Hamingja har höstlov!

Det verkar bli minusgrader och därmed hårt i backen fram till på lördag i alla fall, så Hamingja får göra som skolbarnen och ha höstlov... Och när matte inte kan behärska sig längre får det bli lösgörande skritt i skogen. Fast nu när jag skriver detta kommer jag på att vi även kan satsa på skrittövningar på ridbanan - kanske redan i morgon??!!

Morgonstund...

...har hö i mund!

Det var verkligen grått och trist väder när jag i morse åkte till stallet för att morgonfodra... Förhoppningen var att även rida, sedan både hästarna och jag fått äta frukost. Men den snö som kommit under natten låg fortfarande kvar i Mariebäck (hemma i Kyrkbyn hade det mesta redan tinat bort) och skapade ett underlag som både var hårdfruset OCH med blöt styltsnö så att hästarna riskerade att halka... Därför blev det ännu en dag "i skrittmaskinen" (=på lösdriften) för Hamingja. 

Men jag fick ju göra alla hästarna glada genom att bjuda på hö! Allra gladast - i tuff konkurrens - måste varit Hector som när han tagit första tuggan faktiskt gjorde några bocksprång på stället! Och han skuttade så högt att alla fyra hovarna var minst en halvmeter ovanför marken! Jag har aldrig tidigare sett en häst göra så - det kändes mer som ett hundbeteende...! Så det var verkligen INGEN tvekan om att han uppskattade att få frukost! Synd bara att jag inte var beredd med mobilen - det hade verkligen varit kul att ha det på film!!!

Man kan nästan tro att man ser dubbelt...!!!

Hulda (tv) blir allt mer lik moster Hamingja!

Fast bilden luras lite eftersom Hulda står närmare kameran... i verkligheten har hon ändå några år kvar innan hon vuxit ikapp! Hamingja har vilat sedan quiterapeutebehandlingen i lördags p g a att det varit hårdfruset i backen och detsamma gällde idag så jag tog bara in henne och pysslade en stund innan hon fick gå ut igen. 

Jag hade först tänkt att jag skulle kunna rida ut en sväng i skogen där hon i alla fall kunde få jobba med att lyfta på fötterna i terrängen. Men ville inte riskera att hon skulle trampa av sig någon sko så jag bestämde mig för att stå över det också. Jag hade bokat in med vår hovslagare att han skulle komma och sko henne nu på fredag. Men nu har han blivit tvungen att avboka p g a att han är skadad i armen så jag behöver få tag i en annan hovslagare... Detta är ju aldrig lätt eftersom det är stor brist på utbildade hovslagare i hela landet. Och så här års har de ju alla dessutom extra mycket att göra eftersom alla behöver få på vinterskor på sina hästar...! 

Jag har i alla fall fått bra tips på en alternativ hovslagare så nu är det bara att hålla tummarna för att hon kan hitta en lucka till oss i sin kalender! En tappsko kommer ju aldrig lämpligt... men just nu känns det dessutom extra onödigt att ta risken eftersom det är oklart när Hamingja kan få nya skor på plats. En fördel med att ha hästen på lösdrift är ju att de rör sig mycket ute i hagen (läste om en studie som visat att i en bra lösdrift rör sig hästarna så mycket under ett dygn att det motsvarar ett par timmar i skrittmaskin!) Så Hamingja mår ju knappast dåligt av att få en liten höstvila!

När den bästa träningen faktiskt är den som INTE blir av!

Man brukar ju säga att den bästa träningen är den som faktiskt blir av! Fast de senaste åren har jag börjat förstå att det även kan vara precis tvärt om...! Först för min egen del - när jag för några år sedan mer eller mindre av en slump hittade den smärtläkare i Piteå som visade sig kunna det ingen annan klarat: att ge mig fungerande smärtlindring så att jag t o m fått djupsömnen tillbaka!!! Tidigare har jag alltid fått höra att jag ska träna så mycket som jag bara orkar - även om det gör väldigt ont - för att det ändå går att jag mår bättre på sikt. 

Men smärtspecialisten Tomas Ekström sa direkt att det är PRECIS tvärt om: att orsaken till att man utvecklar fibromyalgi är att man ansträngt sina muskler alldeles för mycket genom att ignorera mjölksyran och inte ge musklerna den vila som de behöver för syresättningen. Så när man tillslut tagit paus har det varit för sent - musklerna har inte längre klarat att åter syresätta sig på egen hand. Och nästa gång man ansträngt samma muskler har man därför förvärrat det hela ytterligare... "Kronisk smärta behöver inte betyda att den är livslång, men den betyder att man hamnat i en ond cirkel som kroppen behöver få hjälp för att bryta!" Istället för att träna mer och hårdare ska jag alltså vila mer, för att hjälpa musklerna att syresätta sig. 

Och under det senaste året har jag insett att detsamma faktiskt även gäller Hamingja! Hon har alltid haft känsliga muskler i bakdelen, vilket enligt massör-Tomas beror på att hon har en lång rygg. Han har också kunnat konstatera att hon fått mer besvär under broddperioden, vilket enligt honom är ganska vanligt. Jag har försökt anpassa träningen för att minimera hennes besväre och det senaste året har hon hela tiden successivt blivit bättre/mindre besvärad så det verkar som att jag är på rätt väg!

Det jag gjort är bl a att vara ännu mer försiktig än tidigare med att rida på hårt underlag, vilket inneburit många fler vilodagar under hösten innan snön kommit. Och även i övrigt försökt vara uppmärksam när det visserligen varit mjukare underlag men att bakhovarnas broddar velat fastna i underlaget. Något som f f a varit ett problem på våren när snön börjat smälta bort från vägarna resp ridbanan. 

Dessutom har jag under hela året lagt in fler vilodagar under en vecka och då försökt anpassa så att hon efter ett träningspass med mer intensiv töltträning fått minst en vilodag för att ge musklerna möjlighet att återhämta sig. En gång i tiden tränade jag mycket styrketräning och där var rekommendationen att aldrig träna samma muskelgrupper två dagar i rad. Och eftersom samling i tölt verkligen innebär intensiv styrketräning för hästen tänker jag att effekten av träningen optimeras om hon får vila dagen efter. 

Det senaste året har Hamingja också successivt blivit allt bättre/fått mindre besvär (och detsamma gäller också hennes matte!) Så jag fortsätter på den inslagna vägen och hoppas att det fortsätter åt rätt håll för oss båda! Men ni ska veta att även om jag känner mig så övertygad när jag skriver detta - i teorin känns det så självklart! I praktiken behöver jag dock hela tiden påminna mig själv att jag INTE ska ha dåligt samvete för att Hamingja får vilodagar - vare sig det beror på att det är jag själv som behöver vilan den dagen eller om det främst är för hennes skull. 

För som smärtläkaren brukar säga: "Det är klart att det inte är enkelt för dig att sänka förväntningarna på dig själv - det finns ju en ANLEDNING till att just du drabbats av fibromyalgi! Det är bara den som har (o-)vanan att hela tiden pusha sig själv lite extra som kan drabbas! Själv kommer jag däremot ALDRIG att få fibromyalgi - jag är ALLDELES för lat för att ligga i riskzonen!" 

Hästkiropraktorn på återbesök!

Ser ni akupunkturnålarna?! Ledtråd: det finns två på denna bild, en uppe vid manken och den andra framtill på bogen. Själv har jag svår nålfobi så jag blir faktiskt lite illamående av att se dem, även så här på bild...! Men jag satsar på "face your fears"...! 

Idag var hästkiropraktorn Ingebjörn Öyhus tillbaka i Mariebäck för att kolla Hamingja m fl. Sedan jag fått berätta om hur hon känts i ridningen efter förra behandlingen kände han igenom henne för att sedan be mig springa med henne så att han kunde se hur hon rörde sig. Hamingja tyckte uppenbarligen att detta var ett bra tillfälle att ge matte lite extra motion, så hon såg till att grisepassa de två första vändorna... (Sylvia bara skrattade - Hamingja som ALLTID travar annars!!!) Men sedan visade Hamingja i alla fall upp sin fina trav när vi sprang två vändor till. Efteråt insåg jag att jag gjort precis som vid veterinärbesiktningarna på tävling: hållit andan när jag sprungit. Då blir man VÄLDIGT flåsig kan jag berätta...! :-O

Ingebjörn konstaterade att Hamingja nu var bättre musklad längs överlinjen, att den lilla "grop" hon haft i ryggraden bak vid korset var betydligt mindre än tidigare, mycket av den tidigare skevheten i bålen var borta och därför hade hon musklat sig jämnare även om hon fortfarande var lite tunnare på höger sida av manken. Han satte akupunkturnålar vid manken och framme på bogens vänstra sida samt en på var sida av "gropen" uppe på korset.

Här ser man nålen vid manken och de två bak på korset. Syftet med nålarna är att musklerna ska slappna av innan han börjar själva behandlingen. Hon fick därför stå med nålarna medan han gjorde motsvarande "förarbete" på de andra hästarna. När det åter var Hamingjas tur gick han igenom och lossade på de spänningar som fanns för att "räta ut" skevheterna. Och konstaterade sedan att eftersom hon förbättrats mellan varje besök skulle jag fortsätta på samma sätt som hittills, både med träning och den efterföljande stretchingen.

Här är det Malin E:s snygge Dáti som stretchar!

När Hamingja skräms!!! :-O

Sjöutsikt vid Nottjärnen!

Idag skrämde Hamingja upp mig, när jag hittade henne i hagen till synes halvsovande, med vidgade näsborrar och ansträngd andning... :-O För två år sedan var hon ju jättesjuk i vad jag först fruktade var kolik, i o m att hon inte ville äta eller dricka och inte lämnade ifrån sig minsta skithög... Då visade det sig att grundproblemet var att hon hade hög feber och sedan veterinären fått ner tempen lite med medicinering och flera omgångar dropp började hon tillslut både äta och skita igen. Men den höga febern höll i sig nästan två veckor TROTS att hon hela tiden fick febernedsättande...!

Nu sket hon i alla fall t o m två små högar på väg in från hagen och att det inte var något fel på aptiten blev tydligt när vi passerade höbalen utanför stohagen...! Till min lättnad kunde jag sedan även konstatera att hon hade normal temp trots att hon kändes lite fuktig i pälsen på halsen. Så tillslut kom jag fram till att hon nog flåsade och t o m svettades lite för att det var så VARMT ute i höstsolen! Och då var det ju extra lämpligt att jag just idag planerat för att klippa henne en andra gång på halsen och bogarna eftersom hon hunnit få väldigt tjock päls efter förra klippningen. 

Alltså fick klippmaskinen komma fram - och gjorde mig precis lika LESS som den brukar... Vad ni gör köp INTE en (svindyr) sladdlös klippmaskin från Laval!!! Satsa istället på Julas - MYCKET billigare - klippmaskin som klipper tjocka islandshästpälsar hur lätt som helst!!! (Sylvia har den senare varianten och trots att hon under ridskoletiden hade så många hästar som klipptes varje år så fungerar den hur bra som helst fortfarande! Medan min DYRA som oftast bara klippt en häst per vinter har stora problem att tugga sig fram genom pälsen...) När det nu tog sådan evinnerlig tid var det tur att Hamingja inte har något emot att bli klippt i alla fall  - hon såg t o m ut att njuta av behandlingen så det kliade nog lite skönt i hårbotten! 

Och när jag sedan red jag ut en sväng blev jag ytterligare stärkt i att hon inte var sjuk utan bara varit varm, för det var med mycket energiska steg hon skrittade iväg ut från gården! Dock höll vi oss till skritt större delen av ridturen, för i natt hade vi runt 10 minusgrader så även om det nu var betydligt värmare så var marken så hårt frusen att det klapprade ordentligt om hovarna. Så det blev skritt längs bilvägen mot Avan, testade lite trav på sandvägen och Hamingja kändes hur pigg som helst! Men matte tyckte att underlaget även där var gränsfall till för hårt så det blev skritt längs stigen mot vattnet (se bilden ovan) och tillbaka hem. 

Men lite träning blev det för oss ändå! För Hamingjas del handlade det om skänkelvikning längs dikeskanterna. Och för matte var det fokus på sitsen där "kampen mot höftböjarna" var prio 1 även idag. Min HeadQ var med och först trodde jag att den fått frispel när den började signalera fast jag tyckte det var helt uppenbart att jag inte alls tittade ner... Gjorde ny synkronisering men efter en stund hände samma sak igen... tillslut insåg jag varför: jag lutade huvudet åt sidan när jag bad henne gå undan för skänkeln! Ibland har den signalerat till synes omotiverat även när jag ridit tölt - antaglien har det varit av samma orsak! Bara att skärpa till sig alltså!

Gör som du alltid har gjort...

...och du kommer att få samma resultat som du alltid har fått...!

Detta är ju verkligen "lika sant som det är sagt" - och något jag tog fasta på när jag idag bestämde mig för att testa något helt nytt under uppvärmningen. Nu senast tipsade ju Atli om att man kan nyttja att tölten taktmässigt ligger mellan passtakten och traven genom att få den passtaktiga hästen att "tänka trav" och därmed hitta ren tölt. 

Jag har ju hittills hållit mig väldigtt strikt till Atlis upplägg för uppvärmningen, med att först flytta ut bakdelen i skritt på volt, följt av uppvärmning i tölt och avslutningsvis trav. Och det har varit VÄLDIGT tydligt att Hamingja mentalt mått mycket bra av att jag varit så konsekvent på detta område. När hennes extremt ambitiösa läggning lätt fått henne att jaga upp sig och bli ARG när hon inte riktigt vetat vad som förväntats av henne har hon kunnat dra en stor suck av lättnad - "jaha, det är bara det här vi ska göra, det kan jag ju!!! när hon känt igen sig i uppvärmningen! 

Men hon har ju verkligen blivit betydligt tryggare i sig själv (och tryggare med mig) så jag hoppades att hon var mogen för en förändring - i alla fall tillfälligt - när jag inledde uppvärmingen i trav istället för i tölt. Hamingja bjöd på härlig "gummibollstrav" på volten resp längs spåret i båda varven, sträckte ut överlinjen och frustade så belåtet! Detta kan man väl verkligen kalla "att tänka trav" hoppades jag! Och när vi slutligen övergick till tölt kunde jag till min glädje konstatera att takten direkt var betydligt bättre! 

I höger varv behövdes det bara att jag m h a kroppsvikten "tog med henne" utåt på volten för att rensa bort det sista av passtakten. I vänster varv hade jag lite mer problem, till dess jag insåg att grundorsaken nog var att högerbogen i väldigt hög grad levde sitt eget liv... Men när jag såg till att först få kontroll över denna i skritt kunde jag sedan återgå till tölt och med högerbogen på plats hitta ren takt även där! 

Efter en längre skrittpaus övergick jag sedan till att rida övergångar halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt i höger varv. Jag kom ihåg Atlis uppmaning att undvika att göra henne arg (och därmed spänd) genom att nöja mig med en lägre grad av samling. Så det var först efter flera övergångar med bibehållen längd på överlinjen som jag "kryddade" det hela med att låta pisken nudda hennes bakdel i skritten resp tölten. Och då med VÄLDIGT trevlig effekt i form av bärighet och - efter några lätta kramningar på högertygeln - bibehållen lösgjordhet även i nacken! Något vi sedan kunde bibehålla m h a några steg sluta vid behov. 

När jag övergick till att rida övergångar i vänster varv istället var Hamingja mer "taggad" från start (jag hade ju faktiskt rört henne med pisken ganska nyss så då kunde förståss vad som helst hända!) Så när jag första gången bad om samlad skritt piskade hon ilsket med svansen och studsade på stället med frambenen... Fast i nästa sekund glömde hon helt av sig och "råkade" istället länga halsen och börja frusta!!! Och från denna samlade skritt kunde vi sedan göra en trevlig övergång till tölt! 

För att bibehålla den trevliga känslan testade jag att lägga in steg både i öppna resp sluta, men det som tillslut gav bäst resultat visade sig vara att vända runt för ytterhjälperna. Då kunde jag rama in henne på ett bra sätt även i vänster varv och därmed åter få uppleva lite "njuttölt"!!!

När det gällde sitsen körde jag "favorit i repris" från gårdagen och försökte f f a hantera mina stela höftböjare - då min teori just nu är att övriga sitsproblem är "följdfel" av att höftböjarna så lätt får mig att hamna i stolsits i sadeln... Men tack vare min HeadQ upplever jag verkligen att jag blivit bättre på att hålla blicken lyft så att jag i större utsträckning faktiskt kan känna hur jag sitter - vilket förstås är första steget till en förändring!

När Hamingja sedan fått varva ner i tölt resp trav på volt och jag satt av kunde jag konstatera att hon svettats så att hon faktiskt var lite skummig på halsens undersida. Pälsen har verkligen hunnit växa ut mycket där jag tidigare klippt henne (halsen, bogarna och mellan frambenen) så det börjar uppenbarligen redan vara dags för klippning nr 2! 

Dessutom har hon nött bort tåkappan på ena framskon, så det börjar också vara dags att kontakta hovslagaren... Jag hade annars gärna väntat ett tag till med detta eftersom det känns liiite tidigt med broddade vinterskor redan nu.  Samtidigt som det ju blir för länge att vänta ytterligare en hel skoperiod innan hon får vinterskorna på. Och med tåkappan borta är ju risken stor att hon börjar nöta för mycket på själva hoven vilket ju inte är bra... Ett dilemma som alltid brukar uppstå så här års - och som förstärkts ytterligare av att Hamingja visat sig få mer problem i bakdelens muskulatur av att ha broddar på bakskorna...!

Släktträff!

Moster Hamingja, Hermann och mamma Hremsa. 

(Samt i bakgrunden: allestädes närvarande Litlamin - inte släkt med övriga i bild men avkomma till  Lára & Démantur.)

Det verkar som att jag börjar bli förkyld - och då får jag alltid känningar i bihålorna... så det blev bara en kortare ridtur idag i lugnt tempo med mycket skritt. Men jag försökte i alla fall fokusera på sitsen och då f f a kämpa mot mina stela höftböjare. Red till höger bakom vägbommen och i lilla "backen" upp åt vänster vid vändplanen blev det några galoppintervaller också där Hamingja gladde mig med jättefina galoppfattningar (både höger och vänster) från stillastående! 

Avrundade sedan med lite "terrängskritt" i skogen (hade inte sett några tecken på att jakt pågick och jag hade dessutom varselväst på mig.) Fast när vi vänt tillbaka hemåt igen hörde jag ett gevärsskott...  men det lät som att det kom från någonstans på andra sidan Mariebäck (eller möjligen skjutbanan, men då brukar det ju inte vara bara ett enstaka skott utan ganska snart följas av fler.) Tillbaka i stallet fick Hamingja sin vanliga stretching innan matte åkte hemåt för att försöka kurera sig.

+ 2 grader och snöblandat regn...

...är ju inte det mysigaste vädret... men hanterbart om man får uppleva det i sadeln på sin häst!!!

Det blev några vändor längs skogsvägarna bakom vägbommen i eftermiddags. Först den vänstra vägen vilken dock visade sig vara lite halkig... så efter en omgång terrängskritt vände jag tillbaka och testade den högra vägen istället. Där låg ingen snö kvar på marken och den har dessutom fått ett nytt lager grus som INTE består av stora, vassa stenar, så underlaget funkade helt perfekt för att träna tölt!

Mitt fokus idag var på sitsen och med vänsterhanden på framvalvet försökte jag gav jag de stramande höftböjarna "en omgång" samtidigt som jag försökte slappna av i knäna och hålla om med skänklarna. Gjorde detta både i skritt och tölt - för att försöka programmera in hur det ska kännas. Efter två vändor till den högra vändplanen och tillbaka tyckte jag det räckte för idag. Och tillbaka i stallet konstaterade jag att vi varit ute en hel timme - trots vädret! Men nu hoppas jag väderappen håller vad den lovat: att det ska vara uppehållsväder i morgon!!!

"Atlivändningar" - en favorit i repris!

Efter två välförtjänta vilodagar för Hamingja var det idag dags för en första repetition av övningarna från helgens kurs. Det blev därför boots på och ett pass på ridbanan. Under uppvärmningen red jag mycket öppna i tölt samt korta sekvenser tempoväxlingar. Och konstaterade att om jag "behåller sitsen" under tempoväxlingarna behöver jag bara lägga vikten lite bakåt för att Hamingja ska göra trevliga nedtagningar utan att jag får det minsta lilla i handen! Hon ÄR ju en stjärna - om bara matte skärper sig så att Hamingja får en chans att visa sina kvaliteter...!

Jag "dammade också av" en övning som vi red mycket för många år sedan: det vi kallade "Atlivändningar" när man rider fram och tillbaka längs ena långsidan med volt tillbaka vid hörnen. Atli påpekade ju flera gånger i helgen om att volt tillbaka fungerar väldigt lösgörande på Hamingja och uppmanade mig därför att nyttja den övningen ofta - och då passade det ju perfekt att ta fram denna gamla klassiker!

Avrundade uppvärmningen med trav på volt och blev riktigt imponerad av mig själv när jag efter en stund insåg att jag utan att tänka särskilt på det faktiskt gjorde detta helt enligt "skolboken"! D v s jag höll blicken lyft och riktade den in mot mitten av volten. Därmed undvek jag förhoppningsvis att ge Hamingja dubbla budskap medan ytterhjälperna bestämde storleken på volten och innertygeln var lös och hon formade sig runt innerskänkeln. Det kändes i alla fall väldigt bra och Hamingja verkade också nöjd!

Efter omsadling övergick jag till att rida övergångar halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt. Atli sa ju att jag skulle rida väldigt många sådana övergångar eftersom de ger den bästa takten i tölten. Jag kom dessutom ihåg hur han betonat att jag måste "passa" min högerhand så att den inte blir stum - f f a inte när jag rider i vänster varv. 

Vid varje skrittpaus försökte jag också komma ihåg att korrigera min sits genom att flytta mig framåt i sadeln (trots att höftböjarna gjorde allt för att spjärna emot), slappna av i knäna och hålla om med skänklarna. Om jag gör detta under skrittpauserna, 10 000 gånger eller liknande, så kanske jag tillslut har lättare att bibehålla rätt sits även i tölt - hoppas jag! 

Sedan fick min duktiga häst först sträcka ut och varva ner i tölt på volt - när det till min glädje var väldigt tydligt att jag lyckats aktivera hennes bakdel och överlinje under detta träningspass! Och när jag testade att ge travsignal direkt från tölten funkade den övergången också klockrent! Det hade Atli blivit glad av att se - för vi brukar ju alltid behöva bryta av till skritt emellan. 

Efter sedvanlig stretching blev det sedan BoT på (nättäcke och hasskydd) medan Hamingja fick stå i en box och äta lite lucern med mineraler och den allra sista skvätten multivitamin. En ny dunk av denna har stått på inköpslistan ett tag...och nu är det alltså verkligen hög tid att åka förbi Granngården för att fixa det!

Hur man gör en kvinna lycklig:

Gör ett underverk med hennes häst!!! Jag har haft mycket ont i helgen och då blir jag också väldigt spänd i musklerna, vilket förstås har negativ inverkan på Hamingja... Så inför dagens lektioner hade jag "preppat" extra med spa-bad både i går kväll och i morse. (På morgonen låg jag så länge i det drygt 40-gradiga vattnet att jag fick blodtrycksfall och var nära att svimma när jag klev upp...men varm - och lite mindre spänd - var jag!)

Atli sa igår att han ville rida Hamingja lite idag och att vi skulle testa med viktboots på. Jag började värma upp henne i tölt "kors och tvärs" innan Atli tog över i sadeln. Det var verkligen fascinerande att se hur till synes enkelt han fick henne lösgjord och ren i takten - och han red inte ens på volt utan bara längs spåret! Det var övningen öppna som "gjorde jobbet" (den han här om dagen kallade "moder till alla övningar" och som han också brukar beskriva "att rida som på volt fast rakt fram.")

När det var dags för mig att ta över i sadeln igen instruerade han mig om att jag vid öppna i vänster varv måste vara extra vaksam på den yttre bogen, men att det samtidigt är jätteviktigt att jag inte "fastnar" i högertygeln. "Du måste vara JÄTTESNABB att ge eftergift för att hon ska slappna av!"
Jag fick rida några steg öppna i skritt, när längden på halsen var bra "åka med" över till tölt för att sedan snabbt fånga upp energin m h a sätet. Samtidigt som jag försökte sitta på rumpan, utan (onödiga) spänningar i kroppen och hålla om med skänklarna... Jag lyckades väl inte ens med hälften... men ändå: VILKEN KÄNSLA!!! Här snackade vi verkligen "njutridning"!!! (Jag blir ju nästan tårögd när jag skriver detta!!!)

Igår kändes det SÅ avlägset att få uppleva detta när jag var så spänd i kroppen och därmed även hindrade Hamingja att slappna av... Men så sätter sig Atli upp i sadeln och "trollar lite" och vips får jag ändå uppleva lite av den fantastiska kapacitet min häst egentligen har!!! Jag fick också "njuttölta" i båda varven med några steg öppna då och då för att bibehålla lösgjordhet och samling.

Och han fick - förstås - påminna mig extra om att vara snabb i eftergiften och inte "fastna" i högertygeln i vänster varv. Samt att krama snabbt höger-vänster då och då för att hålla henne avslappnad så hon inte kortade upp nacken för mycket. "Det här - och bootsen - gjorde susen! Hon var riktigt flashig bitvis!!!" Sa Atli efteråt och matte var så stolt över sin fina häst att hon höll på att spricka!

När det var dags för helgens sista lektion dök Johan upp och fotade - alltid roligt med bilder!!! Jag fick värma upp med tölt "kors och tvärs" inkl många volt tillbaka, vilket Atli noterat fungerar väldigt lösgörande på Hamingja.  Sedan var det dags för halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt. "Det är dessa övergångar som har allra bästa effekten på henne för takten, så rid MÅNGA sådana!" sa han. Men även när jag lyckas undvika att göra henne ARG i samlade skritten har hon en tendens att bli för hög i formen. Så Atli tyckte inte att jag skulle be om samlad skritt fler steg än vad som behövdes för att få bra längd på halsen innan jag blev neutral och "åkte med" över i tölt.

Men sedan skulle jag snabbt bli aktiv igen och göra förhållningar med sätet "tänk halt och rygga" för att samla upp energin och bibehålla samlingen i ett riktigt lågt tempo. Och rida öppna (med mjuk och rörlig högerhand) för att bibehålla bärigheten. "Nu är hon KLOCKREN i takten!" utropade Atli - och matte fick åter "njutrida"!!! Sedan var det ju "bara" allt det där andra också: sitta på rumpan, försöka att inte spänna mig, hålla om med skänklarna...och krama höger-vänster när hon behövde påminnas om formen... "Sänka halsen, sänka halsen... sitt, sitt, SITT!!!" ropade Atli med jämna mellanrum. Och jag fick även nu rida många volt tillbaka för lösgjordhet och bärighet. Riktigt samma känsla som på förmiddagen hittade jag inte - men det var ju väntat för då hade ju faktiskt Hamingja precis haft en "nära Atli-upplevelse".

När det var dags att låta henne sträcka ut och varva ner på volt fick jag åter ett tydligt bevis på att hon verkligen arbetat med bakdel och rygg, för dessa muskler fortsatte att vara aktiva även när hon sträckte ner mulen mot marken. Och efter en stund valde hon faktiskt själv att gå över i trav, utan att jag först saktat av till skritt. Detta gjorde Atli extra nöjd eftersom Hamingja nästan alltid bara fortsätter tölta t o m på hellånga tyglar. Han har ju tidigare under helgen tipsat om att "den rena tölttakten ligger mellan grisepass och trav" varför jag kan ha nytta av att träna in övergångar direkt från tölt till trav för att sedan kunna få henne att "tänka trav" om hon är passtaktig. Ytterligare något att träna på alltså - ROLIGT!!! Och ganska ofattbart att det bara är en månad till nästa träningstillfälle - tänk att vi får träna för en mästare TRE gånger på lika många månader!!! Är lite osäker på om kursen i november är den sjätte eller sjunde i år... men LUXURY hur som helst!!!

Atlikurs - dag 2

Hamingja är (nästan) redo för ridkurs!

Nu är jag full av inspiration efter ÄNNU en lärorik kursdag! Under båda mina lektioner fick jag inleda med att rida (med mina mått mätt) VÄLDIGT aktivt under uppvärmningstölten; med böjda spår "kors och tvärs", ta med henne åt sidan med kroppsvikten, öka och minska tempot o s v, krama höger-vänster på tyglarna för att bibehålla avslappningen i nacken samt själv försöka slappna av så att Hamingja skulle kunna göra detsamma. Det sistnämnda var/är förståss allra svårast... Tänk om man bara kunde installera en uppdaterad version av sig själv utan en massa gamla olater...!!!

Efter detta fick jag göra halt, rygga, rida samlad skritt ("inte så mycket samling - vi vill inte att hon ska bli arg!!!" förmanade Atli), "släppa" fram henne i tölt m h a höfterna för att sedan snabbt fånga upp energin genom förhållningar med sätet. "Tänk halt och rygga!!!" Samt krama höger-vänster vid behov för att hålla henne avslappnad i nacken. Försöka sitta med framåtvinklat bäcken utan att spänna mina knän eller armar och axlar...! Det är ju TUR att det är hästen som gör allt jobbet så man som ryttare bara behöver åka med... eller...?!! ;-)

Atli konstaterade att det som idag fungerade bäst för att förbättra takten i tölten hos Hamingja var att vända runt med ytterhjälperna (under uppvärmningen) resp göra halt, rygga och göra igångsättning från samlad skritt (under töltträningen). Och han föreslog att vi ska testa med boots på henne i morgon för att se om det kan ge "det lilla extra" som fattas för att han ska vara nöjd med takten.

Före lektionerna preppade jag Hamingja med ryggvärmaren från Back on Track och efteråt - med stretching följt av nättäcket och hasskydden från BoT - som vanligt. Och när jag skrivit klart detta ska jag "preppa" mig själv inför morgondagen i SPA-badets 40-gradiga vatten! Perfekt avslutning på en riktigt rolig dag!!!

Atlikurs IGEN!!!

"Det tjatas om att korsa bakbenen - men jag kan minsann korsa frambenen också!!!" demonstrerar Hamingja! 

Att få träna för en av världens skickligaste islandshästintruktörer var fjärde vecka - det är PRECIS lagom om ni frågar mig!!! För det är bara en månad sedan senaste tillfället (och förhoppningsvis blir det ytterligare ett tillfälle i november också innan vi har vinteruppehåll i kursandet fram till i mars.) 

När lektionen började berättade jag för Atli hur jag efter förra kursen testat att vänta med att länga halsen och överlinjen till slutet av uppvärmningen så att vi hunnit få lite ordning på takten i tölten först. Och att jag upplever att jag bättre klarar av att aktivera hennes bakdel och rygg då samtidigt som hon har så lätt för att länga halsen att det inte är något problem att vänta med att be henne om det. 

Utifrån detta blev upplägget för lektionen helt annorlunda än vad det brukar! Efter skritten på volt där jag bad henne korsa bakbenen fick jag lämna volten och tölta längs spåret (med pisken mot bakdelen då och då) samtidigt som jag varvade att "ta med henne åt sidan" några steg m h a tyglar och vikt resp att rida korta tempoväxlingar m h a vikten. Atli tipsade om att ett sätt att komma till rätta med passtakten är att få hästen att "tänka trav" för på väg mot traven kommer man att "passera" den fyrtaktiga tölten. Jag fick därför lägga vikten ganska mycket framåt när jag ville att hon skulle öka tempot och efter varje sådant moment blev hon mer avslappnad och renare i takten!

Sedan fick jag gå in på volt i tölt och minska volten m h a ytterhjälperna för att sedan öka den igen genom att ta med framdelen utåt m h a tyglarna innerskänkeln och vikten gör samma sak med bakdelen. Atli konstaterade att Hamingja svarar väldigt bra på dessa hjälper i skritt, men inte lika bra i tölt. "Här har vi verkligen något att jobba med!" sa han och instruerade mig att till att börja med använda riktigt stora hjälper när jag ber henne öka volten, för att sedan successivt kunna gå över till att förfina hjälperna. 

Skrittpaus

Jag fick sedan fortsätta öka volten till dess att vi kom ut på spåret där jag skulle "tänka att jag skulle rida in på volten igen fast fortsätta rakt fram" för att fortsätta i en öppna längs spåret med rätt böjning så att hon arbetade på tre spår. Tyglarna skulle hålla framdelen innanför spåret medan innerskänkeln höll bakdelen kvar ute på spåret. Detta visade sig vara riktigt effektivt - Hamingja kom in mellan hand och skänkel riktigt bra utan att bli spänd! Och när hon ibland blev lite hög i formen behövde jag bara krama snabbt höger-vänster så slappnade hon av och längde halsen igen.

När jag sedan skulle jag göra övergångar från skritt till tölt kom Hamingjas superambitiösa sida fram direkt och hon samlade sig så mycket att hon blev spänd och började studsa med frambenen. Då fick jag åter rida öppna i skritt samtidigt som jag uppmanade henne att länga halsen till dess vi hittade ett avslappnat läge där jag m h a höfterna gav signal om att gå över i tölt. Detta fick vi upprepa några gånger. "Trevlig form och trevlig tölt - nu har du henne fint inramad mellan hand och skänkel utan att hon är spänd!" konstaterade Atli nöjd. 

Jag fick också ett bra bevis för att jag lyckats aktivera hennes överlinje på ett bra sätt i o m att hon bibehöll ryggaktiviteten när jag successivt lät henne sträcka ut i nedvarvningstölt! Efter att vi även travat på volten i båda varven konstaterade Atli att det jag behöver jobba mycket med att rida öppna i tölt, både på volt och längs spåret. Så att jag successivt kan använda allt mindre hjälper till att hitta lösgjordheten i resp moment. "Öppna är alla övningars moder!!!" utropade han entusiastiskt!  

Fina fröken Fantastisk!!!

Oj, oj, oj, vad jag älskar min häst - som var alldeles EXTRA fantastisk att rida idag!!!

Med Atlikurs nu till helgen (fre-sö) skulle dagens träningspass bli sista förberedelsen innan dess och inför tre dagar på ridbanan valde jag att rida ut längs skogsvägarna bakom vägbommen. Den senaste tidens härliga väder hade ersatts av ISANDE vindar... Men "Svalt och skönt!!!" tyckte uppenbarligen Hamingja för hon var JÄTTEPIGG!!!

Efter vårt sedvanliga voltarbete utanför stallet red jag till vänster bakom bommen och rivstartade uppvärmningstölten med pisken mot höger bak - vilket resulterade i en energisk tölt med trevlig takt redan från start! Atli skulle verkligen ha varit nöjd om han sett oss då! Jag använde Atlis "ta med hästen åt sidan m h a vikten" för att lösgöra i tölten. När jag ungefär halvvägs till vändplanen började be henne länga halsen gjorde hon det med bibehållen takt i tölten - har jag hittat ett vinnande koncept för vår uppvärmning?!!

På vändplanen fortsatte arbetet i skritt på volt där jag nyttjade ännu ett supertips från Atli: att börja med att "ta tag i" vänsterbogen på volten i höger varv. Jobbade med detta till dess hon kändes riktigt mjuk och smidig när hon korsade över med höger bak för att sedan göra samma sak i vänster varv. I samband med varvbytet gjorde jag också något som visade sig riktigt smart: att flytta pisken till vänster hand. Där var pisken också kvar när jag övergick till samlad skritt och övergång till samlad tölt - och det var en så tydlig AHA-upplevelse när jag kände skillnaden i samlingen!!!

Jag har ju behövt rida med pisken i höger hand i väldigt stor utsträckning eftersom den framkallat så väldigt häftiga reaktioner från henne där. Men nu när jag fick något att jämföra med blev det så tydligt hur hon då skickat bakdelen ut åt vänster för att komma undan ansträngningen lite... När jag nu lyckades rama in henne bättre blev bärigheten i tölten oerhört mycket bättre!!!

Och med bakdelen "på plats" kändes det så oerhört enkelt för henne att samla sig - smidig som en katt!!! Hon började också "grymta" på det sätt hon gör när hon verkligen måste ta i och bära upp sig, men strax efteråt övergick hon till att frusta så belåtet, om och om igen! Min underbara häst som är så fantastiskt arbetsvillig!!! Man KAN ju inte annat än bli störtkär av att få uppleva detta!!! Under hela vägen tillbaka till vägbommen kunde jag också bibehålla den höga graden av samling utan att en enda gång behöva sakta av och börja om från samlad skritt. Och förutom drivningen med sätet behövde jag bara krama lätt i högertygeln då och då för att hon skulle fortsätta att kännas "kattlik"!

Vände sedan tillbaka för att rida upp till vändplanen igen - med en härligt elastisk trav som även den gjorde matte lyrisk! När vi för andra gången vände hemåt igen lyckades vi dessutom hitta tillbaka till samma trevliga känsla i tölten, så när jag sedan lät henne börja sträcka ut för att varva ner var jag bara SÅ nöjd! En skrittsväng in längs den andra skogsvägen fick avsluta detta ridpass som bara gjort mig ÄNNU mer peppad inför kommande helgens ridkurs! Efter stretchingen fick Hamingja också stå extra länge med Back on Track (nättäcke och hasskydd) medan jag mockade hagar m m - allt för att "preppa" inför helgen!