på ridlektioner och kurser, utan främst sådant som att lära sig hitta balansen i terrängen, att våga gå i vatten, att trava lugnt och balanserat samt ren konditionsträning. Mycket nyttigt - och det har haft många positiva effekter! 

Men den senaste tiden har jag känt mer och mer att det varit dags att ta tag i den "riktiga" träningen igen och jag har förstått att mitt och Hamingjas "sommarlov" hade medfört att det fanns MYCKET vi nu behövde ta tag i. Så när Sylvia annonserade att hon skulle hålla kurs i helgen var jag snabb att anmäla mig! Jag räknade med att det skulle bli en ganska tuff "omstart" - samtidigt som jag även ville ha ork att rida Lára båda dagarna - och därför valde jag att bara rida en lektion/dag. 

Ett MYCKET klokt val skulle det visa sig - med tanke på hur slutkörda både jag och Hamingja var efter dagens lektion... fast utifrån vårt behov hade vi snarare behövt 3-4 lektioner/dag...! Sylvia konstaterade snabbt att Hamingja kortat upp sin överlinje och sitt steg väldigt mycket. Mina försök den senaste tiden att "skärpa till mig" och rida lite mer samling i tölten hade uppenbarligen gjort mer skada än nytta... "Idag ska vi BARA fokusera på att hon ska länga sig - så att vi kan börja samla henne igen i morgon!" sa Sylvia.

Jag fick börja med att skritta på volt med ledande tygeltag för att verkligen ta med mig hennes hals åt sidan och därmed locka henne att börja länga den igen. Sedan övergick vi till att göra samma sak i tölt - men hon ville hela tiden vara alldeles för kort i formen. Sylvia tyckte därför att jag skulle testa att först "rida loss" henne i galopp längs spåret. Men då stökade det till sig alldeles - jag tappade helt styrningen medan Sylvia och det andra ekipaget på banan bara försökte hålla sig undan... Vid ett tillfälle sprang Hamingja t o m rakt över uppsittningspallen jag använder - verkligen tur att hon inte gjorde sig illa!

För att styra upp det hela fick jag istället rida på volt vid ridbanans ena kortsida, trava eller tölta på den öppna delen av volten, fatta galopp mot och galoppera längs staketet för att sedan ta ner till trav eller tölt igen på den öppna delen av volten. Och upprepa detta varv på varv för att Hamingja skulle lära sig både var hon skulle fatta galopp och var hon skulle bryta av - så att hon började slappna av. 

Att detta verkligen var en nyttig övning stod genast klart! Särskilt som jag började i vänster varv... Efter en stund tyckte Sylvia att jag skulle byta till höger varv istället, eftersom Hamingja hela tiden ville skjuta ut högerbogen och då borde höger galopp vara lättare för henne. Som vanligt hade förståss Sylvia rätt! I höger varv hade Hamingja t o m "ro" att ta trav när jag bröt av från galoppen!

När vi tillslut fick ta en skrittpaus kan jag säga att den var MYCKET välförtjänt - och som tur var riktigt lång också! Efter detta var det åter dags att ta itu med tölten. Först fick jag rida på volt, med ledande tygeltag och sedan övergå till att rida med utåtställd häst på volten och vända in med ytterhjälperna - samt byta varv ofta. Nu började det gå åt rätt håll i alla fall! "Nu börjar jag känna igen henne - du är något på spåret!!!" sa Sylvia.

Efter detta fick jag rida ut på spåret och först göra vändningar för ytterhjälperna några gånger varje varv och sedan rida öppna längs spåret. Vid det här laget var Hamingja rejält trött (och jag med!!!) så jag fick driva massor. "Stilla hand men ÄNNU mer drivning när hon vill korta upp sig!" sa Sylvia och vi kämpade på. Att lilla fröken tyckte det var alldeles för jobbigt och därför protesterade endel gjorde inte saken lättare. Men så snart hon började länga lite på halsen fick jag ge lite mer innertygel och tillslut var t o m Sylvia ganska nöjd med oss!

När vi trötta stapplade mot stallet undrade jag vem som egentligen var mest trött - Hamingja eller matte? "Några till sådana här träningspass så är nog Hamingjas sommarmage borta!" sa Sylvia. Efter en rejäl dusch i spolspiltan fick Hami stå i en box för att vila och torka - men för mig var det dags för dagens andra ridpass...

Då var det  verkligen tur att det var Lára jag skulle rida - för hon är så fantastiskt lättsam! Man ger en signal med skänkeln och sedan töltar/travar/galopperar hon till dess man visslar åt henne att sakta av. Driva behöver man bara göra om man ska samla henne mer - och det ska vi vänta med till dess hon hunnit komma igång lite mer igen.  Och lyckligare häst över att bli riden, det får man verkligen leta efter!!! 

En härlig tur blev det, en bit längs bilvägen mot Avan, tillbaka genom terrängen och sedan en sväng bakom vägbommen också. Förutom intervallerna i tölt resp trav blev också skritt uppför en längre backe endel av konditionsträningen. Och hela tiden hennes belåtna frustningar!!! Man kan inte annat än älska den hästen!!!

I brist på dagsaktuell bild på Lára (hon hade ju inte tid att posera för något foto - hon skulle ju ut och RIDA!!!) får det bli en bild på hennes avkomma Litlamin. Visst är hon söt?!!

"Arg rumpa men snäll hand!"

Ivrigt betande Hamingja. "Matte närmar sig - varje tugga kan vara den sista!!!"

Idag blev det riktigt mycket tölt - men inte på ridbanan som senast utan längs bilvägen mot Alviksträsk. Började uppvärmningen med långsam tölt och hellånga tyglar och avslutade den med "Reynir-tölt" (i högt tempo) - hela tiden med fokus på att hon inte skulle skjuta ut högerbogen. 

I korsningen vid sjön blev det lite skrittarbete på volt innan vi fortsatte vägen till vänster längs med sjön - i ännu mera tölt. Det var ganska länge sedan vi red här - till "världens ände och ännu längre". I kurvan bortanför skoterklubben hade det kommit upp ett slags staket mot det lilla grönområdet och en skylt "Nysått". YTTERST misstänkt...!!! Så det var ju tur att Hamingja numera är så trygg och modig!

När vi vände hemåt igen kunde hon också skritta helt avslappnat med nosen nästan i backen - skönt när "off-knappen" fungerar! Men så har jag också hela tiden varit MKT noga med att underhålla den genom att vi ALLTID inleder hemvägen med skritt på lång tygel. 

Efter detta var det dags för samlad skritt följt av arbetstempo tölt. JOBBIGT tyckte Hamingja förståss - men hon var riktigt duktig! Jag tänkte på citatet från dressyrgurun Kyra Kyrklund: "En ryttare ska ha arg rumpa men snäll hand!" när jag trots MASSOR av drivning från säte och skänklar försökte vara avslappnad och mjuk i axlar, armar och händer... definitivt MYCKET lättare sagt än gjort...!!!

Trots att jag varit så pass "arg i rumpan" och verkligen tryckt rejält på Hamis "on-knapp" i arbetstempot kunde hon faktiskt slappna av helt när jag åter gav henne en skrittpaus med hellånga tyglar och så här "mitt under hemvägen" har det verkligen inte varit självklart  - det går framåt så sakteliga!!! 

När vi var nästan hemma mötte vi Malin och Lára som var på väg ut på ridtur - båda såg oerhört nöjda ut!!! Och Hamingja ville faktiskt vända och följa med dem istället för att fortsätta hem - hon är minsann ganska arbetsvillig hon också!!! Nu laddar vi för att rida lektioner för Sylvia i helgen - då lär det bli rejält med arbete... DET ser jag fram emot!!!

Lára friskförklarad!!!

Min FINA Lára friskförklarades idag!!!

När vi tog prover efter genomförd medicinering var alla värden utom ett återställda igen. Detta värde togs om i torsdags och idag fick jag det glädjande beskedet från veterinären: Lára är nu helt återställt och jag fick därmed klartecken att börja sätta igång henne "på riktigt" - d v s inte bara skritta!!!

Oj, så LYCKLIG Lára blev när hon äntligen fick både tölta och trava - kolla in hennes öron!!! Vi red upp bakom bommen och den vänstra vägen upp till vändplanen och hon hade t o m överseende med att matte bara lät henne tölta och trava låååångsamt. I o m att fröken inte ens kan stava till "trött" var det ju på mitt ansvar att hon tog det lite lugnt så här i början, så jag red korta intervaller tölt/trav.

Vid vändplanen tog vi till vänster in i skogen för att även få trava lite på skogsstigar innan vi vände hemåt igen. Under varje skrittpaus passade Lára på att titta sig NOGA omkring och lyssna mycket uppmärksamt - uppenbarligen hoppades hon hitta något som hon kunde låtsas bli rädd för så att hon hade en ursäkt att springa FORT! Men i det fallet blev ridturen en besvikelse - inte ett enda monster lyckades hon "uppfinna"...

"SYLVIA VISSLAR PÅ MIG - MEN JAG SITTER FAST!!!"

Lilla Hamingja hade en jobbig upplevelse idag... När Sylvia visslade för att hästarna skulle komma upp från betet stod Hami fastbunden i stallet och kunde inte komma till Sylvia... det var nästan så att hon kröp ur skinnet i sina försök...!!!

Jag tränade Hamingja på ridbanan idag - med fokus på böjning av halsen i sidled (hon vill ju gärna sänka halsen riktigt mycket, men ha den lite för rak för att överlinjen ska aktiveras maximalt...) Precis som Atli lärt mig började jag fokusera på detta redan under uppvärmningen. 

Sedan tränade vi samlad skritt och arbetstempo tölt. Hamingja upplevde sin matte MKT obalanserad - när hon SMACKADE flera gånger och detta förståss HELT oprovocerat...!!! Men varje gång Hami - med nöd och näppe - överlevt ett sådant smackningstrauma bjöd hon på riktigt trevlig bärighet i tölten!

Avslutningsvis ville jag höja nivån ett "snäpp" till så jag vände in på en liten volt i vänster varv, så att hon behövde böja ordentligt i innersidan samtidigt som min yttertygel hindrade henne från att fuska genom att skjuta ut högerbogen. Och uppenbarligen lyckades jag riktigt bra - för Hamingja blev JÄTTEARG!!! Men jag bara fortsatte rida på, precis som Sylvia sagt att jag ska. Och ett antal vredesutbrott senare accepterade Hamingja att hon verkligen skulle ta i så där ordentligt och töltade mkt samlat och helt avslappnat på volten!

När hon som belöning fick hellånga tyglar sträckte hon verkligen ut och frustade så belåtet! Och efter en stunds nedvarvningstölt kunde hon även trava med långa tyglar utan att få bråttom - alldeles avslappnat!

Till helgen ska vi rida lektioner för Sylvia - det ser jag verkligen fram emot! Det är länge sedan sist... Hamingjas ilska idag visar att det är alldeles för länge sedan! Och det lär ju bli endel ilska i helgen också. Men där var Atli och Reynir helt överens: Det är en stor fördel att hon kan "tända till" så ordentligt, för när man kan kanalisera denna reaktion åt rätt håll kan det bli riktigt, riktigt häftigt!!!