"Bara lite snabbare tempo-tölt"

Vid ett av de tillfällen jag haft förmånen att få träna för Atli Gudmundsson sa han: "Om du efter ett ridpass när du aldrig riktigt blev nöjd, analyserar och kommer fram till att problemet t ex berodde på att du inte fick högerbogen på plats - då är det detta du ska börja fokusera på redan under uppvärmningen till nästa ridpass!" 

Och eftersom Hamingja igår var ganska ovillig att korsa över med vänster bak utan istället försökte komma undan detta genom att skjuta ut högerbogen blev det där jag startade idag direkt jag suttit upp utanför stallet. Jag tyckte mig dock ha fått högerbogen hyfsat på i slutet av gårdagens ridpass i alla fall och antagligen var det därför som det kändes MYCKET bättre idag. Med en lätt kramning på högertygeln höll sig nämligen högerbogen på plats när hon för en lätt skänkelsignal korsade över med inner bak och längde överlinjen! Det var så att jag nästan bara behövde tänka vad jag ville för att hon helt utan motstånd skulle göra "Kyras ABC" - vilken härlig känsla!!! 

Idag fick jag istället lägga lite mer fokus på att flytta undan för högerskänkeln, först på volten utanför stallet och sedan längs dikeskanten när vi red iväg upp bakom vägbommen. Men efter en stund fick vi faktiskt riktigt bra "flyt" även i detta! Ett mycket positivt besked att gårdagens ganska intensiva töltträning ändå inte gjort henne stel i musklerna i bakdelen!

Just med tanke på intensiteten under gårdagen ville jag först och främst fokusera på lösgörande idag och tyckte därför att galopp upp till vändplanen skulle bli en bra inledning. Senast låg det någon dm nysnö på skogsvägen vilket hjälpte till att ge extra höjd i galoppsprången. Idag hade vi inte den "draghjälpen" men Hamingja gladde matte med en klockren galoppfattning från stillastående i vardera galoppen och sedan ändå till viss del bibehållen längd på halsen i de efterföljande galopperna.

Uppe på vänplanen stod flera skogsmaskiner parkerade men det fanns ändå utrymme för lite voltarbete innan vi vände tillbaka hemåt. Då testade jag att rida ett högre tempo i tölten och förutom den "lilla detaljen" att det inte gick särskilt snabbt så kändes hon i alla fall både hyfsat lösgjord och taktren.

Först i slutet vågade jag mig på att smacka en gång, vilket förståss gav en omedelbar katapulteffekt. Men överraskande snabbt hade både hon och jag hittat tillbaka till balansen och då hade vi t o m ett högre tempo i kombination med takt och lösgjordhet! "Varför smackade jag inte tidigare?!" frågade jag mig då - men kanske var det tack vare att jag "fegade" så att vi båda först hade fått tid att "landa lite" i ett medeltempo som vi kunde bibehålla en bra känsla även när det gick (i alla fall lite) fortare?!

Nu blir det vilodag för Hamingja i morgon för jag ska till Smärtkliniken i Piteå igen. Och sedan får vi se hur det blir resten av veckan.