Sylviakurs!

När helgens planerade Atlikurs tyvärr blev inställd var det TUR att Sylvia istället kunde hålla en endagskurs för oss! Under uppvärmningen konstaterade Sylvia att Hamingja ville krulla ihop halsen och gå under tygeln, så när vi travade fick jag rida henne utåtställd och vända in med ytterhjälperna följt av STOR eftergift och då började det successivt komma allt mer längd på halsen igen. 

När jag övergick till tölt var problemet detsamma - även där ville hon krulla ihop halsen. Och Sylvia konstaterade också att Hamingja var VÄLDIGT stel i nacken och därmed helt rak i kroppen. Därför fick jag tölta på liten volt med STORA ledande tygeltag på innertygeln (i riktning snett nedåt). Samtidigt behövde jag dra bak ytterskänkeln så att hon inte svängde ut med rumpan istället. När hon tillslut började böja sig i innersidan och slappna av i nacken fick jag ge STORA eftergifter för att få längd på halsen även där.

Nästa steg blev att tölta längs spåret och göra fem volter på varje långsida (var annan höger och varannan vänster) och de skulle vara lika stora "som ett pärlband"! Volterna åt höger funkade hyfsat, men åt vänster var det riktigt svårt så där fick jag ligga kvar på vänstervolten ett tag, bromsa upp ordentligt på yttertygeln och leda lös insidan med STORA ledande tygeltag. "GLÖM INTE INNERSKÄNKELN!!!" ropade Sylvia, "Du måste lägga till MER skänkel och be henne böja sig runt den!!!"

Sedan fick jag tölta på volt runt Sylvia - låååångsamt - medan jag då och då skulle flytta Hamingja ett par steg utåt. Till att börja med hände ingenting när jag gav signal med innerskänkeln, så jag fick peta med pisken på inner bak ett antal gånger innan jag fick önskad reaktion. Och då var det bakdelen hon flyttade ut, så Sylvia uppmanade mig att samtidigt använda tyglarna för att även ta med bogarna utåt. När det sedan var dags att varva ner i trav fick jag åter vända in med ytterhjälperna för att få en bra längd på halsen. 

Lektion nr 2 fick jag också inleda med tölt på liten volt och till att börja med kändes det som att Hamingja riktigt "dragit åt handbromsen" så jag fick peta till med pisken många gånger samtidigt som jag höll ett stadigt stöd på yttertygeln och gjorde ledande tygeltag på innertygeln. Och när jag tillslut fick igång hennes bakben så var det som så många gånger förr: att Hamingja plötsligt slappnade av i kroppen, kom in mellan hand och skänkel och började tölta riktigt trevligt!!!

När vi sedan bytte varv fick jag börja om från början med att få igång bakbenen genom pet med pisken, hålla stödet på yttertygeln och ledande tygeltag på innertygeln. I båda varven fick Sylvia också påminna mig om att hålla Hamingja ställd inåt. I höger varv var det särskilt lurigt för hon böjde halsen åt höger men vred ändå huvudet lite åt vänster - vilket jag inte såg för att manen var i vägen... Jag får kanske börja ha manen längst fram mot huvudet i en tofs när jag rider så att jag ser bättre! Det blev samma effekt även i detta varv: när Hamingja började ta i med bakbenen så "lossnade" hon i hela kroppen och bjöd på en trevlig känsla i tölten!

Jag fick sedan tölta längs spåret och göra "pärldbandsvolter" längs långsidorna. Även nu fick Sylvia påminna mig om inramningen. "Du har låtit henne få alldeles för stor frihet att bestämma var hon ska vara med sina kroppsdelar och hon klarar inte att ta det ansvaret själv utan behöver VÄLDIGT tydlig vägledning från dig för att inte bli spänd!!!"  Bristen på inramning visade sig också när jag skulle övergå till att sidföra ett par steg in från spåret och sedan flytta tillbaka igen (fortfarande i tölt). Där fick hon dessutom väldigt bråttom, så jag fick bromsa upp henne ORDENTLIGT på yttertygeln varje gång innan jag flyttade henne åt något håll.

Ibland blev hon också väldigt djup i formen. "Gör uppresande tygeltag, men DRIV samtidigt så att hon inte bara krullar ihop halsen!" instruerade Sylvia. Nästa steg blev att rida öppna i tölt och det var ju inte heller helt enkelt... Jag behövde bromsa upp ORDENTLIGT på yttertygeln, passa så att hon inte böjde halsen för mycket inåt och samtidigt driva MASSOR med innerskänkeln. "Innerskänkel mot yttertygel, innerskänkel mot yttertygel!!!" upprepade Sylvia och när Hamingja TILLSLUT böjde sig i innersidan var känslan i tölten riktigt trevlig!!! SÅ välbehövligt det var med en "minikurs"!!! Och nu är det bara att träna vidare!