Med en ny uppsättning skor på hovarna och läkta skavsår fanns inget som hindrade oss i kväll! Och eftersom det snart är dags för hästarna att flytta hem till Mariebäck igen ville jag ju passa på att nyttja den perfekta galoppträningssträckan vi hittat efter Hultetvägen! Efter uppvärmning i tölt resp trav längs några av de andra traktorvägarna samt en stunds "vända in m h a ytterhjälperna" i korsningen vid vägen in till Avan tyckte jag vi var redo för att ta tag i galoppen.
Men först satt jag för säkerhets skull av och sadlade om för att försäkra mig om att inte sadelgjorden glidit fram och börjat skava igen - men det hade den inte! I kväll blev det fyra galoppintervaller, tre i höger galopp och en i vänster galopp (eftersom vi allt för länge prioriterat vänstergaloppen och nu måste "jämna ut".) Varje gång förberedde jag för galoppen genom att rida samlad skritt, för att sedan fatta galopp från stillastående.
Ett vanligt misstag man som ryttare gör är att titta ner på bogen när man ska fatta galopp, vilket kan medföra att man "tappar sätet" och därmed ger hästen en otydlig signale... I sommar har jag ju fokuserat extra mycket på att hålla blicken lyft när jag rider - förstås med varierande framgång... Men i kväll insåg jag plötsligt två saker: för det första att jag inte behövde tänka på att hålla blicken lyft i galoppfattningarna utan det gjorde jag faktiskt automatiskt! PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!! Och för det andra: att tack vare en lyft blick behövde jag inte heller titta ner efter fattningen för att se om Hamingja tagit rätt galopp för det kände jag hur tydligt som helst! Det är verkligen precis som i citatet jag läste nyligen: "Lyft blicken, känn skillnaden!"
Efter vår fjärde galoppintervall satt jag av igen och sadlade om - eftersom hon alltid lyckas skjuta sadeln framåt när hon galopperar. Men inte heller nu hade sadelgjorden glidit fram så att den börjat skava. Lättad över detta lät jag sedan min duktiga häst - som känts ganska matt i bakbenen i slutet av de två sista galoppintervallerna - skritta hela vägen ut till asfaltvägen.
Där kom Hamingja sedan verkligen att imponera på mig, när vi som vanligt red nedvarvningstölt och plötsligt fick möte med en motorcykel som kom dundrande i MYCKET hög fart. Jag hade precis ridit över till vänster sida av vägen eftersom vi alldeles strax skulle svänga in till Höbäcken, men insåg att vi inte skulle hinna göra det innan vi mötte motorcykeln, trots att vi töltade ganska snabbt. Och motorcyklisten tyckte uppenbarligen att hen bara behövde lätta en aaaaaning på gasen, men höll i alla fall ut lite. (Undrar om hen skulle ha hållit lika hög fart ifall det varit en älg istället för en häst på vägen? Antagligen inte...! )
Och vad gör då lilla Hamingja i denna situation, när hon dessutom redan springer? Fröken som verkligen brukar kunna ge flyktreflexen ett ansikte... hon fortsätter lugnt att tölta framåt utan minsta tillstymmelse till att vare sig tvärvända eller kasta sig åt något håll! Oj, så mycket beröm hon fick av matte!!! Och nog såg hon rätt mallig ut också - men det med rätta! Efter stretching, grundlig avsvampning och insmörjning med tjärsalva där knotten biter mest var det en MYCKET nöjd häst som rullade sig oerhört noga när hon fått komma ut på betet igen!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar