Lack och läder!

Oj, så Hamingja har sett fram emot att få inviga sitt läckra schabrak från ES i "leatherlook" och matcha med lackpannbandet från PS!!! ;-)  Och idag var det ÄNTLIGEN dags!!! :-D Men hade hon kunnat välja skulle hon nog gärna avstått det mesta av vinterpälsen denna dag, för med hela + 8 grader var det ju på tok för varmt för en rejäl islandshästpäls...!!!

Jag hade bestämt mig för ett träningspass längs bilvägen och efter gårdagens underkylda regn var det ganska halt (även om det var sandat) så det kändes tryggast att rida till höger - där det inte är några backkrön och mycket färre kurvor än om man istället rider till vänster mot Avan. (Mötte sedan en fartdåre som körde jättefort och inte så myket som lättade på gasen när han passerade riktigt nära på den smala vägen... hade han sett en älg på vägen hade han garanterat tagit det betydligt lugnare...!)

Under det inledande voltarbetet på gårdsplanen hade jag noterat att Hamingja för dagen var mer ovillig att korsa över med vänster bakben så när vi sedan red iväg började jag uppvärmningen i tölt med att rida öppna med böjning i vänstersidan. Och med vänsterskänkel mot ytter- (=höger)tygel kunde jag tillslut rama in henne så att hon började länga halsen och jobba med aktiv överlinje. 

I motsvarande övning med böjning i högersidan har jag svårare med motoriken, så jag fick börja om från skritt ett par gånger och hitta känslan innan jag även kunde göra detsamma i tölt. Som avslutning på uppvärmningen testade jag sedan att låta henne öka tempot samtidigt som jag försökte bibehålla lösgjordheten och längden på halsen. Vid ett tillfälle var hon nära att börja rolla med högerbogen, men när jag kunde "ta med den" åt vänster m h a tyglarna så kom hon "på plats" igen. Då blev jag lite djärvare och dristade mig till att smacka en gång - men rejäl katapulteffekt förståss - men faktiskt även nu utan att hon gick över i galopp! Vi lär oss så sakteliga!!!

Hamingja demonstrerar vilket GRYMT pokerface hon har! Det är ju verkligen inte lätt att se så här nonchalant ut när man precis får inviga utrustningen i lack resp leatherlook! ;-)

I korsningen vid sjön blev det mer voltarbete i skritt innan hon fick skritta på långa tyglar efter vägen längs med sjön, mot Bälingeberget. Hon flåsade förståss en hel del i det varma vädret...! När vi sedan vände hemåt igen övergick jag till att rida samlad skritt och övergångar till tölt. Till att börja med var jag nöjd "bara" hon gjorde övergångarna utan att gå emot handen. Men vid ett tillfälle fick jag henne att komma upp med bogarna mer och påmindes då om att det ju var den känslan jag skulle leta efter! Det är verkligen en bra sak med Hamingja: när jag någon gång ibland råkar göra rätt känns det så tydligt och jag påminns om vad det är för känsla jag ska leta efter! 

Under hemvägen fortsatte vi med detta och jag kunde faktiskt peta till med pisken ibland UTAN att hon försökte dra iväg! Visst piskade hon lite ilsket med svansen, men förutom den protesten resulterade det enbart i mer aktiva bakben, d v s PRECIS det jag egentligen önskade! När det sedan var dags att låta henne sträcka ut och varva ner märktes det tydligt att hon fått jobba ovanligt mycket i tölten, för det var nära att hon (frivilligt) välde trav istället för tölt! Och då snackar vi alltså om "jagsomÄLSKARatttöltamednosenimarkensomenmyrslok-Hamingja"!!! 

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att hon t o m blivit skummig under tränset i värmen. Och när jag sadlat av började hon flåsa igen - men det var ju också ytterligare några grader varmare i stallet än utanför även om jag hade dörrarna öppna. Därför kändes det alldeles för varmt att lägga på ryggvärmaren så hon fick bara Back on Track-behandling i form av hasskydden. Idag hade jag inte blött någon betfor åt henne, eftersom hon knappt velat äta den på slutet. Men hon fick vatten med ett par nävar vardera av havre och lucern i krubban (en häst som flåsat ordentligt bör inte få torr mat direkt för att inte riskera foderstrupsförstoppning.) Och sedan en liten tuss hö som kompensation för att jag tagit in henne medan de andra fortfarande åt lunchhö.