"Rocket science" är för amatörer - Hamingja är ett proffs!!!

Förr brukade jag rida vid temperaturer i alla fall ner till -25, men numera tål inte min kropp kylan så bra så jag har flyttat köldgränsen till -20 grader. Väderprognosen hade sagt att det skulle vara -23 i Gammelstad idag på morgonen och det brukar dessutom ofta vara några grader kallare i Mariebäck så även om termometern hemma visade bara -19 räknade jag inte med någon ridning när jag åkte för att morgonfodra... väl i Mariebäck kunde jag dock konstatera att det var samma temperatur där så det kunde bli ridning ändå!

Hamingja fick äta sitt frukosthö med Back on track på - både hasskydd och täcke - ifall hon hade några känningar av de senaste två dagarnas ganska intensiva träning. När jag sedan inledde dagens träningspass med sedvanlig stretching på volt utanför stallet kändes hon inte alls stel när jag bad henne korsa över med inner bak i resp varv. Lite "yr i mössan" tendenser fanns visserligen även idag, men hon stressade inte alls upp sig lika mycket som i förrgår eller igår. Och det dröjde inte någon längre stund innan jag kunde få henne att fokusera på mig. 

 Träningspasset blev sedan till stor del en repris av gårdagens - när vi även idag red längs bilvägen mot världens ände-korsningen vid sjön. Den senaste veckans vilodagar p g a kylan hade ju fått henne att glömma en hel del av höstens avtrubbningsträning med pisken och även idag kom det inledningsvis ganska kraftiga reaktionen när jag lät den nudda hennes bakdel. Men dessa avtog snabbare idag och gav dessutom den trevliga effekten av extra aktiva bakben under uppvärmningstölten!

Efter en skrittpaus gjorde jag en ny övergång till tölt, denna gång med lite mer samling och högre form än "myrsloksvarianten" vi kör med som uppvärmning. Och när hon kändes riktigt lösgjord och jag kunde ställa henne i nacken med en lätt kramning i resp tygel tyckte jag vi var redo att gasa på lite!  Och när jag efter en stund t o m kom ihåg att lyfta blicken kunde jag känna när jag behövde rama in henne bättre genom att dra bak vänster skänkel något och samtidigt ställa höger. Nog har vi en bra bit kvar innan man kan kalla vårt tempo för ökad tölt - men det går så sakteliga åt rätt håll i alla fall!

I korsningen vid sjön blev det som vanligt lite voltarbete i skritt båda varven följt av en skrittpaus på långa tyglar efter vägen längs med sjön mot Bälingebärget. Innan jag vände hemåt igen satt jag av för att sadla om. För att skona kroppen brukar jag använda en pall när jag sitter upp i sadeln utanför stallet. Och när ingen pall finns att tillgå placera Hamingja en liten bit ner i ett dike (sommartid) alt själv "klättra upp" på en plogkant (vintertid). Jag har fått jobba lite för att Hamingja ska stå kvar där jag placerat henne för detta - f f a när det gäller vintervarianten då hon gärna svängt bakdelen ut mot vägen så att stigbygel och sadel hamnat utom räckhåll för mig... 

Men nu KANSKE hon tillslut förstått vad jag vill för nu var det faktiskt som att hon hjälpte till och själv flyttade bakdelen närmare mig så att hon hamnade med hela kroppen alldeles nära plogkanten. (Några av er kanske har sett Youtubeklippet med kvinnan som står på sin uppsittningspall och ropar på hästen, som då kommer gående fram till henne och placerar sig perfekt för att hon ska kunna sitta upp?!! Vi har en bra bit på väg innan vi når dit, Hamingja och jag... men även ett litet steg för mänskligheten är ett stort steg för oss!!!)

Under hemvägen red vi sedan töltintervaller i riktigt långsamt tempo (ibland övergång från ryggning, till samlad skritt och sedan tölt och ibland "bara" från samlad skritt). Precis som jag skrivit tidigare känns hon betydligt starkare i o m att hon kan vila i steget i den långsamma tölten, utan att direkt försöka dra upp tempot! Atli har ju ordinerat tölt i riktigt långsamt tempo som styrketräning för henne och det blir extra effektivt under hemvägen när hon är extra motiverat att ta i! Vi behöver ju också verkligen träna på tölt i ett högre tempo - men när jag nu kommit på att det funkar riktigt bra som avslutning på uppvärmningen så har vi ju faktiskt utrymme för både ock under samma träningspass!

Efter en stunds nedvarvningstölt på långa tyglar och en skrittpaus fick Hamingja så en chans att verkligen briljera: med klockren travövergång följt av en stabil trav med REJÄLT tryck i steget - utan minsta ansats till att vare sig slå över i tölt eller galopp. TROTS ATT VI VAR PÅ HEMVÄG!!! "Rocket science" fixar väl de flesta - men en prestation på denna nivå kräver minsann sin (Islands-) häst!!!