Fröken Kanonkula hamnar mitt i militärövning!!!

Hamingja har haft ledigvecka - ända sedan förra tisdagens lektion - då Johan och jag har varit på en liten höstsemester till Gotland! Det märktes redan i hagen att hon var på hugget, för hon var väldigt snabb att komma när jag ropade! Och när jag senare satt i sadeln skrittade hon utfrån gården var det med ett oerhört driv i stegen! 

Malin W och jag hade verkligen lyckats osannolikt bra med timingen av skoningen denna gång! I fredags kom hovslagaren för att slå på vinterskor med broddar - och samma dag kom första snön! Sedan dess har det hunnit vara mildare och även regnat endel, men det finns fortfarande snö kvar och bitvis är det isigt.  

Jag valde att rida upp längs vänstra skogsvägen bakom vägbommen och bitvis fanns det en remsa med snö kvar på vägen där underlaget bättre än i de hårdfrusna hjulspåren. Och när lilla fröken fick trava i snökanten tog hon verkligen i för kung och fosterland! "Som att sitta på en kanonkula!" hade jag precis tänkt när det plötsligt blev TVÄRSTOPP! Lite längre fram längs skogsvägen hade Hamingja nämligen fått syn på något VÄLDIGT mystiskt... 

... som visade sig vara ett gäng militärer med vapen och allt samt en militär hundförare med hund. Vi hade hamnat mitt i en militärövning! :-O  Och jag kunde bara hålla med Hamingja om att något sådant här brukar INTE förekomma på vår skogsväg!!! När jag tänkte vända ropade de att det var OK för oss att passera, men det var inte helt lätt att övertyga Hamingja om det... 

Det var skymning och tydligen tar det betydligt längre tid för hästarnas ögon att anpassa sig till skymningen än vad det gör för oss människor. Vilket jag antar är orsaken till att hon alltid är mycket mer på sin vakt när det skymmer än när det hunnit bli mörkt. Och i det här fallet med en klunga människor i kamouflagekläder såg det i hennes ögon antagligen ut som ett enda stort, oformligt monster?!! Men efter lite övertalning kunde vi passera och fortsatte sedan i trav upp till vändplanen. Där stod tre militärbilar parkerade och det slog mig att jag kanske skulle ha frågat om det var fler militärer ute i skogen...

Hamingja var i alla fall jättenöjd när hon fick skritta in på sin favoritstig och kryssa fram i terrängen mellan träden! Men på väg tillbaka till vändplanen aktiverades hennes flyktreflexer igen när man började höra ljud från militärerna men det fortfarande var skog i vägen så att hon inte kunde se vad det var som lät... Så det tog en liten stund att övertyga henne om att vi ändå kunde fortsätta framåt. När vi kom ut på vändplanen igen var det bara en militärbil kvar, men några militärer såg inte till militärerna under hemvägen. 

SMHI har gått ut med en vädervarning för det närmaste dygnet, att det kan komma upp till 3 dm snö! Så kanske är hårdfruset underlag en ickefråga på fredag när jag förhoppningsvis ska rida igen?!!