Ge mig ett riktigt DÅLIGT ridunderlag!!!

Tölt är TOPPEN, tycker Hamingja!!!

Gårdagens kulingvindar fick min kropp att kännas som om jag blivit överkörd av en vägbult - flera gånger dessutom... Men i morse hade vinden mojnat och kroppen kommit på bättre tankar! Och även om det åter började blåsa ganska rejält igen under eftermiddagen så fortsatte kroppen att sköta sig - skönt!

Lilla Hamingja är ju en ganska osäker häst och eftersom hon ännu inte känner sig riktigt trygg med mig i sadeln är det ju mycket under en ridtur som kan vara traumatiskt... Men hårda vindar, som brukar få de flesta hästar att bli rejält "på tårna" i o m att vinden "stör ut" deras normalt så goda hörsel, verkar faktiskt inte beröra henne särskilt mycket! Jag har noterat det tidigare och det var samma sak idag. Trots några riktigt rejäla vindbyar när vi red ut från gården skrittade hon helt oberörd med nosen i backen och frustade hur avslappnat som helst! Duktig tjej!!!

När jag körde till stallet konstaterade jag att grusvägen nu hade långa sträckor där snö och is tinat bort och för en gångs skull hoppades jag faktiskt att underlaget skulle ha hunnit bli riktigt djupt och lerigt - så där så att hovarna nästan suger fast... För då kanske det skulle vara lättare att övertyga Hamingja om att trava lite?!

Men tyvärr var underlaget alldeles "för bra" - fast med lite svikt i ytskiktet... och inte ens i uppförsbackarna tyckte Hamingja att det passade att trava utan töltade glatt vidare, eller gick över i galopp. Uppenbarligen hade vi behövt ett betydligt mycket sämre ridunderlag...!!!  Jag testade även ett knep jag lärde mig av Johanna Elgholm på en kurs för många år sedan: att locka fram traven på en häst genom att låta den galoppera och när den själv verkar vilja bryta av trycka lätt med ena handen framme i nacken. "Då går hästarna över i trav!" sa Johanna. Men Hamingja hade uppenbarligen inte gått den kursen, för hon tyckte det gick alldeles utmärkt att gå över i tölt istället. (Och vid närmare eftertanke inser jag ju att hon inte ens var född på den tiden, så...)

Jag provade även att träna övergångar mellan halt, rygga, samlad skritt och "upp i tölt". Samt sedan fortsätta med så mycket samling i tölten som möjligt. För att sedan, när vi dessutom kom till en uppförsbacke, göra övergång till trav. Tänkte att när hon fått jobba så rejält med musklerna skulle hon   uppskatta erbjudandet att sträcka ut i trav. Fast Hamingja tyckte att galopp följd av tölt var mycket bättre... Men både den samlade skritten och den samlade tölten innan var i alla fall MYCKET trevliga upplevelser!!!

Vid det här laget hade jag konstaterat att Hamingja uppenbarligen har skaffat en egen "Theme Song" precis som Ally McBeal i TV-serien med samma namn hade på sin tid.  Hamingjas sång är inspirerad av Astrid Lindgren och Georg Riedels "Mors lilla lathund" och texten går så här: "Annas lilla Hami sa, du må tro jag travar bra! Fastän vet du vad, inte just idag - jag gör det helst en annan dag!!!"

Innan jag åkte hem från Mariebäck i kväll rådfrågade jag Sylvia om vårt travproblem. Hon ska till Norge för att hålla ridkurs i helgen men tipsade om att prova tunga boots fram och om det ändå inte funkar ska hon hjälpa mig till veckan. I morgon ska Hamingja och jag rida ut med Eva och Lára igen och med det sällskapet blir det nog ett för långt ridpass för att Hamingja dessutom ska orka med tunga boots. Men i helgen ska jag definitivt testa med det - så vem vet, kanske ligger Hamis "en annan dag" inte allt för långt borta ändå?!!

När Hamingja fått gå in i en box för att äta sitt kraftfoder efter ridturen började ju förståss Lára, som stått inne och ätit extra hö, skrapa upprört med framhovarna. Hon ville ju OCKSÅ ha kraftfoder!!! Men när jag istället tog ut henne ur boxen och började borsta insåg hon att matte hade mycket bättre planer för henne än mat: nämligen ridning och kraftfodret var glömt i samma ögonblick!

Hon började frusta redan medan jag höll på att sitta upp och hann med mer än tio frustningar innan vi ens lämnat gården! Och sedan minst tio frustningar till innan vi ridit ner till bilvägen - trots att vi faktiskt skrittade, vilket verkligen inte är hennes favoritgångart...! Så det var verkligen inget tvivel om att hon uppskattade mitt initiativ!

Och när det dessutom visade sig att min plan för dagen f f a var att galoppera blev hon ju inte mindre nöjd! Adina hade nämligen tyckt att Lára känts lite "konstig" i högergaloppen när hon red senast och även om Eva tyckte hon kändes helt OK när hon red Lára i måndags så ville jag för säkerhets skull känna efter själv också. När jag efter flera intervaller av både höger och vänster galopp kunnat konstatera att hon kändes helt OK blev det lite tölt också. Och hon kändes verkligen riktigt, riktigt fin när hon mjukt och avslappnat bar upp sig riktigt bra med trevlig längd på halsen!!! Duktiga tjejen!!!

Innan ni ringer Svenska hästars värn eller liknande vill jag skynda mig att tillägga att Lára naturligtvis fick kraftfoder idag hon också - efter att vi hade ridit! Så det gick faktiskt ingen som helst nöd på The Queen idag - heller!!! Och i morgon ser vi alltså fram emot att rida ut med Eva igen, innan hon återvänder till Förenade Arabemiraten och "sina" kameler.

Det FINNS liv i yttre rymden!!!

Så här ska det ju se ut: jag på Hamingja och Eva på Lára!!!

Idag fick jag och mina hästar ta oss an ett SUPERVIKTIGT uppdrag: Eva är tillfälligt hemma från Förenade Arabemiraten, där hon bara ridit kamler den senaste tiden, och behövde därför en REJÄL "avgiftning"! "Min bästa gren!!!" konstaterade Lára - och ingen sa emot henne!

Emelie, som flyttat till Härnösand, var i Norrbotten på påsklov och ryckte in som "första hästhållare" när jag skulle fotografera mina fina tjejer!

Jag har sedan ett par veckor tillbaka försökt förbereda Hamingja mentalt för denna ridtur. Dels genom att inte bara rida förbi hennes "världens ände" (korsningen vid sjön) och till skoterklubben flera gånger utan dessutom faktiskt fortsatt ytterligare en sträcka uppför första backen vid två tillfällen. Och dels genom att försöka förklara för henne att när Eva och Lára är med får vi nog räkna med att vi får rida ÄNNU mycket längre... Fast Hamingja har nog haft svårt att ta in detta, för när man redan passerat världens ände med god marginal kan det ju knappast finnas så mycket mer där bortanför...?!

Vi höll oss till skritt och tölt till dess vi passerat skoterklubben, för att sedan galoppera uppför första backen. Oj, vad Hamingja gasade på i sina försök att "ta rygg" på Lára i galoppen!!! Men det är verkligen inte många som fixar det...! Uppe på krönet saktade vi av, precis som "vanligt" - men till Hamingjas stora förvåning vände inte Eva och Lára hemåt igen på en gång utan FORTSATTE framåt ÄNNU längre!!! :-O  

Det var en mycket storögd liten fröken som försiktigt följde Lára med tveksamma steg... Och framme vid nästa backe blev det hela ÄNNU konstigare, då vägen dessutom delade sig... det fanns alltså TVÅ vägar här ute på jordens mest avlägsna "ytterkant"!!! :-O  

Det var verkligen tur att vi kunde ta rygg på The Queen när vi red in längs Petnäsvägen - för det här var väääääldigt spännande...!!! Innan vi tillslut vände tillbaka hemåt igen hade vi hunnit med ännu mer tölt och Hamingja hade också kunnat konstatera att det faktiskt FINNS liv i yttre rymden! (Vilket ju måste vara var vi befann oss vid det laget!!!) Hon verkade också ganska lättat över att vara på hemväg tillslut, och vi konstaterade att hon kommer att ha mycket spännande att berätta för unghästarna i hagen när vi kommer tillbaka! Om hon nu inte är allt för mentalt utmattad för det...

Men det var inte bara en nyttig, mental ansträngning idag - utan en fysisk sådan också. Att ta rygg på Lára är ju inte det lättaste - och särskilt inte när hon har Eva på ryggen! Totalt var vi ute i nästan två timmar dessutom - så det blev ett rejält konditionspass under detta som var Hamingjas näst längsta ridtur hittills i livet. (Bara turen över berget till Sandnäset i höstas har varit längre.) Så det frustades MYCKET belåtet när vi skrittade sista biten hem! 

Bilder på Lady!

Mamma, jag och Lady

 Under min uppväxt tillbringade vi stor del av sommarlovet hos mormor och morfar i Lidbacken, norr om Skellefteå. Sommaren 1983 fick jag ta med mig Lady dit - vilken LYCKA!!! Då vågade sig t o m mamma upp på Ladys rygg vid ett tillfälle - senast hon red var annars som barn, på en av morfars arbetshästar.

 Mormor tyckte det var roligt med Lady i Lidbacken - förr hade de ju alltid haft häst på gården!

När vi varit hemma i Umeå och hälsat på föräldrar och syskon i helgen passade jag på att leta fram mitt gamla fotoalbum och förutom bilderna från sommaren med Lady i Lidbacken hittade jag även några vinterbilder från Ersmark. Vid detta tillfälle hade jag ridit hem till vårt hus på Skymningsvägen och jag antar att någon tyckte vi skulle ta bilder som kunde fungera som julkort och därför placerat en röd luva på hennes huvud...

Kusinerna Maria och Per-Anton fick en "nära Lady-upplevelse"! Uppenbarligen red vi henne i en hoppsadel - och det passade ju bra ihop med hennes otroliga hopptalanger! (Vid ett tillfälle hoppade vi faktiskt ett hinder som var högre än henne - och dessutom TVÅ gånger!!! Men det var INTE helt frivilligt från min sida...

Vi hade en terrängbana i skogen och hon verkligen ÄLSKADE att hoppa den - varje gång när vi kom dit tog hon kommandot, satte hon av i full galopp och hoppade hela banan utan att jag hade en chans att bromsa henne. Efter sista hindret snurrade hon runt och hoppade hela banan tillbaka till utgångspunkten innan hon stannade igen.

Normalt var hindren låga, men en gång när vi kom dit hade några storhästryttare varit där innan och höjd hindren REJÄLT! Men när jag insåg detta hade Lady redan tagit kommandot och jag hade inget att säga till om. Vi tog oss över ett antal hinder som jag upplevde som STORA - och sedan dök JÄTTEHINDRET upp bakom en krök...!!! :-O  Jag försökte verkligen få henne att stanna, men det var lika omöjligt som vanligt.... istället för att störa henne tog jag ett stadigt tag i manen och fokuserade på att hålla mig kvar på ryggen....

Lilla Lady SEGLADE över det ENORMA hindret, tog de resterande - något lägre - i flygande fläng innan hon vände runt och galopperade tillbaka i samma ursinniga tempo. Den här gången hade jag ju hunnit gruva mig för jättehindret en längre stund - men hon FLÖG över lika lätt som förra gången. Tillbaka vid terrängbanans början stannade hon, som vanligt, och lät mig återta kontrollen. Den här gången var den en Anna med rejält förhöjd puls som styrde hem mot stallet igen... och efter det kollade jag alltid höjden på hindren först, innan jag vågade rida henne till terrängbanan!

Hästar i mitt liv nr 6/5: en egen uppfödning!

Min härliga resa längs minnenas alle tillsammans med fem hästar som betytt mycket i mitt liv  måste definitivt få ett "extranummer" - för inte kan jag ju hoppa över denna "egna uppfödning"!!!

Jag gjorde hästar av allt möjligt under min uppväxt, t ex en jättestor, rektangulär kartong som jag ställde på högkant. Mamma gjorde också en jättefin häst till mig hos mormor och morfar i Lidbacken: byggde en hög träbock, monterade en bit av en böjd trästam som hals och huvud, samt - som kronan på verket - riktigt tagel i man och svans! (Fast inte hästtagel utan från kosvansar.) Den hästen hade även lyxtillbehör som riktig grimma och träns från morfars sista arbetshäst - och kunde t o m stå i riktig box i deras ladugård!

Jag var 7 eller 8 år när bilden ovan togs och jag minns fortfarande den här hästen väldigt väl. Stommen var en kontorsstol - och tack vare hjulen kunde den till skillnad från mina andra "hästbyggen" faktiskt röra på sig. M a o var den ju så OERHÖRT verklighetstrogen!!! 

Hästar i mitt liv 5/5 Hamingja från Mariebäck

Hamingja från Mariebäck e Mökkur frá Varmalaek 

u Hamradis

Efter att ha haft en fantastisk utvecklingsresa med Lára började jag under förra våren känna att det snart var dags att byta häst för att kunna fortsätta utvecklas som ryttare. Men Lára hade med sina gångartstalanger och fantastiska ridegenskaper satt min ribba väldigt högt, så jag räknade med att det inte skulle bli lätt att hitta min "nästa stjärna"... Eftersom vi bor i en landsända som verkligen inte är den mest islandshästtäta insåg jag att det skulle behövas en hel del långa resor för att prova hästar. 

Jag diskuterade saken med Sylvia och Atli - vilka båda höll med om att det var dags för en ny häst. Och vi var överens om att det inte skulle vara en unghäst utan en som var mer "färdig" så att det var möjligt att avgöra att den passade mig och min värkande kropp så bra som möjligt. Faktiskt lyckades jag snacka mig till "första tjing" på Sylvias fina Hremsa (avelsbedömd med hela 9,5 för långsam tölt!!!) men det var "första tjing - när hon ska säljas" och den tidpunkten flyttades hela tiden fram. Sedan tidigare hade jag förhandlat fram option på att få köpa Lára och Démanturs avkomma Litlamin, men hon var ju bara fyra år ännu och inte alls tillräckligt "färdig" för mig...

I slutet av sommaren hade Atli hittat en passande häst åt mig på Island som jag planerade att åka över och prova. Då hade jag också fått börja låna Hremsas lillasyster Hamingja för att rida på Atlikurserna. Jag var redan sedan många år "hopplöst förälskad" i Hamingja - "hopplöst" därför att Sylvia i alla år sagt att Hamingja var den av hennes uppfödningar som aldrig skulle säljas... Så att hoppas på henne kändes lika realistiskt som att ha en plansch av en kändis på väggen och tro att man skulle gifta sig en dag... 

Men plötsligt händer det: Sylvia erbjöd mig att få köpa Hamingja!!! Det kändes HELT overkligt!!! Nu hade jag ju hunnit rida henne på flera kurser för Atli och bara blivit mer och mer förtjust i henne. Och även han tyckte att det var en jättebra idé - "En perfekt häst för dig att utvecklas vidare med!" Jag SKYNDADE mig förståss att tacka ja - ville ju inte riskera att Sylvia skulle hinna ångra sig! 

Hamingja är 8 år i år men ganska lite riden för sin ålder. I o m att Sylvia varit så säker på att hon aldrig skulle säljas har hon varit den som kommit i andra hand när hon haft många andra unghästar och träningshästar. Så en stor del av sitt hittillsvarande liv har Hamingja bara gått i flocken och väntat på sin tur. När Sylvia nu ändrade sina planer ville hon därför intensivträna henne under en period innan försäljningen. Så resten av hösten tränades hon av Sylvia, med undantag för när vi hade kurs för Atli för då fick jag rida henne. Fram till den 1:a december då hon blev min på riktigt!

Jag hade ju laddat för att rida MASSOR i vinter, men riktigt så blev det inte. Efter vår omkullridning 18:e december fick jag en hjärnskakning som gav mig ridförbud en månad. Och när de besvären började klinga av fick jag värstingvarianten av bihåleinflammation som krävde operation och ytterligare en månads konvalescens för mig. För Hamingja blev det alltså ungefär som vanligt - hon gick i flocken och trivdes med det! Men när jag ÄNTLIGEN kunde börja rida igen i februari så tyckte hon också att det var ÄNTLIGEN - för precis som Lára skämt bort mig med att göra skyndade hon sig till grinden så snart jag ropade på henne! Ibland var hon t o m tvungen att springa för att hinna förbi när svartsjuka Lára försökte genskjuta henne!

Hamingja och jag har verkligen precis hur mycket som helst att träna på - men det är ju detta jag tycker är så ROLIGT!!! Det är allt från små (men ack så viktiga) detaljer som att hon ska kunna slappna av och skritta på lång tygel även efter en lite mer krävande övning eller helt enkelt göra en övergång från skritt till trav när jag ber om det. Men också mer omfattande "projekt" som att hon ska känna sig trygg med mig i sadeln, att successivt öka bärigheten i tölten o s v, o s v, o s v. Så förhoppningsvis har vi MÅNGA, MÅNGA år av rolig träning att se fram emot!!!

Hamingja betyder föresten "lycka" eller "förmögenhet" (det är något man brukar tillönska den som fyller år). Och min blogg heter ju faktiskt "Lycka kan köpas för pengar" - så det var ju självklart att det var henne jag skulle ha!!!

TRAAAAVA!!!

Idag var det igångsättningar i trav för hela slanten för mig och Hamingja!

När jag kommit till jobbet i morse ringde Adina och frågade om hon kunde rida Lára idag. Det gick alldeles utmärkt, för jag hade inte hunnit lova bort henne till någon annan. Därmed lät jag mig inte heller luras när jag kom till stallet efter jobbet och Lára försökte med "Det är JÄTTESYND om mig - för jag har inte blivit riden på EVIGHETER!!!" (Hennes tidigare liv som ridskolehäst var verkligen SÅ mycket bättre - då kunde hon få gå två lektioner samma dag om hon hade tur! Som privathäst har det bara varit i samband med kurser hon haft sådana förmåner...) Så hårda matte lät Lára stanna i hagen och bara Hamingja fick följa med till stallet.

Först hade vi en lång mysstund, Hami och jag, när jag gick lös på hennes vinterpäls med min "mirakelskrapa". Det märks verkligen hur hon njuter när jag borstar henne!!! Jag önskar bara att hon kunde släppa pälsen i snabbare takt... men nu har hon ju tillslut börjat släppa så jag får väl vara nöjd med det...

Jag valde att rida på ridbanan, trots att den inte skottats sedan vi fick ca 1 dm blöt snö i helgen. Min förhoppning var nämligen att underlaget skulle hjälpa mig att göra igångsättningar i trav. Atli förklarade ju att hästen måste "lyfta upp sig" i trav och att jag därför inte får vara för försiktig i mina igångsättningar. (Vilket frontalkrockar med mina försök att "smyga" över i trav eftersom Hami annars helst satsar på katapultstart...och det är väl också orsaken till att vi fått problem med "travknappen"...)

Men i ett djupt underlag brukar ju hästarna hellre välja trav än tölt - och det beror ju antagligen på att rörelsemönstret blir detsamma som när de "lyfter sig upp" i trav. Längs spåret var det redan lite trampat, för Elisabeth och Démantur hade varit där och tränat igår. Och därmed var underlaget tydligen allt för töltvänligt för min "vill helst tölta på hellång tygel-häst"...

Men när jag efter några misslyckade försök längs spåret istället lät Hamingja skritta en bit innanför spåret, så att hon behövde lyfta ordentligt på fötterna i den trampade snön, och där gjorde övergången gick det bättre! Och sedan när hon väl travade kunde vi rida ut på spåret igen.

Jag använde kommandot "traaaava!!!" innan övergången och berömde henne massor varje gång det blev trav. I början lät jag henne ha helt fria tyglar i övergångarna och då älgade hon verkligen iväg med så enorma och snabba kliv så jag hade fullt sjå att inte flyga av... Men jag ville inte på en gång försöka kontrollera tempot utan först bara belöna valet av gångart genom att lämna henne så mycket ifred som möjligt.

Efter en stund började jag successivt ta kontroll på tempot - det var ÄNDÅ helt galet jobbigt att hänga med i hennes stora rörelser, matte flåsade som en blåsbälg och svetten bara rann om mig... Vem behöver ett par timmars spinning eller militärträning för att ta ut sig totalt?! Men även Hamingja fick ju svettas endel, särskilt som underlaget var tungt.

Det var tur att jag var "tvungen" att belöna henne med skrittpauser då och då - så att jag själv hann hämta andan lite! Nu hoppas jag lilla Hamingja begrundar detta noga - så att vi kan hitta tillbaka till vår "travknapp" även när vi rider ute längs vägen/utan djupsnö! 

Onsdagsmys med hästarna!!!

Var så TRÖTT efter jobbet idag att jag först tänkt ställa in ridningen och åka direkt hem... men som tur var ändrade jag mig och åkte till stallet i alla fall. Och där träffade jag Malin som led av ridabstinens (hennes fina Sóley står på boxvila med en sårskada) så det slutade med att hon lånade Lára och vi fick sällskap ut i solskenet!!!

Än en gång råkade Lára "försäga sig" och frusta belåtet mitt under sina sadlingsprotester. Det hände TVÅ gånger t o m, innan hon kom på sitt misstag och högg lite extra i luften som kompensation! Hon har ju faktiskt en image att tänka på!!!

Vi red ut längs vägen mot sjön och Lára precis som senast, när jag red ut med Adina, imponerade Lára genom att inte ha särskilt bråttom utan tölta lugnt och avslappnat redan från start - duktig tjej!!! Och ett lugnt, jämnt tempo från medföljande häst har ju också en mycket positiv inverkan på Hamingja! Lára och Malin briljerade då och då med att växla över till trav - där har Hamingja och jag verkligen något att träna på innan vi har en lika tydlig "travknapp"...

I korsningen vid sjön passade vi på att lägga in lite voltarbete i skritt för båda hästarna innan vi fortsatte en bit efter vägen längs med sjön mot skoterklubben. Hamingja kändes lite matt idag, men så var det också +6 grader och hon har ju nästan all vinterpäls kvar fortfarande.

På hemvägen instruerade jag Malin hur hon skulle rida Lára i öppna åt vänster med tydligt stöd på tyglarna (särskilt högertygel) och driva henne fram emot bettet. Lára började också komma in mellan hand och skänkel och länga halsen nästan på en gång för att sedan tölta på riktigt trevligt! Och efter en skrittpaus slappnade Lára av ytterligare så det såg ännu trevligare ut!

Hamingja skötte sig riktigt bra på hemvägen och det kom bara ett "il" när hon testade om hon kunde springa iväg med mig. Det berodde nog främst på att även Lára höll ett ganska lågt och jämnt tempo så det inte var så mycket som triggade lilla fröken - samt kanske också att jag nu red mer "förebyggande" så att hon inte skulle kunna vräka ut högerbogen som hon gör som inledning på sina "rusningar".

Sammantaget var det ett riktigt trevligt ridpass - och kändes förståss extra bara när även Lára fått vara med! Vilken TUR att jag ändå åkte till stallet!!! (Efter sådan här effektiv ridterapi minns jag ju knappt att jag jobbat idag!)