Hur man blir Hamingja-hög!!!

Oj, vilket HÄRLIGT träningspass vi fick till på ridbanan idag! Med bara en vecka till höstens första Atli-kurs var det hög tid att finslipa detaljerna - och det gör man ju faktiskt bäst på ridbanan! I alla fall är det min upplevelse att det är mer avslöjande att rida där - man märker plötsligt hur hästen lyckats lura en på olika sätt för att det ska bli mindre jobbigt...!

Inledningsvis blev det en uppvärmning som för ovanlighetens skull inte följde det vanliga Atli-upplägget utan även innehöll skritt på en stor åtta med sidförande över diagonalerna. Jag försökte även fokusera på min sits under skritten, så att jag verkligen skulle sitta på "hela rumpan" - något som jag faktiskt tycker att jag blivit liiiite bättre på! I alla fall kommer jag oftare ihåg att känna efter om jag behöver korrigera sitsen och det är ju första steget till en förändring! Som avslutning på uppvärmningen fick hon "rulla på" längs spåret i tölt i högre tempo följt av några sekvenser tempoväxlingar.

Efter detta satt jag av och flyttade bak sadeln innan det var dags för "själva arbetet". Inledde detta i vänster varv med samlad skritt (inkl pisken lätt på rumpan) och övergång till arbetstempo tölt (också med pisken lätt mot rumpan då och då). Det kändes väldigt ovant att kunna använda pisken på detta sätt utan att få en enda "chockreaktion" från Hamingja! Och dessutom kändes det faktiskt som att jag lyckades bibehålla en hyfsad sits även under töltsekvenserna!

När vi bytte till höger varv orsakade pisken åter chockreaktioner hos lilla fröken - både i samlad skritt och i tölt - men inte på långa vägar så kraftiga reaktioner som det brukat vara så även här går det så sakteliga framåt! I högervarvet har ett stort problem varit att Hamingja velat skjuta ut högerbogen istället för att böja sig i högersidan. Ett problem som jag dessutom (ofrivilligt) förvärrat genom min tendens att "fastna" och bli stum i högerhanden, så att Hamingja triggats att bita tag i bettet på den sidan, rusa iväg och skjuta ut högerbogen ÄNNU mer...

Men nu gick det överraskande bra att rida samlad tölt i höger varv och när jag började analysera kom jag fram till att det fanns två viktiga anledningar till detta. Dels att jag använde sidförande tygeltag för att få högerbogen på plats i hörnpasseringarna men f f a att jag lyckades bibehålla en mjuk, fjädrande högerhand! Möjligen ett litet steg för mänskligheten med ett STORT steg för Anna!!!

Hamingja lyckas fortfarande bättre med att få mig att falla framåt och "tappa sätet" i högervarvet så jag behöver verkligen fokusera massor på sitsen där...! Men förhoppningsvis blir det lite lättare för mig att åtgärda när jag har med mig lite av känslan från vänstervarvet och tydligare känner vad det är som saknas. Och när jag lyckades kombinera dessa insikter med att då och då snabbt krama på högertygeln för att ställa henne lätt i nacken hände STORA saker med tölten! Det kändes verkligen som att hon kom upp med bogarna ordentligt och tog i så att hon nästan töltade mig ur sadeln! WOW, WOW, WOW!!! Önskar bara att jag hade fått se hur det såg ut också!!!

Efter ett par sådana sekvenser var hon så "taggad" att jag knappt kunde få henne att skritta när jag ville ge henne en paus... Så efter en avslutande "njutsekvens" av trevligt arbetstempo blev det en extra omsorgsfull nedvarvning i tölt, både på volt och längs spåret i båda varven, till dess hon verkligen sträckte ut överlinjen och slappnade av igen. Som Atli alltid brukar påpeka: Eftersom hon har en tendens att jaga upp sig när hon verkligen får ta i och jobba så är det EXTRA viktigt att se till att hon åter är riktigt avslappnad innan vi avslutar ridpasset.

I den avslutande traven på volt kom förståss "turbobakbenen" igång igen, men även här hittade vi ett mer avslappnat läge efter en stund. Tillbaka i stallet blev det en dusch och Hamingja fick sedan även stå kvar i spolspiltan en stund och "ånga av" för extra effektiv nedkylning. Och ångade gjorde det - så mycket att det knappt fanns något vatten att skrapa ur pälsen! Sedan kom jag även ihåg att stretcha och Hamingja stod så stilla och verkade tycka att det var jätteskönt - även att sträcka ut vänster bak!
Detta var definitivt vårt mest intensiva träningspass på riktigt länge! Så nu passar det bra att hon får tre vilodagar när jag inte hinner rida något i helgen. Fast efter detta är jag ju så enormt Hamingja-hög att jag egentligen skulle vilja rida ALLA dagar framöver...!!!