TVÅ kompisar att springa ifrån!!!

Ja, så fantastiska möjligheter hade faktiskt Lára idag - och självklart utnyttjade hon alla möjligheter!!! Och jag som varit så TRÖTT när jag åkte till stallet att jag inte begrep hur jag skulle orka rida, smittades som vanligt av hennes härliga energi!!!

Vi fick alltså sällskap ut av både Fia på Ljúfa och Madde på Penni och när vi värmt upp fick hästarna galoppera nästan hela vägen bort till nya kalhygget. Där skrittade vi sedan omkring en bra stund "över stock och sten" - Lára förståss hela tiden i täten med spetsade öron. De inledande galopperna och "terrängskritten" kändes verkligen som optimal stretching för henne efter söndagens tunga pass på ovalbanan!!!

På hemvägen red vi en hel del snabb tölt och till min stora lättnad gick det SÅ mycket bättre än på ovalen i söndags... Då var Lára så oerhört ojämn i takten att all träning från i vinter kändes som bortblåst... Jag hoppades förståss att det var underlagets fel - och att jag inte bara inbillat mig att vi gjort framsteg på detta område. Och idag, på fast och fin grusväg, fick jag alltså positivt besked på den fronten! Skönt! Men vi skulle definitivt behöva minst en omgång på ovalbana till innan vi river av hela vår- och sommartävlingssäsong hos Vindur sista helgen i maj. Fast då åker jag definitivt till Ersnäsovalen istället - som fantastiskt nog ALLTID har kanonunderlag!!!

B96-körkortet är mitt!!!

Idag var det uppkörning för B96-körkortet (som ger behörighet för tyngre släp i o m att tillåten totalvikt är 4250 kg jämfört med 3500 kg för vanligt B-kort). Jag har ju väntat så många år på att den här möjligheten skulle komma och nu äntligen är det klart!!! Sylvia, som gjorde sin uppkörning direkt efter mig, blev också godkänd - KUL!!!

För mig var det ett extra spänningsmoment att köra upp i en bil med vanlig växellåda, eftersom vi bara haft automatväxlade bilar sedan 1996. På trafikskolan vars ekipage jag körde med fick jag rådet att inte köra automatväxlad bil alls under de sista dagarna inför uppkörningen. Bussiga Fia bytlånade bil med mig i några dagar och det kändes VÄLDIGT bra idag att ha haft den möjligheten!!!

Med min gamla hästtransport var totalvikten fåniga 20 kg för hög för att jag skulle få dra den med min suveräna dragbild. Tack vare att Láralimousinen f n har lastvikt för bara en häst så har den dock varit godkänd i kombination med min bil. Men nu ska jag förståss boka tid hos verkstaden för att höja lastvikten, så jag kan transportera två hästar.

Jag kollade innan jag köpte nya transporten att det är kulhandsken som behöver bytas, så det var en överkomlig kostnad. (Hade blivit betydligt dyrare om det varit däcken, eftersom det är en boogie och jag behöver både sommar- och vinterdäck!)

Jag ska föresten få belöna mig själv med en snygg islandshästdekal till transporten - det tycker jag verkligen att jag är värd nu!!!

Mor och dotter!

PRESSTOPP: Här om dagen fick Litlamin (t h) faktiskt befinna sig så här nära mamma Lára!!! (Orsaken var att Lára brunstar och i brist på manliga kavaljerer kan hon uppenbarligen acceptera viss närkontakt från "pöbeln".)

Idag har Lára välförtjänt vila efter gårdagens tuffa pass på den tunga ovalen. Själv har jag dock både jobbat och tränat trots en natt när jag vaknade massor av gånger. Träningen bestod av crosstrainer på City Rehab och jag var så nöjd över att det faktiskt var första gången som jag inte fick någon som helst mjölksyrakänning (jo, jag får mjölksyra ETREMT lätt - det är därför mina ynka 9 minuters träning delas upp på 4+5 minuter.) 

Glad i hågen föreslog jag sjukgymnasten att jag nästa gång kanske kunde öka på träningen med en minut?! Men hon sa bestämt ifrån att jag måste träna MINST en gång till med samma positiva känsla innan jag för öka på... Kändes verkligen snopet... men hon är väl precis den bromskloss som jag behöver för att inte skynda fortare än vad kroppen klarar... Än en gång får jag citera framlidne Lasse Eriksson: Gode Gud, ge mig tålamod...men gör det FORT!!!"

Detta blogginlägg skrivs ute i orangeriet, där kvällssolen ännu värmer. Från ängen hörs storspovarnas härliga vårsång och en tekopp står inom räckhåll... HÄRLIGT m a o!!!

Ovalbaneträning i Boden!

Grattis Boden, som fick besök av Lára och Démantur idag!!!

Dagen till ära invigde Lára dessutom sina nya transportskydd! Hittills har hon fått använda Feykirs gamla, men de var i storlek full så de nådde nästan ända upp till magen på nätta damen... Och hennes MKT negativa inställning till transportskydd påverkades inte direkt i positiv riktning av dessa... Men när jag "snubblade" över skydden på bilden ovan för halva priset så slog jag till direkt. Var liiite tveksam till om ponnystorlek verkligen skulle räcka till, men de visade sig  ju passa perfekt! Hon har samma storlek på benen som på huvudet alltså!

Väl i Boden visade det sig tyvärr att ovalen var mjuk och TUNG... Trots att han som sköter banorna där fått instruktionen att den ska vara MINST lika fast som travbanan, så verkar det inte riktigt vilja gå in... Lára och jag började träna på vad jag trodde var arbetstempo tölt, men fick direkt backning av Sylvia som stod nere vid banan en stund. "Menar du att det där skulle vara arbetstempo???!" undrade hon för självklart red jag alldeles för fort... Men inte nog med det, dessutom hade jag alldeles för stort fokus på avslappnad häst. "Nu är det inte Atlikurs, nu är det tävling så MKT mer energi, även om hon blir lite mer spänd. Du får reparera efter tävlingen sedan!" 

Det allra svåraste var dock ökade tölten... Jag tycker verkligen det är svårt att träna, för å ena sidan skulle jag vilja låta henne "rulla på" ganska många varv i båda varven för att hitta balansen och för att jag ska hinna lära mig hur jag ska stötta/parera i olika situationer. Men samtidigt är ökade tölten så jobbig för hästen... Lára slutar ju i o f s aldrig springa - sådan trötthet lider hon aldrig av. Men man märker ju att hon inte orkar bära upp sig på samma sätt utan gångartens kvalitet försämras ju efter ett tag... 

Dessutom var ju banan som sagt TUNG - så även på raksträckorna gick det mycket sämre att hålla en ren takt än vad det gjort när vi tränat på grusvägen hemma. Och det hade jag väl inte riktigt räknat med... kurvorna däremot förstod jag ju att vi skulle ha lite problem med eftersom vi inte kan träna dem hemma. I höstas minns jag att ett av de stora problemen i kurvorna var att hon rollade med ytterbogen, men nu rollade hon med innerbogen istället. Med den här hästen behöver man aldrig ha tråkigt!

När jag tyckte att vi bränt tillräckligt med krut på tölten red jag ett fyrgångsprogram. Lára var redan genomsvettig, men när det var dags att galoppera gasade hon ändå på så att jag blev tvungen att bromsa henne. (Vet nämligen av erfarenhet att om man galopperar så att man nästan ligger i kurvorna så kan man få domarkommentarer av typen: "Rid ABSOLUT inte fortare!!!") Det är min racer-Lára i ett nötskal!!!

Elisabeth red samtidigt som mig på ovalen, så tyvärr hade jag inte så stor möjlighet att titta på dem. Men det lilla jag ändå såg var RIKTIGT trevligt (förståss!!!) och vid något tillfälle dånade de förbi oss i en ökad tölt som fick mig att önska att vi bara kunde sugas med! WOW!!! Hennes Ronny gjorde föresten inte bara ett kanonjobb som vår groom, utan vikarierade dessutom för Johan och filmade oss lite. Så på vägen hem fick jag i alla fall njuta av Démantur på film! Och det fanns riktigt fina sekvenser på mig och Lára också!

Innan vi åkte hem igen passade vi på att "bada" hästarna i travets fina spolspiltor.  Så här ren och snygg var därför Démantur när han fick komma ut i hagen igen hemma! Och han hade dessutom den goda smaken att vänta med att rulla sig. Lára hann däremot knappt hälsa på sin flock innan benen vek sig på henne, varför matte skyndade sig att vända sig bort för att slippa se...!!!

Någon att springa ifrån!!!

Hästarna i Mariebäck fick av misstag dubbla frukostar i morse - och det kan uppenbarligen ta knäcken på den bästa stoflock!!! Normalt har flyktdjur ALLTID en individ som står och vaktar när de andra ligger, men idag var de uppenbarligen för mätta för att bry sig om den detaljen... (Bilden dessutom fotad efter att jag varit in i hagen och hämtat Lára - något de inte heller orkade bry sig om...!)

Jag tror jag redan nämnt att Valborg firades genom att under högtidliga former byta ut mina vinterstigbyglar i komposit mot mina vår/sommar/höstdito i lättmetall. Och idag fortsatte jag att fira vårens ankomst - genom att under lika högtidliga former skruva broddarna ur Láras skor. När vår bussige hovslagare var i stallet senast hjälpte han mig att lossa broddarna, så att jag trots mina klena händer skulle klara att skruva ur dem när det var dags. Så idag gick det verkligen hur lätt som helst!!!

Lára och jag fick sällskap ut idag, av Fia och Ljúfa. Det är alldeles för sällan vi rider tillsammans med någon så det var verkligen jättekul! Lára uppskattade också att ha sällskap (läs: en annan häst att springa om och springa ifrån!) Och inte minst var det ju VÄLDIGT nyttig träning på att hon skulle lyssna på matte TROTS detta. (I en tävlingsfinal är man ju t ex inte ensam på banan...!)

Jag föreslog att vi skulle rida mot Avan och upp på det nya hygget för att hästarna skulle få gå "över stock och sten" och verkligen jobba med sina ryggmuskler. I o m att hygget ligger i en södersluttning var min förhoppning att det skulle ha hunnit torka upp hyfsat - vilket också visade sig stämma!

På vägen dit hann jag träna på att fatta galopp ur en sluta i skritt. På salig Reykurs tid fick jag tipset att göra det för att stärka galoppen - för i slutan har hästen ytter bak långt in under kroppen vilket både ger styrketräning av detta ben och bra kvalitet på galoppfattningen. Har dock aldrig testat det på Lára förrän idag - och resultatet kan man väl beskriva som lite varierande...

Första fattningen blev klockren, men sedan hade vi några dåliga innan vi fick till det bra igen. När vi rider lektion brukar Sylvia faktiskt få säga att jag ska försöka rida Lára lite rakare i slutan, att hon böjer sig FÖR mycket. (Inte alltid lätt med en överrörlig häst!!!) Och det var samma sak nu: det var när jag tänkte "rak sluta" som galoppfattningarna också blev bra!

Ute på hygget var det alltså tillräckligt torrt för att rida och det märktes verkligen att hästarna uppskattade att få lämna bilvägen och ge sig ut i terrängen! Lára gick förståss först - med avslappnad, utsträckt hals och spetsade öron!

På hemvägen ägnade vi oss åt tölt istället och Lára var väl först inte helt med på noterna när jag tyckte att vi skulle tölta saaakta... Men när hon accepterade och slappnade av fick jag mycket samling och rörelser "på köpet"! Som avslutning provade jag även att "gasa på" lite mer, men inte så fort som hon egentligen ville springa, och då lyckades hon faktiskt hålla reda på "alla benen" och vara ren i takten trots att vi alltså var på hemväg.

Tillbaka i stallet tyckte jag att hon tuggade på sitt kraftfoder i EVIGHETER - och tillslut gav hon t o m upp och slutade äta fast det var en hel del kvar i krubban. Uppenbarligen var hon fortfarande mätt efter allt hö i morse! Jag har verkligen inte träffat på många hästar som kan lämna kraftfoder frivilligt, men det är inte första gången jag konstaterar att Lára är en av dem!!!

Äääääntligen riddag igen!!!

Här jobbar vi med att samla skritten, under senaste Atlikursen.

Efter två vilodagar var det idag dags att rida igen. Äääääääntligen!!! tyckte både Lára och jag! Värmde upp i skritt och trav på ridbanan innan vi red ut och fortsatte uppvärmningen i skrölt med låååång hals. 

När jag sedan började samla henne mer i skritten gick det ovanligt bra, trots att vi inte hade något ridbanestaket att ta stöd av. Uttrycket "all over the place" var inte alls rättvisande längre!!! :-O Det hade jag aldrig vågat tro att jag skulle få uppleva på den här "gummibandshästen"...!!! Men det kanske bara var en engångsföreteelse? Jag vågar verkligen inte "ropa hej" ännu i alla fall..!

Varvade sedan arbetstempo och ökat tempo tölt. I arbetstempot känns hon fortfarande väldigt mjuk och fin - risken var ju att tappa mjukheten där när jag även började låta henne gasa på, men ännu har jag lyckats undvika det i alla fall.  

Det ökade tempot fortsätter att gå bäst när vi rider bort från stallet. På hemvägen blir Lára så oerhört speedad av att hon får springa fort, så där blir det gärna alla möjliga gångarter på en gång... Atli sa att det vanligaste felet ryttare gör i ökad tölt är att de bromsar hästen när de försöker lösgöra, så jag försöker verkligen tänka på att INTE göra det. Men på hemvägen är det kanske precis vad som skulle behövas för att få henne lite lugnare mentalt...?! 

Under förra årets tävlingssäsong tyckte jag att vår bästa gren var nedtagningarna - som visserligen inte hade maximal timing, men som vi i alla fall kunde göra med bibehållen bärighet utan att jag fick "något i handen". För att behålla detta försöker jag vara mkt noga med att göra alla avsaktningar från ökad tölt via riktigt samlad dito. Och först när hon bär sig själv helt och hållet i det korta tempot får hon sakta av till skritt och slappna av. 

Min duktiga häst fick sedan en låååång skrittpaus - (som hon faktiskt verkade uppskatta!!!) - innan hon fick sträcka ut rygg och hals ordentligt i "nedvarvningstrav". I morgon får vi förhoppningsvis sällskap ut av Fia och Ljúfa! Ska se om vi kan "lura med dem" bort till nya kalhygget där vi kan kliva "över stock och sten"?! Det ligger i en södersluttning, så förhoppningsvis är det inte allt för blött där längre.

På söndag åker vi sedan till ovalbanan på Bodentravet tillsammans med Elisabeth och Démantur för att "känna på banan" inför anmälan till Vindurs vårtävling. Förhoppningsvis lyckas jag då också räkna ut vilket varv jag bör välja att starta töltklassen i! 

Softat i orangeriet!

Johan somnade gott i orangeriet efter lunchen!

Efter många nätter med stökig sömn kändes det som att jag höll på att "jobba ihop" till en sjukdag... men eftersom det är röd dag idag kunde jag lösa problemet utan att sjukanmäla mig! Förutom sovmorgon har det därför blivit mycket softande i däckstolen ute i orangeriet - HÄRLIGT!!!

Hade egentligen tänkt rida idag, men det var alldeles uppenbart att det var en vilodag jag behövde mest av allt. Och dessutom är det inte otroligt att Lára har lite ömma muskler idag, efter gårdagens dragkamp med stigbygeln... Och då är det ju bättre att även hon får vila. Trots att det kommer att innebära två vilodagar i rad för hennes del, eftersom jag ska till City Rehab igen efter jobbet i morgon. Men det som inte dödar härdar - även för henne!

Nu har Johan precis tagit tåget i Umeå där han ska ägna sig åt sin forskning ett par dagar igen. Och när katten är borta ska Anna i kväll äta färsk, grön sparris från Tyskland (inköpt på Hemmagastronomi) med brynt hasselnötssmör och Kalixlöjrom. Jo, det är verkligen JÄTTESYND om mig!!! ;-)

Jag har föresten varit på spaning i vår egen sparrisodling idag, men ännu syns inga knoppar till. Men förra året kom de väldigt tidigt så jag hoppas på detsamma i år!