Inte lätt lära gammal matte sitta...!!!

Hamingja har inte något lätt utgångsläge när det gäller att lära sin gamla matte "sitta"... Trots att Hamingja har verkligen försökt vara konsekvent - och det egentligen är rena självklarheter -  är det som att det inte går in... Som exempel kan t ex nämnas att matte FORTFARANDE inbillar sig att man kan fortsätta skritta ÄVEN om hon börjar ta tygelkontakt... ja, ni hör ju själva...!  :-O Men skam den som ger sig - det är bara för Hamingja att fortsätta "traggla"...!!!

Efter gårdagens ridpass i skritt och galopp blev det idag fokus på tölt! Och mååååånga påminnelser om att man faktiskt kan överleva ÄVEN om matte nuddar en med pisken...! Efter uppvärmningstölt och sedan lång skrittpaus med massor av sidförande längs dikeskanterna blev det tölt med mer samling fram till "världens ände-korsningen! Där ägnade vi oss åt sedvanligt voltarbete (volter och åttor) i skritt så att hon fick stretcha ordentligt genom att korsa bak.

När lilla fröken kändes riktigt mjuk och smidig fick hon skritta på hellånga tyglar en stund bort mot skoterklubben innan jag satt av, sadlade om och vände hemåt igen. Vågade mig också på att peta till med pisken i rumpan ibland, inte bara i samlad skritt utan även i tölt. Och trots att vi nu var på hemväg blev det faktiskt inga försök till "kast med liten ryttare" - så det går faktiskt framåt även om det kan kännas som två steg fram, ett steg tillbaka ibland...SÄRSKILT när det gäller Hamingjas piskfobi...!

Efter en stunds tölt med riktigt trevlig känsla tyckte jag att Hamingja var värd en skrittpaus. Fast min signal om att sakna av tolkade lilla fröken som "MATTE SER ETT MONSTER I SKOGEN!!!" och när t o m matte lägger märke till monstren är det riktigt fara å färde...! Så min mjuka, fina häst förvandlades till järnspett på bråkdelen av en sekund... Sådana situationer brukar resultera i att hon inte är kommunicerbar under resten av ridpasset. Men denna gång fick jag faktiskt tillbaka min trevliga häst igen!

En stund senare råkade vi ut för ytterligare ett trauma när en jättelik snöklump hoppade fram och skulle attackera stackars Hamingja... Men även detta var något övergående och snart bjöd lilla fröken åter på tölt med en riktigt trevlig känsla! Så jag kunde ännu en gång under detta träningspass konstatera att det faktiskt går framåt för oss! När jag en stund senare, från samlad tölt, successivt  började ge henne allt längre tyglar reagerade hon också precis som önskat: d v s inte med att ta chansen att öka tempot utan istället sträcka ut halsen mer och mer framåt-nedåt samtidigt som hon frustade så belåtet!

Efter detta briljerade Hamingja också med en trevlig trav - trots att vi var på hemväg och alla ju vet att man egentligen bara har tid att tölta då...! Avslutningsvis fortsatte Hamingja sina försök att lära matte att man bara tar tygelkontakt i skritten när det är meningen att man ska börja springa... och än en gång kunde Hami konstatera att matte behöver VÄLDIGT mycket mer träning för att förstå detta...!