Repetition av gårdagens lektion

Korsningen vid sjön - där vi brukar "böja och bända" på volt

Fast idag var vi så seriösa att vi red på ridbanan. Lára måste ha undrat vad som tagit åt matte som skulle rida på ridbanan för tredje dagen i rad... (I onsdags var det "panik - det är ridlektion i morgon!!!" och torsdag var det alltså ridlektionen. Och efter en lektion brukar jag vilja rida på banan igen och repetera så snart som möjligt - medan man ännu har lektionen "i kroppen" och instruktörens tips färska i minnet.)

Och som vanligt var det nästan svårt att tro att det var samma häst jag satt på - hon som först var så ARG och  verkligen stegrade ordentligt igår... innan hon gjorde allt jag bad om till synes hur lätt som helst. Visst kom det någon liten antydan till tjurighet i början när vi töltade på volt och verkligen böjde ORDENTLIGT, men det var hur lätt som helst att lirka henne förbi det och sedan var att hur lätt som helst igen. 

Fortsatte även att träna på att sidföra ett par steg från spåret i tölt och fortsätta rakt fram innan jag sidförde tillbaka igen. Även idag ville hon först skynda sig att visa upp "ökat tempo sidförande" - men nu slappnade hon av fortare än igår och var sedan väldigt följsam och fin!

När vi travade på riktigt liten volt fick jag verkligen DRIVA för att hålla igång traven. Verkligen ett tydligt tecken  på att jag äntligen kunde börja samla henne lite i traven så att det började bli jobbigt. Tidigare har det hela tiden bara handlat om att få henne att sluta rusa och slappna av. Så det var väl inte så konstigt att det kändes VÄLDIGT ovant att behöva driva på?!

I morgon får Lára i alla fall ledigt från ridbanan - för då ska Eva rida ut med henne. Lára såg VÄLDIGT nöjd ut när jag berättade detta, sedan jag släppt ut henne i hagen igen!

Äntligen är jullovet slut!!!

Här är Lára redo för terminens första ridlektion - äääääntligen är Sylvias jullov från oss slut!!!

Det var -20 grader i Mariebäck i kväll, men vi var två tappra (förutom jag & Lára även Minna på Hera) som red lektion ändå. Och efter oss kom ÄNNU tapprare Magda som inte ens tvekat att transportera Mysla till Mariebäck. Men det som inte dödar härdar ju, som bekant! Jag till Minna innan lektionen att det är svårt att frysa under en Sylvia lektion och jag hade förståss HELT rätt...!

Vi fick börja med att sidföra på volt i skritt för att få hästarna att länga på halsen. Jag har ju märkt att Lára väldigt gärna vill försöka luras när man ställer henne till vänster, genom att visserligen böja halsen åt vänster men ändå huvudet åt höger och jag har jobbat en hel del med att motverka detta. Men nu gjorde Sylvia mig uppmärksam på att hon faktiskt gör precis samma sak åt andra hållet också... men hennes tjocka man på högersidan har gjort att jag aldrig sett det! Jag borde alltså börja rida med manen i en tofs så att jag inte är lika lättlurad... för det är ju tillräckligt svårt att hindra detta "fusk" i vänstersidan där jag i alla fall ser vad hon gör!

Nästa steg för oss blev göra samma sak, men med betydligt kortare tyglar och på betydligt mindre volt. Målsättningen var förståss att hon skulle korta upp kroppen men bibehålla längden på halsen. Vi började i höger varv och Lára visade snabbt att om detta tyckte hon INTE!!! Helt plötsligt började matte "komma åt" henne och kräva jobbiga saker - man kan ju snedtända för mindre! (Uppenbarligen ville hon fortsätta med jullovet istället!) 

Hon brukar ju stegra lite när hon blir arg - men idag var det definitivt nytt höjdrekord. Sylvia tipsade mig om att öka drivningen så snart jag kände minsta antydan till att hon "drog åt handbromsen" och började förbereda en stegring. Samt hålla stödet på yttertygeln och ABSOLUT inte fastna i innerhanden så hon fick något att bita fast emot utan hålla den oerhört rörlig hela tiden. Samt förståss vara jättesnabb att ge eftergift på innertygeln när Lára slappnade av och rundade sig i innersidan. 

När jag fått en första riktig reaktion från henne tog vi en liten paus, började sedan om men slutade så snart hon gjorde rätt igen  - och den här gången var hon med på noterna i princip direkt och rundade sig fint runt min innerskänkel. Men det är ju precis så hon är: Först säger hon: "ALDRIG NÅGONSIN I HELA MITT LIV ATT JAG UNDER NÅGRA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER.." kommer att göra det man ber om... och sedan vips säger hon "OK!" och gör det hur enkelt som helst! 

Och på samma sätt blev det förståss när vi övergick till att göra samma sak i låååångsam tölt på liten volt. Lára sa: "ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG... OK!" Jag fick då först övergå till att byta om volt varje eller vart annat varv - men hela tiden åt olika håll för att hon inte skulle vara beredd på var vi skulle utan följsamheten skulle tränas. Och hela tiden skulle vi tölta saaaakta och med lång hals. Oerhört nyttigt för oss - eftersom hon gärna gasar på samma sekund som hon inser att jag tänkt byta riktning. 

Fick övergå till att tölta på bara två volter - men alltid rida rakt fram några meter innan jag bytte om volt - för att jag hela tiden skulle ha kontroll på hela hästen. (Verkligen INTE lätt på "fröken gångjärn överallt"!!!) Sedan tölta längs spåret, sidföra inåt några steg, rida rakt fram några steg och sidföra ut på spåret igen. I hennes fall gäller det verkligen att satsa på några få steg med precision hela tiden - hon kan hur lätt som helst sidföra hur mycket som helst (och hur fort som helst) nämligen. 

Det här att behöva bromsa i sidförande var verkligen något helt nytt för mig när jag började rida Lára! Och i början tränade jag väldigt mycket på att sidföra ett enda steg, göra halt, sidföra ett steg till, göra halt o s v för att sedan succesivt börja variera mellan ett, två eller tre steg för att hon skulle lära sig att börja vänta på mig istället för att kasta sig iväg i "ökat tempo sidförande" hela tiden.  Och uppenbarligen vore det ingen dum idé att ta upp denna övning igen! För när hon väl började slappna av igen och invänta mina signaler så jobbade hon riktigt fint genom kroppen i tölten!

PRECISION är väl en bra sammanfattning av vad vi ska träna framöver?! 

Vi fick även trava på volter och eftersom hon är riktigt duktig på att länga halsen fick jag börja korta upp tyglarna - och därmed också börja DRIVA i traven - för att få henne att jobba bättre genom kroppen. Låååååånga steg i läääääägre tempo var vad Sylvia ville se - och då är det viktigt att jag har stadigt stöd på yttertygeln och en rörlig innerhand. 

Oj, oj, oj så nyttigt - och roligt - det var att rida lektion igen!!! Ser redan fram emot nästa torsdag!!! Däremot blir det visst inte någon Atlikurs i slutet av februari, det var inte tillräckligt många som kunde vara med. Synd! 

Vilka böjelser!

Vintern visade verkligen upp sig från sin bästa sida när jag red i söndags!!! Här rider vi längs sjön och Lára spanar efter en skoter som fräser fram ute på isen.

Idag mår jag SÅ mycket bättre än igår! Efter jobbet åkte jag därför till stallet för att rida ett pass på ridbanan. I morgon är det nämligen premiär för våra torsdagslektioner för Sylvia och då jag inte ridit på banan sedan någon gång före jul kändes det som en MKT bra idé! (Verkar väl inte det minsta desperat, va`?!)

Satsade på att "böja och bända" ordentligt på allt mindre volter, i skritt, "skrölt" och trav. Och insåg att jag nästan lyckats förtränga hur SVÅRT det är att rida hästen med "gångjärn precis överallt" på volt... Avslutade med  sluta på volt i skritt - för att minimera möjligheterna till fusk så att hon verkligen böjde sig ORDENTLIGT i sidorna. Och alla dessa "böjelser" tog vi oss faktiskt igenom UTAN att damen snedtände en enda gång!

Snedtända lär hon ju ändå göra i morgon, när Sylvia är med och höjer kraven... Men tack vare dagens förberedelser kanske det inte händer redan under uppvärmningen i alla fall...! KUL ska det i alla fall bli att rida lektion igen!!! Och kanske blir det dessutom årets första Atlikurs redan om 1,5 vecka!!!

Jobbar som stallkatt idag...

"Jobbet som stallkatt är hårt, men någon måste ju göra det!" som jag konstaterat så många gånger förr. Och idag kanske man kan säga att jag "knäcker extra" som stallkatt?! Värken har tyvärr "golvat" mig - säkert delvis beroende på stress, min förkylning samt väderomslaget igår (-20 grader på morgonen men sedan steg temperaturen snabbt till -1 och det blev snöstorm.)

Jag ligger visserligen inte på ett fleecetäcke i foderrummet idag, men väl hemma i soffan iförd fleecemorgonrock (dock utan spån på). Melker, längst fram i bild, förnekade sig förståss inte när jag skulle ta bilden i söndags: det räckte med att titta på honom för att han skulle börja kurra belåtet! 

Det är måååååndag morgon...

Nej, KVÄLL menar jag förståss! Var verkligen HELT slutkörd efter jobbet idag, men då ryckte Johan, mitt ständiga "stöd i livet", in och bjöd på denna middag:

Och det var t o m ÄNNU godare än det ser ut!!! Vi har tidigare ätit avocadosallad med halloumi inspirerad av ett recept i Allt om LCHF. Nu vidareutvecklade maken ett steg till, med inspiration från Costa Rica, till en Halloumisallad med guacamole! (Under Costa Rica-resan kan man väl säga att vi blev mer eller mindre guacamole-beroende. Men summan av laster är ju konstant, sägs det, och värre laster kan man definitivt ha!)

Till dem som vill testa ovanstående vill jag bara tipsa om att man ska steka halloumin i rejält med SMÖR för att stekytan ska få den rätta smakbrytningen mot innehållet. Samt att det bl a ska vara finskuren salladslök samt limesaft i guacamolen för bästa resultat. Pura Vida!

Ljusterapi i kubik!

Jag försöker fota Lára - och hon försöker ta en tugga av mobilen...! (...som ju faktiskt ett äpple på baksidan...!)

Här gick det lite bättre (för en av oss) : rimfrostig Lára njuter i februarisolen!

Igår var det ryggläge hela dagen för mig - förkylningen som legat och lurat ända sedan sista dagarna i Costa Rica hade verkligen blommat ut i full kraft... (Inte "bara" superont i halsen och basröst, som i fredags alltså...) Hade ju tänkt ligga rätt så lågt idag också, även om jag kände mig betydligt bättre redan när jag vaknade i morse. Men så tittade jag ut i solskenet och såg den gnistrande snön... och innan jag visste ordet av satt jag i bilen på väg till stallet!

"Jag ska bara rida en kort, kort sväng!" sa jag till Johan innan jag åkte. Hm... det gick ju som det gick med det löftet... Även Yvonne, som jag mötte när jag precis kom fram till Mariebäck, sa att hon bara skulle gå "en kort promenad" med sin Gabriel. Ändå mötte jag dem sedan nästan borta vid korsningen vid sjön!

Redan under uppvärmningen fokuserade jag mycket på böjning - och att Lára skulle kunna hålla böjning även till vänster med bibehållen längd på halsen i skritt och trav. Hon vill ju så gärna luras genom att nästan omärkligt räta ut halsen när hon sträcker på den... Fortsatte uppvärmningen med galopp - då vi bl a tränade att ställa om lite höger-vänster och idag gick det faktiskt ovanligt bra att få henne att slappna av och forma sig - även i högergaloppen!

Red längs sjön förbi skoterklubbens stuga innan jag tillslut kunde förmå mig att vända hemåt igen. På hemvägen red vi intervaller med samlad tölt - varvat med skritt på lång tygel. Tillslut hittade vi ett riktigt härligt läge i tölten då hon var ordentligt samlad, kom upp med bogarna, lätt i handen och helt stadig i formen. När lite extra drivning från mig bara resulterade i ytterligare lite längd på halsen! HÄRLIGT!!! Och hon hade alltså krafter kvar till detta trots att vi redan hunnit med flera intervaller samlad tölt redan,  det märks verkligen att hon börjat bygga upp rätt muskler! 

Än en gång kunde jag lyckligt konstatera att världen skulle behöva fler Lára-hästar, som har så oerhört lätt för sig i allt! (Ja, bara man inte börjar kräva HELT omöjliga saker, som att låta matte sitta upp utan att man hugger efter henne och liknande...) Hade jag obegränsat med pengar skulle jag ha satsat på ett antal embryotransfer - så att hon fick föl med slapp stå ut med dem. Och fölen fick växa upp med mammor som lärde dem att vara snälla och bete sig som normala islandshästar! 

Det har redan kommit klagomål på Láras enda avkomma hittills, Litlamin, när det gäller bristen på uppförande... KG har haft Litla inne i stallet några gånger nu när Sylvia varit borta och "Hon går ju inte att ha i en box, bara sparkar och har sig!!!" klagade han. Mina försök att påtala att dessa "stökighetsgener" måste komma från hennes far, Démantur, har HELT ignorerats... Bara för att han är den mest försynta och väluppfostrade häst man kan tänka sig, och detta trots att han till alldeles nyligen var hingst... Nej, Láras gener, som förhoppningsvis bär med sig hennes FANTASTISKA ridegenskaper, men en surrogatmamma som är snäll när man inte sitter på henne - det vore en perfekt kombination!

Basrösten håller sig för skratt

Blev helt utskrattad när jag kom till jobbet idag, med vad kollegorna kallade "whiskeyröst"... men med min ONDA hals var det definitivt lätt att själv hålla sig för skratt... Började få ont i halsen redan i Costa Rica (Lotta hade rejält halsont när vi hälsade på dem) och det blev värre under hemresan, men sedan trodde jag att det börjat klinga av. Till i morse då...

Kunde ändå inte låta bli att åka till Lá´ra efter jobbet. Hade ju faktiskt inte ridit sedan i måndags! :-O (Eva red dock i onsdags, så Lára har inte behövt vila alla dessa dagar.) Det blev ingen lång ridtur för oss idag, men tillräckligt för att bota den värsta ridabstinensen i alla fall! Jag har dessutom inte riktigt fått ordning på tidsomställningen ännu - vilket både motion och utomhusvistelse anses hjälpa till med - så ridturen var nog bra för mig på många sätt!

(Det sägs också att det tar en dag/timme att ställa om sig och vi hade 8 timmars tidskillnad den här gången så i början på nästa vecka bör jag ju hamna ganska rätt igen! Jag skriver "ganska" eftersom jag har så mycket stök med sömnen i vanliga fall, p g a värken, så det tar alltid längre tid för mig än för många andra. För Johan brukar det gå betydligt snabbare. Men så jobbade han också regelmässigt 28-timmarspass när vi bodde i Kiruna så han lärde sig att sova om det så bara fanns 15 minuters möjlighet... TUR att jag aldrig behövt ha ett sådant jobb!!!