tisdag 30 juli 2024
Sista ridpasset i Höbäcken för i år.
måndag 29 juli 2024
Less is more & more is more!!!
söndag 28 juli 2024
Lite "småpengar" här och där och väderprognos med milimeterprecision!
lördag 27 juli 2024
Hamingja var äääääär du???!!!
fredag 26 juli 2024
Hur många gånger kan samma polett trilla ner?!
onsdag 24 juli 2024
Offroad!
tisdag 23 juli 2024
Not for sale!!!
måndag 22 juli 2024
Med tölt i kroppen!
Jag har visserligen varit till Höbäcken ett par gånger sedan vi kom tillbaka till fastlandet, men då bara för att sköta tillsynen av hästarna - ridningen har jag sparat till idag! Och då var ridsuget så starkt att inte ens 28 grader i skuggan avskräckte. (Men som tur var - för både mig och Hamingja - blåste det mycket vilket höll både temperatur och insekter på hanterbar nivå.)
Eftersom man aldrig ska ändra ett vinnande koncept blev det först travlongering 5+5 minuter. När jag sedan red iväg ägnade vi oss åt att flytta för resp skänkel för att hon skulle korsa bakbenen, slappna av och länga överlinjen. Det märktes på Hamingja att hon inte varit ute "i stora vida världen" (d v s utanför beteshagen) den senaste veckan för hon hade mycket i omgivningen som hon behövde kolla in och svårt att slappna av... att hon kändes lite spänd och stel i kroppen märktes också när jag skulle börja rida övergångar i tölt.
Men efter en stund insåg jag att jag själv faktiskt var ganska spänd i kroppen - och hur kan jag begära att min häst ska ha "tölt i kroppen" om jag inte har det själv?! Det är i dessa situationer jag har så stor hjälp av det yogaprogram jag fick på Smärtrehab och som jag gör (nästan) varje kväll innan jag ska sova. För att förutom det primära målet att lugna ner nervsystemet för att ge smärtlindring så jag ska sova bättre så har jag som bonus fått bättre kroppskontroll och kan allt oftare förmå mig slappna av i vissa muskler trots att andra muskler får arbeta.
Och vad tror ni händer när matte börjar slappna av, bli met följsam och "hittar tölten" i egen kropp?! "Som av en händelse" gör hästen detsamma! Peppad av detta red jag både andra och fjärde vägen över ängarna där underlaget är så bra och de stora vidderna gav vinden extra kraft till välbehövlig svalka i värmen. Längs Hultetvägen höll vi oss dock till skritt, förutom de sträckor där gräskanten var tillräckligt bred att rida på. Det är fortfarande ganska mycket vasst grus, även om det är mindre än förra året, och sedan Hamingja skoddes nyligen har hon dessutom varit känsligare för vassa stenar än när hovarna var långa och utrymmet mellan strålen och marken därmed var längre.Tillbaka i Höbäcken konstaterade jag att vi varit ute ganska precis en timme, longeringen inte inräknad. Min återhämtning har verkligen börjat ta fart sedan jag blev förståndig nog att följa rehabiliteringsexperternas råd. Genom att först prova mig fram till vilken nivå av ansträngning som min kropp klarar en dålig dag utan att krascha och till att börja med hålla kvar vid den nivån ÄVEN när jag har en bra dag. För att därifrån sedan successivt öka ansträngningen bara lite, lite i taget. Genom att göra så har jag långsamt först fått en större kontinuitet i träningen och sedan successivt lyckats utöka mängden ridning jag klarar från ca 20 minuter till att nu i sommar alltså vara en hel timme!
Något som inte bara medfört förbättrad kondition utan även är så oerhört välgörande för själen inkl att det lindrar min PTSD. Det har verkligen inte varit roligt att behöva agera förståndigt - och det är det fortfarande inte... Att ta hänsyn till vad jag faktiskt orkar vid varje tillfälle ÄVEN när det i så många fall avviker mycket från vad jag VILL orka... Men som traumaterapeuten på Sunderby sjukhus brukar säga: "Du ska visa dig själv lika mycket hänsyn som du visar andra!"
Något som också varit avgörande för att jag långsamt börjar må bättre är insikten om att jag bara orkar en aktivitet/dag - OAVSETT hur roligt det är. Samt hur viktigt det är att jag alltid planerar in tid för vila både före och efter alla aktiviteter. Uppenbarligen kan även en 56-åring "lära sig sitta" - i alla fall i viss utsträckning!
söndag 14 juli 2024
Söndag och ”Back in business!!!”
söndag 7 juli 2024
Med dödsförakt!
lördag 6 juli 2024
Hovslagarbesök & lördagsgodis!
torsdag 4 juli 2024
Sommarbete med strandtomt!
onsdag 3 juli 2024
Onsdagar gör man något annorlunda - det är sedan gammalt!
tisdag 2 juli 2024
Veterinären på besök
När veterinären åkt började jag göra Hamingja klar för ridtur och hade hunnit sadla innan jag kom ihåg att vi förstås skulle börja med travlongering. Då är inte löst dinglande stigbyglar så trevligt men vojlocken jag använder just nu visade sig lämpligt nog vara en där jag INTE klippt bort dessa flärpar så nu kom de väl till pass! (I o m att min sadel har stiglädren under kåpan har jag till helt nyligen inte sett någon anledning att ha flärparna kvar så jag har klippt bort dem från många vojlockar och schabrak. Men uppenbarligen är det bra att jag inte gjort det på alla!) Under dagens longering visade Hamingja inte minsta tendens till att "ramla" inåt utan rundade sig fint direkt, i båda varven!
Efter att under långa sträckor ha flyttat för omväxlande höger och vänster skänkel red jag ner på den andra vägen över ängarna och övergick till övergångar till tölt. Vi har ju ridit denna väg väldigt många gånger den senaste tiden så jag var helt oförberedd på att det skulle bli tvärstopp när vi om till bron över Höbäcken...! Hamingja "frös fast" på stället, lyssnade, vädrade och jagade upp sig mer och mer. Hennes matte förstod inte alls allvaret i situationen utan hävdade att vi passerade här utan problem så sent som igår. Tillslut hoppade jag av och gick före som en levande sköld, men det krävdes ändå massor av övertalning innan hon tillslut - ytterst tveksamt - följde med. Längs båda sidorna av bäcken är det tät lövskog och det var först när vi kom ut på fältet på andra sidan som jag såg minst två älgar som försvann i skogskanten och genast blev ju Hamingjas reaktioner väldigt begripliga även för en trögfattad matte!
Och här är bildbevis på att vi var så MODIGA att vi TROTS älgarna fortsatte framåt till dess vägen tog slut (vid 2:an). Älgarna hade då försvunnit in i skogskanten till vänster om oss och i alla fall när jag skymtade dem rörde de sig i samma riktning som oss. När vi befann oss vid vägens slut hördes någon/några av hästarna i Höbäcken gnägga, så Hamingja fick ju ytterligare en anledning att lyssna och vädra i luften. Och fågelvägen var det ju inte så långt från hästhagarna som ligger där det gröna strecken börjar nedanför 5:an. Men älgarna var antagligen någonstans mellan oss och "hemma" så det kändes inte som att det var läge att försöka hitta en genväg tillbaka till sommarbetet...!måndag 1 juli 2024
Måndagsmagi!!!
Med bara 15 grader kändes vädret perfekt. svalt och skönt för ridning! Och därmed slapp vi alla bromsarna! Men i o m att regnet "hängde i luften" och dessutom knappt någon vind räknade jag med att det som kompensation skulle vara VÅLDSAMT mycket mygg, men det var det faktiskt inte alls! Det var t o m uthärdligt att rida stigen i skogen istället för Hultetvägen! Gissa om Hamingja blev nöjd när hon fick plöja fram i terrängen??!!
Jag hade gårdagens fantastiska töltkänsla i färskt minne och var förstås ivrig att försöka återskapa den idag när vi red ner på ängsväg nummer två, men Hamingja kändes spänd och jag fick hela tiden "mycket i handen". ..Tills jag insåg att valet av skogsstigen före grusvägen inneburit att vi idag hade ägnat betydligt mindre tid åt att flytta för skänkeln i skritt innan vi gav oss på tölten...
När jag insåg detta var vi nästan tillbaka uppe på grusvägen igen. "Gör om - gör rätt!" sa jag barskt till mig själv, vände tillbaka och flyttade för (den svårare) högerskänkeln i skritt hela vägen ner till bäcken. Först mot slutet började hon verkligen slappna av och lätta fram, men då kändes det så bra att jag testade att göra övergången till tölt med henne forfarande högerställd. Och nu bjöds jag på en töltkänsla som var REN MAGI!!!
Jag fick damma av en beskrivning från en av våra bästa Atlikurser: "med fjädrande bakdel kom hon upp med bogarna, med bibehållen lång hals och fjäderlätt i handen! Som att sitta på en pilbåge som spändes från bakbenen och allt framför var så lätt, lätt och luftigt!!!" Vi har lyckats uppnå detta vid några tillfällen och varje gång har jag slagits av att de dels är så lätt att sitta "på rumpan" med ett avslappnat säte och dels att hon plötsligt inte har bråttom framåt utan mycket av energin används som lyftkraft - så jag behöver knappt göra någonting för att bibehålla ett kort tempo! Atli sa någon gång att när hästen verkligen bär upp sig i tölten känns det som att allt går oerhört långsamt - och när jag första gången fick uppleva det förstod jag precis vad han menade!
Sista biten upp till grusvägen gav jag successivt allt längre tyglar och nu blev det en nedvarvningstölt som t o m Atli skulle ha varit nöjd med: fortsatt aktivitet i överlinjen medan hon verkligen kom fram med pannan i en lägre form och inte minsta antydan till "snabbast vinner"! Efter det fick min duktiga häst skritta på långa tyglar hela vägen tillbaka till Höbäcken. Det var en oerhört Hamingja-hög Anna som sedan åkte till Mariebäck och skottade spån för glatta livet som en del i sommarstädningen av stallet! Och en helt slutkörd Anna som sedan körde hem. Men nu när jag skriver detta vill jag egentligen kasta mig i bilen och köra till Höbäcken för att tölta mer! Kan man utveckla abstinens så snabbt?!?
I morgon kommer veterinären ut och tittar på Hamingjas pälslösa områden runt öronen och under pannluggen. Det ska bli intressant att höra vad hon bedömer att det är! Själv har jag gissat regnskållor men alla de tre veterinärer som sett film på området har oberoende av varandra sagt att det mest troligt är någon form av ohyra. Oavsett blir det bra att få veta och då också om det behövs någon mer behandling än att hålla det torrt.