Hemma hos Hami-hästen!!!

Borta bra men hemma hos Hamingja bäst!!!

Medan Johan och jag var i Qatar och "laddade batterierna" i värmen gjorde vår bil det motsatta här hemma i kylan... Och som en protest mot att ha blivit lämnad vind för våg i -29 grader så vägrade den helt enkelt att starta när vi kom hem. Vi var redan ca tre timmar sena hem p g a tekniska problem på planet som skulle ta oss från Arlanda sista biten hem till Luleå. Och eftersom det var meningen att vi båda skulle jobba var planen att jag skulle skjutsa Johan till Sunderby Sjukhus innan jag själv åkte till banken. Men den planen var alltså bilen inte alls med på... Så vi fick ta buss åt var sitt håll istället. Min buss var dessutom sen, så jag hann börja undra om det kanske inte var meningen att jag skulle till jobbet denna dag... Men tillslut dök bussen upp och sent omsider anlände även jag till jobbet!

På kvällen fick vi, m h a en hjälpsam granne och startkablar, liv i bilen så att man kunde köra in den i garaget för att börja värmas upp. Nästa kväll kunde vi ladda batteriet (det är tydligen risk för explosion om man försöker ladda ett iskallt bilbatteri) och IDAG efter jobbet kunde jag ÄNTLIGEN ta bilen och åka till Hamingja!!! (En sådan här gång är det ju synd att det inte finns någon kollektivtrafik till Mariebäck..!)

Jag var förstås GRYMT ridsugen vid det här laget - och det verkade Hamingja också vara för när jag kom ut i hagen kom hon fram till mig direkt TROTS att det fortfarande fanns lite hö kvar efter lunchfodringen! Jag bestämde mig för att rida upp bakom vägbommen och följde den vänstra vägen upp till vändplanen. Det har kommit endel snö medan vi varit bortresta och det hade kört skotrar längs skogsvägen så jag var lite osäker på underlaget så det fick bli skritt på långa tyglar hela vägen bort till vändplanen...

Med Reykur eller Lára hade jag inte tvekat att galoppera - ingen av dem varken halkade eller snubblade någon enda gång i sitt liv... De var inte bara oerhört säkra på foten utan dessutom kloka nog att hela tiden snabbt anpassa fart och gångart efter förutsättningarna. Jag antar att detta var något de hade lärt sig i sin resp flock på Island, där de båda var födda. Med mina svenskfödda hästar: Feykir och Hamingja har det varit upp till mig att ta ansvar för anpassning av fart och gångart till underlagets förutsättningar. De har istället i stor utsträckning försökt använda ökad fart som ett sätt att hålla/återfå balansen, vilket resulterat i ett antal kullerbyttor i ojämn terräng med dem båda och även om vi tränat massor för att komma tillrätta med detta tror jag aldrig vi når samma nivå som de islandsfödda...

Men efter att ha skrittat hela vägen upp till vändplanen kunde jag konstatera att underlaget var jämnare än vad jag vågat hoppas på - så till Hamingjas stora glädje fick hon galoppera en ganska stor del av hemvägen! Vände sedan tillbaka för att även hinna med en sekvens med den andra galoppen innan vi skrittade tillbaka hem. I o m att snön var någon dryg dm djup fick hon lyfta extra på hovarna, så även skritten blev ju bra muskelträning! Jag tänker att detta var en bra mjukstart för oss båda efter vår semester. Nu siktar jag på att rida fler gångarter i morgon!