tisdag 30 juli 2024

Sista ridpasset i Höbäcken för i år.

Hamingja i sommarparadiset!

Snart är det dags att flytta hästarna hem till Mariebäck igen, så det gäller att passa på att nyttja vår fina töltväg "mellan ängarna"! Så idag blev det FEM vändor från bäcken upp till Hultetvägen! Om någon av er mot förmodan funderar på om utförslut och slarvig förberedelse kan resultera i trevlig tölt så behöver ni inte testa - jag kan intyga att det stämmer...! :-O Men jag insåg i alla fall det redan vid första försöket så de resterande gångerna vi återvände ner till bäcken fick Hamingja skritta på långa tyglar. Bra återhämtningspaus för både häst och ryttare! Och sedan skritt i terrängen under hemvägen. Hamingja verkade lika nöjd som jag!

Avslappnade grabbar i Höbäcken!


måndag 29 juli 2024

Less is more & more is more!!!

Salt är gott!!!

Lindriga 18 grader idag och dessutom en sval vind så ridvädret kunde inte vara bättre!!! Red ungefär en timme och både längre sträcka och mer tölt än jag gjort hittills i sommar och ÄNDÅ ser jag att min puls aldrig gick över 118 slag under ridturen - allt detta DEFINITIVT tack vare den svala temperaturen!!! Dags att börja se fram emot hösten alltså - och då inte bara för att jag ÄNTLIGEN ska börja jobba igen så smått!!!

Jag red kortare och färre sekvenser med att flytta undan för skänkeln i skritt idag, med längre pauser på hellånga tyglar där emellan. Ändå kändes Hamingja fantastiskt lösgjord och fin när det var dags för tölt - vilket måste vara p g a att hon i sadeln var betydligt mer "lösgjord" när mina muskler fick chans att hinna slappna av ordentligt mellan de mer aktiva momenten! Eftersom ridningen kändes så bra på alla sätt fick det för första gången även bli en TREDJE vända över ängarna ner till bäcken, fortfarande utan att matte vare sig blev yr eller fick muskelkramper!!! ME LIKE!!! 

Tack vare sammantaget en längre sträcka med riktigt bra töltunderlag hann jag också testa lite nytt. Och upptäckte då ännu ett vinnande koncept: nämligen att när jag förbereder töltsekvenserna genom att flytta undan för skänkeln ska jag när det känns bra ändå vänta med övergången, ställa om i nacken och flytta för andra skänkeln, när det känns bra ställa tillbaka åt det håll vi började med och först när känslan där åter är lätt och fin göra övergången till tölt. När jag på försök gjorde så upptäckte jag nämligen att Hamingja då istället för att få bråttom iväg och gå lite emot handen i övergången inväntade min signal så att vi behöll lätthet och bärighet från bakbenen hela vägen genom övergången och över i tölt! Så nu förstår ni varför jag bara var TVUNGEN att ge oss den där tredje vändan ned till bäcken och tillbaka!

söndag 28 juli 2024

Lite "småpengar" här och där och väderprognos med milimeterprecision!

 
Nu dag och nya möjligheter!!!

Inför den här dagen har SMHI gått ut med en vädervarning förr Norra Norrlands kust och inland om kraftigt, skyfallsliknande regn med upp till 60 mm under eftermiddagen - och här vi kusten att skurarna kunde komma redan på morgonen. Jag har inte haft någon bra natt, jag brukar ofta vakna redan vid 04-tiden men sedan jag fick höja dosen av sömnmedicin brukar jag oftast kunna somna om igen. Men inte i natt så när klockan var 05 tog jag den medicin mot låg ämnesomsättning som ska tas 1 timme före frukost och kl 06 satt jag vid köksbordet. Fortfarande lyste regnet med sin frånvaro så jag tänkte att det var lika bra att passa på och åka till Hamingja redan på morgonen. 

Det är jag som står för tillsynen av alla hästarna idag och när jag kom var vallackflocken en bit bort, men när jag visslade och ropade blev som vanligt Lill-Hjalmar mycket nyfiken och kom sättandes och efter en stund anslöt övriga också! Lill-Hjalmar är verkligen "extremsocial" och skulle nog gärna sitta i knät om det bara var möjligt! I stohagen kom även Ella när jag ropade, men de andra lät sig inte ryckas med utan tyckte uppenbart att det var jag som skulle röra på "apostlahästarna"...!

Sedan var det - förstås - dags för mig och Hamingja att ge oss ut på ridtur! Började som vanligt med travuppvärmningen på lina och tyckte att vi blev ovanligt varma både jag och Hamingja. Regnet höll sig fortfarande borta, men kanske var det ändå väldigt fuktig luft? Eftersom jag är en mycket läraktig person kom jag förstås ihåg att jag skulle ha fler pauser på långa tyglar när vi skrittade bort till vår "träningsväg" och ibland kom jag t o m ihåg att sträcka upp mig i sadeln också! Igår upplevde jag att hon hade svårare för att korsa in med vänster bak, men när jag idag testade att dra bak vänsterskänkeln liiite mer flöt det på mycket bättre!

Precis som igår fick jag njuta av riktigt trevlig tölt när vi kommit tillbaka över bäcken och red mot Hultetvägen! (I alla fall när jag kom ihåg att räta upp mig i sadeln!) Jag kunde ställa om höger resp vänster utan att hon kortade upp nacken och blev spänd. Det fick bli skrittpaus tillbaka ner till bäcken för ny, trevlig töltsekvens då jag förutom att ställa om höger resp vänster oäven flyttade henne fram och tillbaka över vägen genom att "ta med bogarna" m h a sidförande tygeltag. Hon kändes riktigt lösgjord och jag kunde till stor del ha ett passivt säte när jag bara "åkte med" som belöning när hon gjorde rätt! Så om det igår föll ner en - visserligen nygammal - "polett" så kan man väl sammanfatta dagens ridpass med att det skramlade ner lite småpengar här och där!

Efter skritt genom skogen hem var det jag som fick stå för "skyfallet" med hink och svamp för det där som SMHI hotat med hade fortfarande inte synts till. Hamingja njöt av detta i stora drag - som vanligt! Och som så ofta i Höbäcken hade hon ro att stå låååånga stunder med huvudet i min famn medan hon andades tyngre och tyngre. Tur att hästarna kan stå när de sover för att få hela hästen i knät skulle nog inte vara så skönt...! När jag skriver detta hemma i Kyrkbyn igen har vi fortfarande inte sett till minsta regndroppe... 


Men när jag kollade på himlen förstod jag att vi placerat oss med milimeterprecision! ;-)

lördag 27 juli 2024

Hamingja var äääääär du???!!!

Här!!!

Det var inte lätt att hitta Hamingja när jag kom till sommarbetet i Höbäcken i förmiddags. En stor del av stonas hage har hög vegetation att gömma sig i och hur jag än spanade syntes ingen av de andra hästarna i stoflocken till heller, så jag hade inte minsta ledtråd till var jag skulle leta... När jag gått en bit in i hagen och ropat på henne dök så Hamingjas huvud upp ur vegetationen nere i närheten av bron över bäcken. Och hon tyckte uppenbarligen att matte behövde motionera och gjorde inte minsta ansats till att röra sig i riktning mot mig. När jag kom fram till henne visade det sig att hon var ensam - än en gång hade hon uppenbarligen "glömt" att hon är ett flockdjur.... och på vägen tillbaka mot grinden fick jag tillslut syn på hennes kompisar i en helt annan del av hagen.

Efter travlongeringen red vi iväg mot Hultetvägen och hade ungefär samma upplägg som de senaste dagarna. Nu skulle jag försöka hitta tillbaka till den HÄRLIGA känslan i tölten igen! När vi red längs den andra vägen över ängarna såg det till att börja med lovande ut, men ville sig inte riktigt... varför? Det var först när vi passerade tillbaka över bäcken som jag insåg att vi hade hamnat i gamla "hjulspår" där jag kom i framvikt och Hamingja "la sig på i handen"... 

Och när jag nu rätade upp mig i sadeln och var noga med att sitta kvar så kom Hamingja direkt upp med bogarna och började dansa fram igen! Jag testade att då och då ställa om henne i nacken utan att vi tappade den härliga känslan! Självklart ville jag ha mer av den "varan" så vi skrittade tillbaka ner till bäcken och red tölt tillbaka igen - med samma härliga känsla!!! Än en gång visade det sig alltså att om matte "sitter som folk" i sadeln så börjar Hamingja börja göra en massa bra grejer!!! (För att citera kompisen Linda Wikström som yttrade dessa bevingade ord när vi båda och Sylvia för många år sedan red på en clinic med Johanna Elgholm - där temat just var ryttarens sits.)

Jag lyckades behärska mig tillräckligt för att Hamingja i alla fall under den allra sista sträckan fram till grusvägen fick sträcka ut sig på längre tyglar innan vi bröt av till skritt. Precis som igår fick hon sedan terrängskritta genom skogen tillbaka till asfaltvägen och under tiden hade jag gott om tid att analysera dagens ridtur och insåg att jag varit överambitiös och använt nästan hela skrittsträckan från sommarbetet fram till andra vägen över ängarna till att flytta undan för skänklarna och förutom alldeles i början bara haft någon enstaka sekvens när vi skrittat på hellånga tyglar. 

Jag ville förstås ge Hamingja så mycket gymnastik som möjligt som förberedelse för töltridningen. Men glömde hur viktiga pauserna på hellånga tyglar är för hennes matte, för att mina muskler med jämna mellanrum ska få återhämtning tillräckligt för att hinna slappna av mellan de mer aktiva skrittsekvenserna. Ännu en "note to self" alltså!

Det är verkligen roligt att jag långsamt lyckats "arbeta mig upp" från att bara orka 15-20 minuter ridning till att rida en hel timme - varav den senaste tiden dessutom nästan varje dag! Visserligen har jag i princip inte orkat något annat dessa dagar... Men ridningen och samvaron med Hamingja är både så oerhört välgörande för mig mentalt och innebär dessutom konditionsträning - vilket på sikt borde innebära att jag börjar orka med även andra aktiviteter på mina riddagar!

fredag 26 juli 2024

Hur många gånger kan samma polett trilla ner?!

När det handlar om att rulla sig får man verkligen inte slarva!!!

Även idag har Hamingja och jag ridit nästan en timme och hon fick dessutom mer motion än så i o m travlongeringen 5+5 minuter som uppvärmning. Sedan vi börjat ägna oss åt att flytta undan för skänkeln både när vi rider längs asfaltvägen och sedan längs Hultetvägen känns det som att sträckan fram till den fina "andra ängsvägen" är MYCKET kortare! 

Det allra bästa töltunderlaget är på sträckan från Hultetvägen ner till bäcken, där det orange strecket gör en liten krök, sedan blir det lite mer ojämt. Men fortfarande med bra svikt och utan vassa stenar - och ojämnt underlag kan ju faktiskt fungera lösgörande också! Precis som i förrgår red jag töltintervaller och försökte hitta tillbaka till den MAGISKA känslan från i tisdags men det var svårt att få till det... 

Men på tillbakavägen, ungefär halvvägs mellan bäcken och Hultetvägen, hände plötsligt något och känslan blev riktigt mjuk och trevlig! Uppenbarligen hade jag gjort något rätt, men vad?! Insåg att "nyckeln" var att jag efter övergången till tölt varit snabb att göra en TYDLIG förhållning nästan direkt, så att tempot aldrig hann börja "rinna iväg". Och när denna tydliga förhållning snabbt följdes av en STOR eftergift som belöning behöll hon tempo och bärighet utan att lägga sig på i handen! Och jag kunde bli helt följsam i sätet och bara "åka med"! Vid det laget var det inte så långt kvar upp till grusvägen och jag hade ju velat fortsätta på detta sätt i evigheter...men lyckades behärska mig och erbjuda längre tyglar den allra sista biten som belöning. 

Sedan fick också min duktiga häst skritta genom skogen tillbaka till asfaltvägen - mycket uppskattat! Som vanligt är det alltså Hamingjas matte som behöver "göra om - och göra rätt!!!" Det vore ju rätt trevligt om jag i fortsättningen kunde komma ihåg betydelsen av en så TYDLIG förhållning innan tempot hunnit drar iväg. Så att vi aldrig börjar närmar oss ett läge med "dragkamp" om högertygeln. Minnesgoda bloggläsare vill förstås inflika att det inte är första gången jag gör denna "nya upptäkt"...! :-O Och inte andra heller, om man ska vara petig...! :-O Men vänta bara - kanske gör jag rätt igen redan i morgon??!! To be continued...!

onsdag 24 juli 2024

Offroad!

När det inte blåser ens över dessa vidder (det är nästan lika "oändligt" bakom oss dessutom) då kan man verkligen prata om att det är vindstilla!!!

Efter en dålig natt lyckades jag tillslut "skramla igång" och åka till Höbäcken på fm för samvaro med min FINA häst! Efter travlongeringen red vi samma sträcka över ängarna som igår - varför ändra ett vinnande koncept?! Jag hade förstås velat att det skulle vara lika MAGISKT som igår... Men om det varit "vardagsmat" att hitta känslan från igår så hade det ju inte inneburit samma totala eufori - det är ju just för att det är så SVÅRT som man blir alldeles "hög" av ett tillfälle då allt stämmer för en stund!

Idag kändes Hamingja mer spänd - och det gjorde säkert jag också...! Men när vi nästan var tillbaka vid Hultetvägen kom en sekvens med lösgjordhet när hon också började vila aaningen mer i steget, d v s lite av skjutkraften omvandlad till lyftkraft. Som belöning för detta fick hon sedan skritta hem genom terrängen istället för längs grusvägen - och det ÄLSKAR hon verkligen!!! 

I Norrbottens och Västerbottens inland ska de visst komma upp till 60 mm regn idag, men för Norrbottenskusten säger prognosen bara 0,6 mm. Vi har dock fortfarande väldigt varmt och idag verkligen en riktigt tryckande värme, som om det skulle börja åska när som helst. Så när vi kommit tillbaka till Höbäcken utan att ha duschats av regn var jag ganska förvånad för molnen hade bara sett mer och mer hotande ut. Det var inte alls mycket insekter idag heller, f f a myggen 

Hamingja var REJÄLT svettig efter ridturen och precis som igår stod hon nästan som i trans när jag svampade av henne med kallt vatten. Underläppen blev längre och längre och huvudet sjönk mer och mer så tillslut stod hon nästan med mulen nere i sanden! Mysigt att kunna ge henne en sådan avkopplande upplevelse som tack för alla upplevelser hon ger mig! När jag sedan lämnat henne i hagen rullade hon sig förstås MYCKET grundligt - så viktiga saker kan man INTE slarva med! Precis när jag kom fram till bilen för att köra hem började regnet smattra och jag tänkte att nu kommer åskvädret och kastade mig in i bilen... :-O  Men redan innan jag hunnit till Avan var regnvädret över och mer än så blev det aldrig. Det verkar ha blivit som det så ofta brukar, tack vare havsbrisen har Luleå fint väder och Boden får ta regnet. 
 

tisdag 23 juli 2024

Not for sale!!!

...inte ens om någon skulle bjuda mer än 300 000 kr!!!

Jag har bestämt mig för att börja se sträckan på ca 1,5 km längs asfaltvägen och sedan Hultetvägen till dess man ÄNTLIGEN kommer till andra "ängsvägen" med ett underlag som lämpar sig för tölt, inte som en låång sträcka där man "bara kan skritta" utan som en möjlighet att verkligen förbereda för tölten på bästa sätt! Och idag var "första dagen på resten av mitt liv" då tog chansen att förfina hjälperna när jag flyttade henne undan för resp skänkel för att få en lååång överlinje och sedan "locka upp" bogarna! 

Atli har under åren kämpat med att få mig att förstå att en tydligare skänkel INTE är detsamma som en starkare skänkel utan snarare en lättare/mindre signal men med större precision. Om ni precis som jag trott att ni kan räkna er till de hyfsat normalbegåvade kan jag bara säga: kom igen efter att ha ridit lektioner för duktiga instruktörer ett par år så är jag ganska säker på att många av de instruktionerna fortfarande visar sig vara desamma... för det är en sak att t ex veta att man ska lyfta blicken och titta framåt. Men lika fullt är det som om det finns en superstark magnet nere i hästens man så att blicken hela tiden dras dit...! :-O 

Men även jag kan överraska så efter "bara" snart 20 år som Atlis elev händer det ändå att någon liten polett ramlar ner! Som det här med skänkeln då där jag idag plötsligt överraskade! Kanske just för att jag ägnade så lång sträcka/tid till att förbereda oss i skritt. Det var också väldigt bra för Hamingja att det blev väldigt många sekvenser där vi flyttade för skänkeln men utan att sedan göra övergång till tölt! 

Framme vid den andra "ängsvägen" - där det även idag blåste en svalkande vind - var det så äntligen dags för tölten! Jag varvade sekvenser med ställning åt höger resp vänster och sista biten tillbaka upp till grusvägen var det som att min fantastiska häst DANSADE fram!!! Jag var helt inställd på att vi skulle rida direkt hem sedan, men efter några meter längs Hultetvägen ångrade mig och vände tillbaka för att få uppleva ännu en sekvens härlig tölt. Hamingja blev lite förvånad först, men arbetsvillig som hon är trampade hos sedan glatt på igen! 

Denna gång red vi bara ner till bäcken innan vi vände och lyckohästen fortsatte att DANSA fram i tölt!!! Det var verkligen en helt magisk känsla och jag tänkte att ALLA borde få uppleva den känslan någon gång i livet!!! Och förhoppningsvis får jag fler chanser! När vi för andra gången kom upp till Hultetvägen fick min fantastiska häst skritta på långa tyglar hela vägen "hem" till Höbäcken. Allt medan matte klappade och tjatade på om att inte ens om någon bjöd 300 000 kr skulle fantastiska hästen vara till salu! Haminga frustade många gånger så hon verkade också vara nöjd!

Än mer nöjd blev hon när jag sedan sadlat av och började svalka henne med kallt vatten! Hon stod blick stilla, nästan som i trans, medan jag svampade av henne två varv med riktigt blöt svamp så att hon verkligen skulle få njuta! Att vi stod i skuggan där vinden dessutom fläktade gjorde förstås kyleffekten än större! Men har man dansat i tölt mitt i värsta värmeböljan är man verkligen värd extra svalka! 

måndag 22 juli 2024

Med tölt i kroppen!

Nu har det varit ridpaus igen för Johan och jag har varit på Brändöskär. Luleå skärgård har 1412 öar och av de vi haft möjlighet att besöka är Brändöskär definitivt favoriten, så vi försöker alltid boka in ett antal dagar varje sommar i någon av Luleå kommuns stugor på ön. Som extra bonus har vi dessutom goda vänner som har stuga på ön och vi har alltid så trevligt när vi träffas!

Jag har visserligen varit till Höbäcken ett par gånger sedan vi kom tillbaka till fastlandet, men då bara för att sköta tillsynen av hästarna - ridningen har jag sparat till idag! Och då var ridsuget så starkt att inte ens 28 grader i skuggan avskräckte. (Men som tur var - för både mig och Hamingja - blåste det mycket vilket höll både temperatur och insekter på hanterbar nivå.)

Eftersom man aldrig ska ändra ett vinnande koncept blev det först travlongering 5+5 minuter. När jag sedan red iväg ägnade vi oss åt att flytta för resp skänkel för att hon skulle korsa bakbenen, slappna av och länga överlinjen. Det märktes på Hamingja att hon inte varit ute "i stora vida världen" (d v s utanför beteshagen) den senaste veckan för hon hade mycket i omgivningen som hon behövde kolla in och svårt att slappna av... att hon kändes lite spänd och stel i kroppen märktes också när jag skulle börja rida övergångar i tölt. 

Men efter en stund insåg jag att jag själv faktiskt var ganska spänd i kroppen - och hur kan jag begära att min häst ska ha "tölt i kroppen" om jag inte har det själv?! Det är i dessa situationer jag har så stor hjälp av det yogaprogram jag fick på Smärtrehab och som jag gör (nästan) varje kväll innan jag ska sova. För att förutom det primära målet att lugna ner nervsystemet för att ge smärtlindring så jag ska sova bättre så har jag som bonus fått bättre kroppskontroll och kan allt oftare förmå mig slappna av i vissa muskler trots att andra muskler får arbeta. 

Och vad tror ni händer när matte börjar slappna av, bli met följsam och "hittar tölten" i egen kropp?! "Som av en händelse" gör hästen detsamma! Peppad av detta red jag både andra och fjärde vägen över ängarna där underlaget är så bra och de stora vidderna gav vinden extra kraft till välbehövlig svalka i värmen. Längs Hultetvägen höll vi oss dock till skritt, förutom de sträckor där gräskanten var tillräckligt bred att rida på. Det är fortfarande ganska mycket vasst grus, även om det är mindre än förra året, och sedan Hamingja skoddes nyligen har hon dessutom varit känsligare för vassa stenar än när hovarna var långa och utrymmet mellan strålen och marken därmed var längre. 

Tillbaka i Höbäcken konstaterade jag att vi varit ute ganska precis en timme, longeringen inte inräknad. Min återhämtning har verkligen börjat ta fart sedan jag blev förståndig nog att följa rehabiliteringsexperternas råd. Genom att först prova mig fram till vilken nivå av ansträngning som min kropp klarar en dålig dag utan att krascha och till att börja med hålla kvar vid den nivån ÄVEN när jag har en bra dag. För att därifrån sedan successivt öka ansträngningen bara lite, lite i taget. Genom att göra så har jag långsamt först fått en större kontinuitet i träningen och sedan successivt lyckats utöka mängden ridning jag klarar från ca 20 minuter till att nu i sommar alltså vara en hel timme! 

Något som inte bara medfört förbättrad kondition utan även är så oerhört välgörande för själen inkl att det lindrar min PTSD. Det har verkligen inte varit roligt att behöva agera förståndigt - och det är det fortfarande inte... Att ta hänsyn till vad jag faktiskt orkar vid varje tillfälle ÄVEN när det i så många fall avviker mycket från vad jag VILL orka... Men som traumaterapeuten på Sunderby sjukhus brukar säga: "Du ska visa dig själv lika mycket hänsyn som du visar andra!" 

Något som också varit avgörande för att jag långsamt börjar må bättre är insikten om att jag bara orkar en aktivitet/dag - OAVSETT hur roligt det är. Samt hur viktigt det är att jag alltid planerar in tid för vila både före och efter alla aktiviteter. Uppenbarligen kan även en 56-åring "lära sig sitta" - i alla fall i viss utsträckning!

söndag 14 juli 2024

Söndag och ”Back in business!!!”


Lyckohästen gör sitt jobb - skapar lyckokänslor!

Efter en vecka i Umeå kom vi hem till Luleå igen i går kväll. Och idag åkte jag till Hamingja i Höbäcken direkt på morgonen - för gissa om jag längtat till min fina häst??!! Efter travlongering 5+5 minuter red vi mot Hultetvägen. Flyttade för skänkeln längs asfaltsvägen och grusvägen innan vi började göra övergångar till tölt där hon direkt kändes jättefin när jag red vänsterställt! När jag red henne högerställd var det svårare… hon blev spänd, kortade upp nacken och drog iväg tempot… 

Med ställning till vänster löser jag det med att flytta några steg för vänsterskänkeln i tölten. Men med högerställning hamnade vi lätt i en dragkamp om högertygeln som inte gjorde någon av oss särskilt avslappnad… Tillslut hade jag i alla fall tur när jag tänkte och testade att börja med att återta kontrollen över tempot genom halvhalter med sätet och med ens hittade vi både bärighet och lösgjordhet med ställning åt höger! En så HÄRLIG känsla!!! 

Idag kunde vi inte rida den andra vägen för ängarna på båda sidor var nyligen slagna och nu körde man där med hövändare. Så det fick bli första delen av fjärde vägen och sedan fortsatte vi lite längre in längs Hultetvägen också. Den inre delen som uppenbarligen är mindre trafikerad (om man nu kan använda ett begrepp som mer eller mindre ”trafikerad” i detta sammanhang) och kändes lite mjukare nu efter regnet så här kändes det bra att tölta! Nästa gång kanske vi struntar helt i ”ängsvägarna” och rider längre in på Hultetvägen istället?!


Så här fint ser det ut i Hamingjas panna nu - man ser knappt att det varit en kal fläck och inget har heller dykt upp på någon annan del av kroppen. Skönt!!!


söndag 7 juli 2024

Med dödsförakt!

 
Höbäcken - hästarnas paradis!!!

Efter nära älg-upplevelserna alldeles nyligen skulle förstås ett mer räddhågset ekipage undvikit att rida andra "ängsvägen" från Hultetvägen... Men Hamingja och jag skyr som bekant inga risker så det var med dödsförakt vi redan idag utmanade ödet genom att rida den vägen! 

Men innan dess hade vi förstås sett till att toppa formen, först genom 5+5 minuter travlongering och sedan flyttat för skänkeln i skritt både längs asfaltvägen och grusvägen. Och när vi sedan töltade "över ängarna" visade vi också att vi verkligen kan prestera under press: känslan i tölten blev trevligare och trevligare!!! 

Så här fint ser det ut under Hamingjas pannlugg nu! 

Har också fått besked från veterinären att hudanalysen som väntat INTE visade på någon ohyra, utan att huden flagnade berodde mest troligt på någon form av hudirritation. Och eftersom det "läker" så fint finns ju ingen anledning att göra någon vidare utredning för att ta reda på exakt vad som orsakade irritationen. Men att jag ändå ska fortsätta att behandla henne med Zitch (40 ml var 10:e - 14:e dag) vid de två ytterligare tillfällen som medlet räcker till, eftersom det ger ett så bra skydd mot insekter.

lördag 6 juli 2024

Hovslagarbesök & lördagsgodis!

Till lördagsgodis väljer Hamingja det salta!

Igår och idag har hovslagaren varit i Mariebäck och skott hästar och idag var det bl a Hamingjas tur. Hon fick åka hästtransport från Höbäcken till Mariebäck och då var Johan med och hjälpte mig. Sedan fortsatte han till Försvarsmuséet i Boden där det var vernissage för en fotoutställning på temat "Framtidstro" och Johan hade tre av sina bilder med på utställningen! 

Jag hade även tagit med sadel och träns när vi hämtade Hamingja så att jag skulle kunna rida henne tillbaka till Höbäcken. Det var faktiskt första gången jag rider den sträckan, så jag visste inte riktigt hur lång tid det kunde tänkas ta, men på tillbakavägen hade vi ju inte heller någon tid att passa. 

Jag hade gissat att det skulle ta en timme eftersom jag p g a hårt underlag resp vasst grus räknade med att skritta hela vägen. Men längs sandvägen töltade vi långsamt och sedan även tölt sista biten ut till asfaltsvägen. På något sätt tyckte jag faktiskt att det kändes närmare mellan Mariebäck och Höbäcken när jag red än när jag kört med transporten... och till min förvåning var vi framme i Höbäcken redan efter 40 minuter! Då hade vi visserligen inte bara skrittat, utan unnat oss ett par sträckor tölt i långsamt tempo. Men år andra sidan hade vi inte bara skrittat rakt fram där emellan utan flyttat undan för resp skänkel långa sträckor vilket bromsar upp farten en hel del*. Så det skulle nog bara ta ca 40 att skritta hela sträckan rakt fram.

* Att det ger en bromsande effekt gällde dock INTE Lára - hade tävlingsgrenen "Ökat tempo sidförande" funnits skulle hon utan tvekan ha tillhört världseliten!!! 

Medan jag red funderade jag på vad det egentligen är för känsla jag söker när jag ber henne flytta undan för skänkeln, för det handlar ju verkligen inte om att bara få henne att sänka huvudet eller går i sidled.  Tillslut kunde jag också formulera det för mig själv: det är när bogarna fjädrar uppåt som vi är redo att göra övergång till tölt! Om jag i det läget låter innerskänkeln ge signal om tölt så töltar hon med trevlig bärighet och försöker inte springa ifrån arbetet. 

Efter några dagar med mycket smärta och dålig ork var det en extra glädjeboost att kunna rida idag utan att känna mig helt utslagen efteråt! Hoppas det får fortsätta så ett tag!!!

torsdag 4 juli 2024

Sommarbete med strandtomt!

Hagarna i Höbäcken är inte bara härligt stora, de har strandtomt också som alltid ger tillgång till friskt vatten! 

Idag hade apoteket fått hem insektsmedlet veterinären ordinerade så att jag kunde göra överkänslighets-testet som hon rekommenderade innan jag startar behandlingen. Nu håller jag tummarna att det inte visar sig någon hudirritation i morgon så vi kan köra igång!

Tyvärr har jag hemsk smärta i höger axel och arm samt nacken idag... men jag har ju varit extra aktiv den senaste tiden och tisdagens "ridmaraton" orsakat av våra "nära älgar-upplevelser" var förstås VÄLDIGT ansträngande. Jag kände av det ganska mycket redan igår så därför red jag bara 35 minuter då, men idag är det ännu värre så med facit i hand hade det varit bättre att Hamingja fått en vilodag redan då. Jag ska försöka vila mig i form igen - som det känns nu kommer det att ta ett tag... men jag har ju fått rida VÄLDIGT mycket den senaste tiden så det är jag jätteglad över!!!

onsdag 3 juli 2024

Onsdagar gör man något annorlunda - det är sedan gammalt!

 
Efter gårdagens nära älgar-upplevelser tyckte jag att Hamingja och jag skulle få en paus från Hultetvägen så för första gången i sommar red jag längs den lilla skogsvägen som går in till höger när man ridit en bit efter asfaltvägen. 

Men i övrigt var upplägget inte så annorlunda: flytta för skänkeln och övergångar till tölt. Vägen slutar vid ett kalhygge och är inte så lång så vi red två gånger fram och tillbaka innan en glad Hamingja fick kryssa genom terrängen tillbaka till hästarnas "sommarställe" istället för att gå via asfaltvägen. Igår var jag på apoteket och köpte klorhexidinlösning som jag idag för första gången använde på det pälslösa området under pannluggen. Insektsmedlet som veterinären skrev recept på var tyvärr slut och det visade sig jag kom till apoteket 15 minturer för sent för att de skulle kunna beställa hem det för leverans redan idag. Men i morgon ska det finnas om allt går som det ska. Veterinären sa dock att jag första gången bara ska sätta lite på en fläck på hennes sida, för att kolla att hon inte får någon hudreaktion av medlet. Så det blir först på fredag som jag kan behandla henne på riktigt. Men - peppar, peppar - det verkar inte som att området blir större och hon har redan börjat få små hårstrån igen!

tisdag 2 juli 2024

Veterinären på besök



Idag kom veterinären ut och tittade på Hamingjas kala fläckar under pannluggen och runt öronen. Hon kunde inte på en gång utesluta vare sig ohyra eller någon form av hudirritation, men tog med hudflagor för analys. Under tiden ska jag börja behandla med Zitch som under namnet Switch förr såldes receptfritt som insektsmedel för häst men som numera är receptbelagt p g a att det råder livstidskarens (djur behandlad med medlet får aldrig gå till livsmedelsproduktion) och därmed måste noteras i hästens pass. Hon tyckte det var lika bra att börja behandla med detta direkt, utan att invänta analysen från hudprovet, så att ev ohyra inte hinner sprida sig. Och skulle det inte vara ohyra så är ingen skada skedd utan Hamingja har fått ett mycket effektivt skydd mot insekter som bonus. Dessutom ska jag börja tvätta området med klorhexedinlösning som hjälper ifall det är istället är någon form av hudirritation. För inte heller i det fallet gör det något om man skulle visa sig behandla "i onödan".  

Det kan vara riktigt bra med en "onödig flärp"!

När veterinären åkt började jag göra Hamingja klar för ridtur och hade hunnit sadla innan jag kom ihåg att vi förstås skulle börja med travlongering. Då är inte löst dinglande stigbyglar så trevligt men vojlocken jag använder just nu visade sig lämpligt nog vara en där jag INTE klippt bort dessa flärpar så nu kom de väl till pass! (I o m att min sadel har stiglädren under kåpan har jag till helt nyligen inte sett någon anledning att ha flärparna kvar så jag har klippt bort dem från många vojlockar och schabrak. Men uppenbarligen är det bra att jag inte gjort det på alla!) Under dagens longering visade Hamingja inte minsta tendens till att "ramla" inåt utan rundade sig fint direkt, i båda varven!

Efter att under långa sträckor ha flyttat för omväxlande höger och vänster skänkel red jag ner på den andra vägen över ängarna och övergick till övergångar till tölt. Vi har ju ridit denna väg väldigt många gånger den senaste tiden så jag var helt oförberedd på att det skulle bli tvärstopp när vi om till bron över Höbäcken...! Hamingja "frös fast" på stället, lyssnade, vädrade och jagade upp sig mer och mer. Hennes matte förstod inte alls allvaret i situationen utan hävdade att vi passerade här utan problem så sent som igår. Tillslut hoppade jag av och gick före som en levande sköld, men det krävdes ändå massor av övertalning innan hon tillslut - ytterst tveksamt - följde med. Längs båda sidorna av bäcken är det tät lövskog och det var först när vi kom ut på fältet på andra sidan som jag såg minst två älgar som försvann i skogskanten och genast blev ju Hamingjas reaktioner väldigt begripliga även för en trögfattad matte! 

Och här är bildbevis på att vi var så MODIGA att vi TROTS älgarna fortsatte framåt till dess vägen tog slut (vid 2:an). Älgarna hade då försvunnit in i skogskanten till vänster om oss och i alla fall när jag skymtade dem rörde de sig i samma riktning som oss. När vi befann oss vid vägens slut hördes någon/några av hästarna i Höbäcken gnägga, så Hamingja fick ju ytterligare en anledning att lyssna och vädra i luften. Och fågelvägen var det ju inte så långt från hästhagarna som ligger där det gröna strecken börjar nedanför 5:an. Men älgarna var antagligen någonstans mellan oss och "hemma" så det kändes inte som att det var läge att försöka hitta en genväg tillbaka till sommarbetet...!

Det blev sedan tvärstopp även när vi skulle passera över bäcken på hemvägen så än en gång fick jag hoppa av och trots det var det svårt att övertyga Hamingja om att våga följa med.  Och när vi tagit oss över och matte dessutom än en gång lyckats kravla sig upp i sadeln hörde t o m jag ett tydligt ljud av stort djur som rörde sig inne bland lövträden, så antingen var älgarna tillbaka eller också fanns det en eftersläntare kvar... Så enigheten var total om att det nu var hög tid att sätta fart hemåt! 

Vi började lugnt och försiktigt med sidförande i skritt men när Hamingja började kännas hyfsat kommunicerbar och inte längre låg på i handen fick hon gå över i tölt. Jag har under min rehab bl a fått lära mig att kroppens reaktion på stress är ett adrenalinpåslag som förbereder musklerna för flykt eller kamp, Något som blivit ett problem för dagens människor eftersom det sällan handlar om att vi behöver fly undan ett lejon och därför byggs stressen bara på inombords. Därför kan fysisk aktivitet vara väldigt bra som stresshantering, för då får kroppen utlopp för/"pysa ut" det som byggts upp. 

Och jag tänker att det borde vara på liknande sätt för hästar, så om man kan göra det utan att hästens flyktbeteende triggas ytterligare så är det bra att låta dem "jobba av sig". Så jag tänkte att så länge Hamingja inte lägger sig på i handen låter jag henne fortsätta tölta även sedan vi kommit upp på Hultetvägen. Där det gick styrde jag ut henne i den mjukare dikeskanten, men i övrigt tyckte jag att det inte kunde hjälpas att underlaget bitvis var hårt för det kändes verkligen som att hon behövde få utlopp för detta. (Det hade varit intressant att mäta stegfrekvensen för det var en OERHÖRD aktivitet i bakdelen, men ändå med bärighet så även om tempot var ganska högt kändes det aldrig okontrollerat.) Och det visade sig också ha bra effekt, för när vi kom fram till asfaltvägen kunde Hamingja skritta helt avslappnat på hellånga tyglar - hon verkade helt ha fått älgarna "out of her system"!

måndag 1 juli 2024

Måndagsmagi!!!

After work i hästvärlden!


Denna härliga syn mötte mig när jag kom till Höbäcken i morse! Normalt är det alltid minst en häst som står upp och håller vakt när de andra ligger, men våra hästar är uppenbarligen så trygga i Höbäcken att alla fyra i stohagen vågade ligga och vila samtidigt! Även idag inledde jag med travlongering 5 + 5 minuter och idag var det faktiskt i vänster varv som Hamingja ville "ramla" inåt och inte i höger - möjligen ett test för att se om matte var vaken?! ;-)

Med bara 15 grader kändes vädret perfekt. svalt och skönt för ridning! Och därmed slapp vi alla bromsarna! Men i o m att regnet "hängde i luften" och dessutom knappt någon vind räknade jag med att det som kompensation skulle vara VÅLDSAMT mycket mygg, men det var det faktiskt inte alls! Det var t o m uthärdligt att rida stigen i skogen istället för Hultetvägen! Gissa om Hamingja blev nöjd när hon fick plöja fram i terrängen??!!

Jag hade gårdagens fantastiska töltkänsla i färskt minne och var förstås ivrig att försöka återskapa den idag när vi red ner på ängsväg nummer två, men Hamingja kändes spänd och jag fick hela tiden "mycket i handen". ..Tills jag insåg att valet av skogsstigen före grusvägen inneburit att vi idag hade ägnat betydligt mindre tid åt att flytta för skänkeln i skritt innan vi gav oss på tölten... 

När jag insåg detta var vi nästan tillbaka uppe på grusvägen igen. "Gör om - gör rätt!" sa jag barskt till mig själv, vände tillbaka och flyttade för (den svårare) högerskänkeln i skritt hela vägen ner till bäcken. Först mot slutet började hon verkligen slappna av och lätta fram,  men då kändes det så bra att jag testade att göra övergången till tölt med henne forfarande högerställd. Och nu bjöds jag på en töltkänsla som var REN MAGI!!! 

Jag fick damma av en beskrivning från en av våra bästa Atlikurser: "med fjädrande bakdel kom hon upp med bogarna, med bibehållen lång hals och fjäderlätt i handen! Som att sitta på en pilbåge som spändes från bakbenen och allt framför var så lätt, lätt och luftigt!!!" Vi har lyckats uppnå detta vid några tillfällen och varje gång har jag slagits av att de dels är så lätt att sitta "på rumpan" med ett avslappnat säte och dels att hon plötsligt inte har bråttom framåt utan mycket av energin används som lyftkraft - så jag behöver knappt göra någonting för att bibehålla ett kort tempo! Atli sa någon gång att när hästen verkligen bär upp sig i tölten känns det som att allt går oerhört långsamt - och när jag första gången fick uppleva det förstod jag precis vad han menade!

Sista biten upp till grusvägen gav jag successivt allt längre tyglar och nu blev det en nedvarvningstölt som t o m Atli skulle ha varit nöjd med: fortsatt aktivitet i överlinjen medan hon verkligen kom fram med pannan i en lägre form och inte minsta antydan till "snabbast vinner"! Efter det fick min duktiga häst skritta på långa tyglar hela vägen tillbaka till Höbäcken. Det var en oerhört Hamingja-hög Anna som sedan åkte till Mariebäck och skottade spån för glatta livet som en del i sommarstädningen av stallet! Och en helt slutkörd Anna som sedan körde hem. Men nu när jag skriver detta vill jag egentligen kasta mig i bilen och köra till Höbäcken för att tölta mer! Kan man utveckla abstinens så snabbt?!? 

I morgon kommer veterinären ut och tittar på Hamingjas pälslösa områden runt öronen och under pannluggen. Det ska bli intressant att höra vad hon bedömer att det är! Själv har jag gissat regnskållor men alla de tre veterinärer som sett film på området har oberoende av varandra sagt att det mest troligt är någon form av ohyra. Oavsett blir det bra att få veta och då också om det behövs någon mer behandling än att hålla det torrt.