Håll i dig matte - nu kör vi!!!

När sadeln "råkat ut" för Hamingjagalopp... och Hamingja själv får vittring på lite kvarlämnad mat i  en krubba...!!!

Att min kropp skulle ogilla den starka kylan runt förra helgen var ju ingen högoddsare direkt... mycket riktigt "svarade" den med både bihålebesvär och mycket värk. I måndags behövde jag t o m vara hemma från jobbet och fram till igår var det bara nätt och  jämnt att jag orkade jobba, för att sedan åka hem och stupa i soffan under värmefilten... 

Men nu är det mildare väder igen och idag var jag tillbaka i sadeln! Att (ännu) en veckas vila och det "svala och sköna vädret" innebar en Hamingja "taggad till tusen" blev jag varse direkt när jag skulle skritta på volt utanför stallet - det var verkligen inte lätt att övertyga Hamingja om att vi INTE skulle springa fort...!!! Min plan att rida ut längs bilvägen med fokus på tölt fick revideras i o m att det kändes som att det skulle kunna bli en hel del problem med bromsen... 

Då var det ju bättre att låta henne kanalisera all den bubblande energin till snögalopp! När jag red upp bakom vägbommen och skogsvägen till vänster visade det sig dessutom att underlaget var helt optimerat för detta! Med någon dm nysnö fick vi höjd och "rundhet" i sprången "helt gratis"! Och med rejäla mantag med båda händerna bör att kunna erbjuda en stadig hand krama jag till lätt någon gång på vardera tygeln när hon blev lite kort i nacken, men till stor del höll hon en trevlig längd på överlinjen av sig själv!

Jag lät Hamingja "bränna ur systemet" ordentligt med först vänster galopp bort till älgtornet, en skrittpaus till vändplanen och sedan vänster galopp igen tillbaka ner till vägbommen. Där vi vände och gjorde om samma sak i höger galopp. När matte höll sig skärpt blev samtliga galoppfattningar rena och fina också! Och bara en gång höll vi på att "köra i diket" när Hamingja tyckte sig uppfatta något farligt och blixtsnabbt kastade sig ut åt höger... då var det extra bra att jag höll så stadigt i manen!!!

Lilla fröken kändes riktigt nöjd och harmonisk när vi sedan skrittade tillbaka hem till stallet. Eller... i alla fall så länge de hellånga tyglarna innebar att hennes off-knapp aktiverats... När jag fick för mig att vi skulle kunna skritta även med lätt tygelkontakt var hennes reaktion: "Visst matte, det går att göra så... MEN DET ÄR INTE RÄTT!!! Med tygelkontakt SPRINGER man!!!" Så vi fick ta en mycket nyttig diskussion på detta tema..! 

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att lilla fröken som vanligt "knuffat" sadeln rejält framåt under galoppen. Normalt brukar jag sitta av och sadla om när vi galopperat, men idag skulle vi ju bara skritta sista biten hem så det kändes inte lönt. Dagens träningspass blev ca 40 minuter långt och jag har insett att det är ganska optimalt för min skröpliga kropp - de gånger jag rider längre stunder än så får jag i regel "äta upp det" sedan på ett eller annat sätt... Men nu höll jag mig ju "i skinnet" så förhoppningsvis kan det bli ridning fler dagar i helgen - och då med den efterlängtade TÖLTEN!!!