Satsar Hamingja inför "Beach 2019"??!!

 

I kväll blev det ett träningspass på ridbanan. I söndags hade Janne plogat så att den var som ett salsgolv, men tyvärr hade vädrets makter hunnit motarbeta oss med både mer snö och blåst, vilket resulterat i ett snölager av varierande tjocklek... Men när jag klättrade upp i snödrivan och balanserade uppe på skaren för att tända belysningen kunde jag konstatera att (det högt placerade) reglaget fortfarande var någon halvmeter ovanför snön. Förra året vid den här tiden fick jag - efter att ha "simmat" fram i djupsnön - gräva mig NER till reglaget för att kunna tända...!

Det blev mycket voltarbete idag och främst på volten närmast grinden eftersom jag upplevde att snölagret var tunnast där. Sidförande på volt i skritt och tölt resp uppvärmningstrav blev inledningen som vanligt. Sedan tränade vi lite samling vid hand - vilket var SÅ länge sedan sist - och jag lyckades reta upp lilla fröken en aning när jag petade på hennes bakben med pisken...! "Men ilska är en reaktion och det är reaktion vi vill ha!" som Atli sa.

Ö h t reagerade hon mycket på pisken idag, så en stor del av träningspasset ägnade vi helt enkelt åt att rida tölt på volt och påminna om pisken lätta pet på rumpan till dess hon åter töltade lugnt och avslappnat. Då en ny påminnelse med pisken o s v, o s v, o s v... Det kan verkligen kännas som att mitt ständiga tragglande för att avdramatisera pisken innebär ett ständigt två steg framåt, ett steg tillbaka... TROTS att hon numera bara mycket sällan lyckas få mig ur balans. Förr hände det hela tiden vilket innebar att jag ofrivilligt belönade hennes "kast med liten ryttare"...

Men numera blir reaktionerna inte riktigt lika häftiga längre, så oftast kan jag sitta kvar och behålla "pressen" på bakdelen - ÄNDÅ får vi fortsätta att nöta på detta hela tiden... Men uttrycket "hästminne" finns ju av en anledning och jag har dessutom läst att hästarna minns negativa saker oerhört mycket längre än positiva - så det är väl bara att kämpa vidare...!

När vi varvat ner igen i tölt och trav med lååång hals skulle Hamingja få sin sedvanliga belöning i form av lite kraftfoder (främst betfor) med vitaminer och mineraler. Den sista tiden har hon tagit ovanligt god tid på sig innan hon tillslut ätit upp. Och idag åt hon knappt hälften innan hon började snusa runt i spånet istället för att äta upp. Så jag fick tillslut tömma krubban och kasta maten... Är det månne "Beach 2019" hon börjat sikta mot?! Jag får kanske testa att hoppa över kraftfodret efter ridningen ett tag och se om hon blir mer sugen igen sedan...!