Vänsterskänkel mot högertygel

En trött Hamingja "hänger upp sig" på boxväggen!

När vi kommer tillbaka till stallet efter ett träningspass brukar Hamingja alltid ställa sig så här - som om hon vill ta stöd av boxväggen för att inte behöva hålla upp sitt huvud själv...! Och efter dagens intensiva ridpass på en dryg timme var det nästan så att jag ville göra henne sällskap - men för min del blev det sedvanlig tepaus med BamBam som återhämtning istället.

Idag inledde vi på ridbanan där vi jobbade med att korsa bakbenen på volt resp "åttor" i skritt innan vi fortsatte träningen längs bilvägen. Med den ishalka vi har nu sedan det frusit på igen efter flera dagars töväder och t o m endel regn kändes det inte som en bra idé att rida snabbare än skritt på ridbanan... Men längs vägen var det inget problem för Hamingjas broddar att få fäste så där blev det massor av tölt och även lite trav.

I tölten fokuserade jag på att rida öppna med böjning i vänstersidan, d v s vänsterskänkel mot högertygel från uppvärmningen med låååång hals och sedan med successivt ökad grad av samling. Analysen efter gårdagen var nämligen att det var alldeles för mycket skjutkraft istället för bärkraft och mycket i handen istället för mycket bakben... Alltså behövde jag få henne att kliva in bättre under sig med f f a vänster bak för att hon skulle lätta i handen och då är det ju f f a innerskänkel mot yttertygel som gäller!

Det krävdes flera långa sekvenser uppvärmningstölt innan vi tillslut fick vänster bak - och därmed också höger bog - på plats. Det hela komplicerades dessutom av att det till att börja med innebar STOR chock för lilla fröken att matte hade en pisk som faktiskt kunde nudda bakdelen ibland... och efter varje sådan chock fick vi börja om från början... Men tillslut hittade vi alltså en inramning som gav trevlig längd på halsen och där det räckte med att lägga in ett par steg öppna då och då för att behålla denna känsla.

Då var det dags att höja graden av samling i tölten och därmed också börja om med vänsteröppna till dess att vi "hittade" lösgjordhet och bärighet även här. Och då var i alla fall inte påminnelserna om pisken riktigt lika chockartade för Hamingja så det gick ju ändå åt rätt håll! I korsningen vid sjön blev det en paus med mer voltarbete i skritt innan vi fortsatte töltträningen efter vägen längs med sjön. 

Innan skoterklubben satt jag av och sadlade om innan det var dags att vända hemåt igen. Och med gårdagens "speed-Hamingja" i åtanke återgick jag till min tidigare vana att skritta första delen av hemvägen för att inte trigga hennes flyktreflexer i onödan. 

När jag sedan började rida övergångar från samlad skritt till dito tölt började jag successivt hitta tillbaka till en riktigt trevlig känsla när hon trampade under sig bak och började komma upp med bogarna istället för att hänga i handen. Även nu var det vänsterskänkel mot högertygel som gällde och när jag dessutom lyckades kombinera det med lyft blick och att "tänka rygga" med sätet kunde vi uppnå och bibehålla en riktigt härlig känsla i tölten! 

Sedan min duktiga häst fått sträcka ut med långa tyglar och "frusta av sig" i tölten avslutade vi med en trav där det - som vanligt - var REJÄLT drag under galoscherna! Matte hade som vanligt fullt sjå att hänga med/hänga kvar - så trots isande vind i ansiktet var det inga problem att hålla värmen om man säger så...! 

När vi kom tillbaka till gården hade det börjat skymma, vilket ställde till det lite för Hamingja... Asta, en av hundarna, satt så majestätiskt och vaktade infarten till gården och i skymningsljuset avtecknade hon sig tydligen som ett svart monster mot snödrivan bakom... Det blev därmed tvärstopp och hela hästen vibrerade, beredd på att vända och fly. Tänk att man inte ens går säker hemma på gården...!!!  Men efter en stund tappade Asta intresset för oss, vände sig om och gick iväg - och när Hamingja kände igen hennes rörelsemönster vågade hon sig tillslut in på gården i alla fall. Men så är hon ju också en GRYMT modig häst!!! 

Efter ridpasset fick Hamingja stå med Back on Track en halvtimma för att optimera återhämtningen i musklerna. Och nu ska hon dessutom få några vilodagar medan jag ägnar mig åt annat. Och lite vila  känns bra efter dagens träningspass när hon förhoppningsvis fått jobba ordentligt med musklerna i bakdelen!

För fort och för rakt..!

I kväll har Hamingja och jag ägnat oss åt lite "gott och blandat". Efter galoppintervaller längs den vänstra skogsvägen upp till vändplanen testade jag att rida in efter ett skogsmaskinsspår in i skogen. Trots dagens plusgrader höll spåret riktigt bra så efter en stunds skrittande vågade jag mig även på att testa trav vilket också funkade utmärkt!
Hur långt man kan rida efter detta spår vet jag inte ännu, för när jag vände tillbaka hemåt innan jag sett var det slutade. Så där har vi något kvar att upptäcka en annan dag!

Tillbaka på vändplanen blev det en stunds voltarbete i skritt innan vi började tölta hemåt. Jag gjorde då ett nytt försök att rida ett högre tempo men idag fick jag inte till någon bra känsla alls... Hamingja vräkte sig i handen och bara rusade, så tillslut fick jag fokusera på att försöka återställa bromsen innan vi skrittade tillbaka hem.

Nu behöver jag verkligen analysera varför det blev så här, efter ett stort antal ridpass med en riktigt bra känsla i tölten... Men kanske är det som jag konstaterat tidigare att jag helt enkelt inte klarar av att aktivera Hamingjas bakdel tillräckligt om jag rider fort rakt fram...?!

"Bara lite snabbare tempo-tölt"

Vid ett av de tillfällen jag haft förmånen att få träna för Atli Gudmundsson sa han: "Om du efter ett ridpass när du aldrig riktigt blev nöjd, analyserar och kommer fram till att problemet t ex berodde på att du inte fick högerbogen på plats - då är det detta du ska börja fokusera på redan under uppvärmningen till nästa ridpass!" 

Och eftersom Hamingja igår var ganska ovillig att korsa över med vänster bak utan istället försökte komma undan detta genom att skjuta ut högerbogen blev det där jag startade idag direkt jag suttit upp utanför stallet. Jag tyckte mig dock ha fått högerbogen hyfsat på i slutet av gårdagens ridpass i alla fall och antagligen var det därför som det kändes MYCKET bättre idag. Med en lätt kramning på högertygeln höll sig nämligen högerbogen på plats när hon för en lätt skänkelsignal korsade över med inner bak och längde överlinjen! Det var så att jag nästan bara behövde tänka vad jag ville för att hon helt utan motstånd skulle göra "Kyras ABC" - vilken härlig känsla!!! 

Idag fick jag istället lägga lite mer fokus på att flytta undan för högerskänkeln, först på volten utanför stallet och sedan längs dikeskanten när vi red iväg upp bakom vägbommen. Men efter en stund fick vi faktiskt riktigt bra "flyt" även i detta! Ett mycket positivt besked att gårdagens ganska intensiva töltträning ändå inte gjort henne stel i musklerna i bakdelen!

Just med tanke på intensiteten under gårdagen ville jag först och främst fokusera på lösgörande idag och tyckte därför att galopp upp till vändplanen skulle bli en bra inledning. Senast låg det någon dm nysnö på skogsvägen vilket hjälpte till att ge extra höjd i galoppsprången. Idag hade vi inte den "draghjälpen" men Hamingja gladde matte med en klockren galoppfattning från stillastående i vardera galoppen och sedan ändå till viss del bibehållen längd på halsen i de efterföljande galopperna.

Uppe på vänplanen stod flera skogsmaskiner parkerade men det fanns ändå utrymme för lite voltarbete innan vi vände tillbaka hemåt. Då testade jag att rida ett högre tempo i tölten och förutom den "lilla detaljen" att det inte gick särskilt snabbt så kändes hon i alla fall både hyfsat lösgjord och taktren.

Först i slutet vågade jag mig på att smacka en gång, vilket förståss gav en omedelbar katapulteffekt. Men överraskande snabbt hade både hon och jag hittat tillbaka till balansen och då hade vi t o m ett högre tempo i kombination med takt och lösgjordhet! "Varför smackade jag inte tidigare?!" frågade jag mig då - men kanske var det tack vare att jag "fegade" så att vi båda först hade fått tid att "landa lite" i ett medeltempo som vi kunde bibehålla en bra känsla även när det gick (i alla fall lite) fortare?!

Nu blir det vilodag för Hamingja i morgon för jag ska till Smärtkliniken i Piteå igen. Och sedan får vi se hur det blir resten av veckan. 

Lack och läder!

Oj, så Hamingja har sett fram emot att få inviga sitt läckra schabrak från ES i "leatherlook" och matcha med lackpannbandet från PS!!! ;-)  Och idag var det ÄNTLIGEN dags!!! :-D Men hade hon kunnat välja skulle hon nog gärna avstått det mesta av vinterpälsen denna dag, för med hela + 8 grader var det ju på tok för varmt för en rejäl islandshästpäls...!!!

Jag hade bestämt mig för ett träningspass längs bilvägen och efter gårdagens underkylda regn var det ganska halt (även om det var sandat) så det kändes tryggast att rida till höger - där det inte är några backkrön och mycket färre kurvor än om man istället rider till vänster mot Avan. (Mötte sedan en fartdåre som körde jättefort och inte så myket som lättade på gasen när han passerade riktigt nära på den smala vägen... hade han sett en älg på vägen hade han garanterat tagit det betydligt lugnare...!)

Under det inledande voltarbetet på gårdsplanen hade jag noterat att Hamingja för dagen var mer ovillig att korsa över med vänster bakben så när vi sedan red iväg började jag uppvärmningen i tölt med att rida öppna med böjning i vänstersidan. Och med vänsterskänkel mot ytter- (=höger)tygel kunde jag tillslut rama in henne så att hon började länga halsen och jobba med aktiv överlinje. 

I motsvarande övning med böjning i högersidan har jag svårare med motoriken, så jag fick börja om från skritt ett par gånger och hitta känslan innan jag även kunde göra detsamma i tölt. Som avslutning på uppvärmningen testade jag sedan att låta henne öka tempot samtidigt som jag försökte bibehålla lösgjordheten och längden på halsen. Vid ett tillfälle var hon nära att börja rolla med högerbogen, men när jag kunde "ta med den" åt vänster m h a tyglarna så kom hon "på plats" igen. Då blev jag lite djärvare och dristade mig till att smacka en gång - men rejäl katapulteffekt förståss - men faktiskt även nu utan att hon gick över i galopp! Vi lär oss så sakteliga!!!

Hamingja demonstrerar vilket GRYMT pokerface hon har! Det är ju verkligen inte lätt att se så här nonchalant ut när man precis får inviga utrustningen i lack resp leatherlook! ;-)

I korsningen vid sjön blev det mer voltarbete i skritt innan hon fick skritta på långa tyglar efter vägen längs med sjön, mot Bälingeberget. Hon flåsade förståss en hel del i det varma vädret...! När vi sedan vände hemåt igen övergick jag till att rida samlad skritt och övergångar till tölt. Till att börja med var jag nöjd "bara" hon gjorde övergångarna utan att gå emot handen. Men vid ett tillfälle fick jag henne att komma upp med bogarna mer och påmindes då om att det ju var den känslan jag skulle leta efter! Det är verkligen en bra sak med Hamingja: när jag någon gång ibland råkar göra rätt känns det så tydligt och jag påminns om vad det är för känsla jag ska leta efter! 

Under hemvägen fortsatte vi med detta och jag kunde faktiskt peta till med pisken ibland UTAN att hon försökte dra iväg! Visst piskade hon lite ilsket med svansen, men förutom den protesten resulterade det enbart i mer aktiva bakben, d v s PRECIS det jag egentligen önskade! När det sedan var dags att låta henne sträcka ut och varva ner märktes det tydligt att hon fått jobba ovanligt mycket i tölten, för det var nära att hon (frivilligt) välde trav istället för tölt! Och då snackar vi alltså om "jagsomÄLSKARatttöltamednosenimarkensomenmyrslok-Hamingja"!!! 

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att hon t o m blivit skummig under tränset i värmen. Och när jag sadlat av började hon flåsa igen - men det var ju också ytterligare några grader varmare i stallet än utanför även om jag hade dörrarna öppna. Därför kändes det alldeles för varmt att lägga på ryggvärmaren så hon fick bara Back on Track-behandling i form av hasskydden. Idag hade jag inte blött någon betfor åt henne, eftersom hon knappt velat äta den på slutet. Men hon fick vatten med ett par nävar vardera av havre och lucern i krubban (en häst som flåsat ordentligt bör inte få torr mat direkt för att inte riskera foderstrupsförstoppning.) Och sedan en liten tuss hö som kompensation för att jag tagit in henne medan de andra fortfarande åt lunchhö. 

Satsar Hamingja inför "Beach 2019"??!!

 

I kväll blev det ett träningspass på ridbanan. I söndags hade Janne plogat så att den var som ett salsgolv, men tyvärr hade vädrets makter hunnit motarbeta oss med både mer snö och blåst, vilket resulterat i ett snölager av varierande tjocklek... Men när jag klättrade upp i snödrivan och balanserade uppe på skaren för att tända belysningen kunde jag konstatera att (det högt placerade) reglaget fortfarande var någon halvmeter ovanför snön. Förra året vid den här tiden fick jag - efter att ha "simmat" fram i djupsnön - gräva mig NER till reglaget för att kunna tända...!

Det blev mycket voltarbete idag och främst på volten närmast grinden eftersom jag upplevde att snölagret var tunnast där. Sidförande på volt i skritt och tölt resp uppvärmningstrav blev inledningen som vanligt. Sedan tränade vi lite samling vid hand - vilket var SÅ länge sedan sist - och jag lyckades reta upp lilla fröken en aning när jag petade på hennes bakben med pisken...! "Men ilska är en reaktion och det är reaktion vi vill ha!" som Atli sa.

Ö h t reagerade hon mycket på pisken idag, så en stor del av träningspasset ägnade vi helt enkelt åt att rida tölt på volt och påminna om pisken lätta pet på rumpan till dess hon åter töltade lugnt och avslappnat. Då en ny påminnelse med pisken o s v, o s v, o s v... Det kan verkligen kännas som att mitt ständiga tragglande för att avdramatisera pisken innebär ett ständigt två steg framåt, ett steg tillbaka... TROTS att hon numera bara mycket sällan lyckas få mig ur balans. Förr hände det hela tiden vilket innebar att jag ofrivilligt belönade hennes "kast med liten ryttare"...

Men numera blir reaktionerna inte riktigt lika häftiga längre, så oftast kan jag sitta kvar och behålla "pressen" på bakdelen - ÄNDÅ får vi fortsätta att nöta på detta hela tiden... Men uttrycket "hästminne" finns ju av en anledning och jag har dessutom läst att hästarna minns negativa saker oerhört mycket längre än positiva - så det är väl bara att kämpa vidare...!

När vi varvat ner igen i tölt och trav med lååång hals skulle Hamingja få sin sedvanliga belöning i form av lite kraftfoder (främst betfor) med vitaminer och mineraler. Den sista tiden har hon tagit ovanligt god tid på sig innan hon tillslut ätit upp. Och idag åt hon knappt hälften innan hon började snusa runt i spånet istället för att äta upp. Så jag fick tillslut tömma krubban och kasta maten... Är det månne "Beach 2019" hon börjat sikta mot?! Jag får kanske testa att hoppa över kraftfodret efter ridningen ett tag och se om hon blir mer sugen igen sedan...!

En FANTASTISK vårvinterdag!!!

Så FANTASTISKT väder vi haft i Luleå idag med strålande sol, ett par enstaka minusgrader och t o m vindstilla - vem behöver åka till fjällen?!! Jag tycker verkligen synd om alla sörlänningar som aldrig får uppleva den UNDERBARA vårvintern...!!! Gårdagens stormvindar gjorde Hamingja ganska spänd och stressig, en känsla som återkom idag... När jag suttit upp i sadeln och som vanligt skulle inleda med att flytta ut bakdelen i skritt på volt rymde istället högerbogen och hon försökte stressa iväg från allt arbete... 

Men när jag direkt fångade upp bogen med yttertygeln och petade till med pisken på vänster bak blev reaktionen: "JAG SKOJADE BARA!!!" och vips kom hon på plats mellan hand och skänkel med en HELT annan känsla!!! Högerbogen visade sig åter rymningsbenägen när det var dags att börja tölta och då krävdes det mer ihärdighet från min sida men tillslut kunde jag rama in henne och successivt hitta en allt bättre känsla även där. 

Vi fick sällskap ut med Malin och Ella och red längs bilvägen bort till korsningen vid sjön. När vi red förbi nedanför jaktstugan mötte vi Sylvia på lillebror Hector som kom töltandes i högt tempo med STORA rörelser! Riktigt häftigt att se! Och VÄLDIGT bra social träning för Hamingja som en liten stund hann börja överväga om det var läge att vända och fly hemåt innan hon kom fram till att Hector nog faktiskt inte flydde från något farligt. Lite hjälp fick hon förståss av att höra Sylvias röst - för när Sylvia är inblandad behöver inte ens Hamingja vara rädd...! 

I världens ände-korsningen fick Malin och Ella "haka på" i vårt sedvanliga voltarbete innan vi töltade vidare efter vägen till vänster, längs med sjön. Och när vi efter en lite längre skrittpaus vände hemåt igen började Hamingja verkligen kännas trevlig! Rymmande högerbogar och spjärnande mot bettet kändes hur avlägset som helst när hon bjöd på en härlig bärighet i tölten med allt mer resta bogar och helt lätt i handen! Så underbart att få uppleva en sådan känsla så snart efter gårdagens svacka... Och så hade vi DESSUTOM detta UNDERBARA väder!!!

Det var inte bara vi som var ute och njöt: under hemvägen mötte vi först Anneli och Carola som också var ute och "njutred" på Fina och Dotla! Och när vi kom hem till gården igen hade Sylvia hunnit byta häst och red iväg med Olivia på två av träningshästarna. 

Och skam den som ger sig: idag lyckades faktiskt t o m mitt försök att göra halt med höger bakhov lite längre in under kroppen än den vänstra!!! Ett litet steg för mänskligheten men ett STORT för Anna och Hamingja!!! Nu blir det nog - som vanligt - vilodag för Hamingja i morgon. Men sedan kan det förhoppningsvis bli ett träningspass på ridbanan som tack vare Janne nu är välskrapad och slät som ett salsgolv! Som tur var verkar vädret vara på min sida - ingen mer snö i den närmaste dagarnas prognoser... för det vore ju verkligen slöseri om det hann snöa på ridbanan igen innan vi nyttjar den..!

När det blåser upp till storm...!!!

Idag behövde Hamingja ingen "Carola-fläkt" - den effekten bjöd naturen på!!!

Fast storm var det kanske inte riktigt - i alla fall inte vid lunchtid när jag var ute och red. Men sedan dess har vindstyrkan fortsatt att öka... Jag hade bestämt mig för ett ridpass längs bilvägen och valde att rida mot korsningen vid sjön. Ganska snart efter att jag svängt av till höger längs med bilvägen började jag skymta en ENORM skogsmaskin som lastade timmer längre fram vid vägkanten. Redan igår hade jag tillfälle att ta en närmare titt på den bjässen, som jag kom ikapp när jag körde mot Mariebäck. Den tog ensam upp nästan hela vägens bredd och jag hann börja tro att jag skulle få krypköra bakom den hela vägen till stallet..

Efter en stund kom vi dock fram till en av mötesplatserna där vägen är lite bredare, men det krävdes dessutom att skogsmaskinen körde genom plogvallen så att tillslut halva maskinen stod i skogen utanför vägen innan jag just så pass kunde klämma mig förbi med bilen...! Jag konstaterade då att om jag istället mött den till häst hade det visserligen funnits ett tillräckligt stort utrymme på sidan för att passera - men nog hade man känt sig VÄLDIGT liten...! :-O

När plogvallarna är så stora som nu finns ju inte heller någonstans man kan ta sig av vägen med hästen ifall man ridit bort mot Avan... Längs vägen mot sjön har man ju i alla fall två möjligheter alldeles i början: grannarnas infart samt infarten till jaktstugan strax bortanför. Men nu stod maskinen nere i diket (och lastade timmer) så det fanns utrymme att passera. Fast det var ändå alldeles tillräckligt spännande för lilla Hamingja med den stora maskinen så det krävdes endel övertalning innan vi kunde rida förbi.

Efter detta blev den första utmaningen att få henne att slappna av igen i skritt vilket tog sin lilla tid... Och i tölten hittade vi aldrig någon riktigt bra känsla idag - hon kändes hela tiden lite spänd, var kort i nacken och ville helst köra ut högerbogen och stressa iväg... Framme vid sjön hade det dessutom börjat blåsa ÄNNU mer än tidigare, vilket inte direkt hade någon positiv inverkan på lilla frökens stressnivå...

När vi sedan under hemvägen mötte Sylvia som kom ridande tillsammans med Olivia som åkte på en kälke dragen av hunden Vera tog jag det säkra före det osäkra och hoppade av - för det kändes som att Hamingja inte kunde hantera så många fler spänningsmoment vid det här laget. Men nyttig social träning var det ju! Innan dess hade jag tänkt att jag nog borde sitta av och flytta bak sadeln lite, så nu kunde jag passa på att göra det också innan jag satt upp igen för att rida sista biten hem. 

Ökat tempo tölt - med STOR förbättringspotential...!!!

Vårkänslor med takdropp och Hamingja får - bokstavligen - "äta ute"!

Idag hade nog hästarna önskat att de kunde "ta av sig jackan" för +4 grader är VARMT för den som verkar tycka att det är svalt och skönt med runt -20...! På så vis var det förstås lite dålig timing av mig att satsa på ett ridpass i kategorin "kort men intensivt"...men jag hade helt enkelt inte så mycket tid till mitt förfogande. Därför red jag upp bakom vägbommen och längs den vänstra vägen som numera är välplogad inför skogsavverkningen - det hade bara hunnit komma 2-3 cm snö sedan den plogades senast. 

Min plan att träna galoppintervaller funkade väl sådär... Hamingja gjorde fina galoppfattningar och inledde med trevlig bärighet i galoppen. Fast alla grenar och allt skräp som blåst ur träden under stormen föregående dygn gjorde att det fanns liiiite för mycket spännande att hålla koll på och då blev ju nacken hög, halsen kort och galoppen spänd...så jag fick f f a fokusera på att hon skulle hålla galoppen och inte gå över i pass... 

Framme vid vändplanen kunde jag dock glädja mig åt ett jättebra underlag, så jag passade på att jobba på volt inte bara i skritt utan även i tölt resp trav! Och då fick jag en riktig aha-upplevelse: med höger hand mot manken (alltså höger hand i båda varven) hölls högerbogen på plats vilket gav trevliga gångarter och riktigt fin längd på halsen! Sedan passade jag på att "påminna om pisken" både i skritt och tölt - och som vanligt var det VÄLDIGT tydligt att det fortfarande behövs...! 

När det var dags att vända hemåt igen hade jag först tänkt låta henne galoppera mer och det kändes tydligt att Hamingja också var inställd på det. Men sedan tänkte jag att vi borde försöka oss på att tölta i ett högre tempo när vi nu hade "draghjälp" av att det var hemväg. Jag har ju gjort några sådana försök den senaste tiden, men då som en avslutning av uppvärmningen och därmed bort från stallet. Då har vi inte varit i närheten av rätt tempo, men jag har tänkt att det i alla fall varit liiiite snabbare än vi rider i vanliga fall och ändå ett tillfälle för mig att börja "hitta" den ridning som krävs för att lösgöra i det högre tempot utan att samtidigt råka bromsa henne. 

I o m att vi precis vänt hemåt var det inte särskilt svårt att övertyga Hamingja om att det var dags att "trycka på gasen"! Först var hon dock inställd på galopp och därför var det inte så konstigt att hon ganska snart började rolla ganska mycket. Men när jag lyckades "sitta emot" rörelsen verkade jag ha lyckats "trycka in töltknappen" ordentligt för det var enda tillfället då hon var nära att gå över i galopp. När jag dessutom kom ihåg att låta högerhanden "ta med" högerbogen tillbaka åt vänster när den ville skjuta iväg så gick det faktiskt över förväntan att hålla henne mellan hand och skänkel. 

Flera gånger hamnade jag - förståss - med vikten framåt men lyckades faktiskt få bättre ordning på sitsen igen UTAN att behöva sakta av och börja om. Så lite bildbar är jag ändå... men man kan ju konstatera att när det gäller ökad tölt så finns det STOR förbättringspotential...!!! 

Tillbaka vid stallet var Hamingja rejält svettig i värmen, så jag tänkte låta henne sin lilla portion kraftfoder med mineraler och vitaminer ute där det i alla fall fläktade lite, lite... Men då var hon - förståss - tvungen att hålla koll på vad hästarna i hagarna höll på med och allt möjligt annat som rörde sig runt omkring... När hon sedan lämnade mathinken helt och började snusa runt på marken var det dags för matte att sätta ner foten: vi gick in i stallet igen och jag sa "Du får INTE gå ut igen förrän du ätit upp ditt kraftfoder!!!" Och då blev ju den stackars hästen tvungen att göra just det..!

Hamingja - när matten själv får välja!!!

Jag brukar säga att Lára satte min ribba för arbetsviljan hos hästar på en orealistisk nivå - för det kan väl inte finnas många hästar i världen som t o m direkt lämnar maten om man tar fram tränset eller gör något annat som indikerar att det är ridning på gång?! Men om Hamingja inte behöver jämföras med henne utan med mer normala hästar så ligger hon definitivt högt upp på skalan! Vilken hon idag än en gång visade när hon ivrigt ökade tempot i skritten så snart jag styrde in på ridbanan!

Jag kan knappast beskyllas för att nöta på ridbanan i onödan  - i alla fall inte den här vintern...! Senaste tillfället var någon gång innan jul och då blev det inte många minuter... Det visade sig nämligen vara så isigt under snön att Hamingja under uppvärmningstölten höll på att gå omkull redan vid första hörnpasseringen,  när ena frambenet gled iväg rakt ut åt sidan. (Jag tyckte ändå att jag var försiktig när jag valt att inte värma upp i tölt på volt som jag brukar utan tänkte hålla mig ute längs spåret...!) Efter det satt jag av och tränade samling från marken en stund innan jag avbröt för dagen.

Men idag var det dags igen! Jag brukar ju alltid ha en plan inför varje ridpass om vad vi ska träna på - för att jag tycker det är så ROLIGT att träna och utvecklas tillsammans med min häst! Brukar dock även i detta fall citera Atli: "Ha alltid en plan för din ridning - men var också alltid beredd att ändra planen beroende på vilka besked du får av din häst!" Så även om jag i vinter nästan bara ridit ut längs vägen så har jag ju hela tiden tränat på olika saker. MEN jag vet också av egen erfarenhet hur oerhört lätt det är att lura sig själv/bli lurad av hästen när man inte har en instruktörs vakande ögon på sig och dessutom inte en ridbana som på olika sätt "sätter ramarna"...

Man kan tyckta att man haft jättestort fokus på att t ex hålla högerbogen på plats (om det är vad man insett att man behöver träna på) och tycka att det börjar gå riktigt bra (så länge man rider längs vägen). Men när man sedan kommer in på ridbanan avslöjas det direkt att den förbättring man tyckt sig uppleva i själva verket till stor del handlat om att man successivt sänkt sina krav (vilket hästarna GÄRNA brukar hjälpa till med!!!) "Been there, done that, got the t-shirt...!!!" säger jag bara...

Jag var därför beredd på att få ett antal sådana upplevelser på ridbanan idag - men faktiskt var känslan Hamingja bjöd på istället definitivt över förväntan! Jag har ju visserligen ägnat mig åt endel voltarbete under varje ridpass i vinter, men då bara i skritt. Därför var det riktigt roligt att kunna konstatera att Hamingja kändes så oerhört avslappnad och lösgjord redan under uppvärmningen i tölt på volt! Och känslan i traven var faktiskt lika trevlig sedan - där det brukat krävas betydligt mer arbete för att få henne att verkligen ge efter i innersidan!

Även när vi övergått till samlad skritt och övergångar till tölt fick jag trevliga besked! Och när vi väl tagit oss igenom traumat att pisken kan nudda vid bakdelen i skritt visade hon sig kunna överleva att detsamma hände i tölten UTAN försök att vräka sig i handen och springa iväg från arbetet! För att sedan sträcka ut och frusta så belåtet när hon fick varva ner igen på volt, först i skritt och sedan i trav.

Dessutom fick jag ytterligare ett trevligt besked av min häst under detta träningspass! Av någon anledning frångick jag min vana att alltid inleda med att låta henne skritta på långa tyglar ett par varv runt ridbanan åt vardera hållet för att hon i lugn och ro ska hinna bekanta sig med eventuella monster i närheten, utan idag lät jag all uppvärmning i skritt ske på ena volten. Så det var först när hon kändes så mjuk även i tölten på volt som jag styrde ut längs spåret för att fortsätta uppvärmningen där. Ett halvt varv töltade hon också härligt avslappnad och med låååång hals innan hon plötsligt fick syn på några av hästarna i hagen och antagligen trodde att det var älgar - för hon tvärvände och satte av i full fart åt motsatt håll...

Nu kan man förståss fråga sig hur detta kan beskrivas som "ett trevligt besked från min häst" - men det var EFTERÅT som det trevliga beskedet kom. Under våra första år tillsammans innebar en sådanhär  händelse att resten av dagen var "förstörd" - för Hamingja blev aldrig riktigt kontaktbar igen... Men med tiden har hon uppenbarligen börjat få lite förtroende för sin matte - för det har nu hänt flera gånger att hon trots att något skrämt henne snart har vågat slappna av igen tillräckligt för att gå att kommunicera med. Och nu blev hon dessutom betydligt mer än "bara kommunicerbar" - för det mesta av de riktigt trevliga momenten som jag beskrivit ovan kom ju faktiskt EFTER att hennes starka flyktreflexer tagit över för en stund!

Det var därför en MYCKET nöjd matte som satt av sin häst efter dagens ridpass! Och då fick jag ytterligare en anledning att bli nöjd när jag kunde konstatera att vi lyckats göra en halt där hon klivit under sig riktigt bra med BÅDA bakbenen! När Sylvia förra vintern vid ett tillfälle gjorde mig uppmärksam på att Hamingja stannade med bakbenen lååångt bakom sig när jag gjorde halt, började jag sträva efter att placera vänster bak längre in under kroppen i halterna. Och tog för vana att varje gång jag satt av kolla hur jag lyckats.

Eftersom detta successivt gick bättre och bättre övergick jag tidigare i vinter till att försöka påverka placeringen av höger bak istället. Till att börja med gick det inte alls... hur jag än försökte stod hon ändå med höger bak bakom sig när vi gjort halt... Men idag var det i alla fall inte längre bak än vänster - så ett liiitet steg åt rätt håll hoppas jag! Man ju inte beskylla mig och Hamingja för att utvecklas i särskilt snabb takt... men jag tycker i alla fall att vi är på väg åt rätt håll! Min känsla är att jag hittills bara hunnit "skrapa på ytan" av Hamingjas kapacitet. M a o borde jag ha MÅNGA roliga år av träning och utveckling framför mig, tillsammans med min lyckohäst!!!

En överdos stallvistelse

HÄRLIGT vinterväder idag med bara -3 grader och dessutom strålande SOL! 

Idag hade jag förmånen att hinna åka ut till stallet medan det var ljust! Och tack vare ett strålande solsken blev det en REJÄL dos ljusterapi!!! Varje år blir jag så glatt överraskad över hur oerhört fort det går när ljuset kommer tillbaka så mörkerridningen med pannlampa är snart ett minne blott!

Hamingja och jag till höger längs bilvägen för att satsa på töltträning. Till att börja med fånade hon sig en hel del och blev JÄTTERÄDD när jag nuddade henne lätt med pisken resp smackade... Men då blev jag förståss ÄNNU tjatigare och fortsatte med detta samtidigt som jag bad om sidförande i tölt. Så tillslut tyckte hon att det var lika bra att lugna ner sig. 

Efter uppvärmningstölten fortsatte vi med sidförande i skritt till dess hon började komma bättre in mellan handbojor skänkel. Då belönade jag oss med att försöka rida tölt i ett högre tempo. Än så länge är vårt "ökade" tempo verkligen inte mycket att skryta över... Men när jag kommer ihåg att lyfta blicken kan jag i alla fall till viss del känna hur jag behöver korrigera när hon blir lite spänd och kort i nacken. Och som Atli påpekat flera gånger: jag behöver lära mig att lösgöra utan att samtidigt bromsa! 

Framme i ”Världens ände-korsningen” blev det som vanligt voltarbete i skritt (innerskänkel mot yttertygel) omväxlande i höger och vänster varv. Och efter en stund, när jag än en gång bytt till höger varv, var det plötsligt som att hela hästen "ramlade på plats": kom in mellan hand och skänkel och kom upp med bogarna! Den känslan ska jag verkligen försöka lägga på minnet - så att jag vet vad det är jag letar efter! Något liknande brukade inträffa med Lára när jag vände in med ytterhjälperna - vilket jag förhoppningsvis kommer ihåg att testa med Hamingja nästa gång jag rider på ridbanan! (Som f ö var oerhört välskottad idag så jag borde verkligen passa på att nyttja den innan det kommer mer snö!)

Sedan Hamingja fått en längre skrittpaus på hellånga tyglar längs vägen mot skoterklubben/ Bälingeberget vände jag hemåt igen. Efter några sekvenser med samlad tölt satt jag av för att sadla om. För att skona min kropp brukar jag alltid försöka använda uppsittningspall eller något annat att kliva på när jag ska sitta upp i sadeln. Vintertid fungerar det oftast bra med en plogvall - bara jag får Hamingja att ställa sig nära och längs med plogkanten. Hon brukar dock ha för vana att skjuta ut rumpan så att avståndet blir för stort... 

De senaste gångerna har jag testat en ny metod för att åtgärda detta: att stå kvar uppe på plogkanten och sträcka mig så att jag kan peta till med pisken på utsidan av hennes bakdel. Lilla fröken drama queen blir - förståss - JÄTTESTRESSAD när matte på detta sätt försöker slå ihjäl henne med pisken... Men efter en stund flyttar hon ändå tillbaka bakdelen så att hon står riktigt nära plogkanten igen. Och denna "en stund" som det dröjer innan hon gör som jag vill blir för varje gång lite, lite kortare! (Sommartid, när det faktiskt är ganska ont om plogkanter, brukar jag ställa henne ett par steg ner i ett dike istället. För diken finns ju alltid!)

Tillbaka i sadeln fortsatte vi att träna samling i tölten - och nu åter långsam tölt, som Atli sagt att jag ska prioritera eftersom den bygger upp hennes styrka bäst. Men blicken höjd testade jag lite olika varianter för att försöka bibehålla och återställa bärigheten som vi hade med oss från den samlade skritten. Och som så ofta var det innerskänkel mot yttertygel som gjorde susen - och f f a vänster skänkel mot höger tygel. När jag sedan lät Hamingja börja sträcka ut framåt-nedåt i tölten började hon genast frusta så belåtet - hon visste att hon varit duktig!

Avslutningsvis fick hon än en gång briljera med sin nu så klockrena "travknapp" som alltså t o m fungerar på hemvägen. HÄRLIGT!!! Lite senare på kvällen skulle hovslagaren komma och sko henne så när vi kom tillbaka hem till stallet passade jag på att låta henne stå i en box med Back on Track lite extra länge. Under tiden gick jag upp till Josefshallen och åt lite middag. När jag sedan kom tillbaka och öppnade stalldörren möts jag av en glatt gnäggande Hamingja! Självklart höll matte nästan på få hjärtstillestånd av lycka!!! 

Men här gjorde ju faktiskt Hamingja en rejäl miss genom att belöna ett beteende som ur hennes synvinkel INTE var önskvärt. Hon riskerar ju faktiskt att jag istället för att GENAST släppa ut henne i hagen "DÄR LÖSDRIFTSHÄSTAR FAKTISK SKA VARA" istället låter henne "stå och mögla i en box så att mossa börjar växa på henne"... Hon borde nog ha tänkt sig för och försökt hålla masken...!!! 

Sedan var det alltså dags för pedikyr och förutom byte av några broddar fick hon dessutom snösulor på. (När hon skoddes senast var det visserligen fruset i backen, men prognoserna visade att det redan kommande vecka åter skulle vara så pass många plusgrader att det var risk för hovbölder om stenar skulle fastna under sulorna.) Men nu är vi alltså redo även för klibbsnö! Hamingja skötte sig i stort sett bra när hon skoddes (det brukar vara bra att ha ridit innan så att hon har ro att stå stilla.) Fast när det var dags för den fjärde hoven började hon ändå vara less så då fick hovslagaren höja rösten åt henne ett par gånger. Och när jag sedan skulle släppa ut henne i hagen igen sprang hon nästan ut ur stallet. Hon hade verkligen fått en alldeles för stor dos stallvistelse denna kväll!!!

"HIVA HÖET HITÅT!!!"

 

Hungriga hästar huckrar högljutt: "HIVA HÖET HITÅT!!!"

Jag fick ett mycket varmt välkomnande till Mariebäck i morse, av alla HUNGRIGA hästar som ÄNTLIGEN skulle få sitt frukosthö! Hamingja har tagit efter mamma Hamradis som alltid "hummade" mycket i samband med utfodringarna, fast hon är mer "fåordig" än vad hennes mamma var. Mest pratsam (i alla lägen) är annars Spirit - f ö den enda icke islandshästen i Mariebäck. Han är nog också den störste optimisten bland dem - hoppas ALLTID på mat vid vilken tidpunkt man än dyker upp. Men så brukar han också få komma ut ur hagen och äta extra, eftersom han behöver mer mat än de andra. 

Som vanligt hade jag egen frukost med mig för att äta i Josefshallen medan jag väntade på att Hamingja skulle äta färdigt så att vi kunde ge oss ut och rida. Men idag var kroppen tyvärr inte alls lika ridsugen som jag... Hoppades att en frukostpaus skulle få den att komma på bättre tankar, men när inte ens en tredje kopp te hade den effekten var det bara att acceptera dagsformen och åka hemåt igen. Det är inte det lättaste att acceptera att kroppen inte alltid vill det jag vill... men jag får ju endel träning på området...

Inte lätt lära gammal matte sitta...!!!

Hamingja har inte något lätt utgångsläge när det gäller att lära sin gamla matte "sitta"... Trots att Hamingja har verkligen försökt vara konsekvent - och det egentligen är rena självklarheter -  är det som att det inte går in... Som exempel kan t ex nämnas att matte FORTFARANDE inbillar sig att man kan fortsätta skritta ÄVEN om hon börjar ta tygelkontakt... ja, ni hör ju själva...!  :-O Men skam den som ger sig - det är bara för Hamingja att fortsätta "traggla"...!!!

Efter gårdagens ridpass i skritt och galopp blev det idag fokus på tölt! Och mååååånga påminnelser om att man faktiskt kan överleva ÄVEN om matte nuddar en med pisken...! Efter uppvärmningstölt och sedan lång skrittpaus med massor av sidförande längs dikeskanterna blev det tölt med mer samling fram till "världens ände-korsningen! Där ägnade vi oss åt sedvanligt voltarbete (volter och åttor) i skritt så att hon fick stretcha ordentligt genom att korsa bak.

När lilla fröken kändes riktigt mjuk och smidig fick hon skritta på hellånga tyglar en stund bort mot skoterklubben innan jag satt av, sadlade om och vände hemåt igen. Vågade mig också på att peta till med pisken i rumpan ibland, inte bara i samlad skritt utan även i tölt. Och trots att vi nu var på hemväg blev det faktiskt inga försök till "kast med liten ryttare" - så det går faktiskt framåt även om det kan kännas som två steg fram, ett steg tillbaka ibland...SÄRSKILT när det gäller Hamingjas piskfobi...!

Efter en stunds tölt med riktigt trevlig känsla tyckte jag att Hamingja var värd en skrittpaus. Fast min signal om att sakna av tolkade lilla fröken som "MATTE SER ETT MONSTER I SKOGEN!!!" och när t o m matte lägger märke till monstren är det riktigt fara å färde...! Så min mjuka, fina häst förvandlades till järnspett på bråkdelen av en sekund... Sådana situationer brukar resultera i att hon inte är kommunicerbar under resten av ridpasset. Men denna gång fick jag faktiskt tillbaka min trevliga häst igen!

En stund senare råkade vi ut för ytterligare ett trauma när en jättelik snöklump hoppade fram och skulle attackera stackars Hamingja... Men även detta var något övergående och snart bjöd lilla fröken åter på tölt med en riktigt trevlig känsla! Så jag kunde ännu en gång under detta träningspass konstatera att det faktiskt går framåt för oss! När jag en stund senare, från samlad tölt, successivt  började ge henne allt längre tyglar reagerade hon också precis som önskat: d v s inte med att ta chansen att öka tempot utan istället sträcka ut halsen mer och mer framåt-nedåt samtidigt som hon frustade så belåtet!

Efter detta briljerade Hamingja också med en trevlig trav - trots att vi var på hemväg och alla ju vet att man egentligen bara har tid att tölta då...! Avslutningsvis fortsatte Hamingja sina försök att lära matte att man bara tar tygelkontakt i skritten när det är meningen att man ska börja springa... och än en gång kunde Hami konstatera att matte behöver VÄLDIGT mycket mer träning för att förstå detta...!

Hemma hos Hami-hästen!!!

Borta bra men hemma hos Hamingja bäst!!!

Medan Johan och jag var i Qatar och "laddade batterierna" i värmen gjorde vår bil det motsatta här hemma i kylan... Och som en protest mot att ha blivit lämnad vind för våg i -29 grader så vägrade den helt enkelt att starta när vi kom hem. Vi var redan ca tre timmar sena hem p g a tekniska problem på planet som skulle ta oss från Arlanda sista biten hem till Luleå. Och eftersom det var meningen att vi båda skulle jobba var planen att jag skulle skjutsa Johan till Sunderby Sjukhus innan jag själv åkte till banken. Men den planen var alltså bilen inte alls med på... Så vi fick ta buss åt var sitt håll istället. Min buss var dessutom sen, så jag hann börja undra om det kanske inte var meningen att jag skulle till jobbet denna dag... Men tillslut dök bussen upp och sent omsider anlände även jag till jobbet!

På kvällen fick vi, m h a en hjälpsam granne och startkablar, liv i bilen så att man kunde köra in den i garaget för att börja värmas upp. Nästa kväll kunde vi ladda batteriet (det är tydligen risk för explosion om man försöker ladda ett iskallt bilbatteri) och IDAG efter jobbet kunde jag ÄNTLIGEN ta bilen och åka till Hamingja!!! (En sådan här gång är det ju synd att det inte finns någon kollektivtrafik till Mariebäck..!)

Jag var förstås GRYMT ridsugen vid det här laget - och det verkade Hamingja också vara för när jag kom ut i hagen kom hon fram till mig direkt TROTS att det fortfarande fanns lite hö kvar efter lunchfodringen! Jag bestämde mig för att rida upp bakom vägbommen och följde den vänstra vägen upp till vändplanen. Det har kommit endel snö medan vi varit bortresta och det hade kört skotrar längs skogsvägen så jag var lite osäker på underlaget så det fick bli skritt på långa tyglar hela vägen bort till vändplanen...

Med Reykur eller Lára hade jag inte tvekat att galoppera - ingen av dem varken halkade eller snubblade någon enda gång i sitt liv... De var inte bara oerhört säkra på foten utan dessutom kloka nog att hela tiden snabbt anpassa fart och gångart efter förutsättningarna. Jag antar att detta var något de hade lärt sig i sin resp flock på Island, där de båda var födda. Med mina svenskfödda hästar: Feykir och Hamingja har det varit upp till mig att ta ansvar för anpassning av fart och gångart till underlagets förutsättningar. De har istället i stor utsträckning försökt använda ökad fart som ett sätt att hålla/återfå balansen, vilket resulterat i ett antal kullerbyttor i ojämn terräng med dem båda och även om vi tränat massor för att komma tillrätta med detta tror jag aldrig vi når samma nivå som de islandsfödda...

Men efter att ha skrittat hela vägen upp till vändplanen kunde jag konstatera att underlaget var jämnare än vad jag vågat hoppas på - så till Hamingjas stora glädje fick hon galoppera en ganska stor del av hemvägen! Vände sedan tillbaka för att även hinna med en sekvens med den andra galoppen innan vi skrittade tillbaka hem. I o m att snön var någon dryg dm djup fick hon lyfta extra på hovarna, så även skritten blev ju bra muskelträning! Jag tänker att detta var en bra mjukstart för oss båda efter vår semester. Nu siktar jag på att rida fler gångarter i morgon!

Doha i Qatar - ännu en upplevelserik resa!!!

Johan och jag har precis kommit hem från ännu en härlig resa - denna gång till Doha, huvudstaden i Qatar! Vi vet ju sedan alla våra besök i Förenade Arabemiraten att denna del av världen innebär god mat, gästfria människor, spännande kultur och en härlig värme (det sistnämnda under förutsättning att man åker dit när både vi och de har vinter... för under sommaren får man räkna med 52 grader i skuggan så att man inte kan vara utomhus...!) 

En annan likhet med UAE är att man har en så kort "modern historia". Hotell Sheraton där vi bodde (den pyramidliknande byggnaden på bilden) var Dohas första moderna byggnad - på bilder så sen som från slutet av 80-talet ser man bara "pyramiden" mitt i ett i övrigt öde ökenlandskap. Men nu liknar området snarare Manhattan med alla skyskrapor! 

Men allt i Doha är inte supermodernt - vi besökte bl a en gammal souq där vi på "fågelgatan" fick se dessa små dunbollar... gissa om jag blev shoppingsugen??!! 

Den mäktiga "Force of Nature" i Katara Nature Village, Doha.